hypotermi skrev:Illusionen skrev:Min tolkning av dina två inledande avsnitt antyder att du missat poängen i mina tidigare inlägg.
Du för ett begränsat internt rum-tiden-resonemang.
Du beaktar inte konsekvenserna av det som i mitt koncept beskrivs i kapitel 5, MASKERINGSPRINCIP, MP.
Svaret på frågan "Är ingenting någonting?", är enligt min uppfattning, baserat på bl a MP,
ja.

/ Illusionen
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes
Ja, det är begränsat. Alla resonemang är begränsade till medvetandet och hjärnan.
Inget illa menat, men konsekvenserna av ett koncept, teoretiskt eller ej, är kanske ett annat ämne. Det blir så klart svårt att förstå frågeställningen då upprinnelsen till den grundar sig i något jag inte beskrivit, förutom frågan hur vi kan existera om vi inte kommer att ha gjort det i framtiden. Kanske borde ha ställt den i en annan ämneskategori, psykologi eller ohälsa eller något. Jag vet inte.
De elektromagnetiska fälten,
EMF, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej till fullo förmår förnimma och tolka.
För att besvara frågan i trådens rubrik bör om möjligt framgå vilka samband som råder mellan de elektromagnetiska
fälten och innebörden i det begrepp vi benämner existens.
Verkligheten så som den förnims sker i ”rumtiden” som kommunikation via de elektromagnetiska fälten,
EMF.
Viktigt att notera är att fälten
i sig inte är direkt förnimbara, utan beskrivna med hjälp av matematik
i form av Maxwells ekvationer. Fälten kan även skifta skepnad beroende från vilken position de detekteras.
EMF beskrivs med den
MAGNETISKA fältvektorn B, och den
ELEKTRISKA fältvektorn K.
Vektorerna
K och B är vinkelräta relativt varandra och mot vågriktningen.
Förhållandet
K:B har dimensionen m/s alltså hastighet.
Denna hastighet är vid vågutbredning i tomrum ekvivalent med
ljushastigheten,
c, och beskriver hur
information förmedlas inom rumtiden.
Efter att ha begrundat dessa faktiska omständigheter, ställde jag mig frågan hur detta skulle tolkas,
och då särskilt varför
K och
B är vinkelräta relativt varandra. För att besvara den frågan var det
i mitt fall nödvändigt att analysera den bakomliggande "relativitets-mekanismen" till
MP.
Maxwell, vilken jag beundrar, kombinerade Amperes och Faradays lagar, 1873.
Följande fyra ekvationer, beskriver de elektromagnetiska fältens egenskaper,
ur det atomära
perspektivet, och benämns kollektivt, Maxwells ekvationer.
Gauss ∫ E • dA = Q / ε
οGauss ∫ B • dA = 0
Faraday ∫ E • dl = - dØ
B / dt
Ampere – Maxwell ∫ B • dl = μ
ο(I + ε
ο dØ
E /dt)
När man begrundar innebörden av dessa ekvationer, inser man dessa ekvationers stora betydelse.
Maxwell kombinerade via en matris, olika inom rum-tid verifierade elektriska samband,
och kunde därigenom utveckla ekvationerna ifråga.
Observera att ekvationerna (oavsett ursprung !) därigenom blir ”atomära” till sin karaktär.Fälten måste ha en given plats och funktion i följande.
Notera att detta i slutänden till vissa delar ger stöd för dina tankar.
Medvetande har enligt konceptet, en intern egenstruktur,
MR.
Medvetandet maskerar via
MP sin egenstruktur
MR i
G, vilket beskrivs av principerna,
MP och
DRP.
Medvetandet förankrar därigenom via MP sin egen referens, MR, i G.
Det medför att MP fungerar som den egna strukturens
INDIVIDUELLT förankrade strukturella
REFERENS.
Det är utifrån
REFERENS-FÖRANKRINGEN,
MR via
MP placerar "jaget" i
dess centrala "medvetande-position",
till vilken den av
ΔØ beskrivna balansen refererar.
Detta bör givetvis därvid även omfatta det vi lägger i begreppet
EXISTENS.
Allt, inkl modellen ifråga, skall dock i slutänden visa sig vara en av
MR genererad illusion.
Konceptet beskriver hur
BALANS erhålls på komplex fältnivå genom växelverkan, VXV, via
Ư,
refererande till dessa individuella förankringar. Balansen refererar till OLIKA av
MP beroende strukturtyper,
beskrivna som koncentrationer/densiteter av
G inom växelverkan.
DRP beskrivs som en
REFERENSNEUTRAL normerad ömsesidig
VÄXELVERKAN, medan
FÖRNIMMELSEN,
till skillnad från den balanserade växelverkan är,
REFERENSBEROENDE.
∆Ø är således en följd av tillämpning av olika referenser, eller om man så föredrar, referensdifferens.
Förenklat kan hävdas att begreppet "rum-tid" därigenom "länkar samman" de olika referensperspektiven.
De strukturella polarisations-förskjutningar i
G som blir följden av individuella maskeringar/förankringar
pga maskeringsprincipen,
MP, medför att den strukturella balanspunkten ej längre är en punkt,
utan får den komplexa "sfäriska" karaktär som kännetecknar och symboliserar balanskriteriet
Ư.
Balanskriteriet
∆Ø har karaktär av dubbelnatur, och skrivs därför som
2Ư.
2∆Ø symboliserar således två olika skepnader/strukturer för att därigenom sammantaget vara i balans
inom växelverkan.
ΔØ anknyter till de elektromagnetiska fälten inkl de s k fundamentala konstanterna,
εo och
μo.
Dessa konstanter, med förankring i
ΔØ, kan betraktas som
de yttersta ”utposterna”, mot det för oss okända.
Vad de i bakgrunden ev döljer för oss känner vi ej till.
Konceptet har kompletterats, med en kortfattad matematisk beskrivning, som redogör för hur
Ư:s strukturella
relationer fungerar, som gränssnitt mot universum, alltså en typ av strukturell balansanpassning mellan
atom och omgivande universum.
Mitt intryck är att du är på rätt väg, men saknar vissa nödvändiga verktyg.
Mitt råd är att du börjar med att fördjupa dig i bakgrunden till de elektromagnetiska fälten.
Vad blir därefter din slutsats,
existerar fälten eller utgör de även en effekt av något utanför rumtidens ram ?
/ Illusionen
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k