Att skäras upp - från gud till maskin

[Jonas Nystrom]

Att skäras upp

Hört på P1 i förmiddags: En femtedel av alla kvinnor i Stockholms län väljer att låta högteknologiska sjukhus och skarpa skalpeller skära ut deras barn ur moderlivet. För att de är rädda för smärta och för att tappa kontrollen.

Reflekterat: Resultat - alienerade barn. Som växer upp till alienerade vuxna. Och så vidare. Varthän? Utan den initiation som förvandlar kvinnan till moder bildas inte de band som gör att ett barn lever i visshet om att det under alla omständigheter har någon att ty sig till. Den villkorslösa grundtryggheten försvinner. Den moderna kvinnan har indoktrinerats med de så kallade genusvetenskapliga lärorna som i ohelig allians med ett av maskulint tänkande präglat effektivitets- och kontrollbaserat samhälle vill sätta in dödsstöten mot det feminina.

Femininitet – blotta begreppet har fått ett löjets skimmer över sig. Femininitet, det associeras idag med något föråldrat, förvekligat, förtryckt och förtryckande. Den moderna människan ska vara fri, stark, ha kontroll och omge sig med högteknologiska konstruktioner som tar bort allt obekvämt, all ovisshet och framför allt: all smärta.

Rädslan för ofrihet, ovisshet och smärta har blivit våra slavdrivare, våra tyranner och den moderna människan tror sig se en väg till frälsning genom att bekämpa dem. Eftersom vi inte längre orkar odla en levande gudstro, en tillit till en högre makt än teknologismen (den svartsjuke guden ”vetenskapen”) och dess ständiga kamp mot ”naturen”, som vill oss illa, så måste alla naturliga instinkter misstänkliggöras och bekämpas. Utom då den mest grundläggande: instinkten att undvika smärta, ovisshet och ofrihet.

Ett barns bindning till sin mor må än så länge vara tabu men moderns i så fall ofrånkomliga bundenhet till sitt barn är direkt oförenlig med det maskulina idealet att vara stark, fri och i kontroll.

Den moderna kvinnan anar att själva moderskapet är oförenligt med de ideal hon tror sig omhulda. Själva processen att föda barn ter sig då ofrånkomligen som en kränkning, en direkt förolämpning mot det tänkta idealtillståndet "stark, fri och i kontroll".

Att anförtro dessa egenskaper till något så tillfälligt som en fader, till en man, för att själv kunna axla ansvaret för de kompletterande egenskaper som en lyckad förlossning tycks förutsätta, det är en förbjuden tanke. Den kvinna som tänker så, hon får veta att hon sviker sitt kön, att hon sviker sina förtryckta medsystrar i alla länder och alla tider för sin egen ynkliga egoisms skull.

Det är en lurig ideologi, den ”genusvetenskapliga” likhetsfeminism som våra sociala ingenjörer idag ser till att vi matas med från dagis och framåt. Samtidigt som motreaktionen inte låter vänta på sig: sexualiseringen av det offentliga rummet, pornografins allt öppnare utbredning via filmer och internet, dess allt grövre sadomasoschistiska anspelningar och tonårsidolernas ständiga skandaler.

En sexualitet som genom preventivmedel har frikopplats från barnalstring, som har blivit ett oförbindligt sätt att umgås, som förlorat alla aspekter av risk, obekvämlighet, helighet, som inte längre omges av vördnad, respekt, diskretion, aktning… en sådan sexualitet är givetvis ingen grund som motiverar något så heligt, obekvämt, förbindligt och riskabelt som att föda ett barn, nära det vid sitt bröst och se sin sexuella dragningskraft ånga bort med varje andetag.

Det är ren matematik. Det ideal som ger oss ”genusvetenskap”, och som kvinnan nu anses behöva hysa för att respekteras som individ av andra och sig själv, det måste sikta på den fullständiga mekaniseringen av det enda initiatoriska moment vi har kvar i vår sekulariserade civilisation: mottagandet av nya individer.

Sexualiteten blir ett socialt nöje. Om man ”väljer att skaffa barn”, som det ska heta, så blir idealet en kontrollerad provrörsbefruktning följt av ett kontrollerat kejsarsnitt. Almanackan styr. Mjölkbildningen medicineras bort eftersom silikonimplantaten ser bäst ut utan svullna mjölkkörtlar och läckande bröst är klart ofräscha.

Modervärmen ersätts med mikrovågsvärme, den vetenskapliga termometern visar ingen skillnad, alltså är det ovetenskapligt att förmoda skillnader där. Kvalitet är något mätbart, en kvantitet. Kvalitet betyder för den moderna människan: önskvärda kvanta.

Steg ett är alltså kejsarsnittet (efter en abort eller två) och steg två är provrörsbefruktning. Mål: Sexuell tillfredsställelse och barnalstring separeras. Nästa steg: Sexuell tillfredsställelse och sociala behov separeras. Maskinen kan ge människan en vetenskapligt kontrollerad, riskfri och socialt okomplicerad fysisk tillfredsställelse. Snart varje modern kvinna äger en dildo, en plastkuk. För den djärva och omättliga finns det redan hela knullmaskiner man kan lägga upp sig i. Man kan sköta dem själv med en fjärrkontroll, eller om man vill ge utlopp för driften att släppa kontrollen en stund och bara ge sig hän till njutningen så kan fjärrkontrollerna skötas på behörigt avstånd av luttrade specialister, utbildad personal.

Och i morgon? I morgon måste man inte vara speciellt djärv, som kvinna, för att beställa tid på ett ”gym” med sådana maskiner. Bara modern och rationell. För män finns det givetvis motsvarande maskiner: svindlande naturtrogna dockor med idealformer och nästan levande hud, som kanske till och med kan rodna vid intensiv beröring. I morgon stönar de begärligt vid smisk. Varför inte!

Det dolda idealet är: en sexualitet som är frikopplad från både barnalstring och sociala behov. En barnalstring som sker i genteknologiska laboratorier under kontrollerade former. Den nya generationens människa cyborg, hybriden mellan människa och maskin. Minns ni filmen Blade runner?

Och detta för att vi lurade kvinnan att tro att hon ville bli som mannen.

Vem lurade oss att lura henne? Vår gamla skapelsemyt säger att kvinnan lurade mannen att han ville bli som en gud. Och att ”ormen” lurade kvinnan att lura mannen. Vem är det nu som luras? Och kommer vi att reagera i tid den här gången? Och om inte – vad blir resultatet? Blir det en odödlig varelse som består av intelligens och skicklighet, men utan hjärtekrafter? Från gud till robot.

Är detta vårt öde? Att bli offer för vår vilja att själva styra vårt öde? Vi människor vill styra vårt eget öde. Men just denna vilja tycks leda oss till ett öde vi inte vill ha. Eller vill vi det? Red pill or blue pill...

Så vad är alternativet? Tja, tänk själv.

Eller vänta på nästa avsnitt av denna text. Aktiv födelsehjälp - aktiv sexhjälp - aktiv dödshjälp. Modernitetens egenmäktiga treenighet. Eller?

jn, aktiv

[Kiifen]

Jag förstår andeeningen i det du säger, det är ett perspektiv som kanske stämmer in på samhället i viss mån och i olika fall. Just detta med att man itutas att livet ska levas utan varken risker eller besvär. Det är en effekt av dels 60 och 70 talets befrielselära som ville ta bort alla auktoriteter och göra människan till en "instant independent" och efter det så har vi svårt att riktigt förstå varför man inte kan t.ex. lära sig spela gitarr över en natt. Man behöver faktiskt lära sig från grunden och det tar tid att lära sig saker. Idag ska man veta allting om livet innan man fyllt 20.

Till detta kommer alla företag som levererar sina stomatolbländande bilder över hur livet är om man köper deras produkter, samt alla samhällsförbättrande idéer som nästan vill hindra människor från att leva för att man ska försäkra sig om att ingenting av en tragedi någonsin skall inträffa.

Dessutom har vi myten om att livet idag år 2006 är mycket mer avancerat och utvecklat än livet 1956. År 1956 trodde man att allting bara skulle bli bättre och bättre och år 2006 skulle livet vara perfekt. Idag kan vi förstå att livet inte är perfekt år 2006 men vi har svårt att tro att livet idag skulle kunna vara sämre än livet år 1956, åtminstone har vi svårt att förstå varför tragedier skulle kunna hända idag år 2006. Detta är vår kulturs framgångssaga.

Men det är en saga med en skugga, för samtidigt som man inte kan acceptera livets upp och nergångar så vet vi ju samtidigt om att det händer saker idag som aldrig hände år 1956. Våldet har blivit grövre och framtiden för många djurarter och för miljön ser mörkare ut. Vi vet heller inte hur det blir med terroristdåden och eventuella krig. Inte för att vi i Sverige behöver känna oss utsatta ännu, men vi gillar ju att klaga så...

Det är klart att man måste acceptera livets villkor, att livet inte kan vara perfekt och att det alltid finns ett mått av osäkerhet i allting. Men jag tror nog du överdriver lite, ditt inlägg blir lite av ett "overkill", fast det kanske behövs för att förtydliga vad du försöker säga.

Jag vill inte belägga dessa anklagelser på genusvetenskapen eller vetenskapen heller, för då börjar man måla in sig i hörnet. Vetenskap består i att kontrollera fakta och avslöja myter, om man inte längre fick använda sig av vetenskap då skulle man vara illa ute. Däremot finns det många teorier som vetenskapen dras med som är utdaterade och rent felaktiga, men det är en annan sak.

Detta med den påstådda mekaniseringen av samhället är knappast en myt som vetenskapen är ansvarig för. Att göra livet bekvämt är inte en vetenskaplig idé utan kommer från alla dessa framgångsmyter som vi har i vår kultur och civilisation. Att allting bara kan bli bättre ju mer vi bygger ut civilisationen och dess institutioner och företag. Effektiviseringen kallar man ett resultat av industrialiseringen, Taylorismen och Fordismen. Men de är enbart uttryck för idéer som har utvecklats under en mycket längre tid tillbaka än från början av 1900 talet.

Jag hör vad du säger, men samtidigt så är även ditt perspektiv en konspirationsmyt som jag inte riktigt tycker mig känna igen. Media skriver idiotiska saker, det är deras jobb att väcka uppmärksamhet hos den slumrande befolkningen. Kejsarsnitt är jag inte emot, tror inte det påverkar fostret på något negativt sätt. Dessutom tror jag nog de flesta kvinnor vill föda naturligt ifall det gick, men det är inte alla som kan göra det.

Sexualitet är inget man ska vara rädd för. Det är inte bara människor som använder sex som ett sätt att umgås, sedan vet jag inte hur mycket det egentligen stämmer med verkligheten heller. I media har ju såklart alla sex med alla hela tiden, det är lite annorlunda i verkliga livet.

[hovnarr]

Kul att se dig här igen jn.

Jag märker att mina inlägg här allt oftare handlar om felslutet mellan kvalitet och kvantitet, Yin och Yang, artskillnader och gradskillnader und so weiter, så ditt brev kom som ett Amen på Posten.

Det känns förstås galet att försöka motverka ett Yang-överskott med ännu mera Yang, men kanske kan det ändå leda till att man lyckas pilla dit en Yin-prick trots allt. Jag tänker såhär: Om det ideal som kvinnan (och mannen, på bekostnad av hans kvinnliga sidor) matas med lyder "stark, fri och i kontroll", varför då inte förändra synen på svaghet, bundenhet och kontrollös hängivenhet? Vem är i slutändan starkast, den som flyr från sin svaghet och sitt öde, eller den som möter det? I svagheten finns ett centrum av styrka, i Yin en prick av Yang.

Men det får lätt karaktär av dubbel-lurendrejeri, marknadsföring och trendighet. Först lurar vi kvinnorna att tro att de vill vara manliga, och sen lurar vi dem att tro att "axla sin femininitet" är supermanligt. "Låt oss aktivt finna en väg till det passiva!" Det blir liksom trams i 360 grader. Det bästa vore ju om man slapp detta aktiva förändrande av folks perspektiv, men anledningen till att det blivit nödvändigt är ju att det redan vridits snett. Ibland har jag dock svårt att skilja på om man återvänder eller tar ett skutt till på lurendrejerispiralen. The road to hell... osv.

, aktivt aktiv

[Jonas Nystrom]

Kiifen:

Dessutom tror jag nog de flesta kvinnor vill föda naturligt ifall det gick, men det är inte alla som kan göra det.

Men det är ju precis det jag säger: att EN AV FEM stockholms- och gotlandskvinna VÄLJER att göra kejarsnitt FAST de skulle kunna föda naturligt. För att de tycker att det verkar otäckt och slabbigt att föda barn eller ser det som guds sätt att förtrycka kvinnor. Jag hörde det i ett superseriöst program på P1, i flera repriser dessutom. Och nån kvinnlig redaktör deklarerade med förakt i rösten att hon minsann inte trodde på myten om nån kvinnlig urkraft och den strukturellt förtryckande tankefiguren att alla kvinnor skulle kunna föda barn bara för att de är just kvinnor - nej se det var rena rama biologismen, det. En Kvinnofälla.

Snacka om kvinnofälla!

Föreställningen att män och kvinnor "egentligen" fungerar precis likadant, psykiskt, och att alla inre skillnader beror på tidiga präglingar av ett "strukturellt patriarkaliskt" samhälle är den verkliga kvinnofällan. Att män jamsar med för att göra sig omtyckta bland kvinnor är tragikomiskt.

Som när Göran Persson, följd av alla andra politiker, plötsligt deklarerade att han minsann också är feminist...

Ich bin ein Berliner, sa Kennedy. Och tyskarna blev amerikaner.

jn, ond

[Kallekula]

Klart intressanta tankar.

"Utan den initiation som förvandlar kvinnan till moder bildas inte de band som gör att ett barn lever i visshet om att det under alla omständigheter har någon att ty sig till."

Där har vi en hypotes. Nåväl kan det vara så? Kan man undersöka detta? Javisst, men det kommer antagligen bli en alltför känslig underökning, framförallt resultaten kommer vara föremål för oändliga tolkningar.

Man kan ställa sig den hypotetiska frågan. Är adopterade barn mindre älskade, alt. är adoptivföräldrar mindre benägna att "göra allt" för sitt adoptivbarn jmf. med förlädrar med biologiska barn? (kan handla om att offra sig för barnet eller vad som helst). Huj uj känsligt. Intressant, men för känsligt, tror jag, för att utföra en undersökning kring.

I övrigt är allt som rör könsroller intressant. Kvinnor i Sverige som klagar på att svenska män är omanliga, ickegentlamannamässiga eller vad det kan vara samt svenska män som beklagar sig om okvinnliga svenska kvinnor bör tänka till. Vad är det som skapar könsroller? Betingning. Vi iklär oss de roller som ger oss gratifikation. Svenska män är som de är eftersom svenska kvinnor vill ha denna typ av män och tvärt om.

Vad som kan åstadkommas på individnivå eller vad som styrs av samhälleliga traditioner och normer och viseversa. Det är väl grundfrågan inom all sociologi. Kommentarer overflödiga finns hur mycket som helst skrivet. Bara att söka på nätet och förkovra sig.