Existens

[Esther]

Snälla du är ute och cyklar ...
Du blandar ihop metafysik med abstrakta objekt.
Samt därmed en serie andra fel som är helt uppåt väggarna...

Så där säger du bara för att du är rädd att jag slå undan benen för Gud Fader

Varför skulle jag säga det för det du påstår... det är en sakfråga xion. Det är enkelt.
Kolla själv vad metafysik står för och vad tal står för...

Du skulle dessutom inte lyckas speciellt väl med att slå undan några ben på en individ som är Ande

[Anne]

Om jag "slår en sjua", existerar den då ?

Det var en oväntad fråga från dig, Illusionen. Jag tar det som ett skämt.

Illusionen! Oväntat var ju en underdrift. Kram till dig!

[Illusionen]

Om jag "slår en sjua", existerar den då ?

Det var en oväntad fråga från dig, Illusionen. Jag tar det som ett skämt.

Illusionen! Oväntat var ju en underdrift. Kram till dig!

Tack
Vet inte vad som hände med mitt inlägg, det försvann, så testar igen.

Kanske det, men det finns ett budskap i botten som jag ville uppmärksamma.

Algotezza skriver klokt i tidigare inlägg citat, ”Denna nivå kräver en perspektivpunkt bortom
medvetandeströmmen från vilken vi kan betrakta och bedöma denna ström.
Denna punkt behöver inte ha någon substans eller kallas själ.
Den är bara en immateriell perspektivpunkt”.
Som jag tolkar detta har det sin motsvarighet i det jag benämner, ”perspektivgränsöverskridande”.
När begreppet existens skall förklaras krävs att förnimmelsens beroende/koppling till ”jaget” beskrivs,
av det enkla skälet att vi härleder de fysiska tingens verklighet från våra sinnesförnimmelser.
Förenklat ersätts härvid de atomära begreppen (enligt konceptet) med imaginära dolda samband/principer.
Det är skälet till att jag skriver citat, ”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför,
när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess
subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid.” Att hävda att något existerar på metafysisk
nivå kräver m a o förtydligande om jagets roll och funktion.

/ Illusionen

Pax vobiscum

[Smisk]

B Russell, förklarar hur det syntaktiskt skall vara. Västerlandets filosofi (1984) s.144 f

Existens är inte ett av de ting som själen uppfattar hos föremålen. Ordet existerar har endast mening då det tillämpas på en beskrivning, i motsats till en beteckning.

Språkbruket känns svårgenomträngligt för min del. Russel uppfattar tydligen existens som ett "ting" som själen inte uppfattar hos föremålen, samtidigt som han låter förstå att det finns andra ting som själen uppfattar hos föremålen. Vilka är de ting som själen uppfattar hos föremålen? Och vilken definition använder han på ting resp. föremål?

Som jag uppfattar Själen är det essensen av vad vi är. Den är därför inte fysisk. Jag ser det även som så att existensens essens är ett med Själens. Själen kan ses som delen av oss som befinner sig i existensens essens och därför evigheten. Vår fysiska form och naturens existerar inom existensen.

Men man kan dela kakan på flera sätt bara man vet vad man gör

Förnimmer man sig själv som fysiklös men sin kropp, person och liv som en förlängning av sig själv som ren existens som tillfälligt är här förnimmer man vad Buddhismen kallar rigba. "The knowledge of the ground", "The ground of beeing" etc.

https://en.wikipedia.org/wiki/Rigpa

Med mina ord är det existensens relation till sig självt man erfar som rigba. Det är en perception av existensens essens och den är grunden för, av och genom vilket vi existerar.

[Pilatus]

Språkbruket känns svårgenomträngligt för min del.

Nej men mitt svar kanske inte var tillräckligt klargörande för att det skulle kunna förstås på rätt sätt.

Russell kommenterar Platons uppfattning om vad existens är. Platons uppfattning om världen skall vi kanske undvika, men av flera svar att döma blir det lätt fel.

Russel uppfattar tydligen existens som ett "ting" som själen inte uppfattar hos föremålen, samtidigt som han låter förstå att det finns andra ting som själen uppfattar hos föremålen.

Existens är inte ett av de ting som själen uppfattar hos föremålen.

Ordet existerar har endast mening då det tillämpas på en beskrivning.

Det finns minst ett värde för x som satisfierar uttrycket "x är en båt". Och vi kan klargöra att båten heter Lisa och ligger förtöjd i Skärholmens marina. Vi kan förvissa oss om båtens existens.

Nu är detta endast ett påhittat exempel, men det är mer tydligt nu. Man behöver inte krångla till det med metafysiska spekulationer. Det som beskrivs som existerande skall kunna avgöras som sant eller falskt. Tänker vi på en enhörning så vet vi att sådana inte existerar. Om någon ändå vill tro det så kan ni ju passa på och fotografera den nästa gång ni träffar på en.

[xion]

Tänker vi på en enhörning så vet vi att sådana inte existerar.

Håller inte med. Tänker vi på en enhörning så existerar den i vårt medvetande som en ide.
Med ditt resonemang så existera inte det vi tänker.
Fri vilja skulle till exempel skulle inte existera, inte etik eller moral heller och inte godhet ondska eller Gud.
Den övervägande delen av vad som existerar gör det "huvudsakligen" i medvetandet.

[Pilatus]

existenskvantifikator, beteckning: ∃

det finns åtminstone ett x för vilket predikatet P(x) är sant

[Smisk]

När begreppet existens skall förklaras krävs att förnimmelsens beroende/koppling till ”jaget” beskrivs,
av det enkla skälet att vi härleder de fysiska tingens verklighet från våra sinnesförnimmelser.
Förenklat ersätts härvid de atomära begreppen (enligt konceptet) med imaginära dolda samband/principer.
Det är skälet till att jag skriver citat, ”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför,
när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess
subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid.” Att hävda att något existerar på metafysisk
nivå kräver m a o förtydligande om jagets roll och funktion.

Jag tänker att hjärnan/psyket alltid kommer ge oss en sammansatt meningsgiven version av vår omgivning. Jaget är en del av den meningsvärlden som ges av hjärnans samband. Det är en stor del av hjärnans/psykets jobb kan man säga.

Man kan utreda jagets funktion och relationen till psykets meningsskapande men det är aldrig så att vi har så mycket att göra med jagets natur. Det är rätt mycket som en slags meningsscen psyket sammanställer så som det fungerar.

Den mesta kunskap vi har om vår värld går genom denna process och relationen till rum-tid har vi genom den. Det hjärnan förbereder för vårat medvetande som rumsuppfattning och tidshändelser gör den som en meningsscen vi använder som ett användargränssnitt.

Det är ganska enkelt men för många är allt detta helt av ointresse eller svårt att relatera till då vi oftast är konstruerade att relatera MED vårat inre TILL vårat yttre. Det är så vi till stor del är konstruerade att användas kan man tänka

Det är lätt att få för sig att vi har ett "annat jag" än det jag vi börjar ifrågasätta men vanskligt att få för sig att man kan hitta ett sådant med samma tänkande som skapar det meningsjag hjärnan förbereder oss att ha tillgång till.

Universums natur kan aldrig vara vad ett system som ger oss en indirekt föreställd relation till det. En sådan natur kommer avslöjas tillsammans med föreställningarna fast som något annat samtidigt. En föreställning av något är en pekare men aldrig det som pekas på som bekant. Att peka på något vi egentligen "INTE är" och se att det är vad vi i vår essens EGENTLIGEN är är lurigt.

[Pilatus]

Tänker vi på en enhörning så vet vi att sådana inte existerar.

Håller inte med. Tänker vi på en enhörning så existerar den i vårt medvetande som en ide.
Med ditt resonemang så existera inte det vi tänker.
Fri vilja skulle till exempel skulle inte existera, inte etik eller moral heller och inte godhet ondska eller Gud.
Den övervägande delen av vad som existerar gör det "huvudsakligen" i medvetandet.

Enhörningar existerar för dig, men det är inte något du kan dela med dig av som ett bildbevis. Som jag ser det existerar enhörningen endast som fiktion.

Etik är litet svårare, men det är ju en teoretisk och kritisk reflektion över moralen och som sådan existerar den.

Om ondska existerar så måste vi kanske vara litet tydliga med vad vi menar. Att avsiktligt skada andra människor i syfte att åsamka lidande. Kan det vara något?

[Vertumnus]

Språkbruket känns svårgenomträngligt för min del.

Nej men mitt svar kanske inte var tillräckligt klargörande för att det skulle kunna förstås på rätt sätt.

Russell kommenterar Platons uppfattning om vad existens är. Platons uppfattning om världen skall vi kanske undvika, men av flera svar att döma blir det lätt fel.

Russel uppfattar tydligen existens som ett "ting" som själen inte uppfattar hos föremålen, samtidigt som han låter förstå att det finns andra ting som själen uppfattar hos föremålen.

Existens är inte ett av de ting som själen uppfattar hos föremålen.

Det är precis vad jag skriver. Det som kräver en förklaring här är föreställningen om existens som ett ting. Vilken def på ting resp föremål använder Russel? Och vilka ting är det som själen uppfattar hos föremålen? Svaret följer möjligen på definitionen.

Jag erinrar mig en mening av Marx med liknande komponenter, nämligen " tingens spöklika föremålslighet". Där används som jag förstår det föremål i betydelsen föremål för. Det som avses är tingets värde, vilket vi inte hittar som en egenskap hos tinget utan är något som tillförs utifrån.

Jag kommer tillbaka till det att Russel använder ting i betydelsen egenskaper. Jag kan inte förstå det på annat sätt.

[Esther]

... jag läser era posts och inser att det inte verkar lätt för någon att greppa vad existens är för något, begreppets extension eller intension eller hur det är befäst...

Samtidigt är det ett grundläggande begrepp inom just filosofin... ja, kämpa på ...

[Vertumnus]

Nej men mitt svar kanske inte var tillräckligt klargörande för att det skulle kunna förstås på rätt sätt.

Russell kommenterar Platons uppfattning om vad existens är. Platons uppfattning om världen skall vi kanske undvika, men av flera svar att döma blir det lätt fel.

Existens är inte ett av de ting som själen uppfattar hos föremålen.

Det är precis vad jag skriver. Det som kräver en förklaring här är föreställningen om existens som ett ting. Vilken def på ting resp föremål använder Russel? Och vilka ting är det som själen uppfattar hos föremålen? Svaret följer möjligen på definitionen.

Jag erinrar mig en mening av Marx med liknande komponenter, nämligen " tingens spöklika föremålslighet". Där används som jag förstår det föremål i betydelsen föremål för. Det som avses är tingets värde, vilket vi inte hittar som en egenskap hos tinget utan är något som tillförs utifrån.

Jag kommer tillbaka till det att Russel använder ting i betydelsen egenskaper. Jag kan inte förstå det på annat sätt.

[Pilatus]

jag läser era posts och inser att det inte verkar lätt för någon att greppa vad existens är för något, begreppets extension eller intension eller hur det är befäst...

Är det helt uteslutet att du skulle kunna tillföra något i en filosofisk diskussion? Trist attityd.

Det var onekligen ett misstag av mig att dra in Russells kritik av Platons förklaring till vad som existerar.

Existens är i huvudsak en egenskap av en propositionell funktion.

[Esther]

Är det helt uteslutet att du skulle kunna tillföra något i en filosofisk diskussion?

Tillföra?
Hmmmm vad sägs om två frågor...
1. Är existens en egenskap hos individer?
2. Om vi antar att det är en egenskap hos alla individer, finns det då individer som saknar den?

[klorofyll]

Är det helt uteslutet att du skulle kunna tillföra något i en filosofisk diskussion?

Tillföra?
Hmmmm vad sägs om två frågor...
1. Är existens en egenskap hos individer?
2. Om vi antar att det är en egenskap hos alla individer, finns det då individer som saknar den?

Som jag använder begreppet: existera = träda ur. Egenskaper är inte existenser. tror jag inte. Däremot känslor...