Universum expanderar

[Luipa]

Karin Bojs krönika om universums expansion: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=3

[Benjie]

Så här tänker jag

Att om Vi mätbart kan redovisa mängden tyngdkraft visavi grundimpetuset (farten och rörelseriktningen på all massa)vid big bang, kan vi förmodligen se om modellen för universum och dess rörelses natur är ett universum som rör sig efter två huvudkrafter kallad " upp som ett big bang universum och ner som flera svarta gravitsationshål samlade till ett slutligt hål vid tiden slut" eller " upp som flera mindre big bang universa och ner som flera svarta gravitationshål " eller på något annat sätt i en oändlig process.

BENJIE

[gråa hår]

Ja antingen är ju tidens gång linjär, (skapning - armageddon), eller så är det cirkulärt (antikken etc, Nietzsches eviga tilbakakomst, energilagen etc)

[Benjie]

Ja antingen är ju tidens gång linjär, (skapning - armageddon), eller så är det cirkulärt (antikken etc, Nietzsches eviga tilbakakomst, energilagen etc)

Men en linje kan ju även utgöra linjen för en cirkel?
Och en utgående skapelse och dess förintelse kan ha ett
cirkelförlopp liksom ett liv en yttersta vändpunkt?

BENJIE

[gråa hår]

Klart det, men med linjär tidsuppfattning så menas det från punkt A til punkt B, den typ tidsuppfattning som är vanlig innom religion som omhandlar skapning av världen och världens undergång (Allt har en början och allt har sin slut). Den cirkulära tidsuppfatning har också att ting föds och dör men att det sker om och om igen, gräset dör till våren kommer det nytt, ting kommer och går. Detta är två klassiska tidsuppfattningar som har bakgrunn i kristendom och antikken (östern också). Men detta är ju också ganska långt ifrån relativistisk tids uppfattning som opererar med ett helt annat tidsperspektiv (Varje punkt har sin egen tid, lite förenklat). Den linjära och cirkulära uppfattningen är en konsekvens av att man tänker sig en tid som existerar oberoende av allt annat. Men i fysiken så snackar man inte om före big bang eller efter "big chrunch" för att disse händelser ligger längst en tidslinje där tid "skapas" med big bang, och faller samman med big chrunch. Det ger ingen mening om att snacka om sekundet för big bang (eller efter chrunch) för att själva referansesystemet finns ennu inte alternativt upphörer att finnas i dom respektive händelserna. Det kan sägas att detta är en stor grund till varför påven och kirkan raskt godtog hypotesen om big bang för att det öppnade för et gudomligt ingripande vid big bang och ett armageddon vid tidens slut.

[Benjie]

...// linjär tidsuppfattning .... från punkt A til punkt B...som är vanlig innom religion som omhandlar skapning av världen och världens undergång ....Den cirkulära tidsuppfatning...att ting föds och dör men att det sker om och om igen....Detta är två klassiska tidsuppfattningar som har bakgrunn i kristendom och antikken (östern också). ... Den linjära och cirkulära uppfattningen är en konsekvens av att man tänker sig en tid som existerar oberoende av allt annat. Men i fysiken så snackar man inte om före big bang eller efter "big chrunch" för att disse händelser ligger längst en tidslinje där tid "skapas" med big bang, och faller samman med big chrunch. Det ger ingen mening om att snacka om sekundet för big bang (eller efter chrunch) för att själva referansesystemet finns ennu inte alternativt upphörer att finnas i dom respektive händelserna.....kirkan ... godtog hypotesen om big bang för att det öppnade för et gudomligt ingripande vid big bang och ett armageddon vid tidens slut.

Du säger att det är meningslöst att tala om sekunden före big bang och sekunden efter big crunch efterrsom referenssystemet för tiden (egentligen tidrummet enligt Einsteins modell) försvinner respektive uppstår med dessa händelser.

Nåväl säger jag, vad som händer om materien icke är förstörbar, måste ju vara att den matematisak formuleringen aldrig kan innebära att materien varken har en absolut början eller slut, dvs tiden har ingen början eller slut, den är som GUD, den bara ÄR!!


Förslag till svar på gåtan: skaparen kan inte skapas utan har alltid funnits.
och om strängteorin med sådana märkligheter som 6-7 extradimensioner utanför får 3-4 dimensionella värld är något mer än en matematsikt vacker lösning vet inte jag, men gott är att dessa "strängar" är tänkta att identifiera "gravitonen", som en nyckel till The UNIFICATION av den allmäna relativitetsteoorin ( om gravitationen) och de kvantmekaniska krafterna.

Värt att tala mer om.


BENJIE

[cake]

Det ger ingen mening om att snacka om sekundet för big bang (eller efter chrunch) för att själva referansesystemet finns ennu inte alternativt upphörer att finnas i dom respektive händelserna.

Likaså är det meningslöst att fråga sig vad bigbang exploderade i då uppfattningen är att själva axlarna för rummet skapades vid bigbang.

[Huvudperson]

Varför är alla så säkra på att det som bildades vid Big bang är det enda som existerar? Universum kan ju ligga i ett evigt rum i vilket det har inträffat bigga bangar på andra ställen också. Även om det som dessa andra bigga bangar bildade ligger extremt långt borta kanske det genom sina enorma massors gravitation ha inverkan av tidvattenslag på vårt universum och kanske vara det som driver på dess ökande expansion.

[gråa hår]

Det är ju mycket som kan tänkas/spekuleras... Allt från att verkligheten blir presentert av Descartes "genie malignum", eller at du ble född i detta sekundet där alla minnen bara blev programmert till att få dig å tro att världen har funnits längre, kanske är universum egentlig bara ett litet utskott på en jättepotatis eller liknande, kanske är du ensam i hela världen och allt runt dig bara finns i huvudet (Kanske det inte heller är ett huvud)..... (Läs Humes "Dialoger" dom är ganska roliga på ämnet "kanske som inte har grundlag i empiri)

Man kan som sagt aldrig vara säker på något, och det är ju ganska roligt, men det spelar heller ingen roll, men filosofien försöker hellre att ta utgångspunkt i något "konkret" eller förklara sig fram nedifrån och upp, i stället för det omvända som är typiskt för religion mm...

Och till Johan:
Ja stämmer väl det... Tror att jag skrev det också, om (totaliteten av) materien expanderar lika mycket så finns det inget sätt att kontrollera det med sedan alla referansesystem vi har också har expanderat. Ta trädet utanför fönstret, om du är blivit dubbelt så stor så kan du gå ut och kontrollera det i förhållande med trädet, men du kan ju inte veta om det är du som har växt eller trädet och resten av världen som har blivit mindre. Men om allting från den minsta till det största växte så fanns det inget referansesystem igen från utgångspositionen att kontrollera upp i mot. Det samma kan ju sägas om tid, du vet ju heller aldrig om nästa sekund är längre en det första (än om man kunde ha goda grunder att tro det) osv...

Så var jag lite osäker på vad Benjie menade med hänvisning till min påstånd om "sekundet för Big bang", men om du menar att det är problematiskt med en uppdelning av en oändlighet (cirkularitet) i tid? Eller att materien är uförstarbar och bara kan övergå i andra former och att det skulle vara en indikasjon på en utenommaterien existerande tid. Tid som vi uppfattar den måste med nödvändighet vara något subjektivt på samma sätt som rummet är det... men jag är som sagt lite osäker på vad du menade för något...

[Benjie]

Så var jag lite osäker på vad Benjie menade med hänvisning till min påstånd om "sekundet för Big bang", men om du menar att det är problematiskt med en uppdelning av en oändlighet (cirkularitet) i tid? Eller att materien är uförstarbar och bara kan övergå i andra former och att det skulle vara en indikasjon på en utenommaterien existerande tid. Tid som vi uppfattar den måste med nödvändighet vara något subjektivt på samma sätt som rummet är det... men jag är som sagt lite osäker på vad du menade för något...

Osäker ..förmodligen med rätta, då ämnet inte är enkelt tala om och för att jag själv INTE är Herre över ämnet och inte omfattar innebörden av dessa gravitoners/strängars tänkta fundamentala verkningar för allt i universum vilket bland strängteroretiker bla skulle kunna innebära flera parallella universa. Men jag är mycket nyfiken på om de finns och hur de är tänkta att fungera.

Under adresserna nedan finns en ordentlig redogörelse över teorin dess historia samt dess mycket avancerade matematiska formuleringar
http://www.kosmologika.net/Kvantgravitation/index.html
http://www.superstringtheory.com/math/index.html
http://www.superstringtheory.com/cosmo/index.html

Som exempel på det otroliga man talar om, kan sägas att man menar att en sträng eller graviton är så liten i förhållande till atomen att om atomen motsvarade universums storlek så skulle strängen inte vara större än ett träd på jorden!!! Det talas även om universum i flera dimensioner och att strängar kanske inte finns eller kan övergå till vad man kallar membran. Hursomhelst är det mycket avancerade tankar för att försöka nå fram till en formel där alla universums 4 krafter kan ENAS!

Dessutom finns en film att ladda ned från webben som heter The elegant universesom är en dörröppnare för teorin.
Ett ps.

jag ser inte att Einstein har haft fel i avseendet att tidrummets rörelse föjer med materien, och att det därmed inte finns ngn utomvärldslig tid blott annan (olika) tid inom världen.

BENJIE

[J R Auk]

Med tanke på det Gråa Hår skriver:

Är det bara utrymmet mellan stjärnorna som expanderar, eller sker motsvarande expansion även i materien? Expanderar min tumstock i takt med att universum expanderar? Om så är fallet så finns det väl ingenting att relatera till, och hur kan man då säga att universum expanderar? Vad är det som inte expanderar som bekräftar att allt annat expanderar, och vad säger att det inte är detta som krymper? Hmmm...

Johan

Liknande tanke har slagit mig och jag har även erfarit en upplevelse av något som jag bara kan beskriva som en total expansion genom alla dimensioner. Mystisk och inte så tillförlitlig då det var genom helig rök erfarelsen infann sig. Men vilken erfarelse kan då sägas vara tillförlitlig?
Min tanke var att det skulle kunna förklara det vi kallar gravitation. (jag är inte övertygad av rumstidsgrejen, jag är inte ens övertygad om tiden)

Varför denna tanke Johan?

Lite noggrannare läsning avslöjade ursprunget till din tanke

Gråa Hår, kanske du vill utveckla författarens tankar vidare?

Hursomhelst, bevisen för universums expansion ligger väl i rödförskjutningen i stjärnljuset? Eller har någon hört en annan bevisteori?

[Benjie]

Hursomhelst, bevisen för universums expansion ligger väl i rödförskjutningen i stjärnljuset? Eller har någon hört en annan bevisteori?

Jepp! Men inte varför det expanderar eller hur det skall sluta.

Dessutom vill vetenskapen hävda att bakgrundsstrålningen är ett tecken på att det är ett enda Big Bang istället för att flera hyfsat stora Big Bang förekommer samtidigt. Resonemanget har med den bevisade jämnheten i den energi som strömmar emot oss överalltifrån i rymden.

Går det ihop måntro?



BENJIE

[gråa hår]

Med tanke på det Gråa Hår skriver:

Är det bara utrymmet mellan stjärnorna som expanderar, eller sker motsvarande expansion även i materien? Expanderar min tumstock i takt med att universum expanderar? Om så är fallet så finns det väl ingenting att relatera till, och hur kan man då säga att universum expanderar? Vad är det som inte expanderar som bekräftar att allt annat expanderar, och vad säger att det inte är detta som krymper? Hmmm...

Johan

Lite noggrannare läsning avslöjade ursprunget till din tanke

Gråa Hår, kanske du vill utveckla författarens tankar vidare?

Hursomhelst, bevisen för universums expansion ligger väl i rödförskjutningen i stjärnljuset? Eller har någon hört en annan bevisteori?

Poänget är att vi inte kan veta hur stor världen är annat en som en relation till en annan del av världen, men bara det ger heller inte någon mening. Saken A är dubbelt så stor som saken B. Det säger bara nånting om deras storlek i förhållande til varandra, två isolerade världar som sättes i relation. Saken A´s storlek kan inte fastslås på storleken på A och heller inte i relation till B. Man måste ha en "tumstock/mätinstrument" för detta, men inte heller mätinstrumentet är annat en något satt i relation till A och B. Om du kikar ner på tangentbordet så vill tangent bordet helt isolert inte kunna få storleken sin best¨mt, men det att du knappar på den sätter den i relation till dig själv, det blir bara ut ifrån sig själv som vi har umedelbar kännskap til egen storlek i relation til objekter runt en som det går att prata om storlek. Større/mindre än mig själv som sammanlikningsobjekt. perspektivistisk kunskap har på ett sätt grundlag i en reflexiv uppfattning om egen storlek.

[smörgåsen]

Om storleken på allting expanderar så skulle vi ju endå inte märka någon skillnad eftersom vi själva expanderar. Jag tror att det är utrymmet i universum expanderar, inte materian i den.

[gråa hår]

Om storleken på allting expanderar så skulle vi ju endå inte märka någon skillnad eftersom vi själva expanderar. Jag tror att det är utrymmet i universum expanderar, inte materian i den.

Det är självklart att det är sånn, och det är det innläggena mina till dels handlar om. Det är egentligen mest menat som ett tanke experiment angående expansion. Men om du kikar på den relativistiska fysik så är varken tid eller rum invarianta storlekar, utan är relative. Det inbär faktiskt att (ut från den)det är en viss realitet (relativitet ) i tankeexperimentet mitt.
Men i absolut forstand är det då egentligen snack om en expansion? Om det är "ingenting" som expanderar. Nu är jag klar över att fysiker pratar om "darkmatter" och sånt, men intill vidare så är det bara en gigantisk x som måste finnas för att få den relativistiska fysiken att "gå upp".