vad skulle du göra om du var gud för en dag?
hans svar i detta var att han skulle först avbefolka mänskligheten för att åtgärda resurs probloblemet, sedan med dom kvarvarande, kanske 5% eller 0.05% som är kvar (ca 5000 eller nått sånt) skulle han etablera ett samhälle baserat på samhörighet där alla hjälper varandra (dvs han skulle bara låta det vara "goda" mäniskor inom hans syn vara kvar som höll med om hans idiologi om hur sammhället skulle funktionera.)
återpopulera djuren och växtligheten etc.
sedan så skulle han göra mäniskor mer hälso sammare genom att ta bort genetiska defekter, (och det inkluderar då sånt som nödvändigtvis inte behöver vara en genetiskt defekt eller på något sätt påvärkat mäniskan i fråga mer än vad dens personlighet är som t.ex gillar jakt och således kanske blir lite våldsammare lagt) låter väldigt extremt såhär långt men det är liksom bara en "om det här nu hände" grej så man kan skämta bort det.
dok ville jag få han att utveckla sin ide om hur han ville fixa det som jag personligen anser är mänsklighetens största svaghet men också dess styrka.
Nyfikenhet och Girighet, två saker som ligger lika tight som vår ryggmärg i mänsklig natur, och jag ska komma till det i fråga varför och hur aldeles strax.
så jag sade till honnom att hans "utopia" är aldeles för optimistiskt, och gav honnom frågan "och varför skulle någon sätta sig ner och odla för att andra ska få mat?" men han trodde väl att jag menade på negativt sätt även om jag menade egentligen vad för anledning har dom som kan oddla och dom som inte kan oddla att sammarbeta, men iaf han sade att det är sånt tänk "som är felet" med mänskligheten att det är massa jag vill ha ditt eller datt, och att det skulle inte finnas i ett samhälle där alla sammarbetar och lär upp nästa generation under den idiologin att man sammarbetar med varandra.
men där så föklarade jag för han att inom hur jag ser det att hans idiologi är aldeles för optimistisk även om han har en ide över utförandet och har vänner etc som håller med om ett sånt samhälle, och jag har egentligen inget emot ett sammhälle där man sammarbetar, men det finns 4 fundamentala problem med hans "utopia"
- första är att den generation som är med och skapar detta utopia, har Guaranterat haft nära eller kära som dött i hans utrotelse, och därför kommer inte han ha en plats i detta samhälle för friktionen av att ha någon som har billioner av liv på sina händer
- för det andra: nyfikenhet kommer göra att folk kommer utforska, testa och skapa invationer, och girighet även i sin minsta form "ambition" kommer göra så dom vill att deras skapelser får erkännelse och skapar nån form av biståendehet vilket kommer eventuelt skapa friktion med den idiologi som han etablerat och kommer således behöva eventuelt skapa sin eget samhälle
- för det tredje, generationer: även om den nuvarande generationen som skulle finnas på hans samhälle med sina erfarenheter och uplevelser kan upphålla så finns det inga garantier med nästa generation även om du lär dom rätt att dom kommer ta till sig på det sätt han vill, pga att dom är individer med egna tycken och tänk och att girighet och sånt inte kommer uppstå, det är som sagt en väldigt inmärglad i våra instikter att vilja ha nått, även om det är av behov som t.ex mat eller nöjen som kanske en tallkotte att behålla för att göra nått med
- för det fjärde: svart-vitt tänkande, i det som han ser det som så är inte det girighet såvida dom inte tänker samla och behålla allt och att dom måste vara öppen med sina sämre egenskaper. ingen vill bli dömd för den dom är och oftast ser man inget fel på sig själv vilket gör att det är bara i betraktarens ögon som saker kan anses negativt eller positivt fast girighet kan var positivt såväl som negativt beroende på mängden girighet
så jag föklarade och debaterade att även om du gör en "reset" av mänklighetens population så kan du inte ändra dens natur att individuella ideer och viljor kommer dra varandra mothårs, såvida du inte tar bort deras fria vilja, vilket är mer eller mindre vad han föklarade om och om igen att det är så det skulle bli även om det var bara att det skulle ändras så att dom skulle passa in till hans idiologi för ett utopia men fortfarande ha en "personlighet" vilket går men det är ingen fri vilja i den situationen, men han ville inte erkänna det eller ville inte se det.
så medans jag försöker vara realistiskt att med ett "Gud för 1, en enda dag" så kan du inte ändra mänsklighetens natur och ändå behålla vår fria vilja om man ska skapa ett utopia då mänskliheten är bunden att återkomma eventuelt där vi är idag 2019 även om det lär ta åtskilliga generationer precis som det tog förr.
och just därför så kontrar han bara med att jag är aldeles för pessimistikt och cynisk över det och ser bara det negativa.
fast jag ser fördelar med vad han hade i åtanke men det är inte hållbart då man kan inte bestämma över hur individer i samhället eller nästkommande generationer lär ta det
så för mig är detta således än oandlig cykel är psykologi över hurvida det kommer fungera eller inte mellan oss där ena kan inte undvika att see mäniskosläktets felande och den andra är för optimistiskt att en svart-vit militärisk lösning skulle fixa det fast han skälv är inte mer än mäniska med sin egna vilja, tankar och vyer över saker och ting som inte möjligtvis stämmer överäns med andra.
men ja, medans min lösning är framtiden där vi blir tvugna att sammarbeta på rymdskäpp och hjälpa planeten så att miniskan inte är bunden till planeten längre, så är hans att gå tillbaka till innan ekonomi var etablerat.
så vad tycker och tänker ni om detta?
det är lite av den psykologiska debatten jag undrar och vill see över vad folk tycker och tänker mer djupt än "han har rätt" eller "du har rätt"
föklara med egna ord var du tycker och vad du skulle göra med "att vara gud för en dag" kan också vara intressant.
men det är först och främst en debatt/diskution om mänsklighetens natur hurvida det skulle se lovande ut efter ett par generationer eller om det skulle sluta vara ett "utopia" och bli ett dystopia i slutändan.
