Kärlek

[Algotezza]

Ja, kärlek kan man prata i det oändliga om... eller döden... eller jaget som inte finns... eller vadsomhelst... Trump, sociala medier... ger det något förutom att läsa varandras monologer...

[Anders]

Anders: nej, kärlek uppstår inte som en naturlig följd av att du genomskådat illusionen om "jaget". Kärlek i sin yttersta mening är ett sinnestillstånd som uppstår mellan minst två individer som reservationslöst kan spegla sina medvetna sinnen i varandra. Dvs där man var för sig förverkligat förståelsen av meningsfrågan med hela tillvaron. Det är inget ensamprojekt. Att genomskåda illusionen, idén om ett unikt bestående "jag" är en nödvändig del i det arbetet.
Det kräver att man med alla sina sinnen, (särskilt tankesinnet) deltar i skapelsen på skapelsens villkor med det medvetna sinnet som grundidentitet o tankesinnet som verktyg. Personlighet, "persona" finns som en ingående o ofrånkomlig konsekvens av tankesinnet, inte som identitet som måste utvecklas, förfinas, försvaras med näbbar o klor för att bekräftas i konkurrens.

Medvetandet som förmågan att erfara, är en medfödd från födseln färdig identitet som är den samma, lika hos allt levande, från första till sista andetag. Det som måste utvecklas o ständigt förändras, är tankesinnets innehåll för överlevnad o att orientera sig i tillvaron. Betraktar man medvetandets förmåga att erfara (det medvetna sinnet) som primär identitet o tankeförmågan med dess föränderliga innehåll likt de övriga sinnena: syn, hörsel, lukt, smak, känsel, som av naturen given utrustning, hjälpmedel, verktyg, behöver man inte "ta sig ut" ur ngt "ego". Den aktuella funktionen för tankesinnet o språket blir dels se sak o orsaks förhållanden för tillfredsställelse av de kroppsbevarande behoven o dels med sitt yttersta syfte ställa o söka svar på frågorna hur o varför dvs förverkliga människans medfödda o filosofiska behov av mening. Att med hela sitt väsen "ta sig in" o delta i skapelsen såsom den är.

Nåt slags kollektivt medvetande alltså. Det här påminner mycket om Kajsa Ingemarssons kreativitet. Nån slags universums samlade tanke. Jag tror på det här du skriver och att jag är urkass på det. Det här meningshittandet och uppgåendet i nåt kollektiv. Jag bara lever på. Kanske värnar för mycket om identiteten, det är sant.
Ja, ja. Var man nu skall ta vägen med det här. Träna på att inte se sig som en identitet?

[531bts]

Anders: så länge det du identifierar dig som, aldrig orsakar lidande, hamnar i konflikt, erfar ångest, depression, aldrig ställer frågan vem du är i förhållande till dina medmänniskor o verkligheten o aldrig frågar efter mening, så har det mina inlägg, försöker beskriva o hänvisa till, ingen som helst betydelse eller gör ngn skillnad. Vilket det för övrigt inte heller kan göra. Det är när de filosofiska frågorna på allvar blir aktuella för dig själv o när du inte nöjer dig med självförverkligande, underhållning, tidsfördriv, charader, konformitet, kotterier, lögner o den oanständiga, samvetslöshet, utslagning, girighet, grymhet som pågår mellan människor. Väljer du som de flesta att förtränga de medfödda filosofiska frågorna är det väl bara att lurva på i ullstrumporna o invänta naturens allmängiltiga o slutgiltiga spark i ändalykten, att kanske reflektera en smula över naturens/livets villkor: ålderdom, sjukdom o död.
Så dags, då.

[Anders]

Anders: så länge det du identifierar dig som, aldrig orsakar lidande, hamnar i konflikt, erfar ångest, depression, aldrig ställer frågan vem du är i förhållande till dina medmänniskor o verkligheten o aldrig frågar efter mening, så har det mina inlägg, försöker beskriva o hänvisa till, ingen som helst betydelse eller gör ngn skillnad. Vilket det för övrigt inte heller kan göra. Det är när de filosofiska frågorna på allvar blir aktuella för dig själv o när du inte nöjer dig med underhållning, tidsfördriv, scharader, konformitet, kotterier, lögner o den oanständiga, samvetslöshet, utslagning, girighet, grymhet som pågår mellan människor. Väljer du som de flesta att förtränga de medfödda filosofiska frågorna är det väl bara att lurva på i ullstrumporna o invänta naturens allmängiltiga o slutgiltiga spark i ändalykten, att kanske reflektera en smula över naturens/livets villkor: ålderdom, sjukdom o död.
Så dags, då.

Med tanke på att jag sen elva års ålder oftast somnar skräckslagen över oändligheten, om inget annat jävligare i livet runtikring pockar på, den där listan på triviaaktiviteter är inte jag. Här förträngs inga filosofiska frågor. Men de slår mest bara ned mig. Att vara anti mot miljöaktivister eller klimatförnekare är lite kul, dock. Att som Platon kartlägga allt och göra allt för att undvika att ta ställning.

Livet är svårt och hårt och får ätas. Filosofiskt. Sen att jag har det materiellt bra, kan äta god mat varje dag och har tankens frihet, kudos till alla filosofer som medverkat till det. Och friidrotts-VM gjorde mig glad, något ingen filosofisk tanke gör. Filosofin är dock ett gift och en del av mitt DNA.

[531bts]

Anders: ja, den moderna människans psyke är så perverterat att tävlingsanda, utslagning, rangordning, differentiering betraktas som naturligt umgänge, underhållning o är en följd av självförverkligande. Ett effektivt tidsfördriv att avleda o förtränga det självklara. De filosofiska frågorna är inget gift, de är ett resultat av människans medfödda förmåga till abstrakt tänkande o det heltäckande mänskliga språket. Däremot kan svaren eller de uteblivna svaren förvirra.

[xion]

--

[Algotezza]

Anders: ja, den moderna människans psyke är så perverterat att tävlingsanda, utslagning, rangordning, differentiering betraktas som naturligt umgänge, underhållning o är en följd av självförverkligande. Ett effektivt tidsfördriv att avleda o förtränga det självklara. De filosofiska frågorna är inget gift, de är ett resultat av människans medfödda förmåga till abstrakt tänkande o det heltäckande mänskliga språket. Däremot kan svaren eller de uteblivna svaren förvirra.

Vem kan svära sig fri från att ha en modern människas psyke med allt vad det innebär? Man är ofta blind för vad man själv står och går för...

Här på detta forum tävlas det ju rätt rejält...

[531bts]

Algotezza: spot on! Tävlingsandan är ett naturligt resultat av att ge fritt spelrum för idén om sitt unikum o kan, i varierad grad, endast uttrycka o upprätthålla sin bekräftelse i maktförhållande. Det definieras i konflikt, rangordning o differentiering. Det genomsyrar hela vårt samhälle o naturligtvis även detta forum. Att svära sig fri ifrån det hjälper inte.
Det är, med få undantag, din avsiktliga eller reflexmässiga ansats i tanke o tal så länge alternativet inte är klart etablerat i ditt tankesinne o förnuft.

[Algotezza]

Algotezza: spot on! Tävlingsandan är ett naturligt resultat av att ge fritt spelrum för idén om sitt unikum o kan, i varierad grad, endast uttrycka o upprätthålla sin bekräftelse i maktförhållande. Det definieras i konflikt, rangordning o differentiering. Det genomsyrar hela vårt samhälle o naturligtvis även detta forum. Att svära sig fri ifrån det hjälper inte.
Det är, med få undantag, din avsiktliga eller reflexmässiga ansats i tanke o tal så länge alternativet inte är klart etablerat i ditt tankesinne o förnuft.

Precis! Survival of the fittest. Som ju kan utsträckas också till det sosciala, emotionella och intellektuella området och inte bara gäller fysiska muskler och förmågan att döda konkurrenterna.

[Anders]

Håller med, hörde ni Söndagsintervjun med Elisabeth Höglund nu i söndags eller på nätet? Galet prestationig tant. Men visst är det så, att vara först med att räcka upp handen i småskolan, något jag oftast var, gav en något slags existensberättigande.

Nu tycker jag nog att Friidrotts-VM ändå är en ganska sund väg att kanalisera den här mentaliteten. Schyssta papper. Och god underhållning. Ge en lite förenklad bild av livet för en kort stund. Som att läsa en feelgoodroman av Jojo Moyes eller Lucy Diamond.

För verkligheten gäller medveten närvaro och mindfulness. Kan man hitta kärleken i mindfulness?

[531bts]

Algotezza: den muskel som, utifrån tankesinnet, orsakar mest skada, förvirring o galenskap, är tungan.
All aktivitet som manifesteras som tal eller kroppslig gärning, har sin början o slut i det egna tankesinnet. Att överföra evolutionens "survival of the fittest" i detta sammanhang haltar. Att definiera, hävda sitt unikum genom rangordning o utslagning har inget eller väldigt lite med survival of the fittest att göra. Oftast är det alltifrån dumskallar till psykopater (vilka sällan eller aldrig varken är "survivors" eller "fittest") som "vinner", dvs går förstärkta ur konfrontationer o konflikter med andra unika "jag". Så det verkar som om naturen/Gud låter individen vistas i sitt högmod o får fortsätta i detta "jag" o evinnerliga strävan att få det definierat/bekräftat i ständig motvind. Definitivt i avsaknad av sinnesfrid o med ångest som ständig följeslagare.
Så klampar man på i livet med en ångvältsmentalitet, orsakar andras förlust o lidande o begriper inte varför ångest kryper fram så fort man inte har ngn måltavla för sin självhävdelse o tankesinnet är sysslolöst. Ständig brist på frid, gemenskap o kärlek. Gud släpper inte in ngn i himmelriket med ambitionen att själv bli en gud/gudinna. Man får mer stryk tills man antingen förlorar förståndet eller tänker om.

[Anne]

...

[531bts]

Anders: inom den Theravada Buddhistiska metodologin är Sati, koncentrerad sinnesnärvaro (mindfulness) ett nödvändigt hjälpmedel, verktyg att delta i varje ögonblick såsom skapelsen når sinnesorganen. Det för att klart erfara processerna o förhållandet kropp-sinne. Verktyget Sati är i sig ingen garanti för att utveckla Metta, dvs oreserverad medkänsla o allomfattande kärlek. Sati är till för att låta sinneserfarenheter med dess kroppsliga förnimmelser få pågå såsom de är o inte tillåta tankesinnets kommentarer få ngn betydelse eller hamna i förgrunden. Man låter de kroppsliga förnimmelserna vara realitet, o tankesinnets tjatter ett ofrånkomligt eko.
Med god övning är syftet att "rena" sitt sinne från de grövsta mentala hindren: okunnighet, begär o motvilja. Man kan ju då säga att ett rent sinne av naturen får närmare till medkänsla, omtanke o möte i kärlek.

[531bts]

Lynx: nej, narcissism o att spegla sitt "själv" är inte ngt jag avser med spegling i likasinnade. Det Gudsmedvetande jag hänvisar till kan aldrig bli "mitt". Varje individ måste naturligtvis i dialog, själv pröva tanken o erfara konsekvenserna av att pröva förslaget. Det finns inget "mitt" Gudsmedvetande. Jag förstår inte din avsikt o hur du kommit fram till vad du påstår i ditt inlägg. Kan du förtydliga?

[Anne]

...