Skolan

[Stefan]

Vad jag förstått är situationen för friskolor denna. Det är gratis att gå på friskolor, och de får pengar från staten. Det är inte tillåtet för friskolorna att ta ut avgifter från föräldrarna.

Detta kan ses som något märkligt. Om man vill köpa dyra bilar, t ex, för sina pengar, så har staten inga invändningar mot det. Däremot är det förbjudet att köpa en dyr utbildning åt sina barn. (Iofs är det tillåtet att köpa extraundervisning efter skoltid, men låt oss bortse från det. Jag kan inte se att det tillför nåt till debatten.)

Den kommunala skolan är tänkt att vara en plats där barn från alla sociala grupper blandas om vartannat. Nu är det inte så, eftersom det råder en omfattande bostadssegregation. Men låt oss bortse från det och titta på sossarnas ideal. I denna socialdemokratiska idealvärld går alltså barn till utslagna, filosofer, överklass, medelklass och underklass tillsammans.

Som vuxen gör många människor många av sina val här i livet just för att hamna med rätt sorts människor: människor de trivs med. Vuxna människor som har möjlighet att välja bosätter sig i områden utan alkisar och arbetar på arbetsplatser utan alkisar, t ex.

Anta nu, vilket verkar rimligt, att även alkisarnas barn är bråkiga, pga deras usla uppväxtmiljö. Anta vidare att pga detta att medelklassbarn trivs dåligt med dem. Bör då inte medelklassföräldrarna ha möjlighet att sätta sina barn i en dyr skola, så att de slipper alkisbarnen, precis som de själva köpte hus i ett dyrt område, för att slippa alkisarna. Varför ska de inte kunna välja samma förmåner för sina barn som för sig själva?

Mot detta kan man hävda att detta: om det skulle finnas möjlighet att köpa dyrare utbildning, skulle två saker hända:

1) alla barn från dåliga förhållanden skulle samlas i vissa skolor, och alla barn från bra förhållanden i andra skolor.
2) barnen från bra förhållanden skulle få mer lärartid/bättre material, etc.

1) och 2) tillsammans skulle sannolikt göra att barnen från de bra förhållandena skulle få mycket bättre utbildning än barnen från de dåliga förhållandena. Även om staten garanterade att nivån på den kommunala utbildningen inte sjönk (genom att lägga tillräckligt mycket pengar på den) kan man hävda att de fattiga barnen skulle förlora på detta. Detta eftersom utbildning inte är bra I SIG, utan endast är bra RELATIVT NÅGON ANNAN. En datautbildning på 4,5 år är väldigt ycket värd om alla andra har 3,5 års utbildning men väldigt lite värd om alla andra har 5,5 års utbildning.

Det kommer egentligen ner till den här frågan: ska man se till de rika föräldrarnas rätt att spendera sina pengar på vad de vill, eller de fattiga barnens rätt att få en lika bra utbildning som alla andra?

[Luipa]

...de fattiga barnens rätt att få en lika bra utbildning som alla andra?

Jag röstar JA!

[Stefan]

Care to elaborate?

[Luipa]

Jag tror att det generellt är bra för ett samhälle om bildningsnivån är hög. De föräldrar som tillhör den resursstarka gruppen kommer sannolikt i högre grad än de andra föräldrarna, att engagera sig i och få gehör för krav på en bättre skola. De resursstarka föräldrarnas krav kommer med andra ord komma fler till gangs om gruppernas barn inte separeras. Fler nyttoskäl är att ett polariserat samhälle är ett instabilt samhälle som lätt slår tillbaka även på de för stunden priviligerade.

Sedan anser jag också av rättviseskäl att börd inte ska avgöra utbildning.

[Johan Ågren]

Fler nyttoskäl är att ett polariserat samhälle är ett instabilt samhälle som lätt slår tillbaka även på de för stunden priviligerade.

Väl talat!

Börjar man segregera barnen på det sättet så har man en övertro till individens rättigheter. De har bara denna rättighet så länge de tillåts ha den. Om väldigt många människor börjar få det dåligt på grund av segregering så är det hela över. Att vissa ska få det bättre bara för att de har pengar är i princip inte annorlunda än att få det bättre på grund av hudfärg ETC. Makt måste man förtjäna på ett sätt som är sympatiskt - inget man föds till, för då är det en egenskap som vilken som helst. Ett barns värde ska inte styras av sådana egenskaper, i alla fall inte i ett sympatiskt samhälle som ska vara hållbart på sikt. Vill du ha sådana människor i ditt samhälle som bidrar till segregering, större klassklyftor, och där pengarna utgör högsta maktmedel, eller vill du att varje människa ska ges så bra och jämställda förutsättningar som möjligt för att komma vidare och bidra till samhället utifrån förmågor som omfattar annat än pengar? I slutändan handlar samhället om den gemensamma iden om de mångas ökade välfärd, och inte en plats för individen att ta sig en sådan frihet att han stjälper själva den grund samhället bygger på.

Johan

[Stefan]

Jag tror att det generellt är bra för ett samhälle om bildningsnivån är hög. De föräldrar som tillhör den resursstarka gruppen kommer sannolikt i högre grad än de andra föräldrarna, att engagera sig i och få gehör för krav på en bättre skola. De resursstarka föräldrarnas krav kommer med andra ord komma fler till gangs om gruppernas barn inte separeras. Fler nyttoskäl är att ett polariserat samhälle är ett instabilt samhälle som lätt slår tillbaka även på de för stunden priviligerade.

Sedan anser jag också av rättviseskäl att börd inte ska avgöra utbildning.

Visst, det är bra om bildningsnivån är hög. Men här handlade det ju faktiskt om att man skulle höja medelbildningsnivån. De fattiga ligger kvar på ungefär samma bildningsnivå, eftersom de går kvar i statlig skola som ser likadan ut som idag, medan de rika barnen får en betydligt bättre skola. Det är bara det att de fattiga barnen missgynnas av detta, eftersom, som jag sa, utbildning åtminstone i hög grad är en relativ resurs.

Men ligger det inte nåt konstigt i att man får spendera extra pengar på bilar men inte på utbildning till sina barn? Man kan ju tycka att om man inte ska få ge sina barn bättre utbildning än andra barn, ska man hellre inte få ha en snyggare bil än grannen, etc. Men det får man!

Johan/ Visst, det ligger en hel del i ditt resonemang: det finns andra värden än frihet, och om friheten skadar dessa värden kan den inskränkas, jag håller med om det. Jag vet inte var jag står här, och tycker det är en svår fråga. Hursomhelst tycker jag inte att den "liberala" ståndpunkten kan avfärdas utan vidare.

[Johan Ågren]

Stefan,

Du nämner att utbildningsnivån är relativ, och det stämmer. Det betyder att de som ligger kvar på samma bildningsnivå som tidigare får en lägre bildningsnivå relativt de rika, och får således ett sämmre utgångsläge, även om bildningsnivån är den samma som tidigare. I praktiken kommer heller inte bildningsnivåerna på sikt att kunna hållas när väl det hela har kommit på glid, utan klyftorna ökas.

Men ligger det inte nåt konstigt i att man får spendera extra pengar på bilar men inte på utbildning till sina barn? Man kan ju tycka att om man inte ska få ge sina barn bättre utbildning än andra barn, ska man hellre inte få ha en snyggare bil än grannen, etc. Men det får man!

Ja och det är orättvist, och det är acceptabelt i en viss grad; till det att en stor majoritet blir lidande. Sedan finns det en distinktion i resonemanget mellan att köpa en bil och att köpa en utbildning till sitt barn. Det finns en tanke att barnen är likställda i samhällets ögon. Samhället värnar barnens förutsättningar. Det är en tanke i samhället, på samma sätt som att alla ska vara jämställda inför den statliga sjukvården.

Johan/ Visst, det ligger en hel del i ditt resonemang: det finns andra värden än frihet, och om friheten skadar dessa värden kan den inskränkas, jag håller med om det. Jag vet inte var jag står här, och tycker det är en svår fråga. Hursomhelst tycker jag inte att den "liberala" ståndpunkten kan avfärdas utan vidare.

Jag vill heller inte att varje samhällsmedborgare antar en unilivsstil, utan att det ska finnas möjlighet till en mångald av uttryck. Det är alltså frågan om en skala, och vad som är rimligt att bevara för att hålla samman en struktur. Ett samhälle och en kultur hålls inte samman av x antal fria individer - utan av en gemensam överenskommelse hur man måste agera för att bevara samhällets funktioner. Var liberal så långt som möjligt - sträva efter det, men aldrig orimligt långt. Risken jag ser hos många liberaler är att de är så mån om den individuella friheten att de inte vet när de ska sluta dra. Samtidigt utgör de en motvikt. Den bästa utgångspunkten är naturligtvis att se till vilka funktioner som behövs i ett samhälle snarare än att tävla i olika riktningar, riktningar som i sin fulländning är falska utopier.

Johan

[Stefan]

Stefan,

Du nämner att utbildningsnivån är relativ, och det stämmer. Det betyder att de som ligger kvar på samma bildningsnivå som tidigare får en lägre bildningsnivå relativt de rika, och får således ett sämmre utgångsläge, även om bildningsnivån är den samma som tidigare. I praktiken kommer heller inte bildningsnivåerna på sikt att kunna hållas när väl det hela har kommit på glid, utan klyftorna ökas.

Men ligger det inte nåt konstigt i att man får spendera extra pengar på bilar men inte på utbildning till sina barn? Man kan ju tycka att om man inte ska få ge sina barn bättre utbildning än andra barn, ska man hellre inte få ha en snyggare bil än grannen, etc. Men det får man!

Ja och det är orättvist, och det är acceptabelt i en viss grad; till det att en stor majoritet blir lidande. Sedan finns det en distinktion i resonemanget mellan att köpa en bil och att köpa en utbildning till sitt barn. Det finns en tanke att barnen är likställda i samhällets ögon. Samhället värnar barnens förutsättningar. Det är en tanke i samhället, på samma sätt som att alla ska vara jämställda inför den statliga sjukvården.

Johan/ Visst, det ligger en hel del i ditt resonemang: det finns andra värden än frihet, och om friheten skadar dessa värden kan den inskränkas, jag håller med om det. Jag vet inte var jag står här, och tycker det är en svår fråga. Hursomhelst tycker jag inte att den "liberala" ståndpunkten kan avfärdas utan vidare.

Jag vill heller inte att varje samhällsmedborgare antar en unilivsstil, utan att det ska finnas möjlighet till en mångald av uttryck. Det är alltså frågan om en skala, och vad som är rimligt att bevara för att hålla samman en struktur. Ett samhälle och en kultur hålls inte samman av x antal fria individer - utan av en gemensam överenskommelse hur man måste agera för att bevara samhällets funktioner. Var liberal så långt som möjligt - sträva efter det, men aldrig orimligt långt. Risken jag ser hos många liberaler är att de är så mån om den individuella friheten att de inte vet när de ska sluta dra. Samtidigt utgör de en motvikt. Den bästa utgångspunkten är naturligtvis att se till vilka funktioner som behövs i ett samhälle snarare än att tävla i olika riktningar, riktningar som i sin fulländning är falska utopier.

Johan

Din övergripande ideologi låter väldigt vettig och jag har därför inte så mycket att kommentera om den. Vad gäller skolan kan jag ändå inte släppa detta helt. Om vi bortser från det här med "rika" och "fattiga": säg att en grupp föräldrar som har det ganska knapert beslutar sig för att deras barns utbildning är viktigare än semestrar, bilar, etc. De flesta svenska familjer skulle ha råd att satsa extra pengar på deras barns utbildning om de struntade i utlandssemester och bil, tror jag.

Säg nu att dessa föräldrar vill starta en friskola där varje föräldrapar lägger denna extra summa per barn. Borde detta vara förbjudet? Här handlar det ju inte om att de är rikare än andra, utan om att de har andra preferenser än andra - de vill satsa på sina barn, något som egentligen borde ses som lovvärt - och även görs så i andra sammanhang, t ex idrott och kultur.

[Johan Ågren]

Stefan,

det låter bättre. Jag invänder mig inte heller mot föräldrar som ägnar mer tid åt att läsa läxorna med barnen - som också ger en fördel. Inte heller vänder jag mig mot föräldrar som ger sina barn mer kärlek och trygghet. Vad jag vänder mig emot är alla övergripande system som skulle verka splittrande på ett samhälle, i detta fall ökande klyftor. Det går inte att se till principer utan snarare till omfattningen på olika styrmedel. Just i fallet med möjligheten för rika att gynna deras barn tillför också en extra och irrationell dimension. Gör man pengar till allmänn propplösare så degenererar ett samhälles realvärden. I ditt exempel så involveras uppoffring och engagemang, och sådant ska i så fall krävas av både fattig och rik. Pengar ska inte alltid ha värde, i varje situation, det vore olyckligt för ett samhälle.

Eller tycker du att man t.ex ska kunna köpa sig en plats i ett fotbollslag? Och om man kan det, vad kommer det att leda till i längden (tänk längre än att laget kan använda pengarna och köpa in toppspelare till laget som kompenserar en kass spelare på plan).

Johan

[dangdang]

Skulle det verkligen vara bra om alla nådde till mvg nivå i samtliga ämnen?
Skulle detta verkligen ge ett juste samhälle? Medför då inte detta likformighet?
Vad menas med hög bildningsnivå?

[Stefan]

Stefan,

det låter bättre. Jag invänder mig inte heller mot föräldrar som ägnar mer tid åt att läsa läxorna med barnen - som också ger en fördel. Inte heller vänder jag mig mot föräldrar som ger sina barn mer kärlek och trygghet. Vad jag vänder mig emot är alla övergripande system som skulle verka splittrande på ett samhälle, i detta fall ökande klyftor. Det går inte att se till principer utan snarare till omfattningen på olika styrmedel. Just i fallet med möjligheten för rika att gynna deras barn tillför också en extra och irrationell dimension. Gör man pengar till allmänn propplösare så degenererar ett samhälles realvärden. I ditt exempel så involveras uppoffring och engagemang, och sådant ska i så fall krävas av både fattig och rik. Pengar ska inte alltid ha värde, i varje situation, det vore olyckligt för ett samhälle.

Eller tycker du att man t.ex ska kunna köpa sig en plats i ett fotbollslag? Och om man kan det, vad kommer det att leda till i längden (tänk längre än att laget kan använda pengarna och köpa in toppspelare till laget som kompenserar en kass spelare på plan).

Johan

1) Har för mig att Juventus faktiskt lät Libyens presidents son göra just detta; han fick spela nån skojmatch eftersom han var delägare. Eftersom Juve är en proffsklubb - ett företag, helt enkelt - ser jag inget fel i det, men frågan blir en annan när det gäller knattefotboll naturligtvis.

Har du läst mycket litteratur om borgarklassen på 1800-talet och början av 1900-talet? (typ Tolstoj, Stendahl, Flaubert, Brontë, Mann, etc.) Något man slås, om man jämför med idag, är hur oerhört stor del av livet som handlar om pengar. Det talas mycket idag om vilket pengafixerat samhälle vi lever i, men det är inte sant: läs dessa böcker så får man se vad ett verkligt pengafixerat samhälle innebär. Ffa handlar det om arv (och tillskansa sig rätten till arv) och (jord-)räntor.

Detta var naturligtvis till stor del en effekt av att samhället var så ojämlikt, men också, till väldigt stor del, en följd av det du pekar på, att SÅ MYCKET GICK ATT KÖPA FÖR PENGAR. Man talar ibland om olika "sfärer" av livet: den ekonomiska sfären, den politiska sfären, den religiösa sfären. Idag är den ekonomiska sfären ganska åtskild från de andra sfärerna i många avseenden: det går inte att köpa sex, röster, domstolsutslag, absolution, poster, etc. Det gör att pengarna hamnar mer i skymundan.

2) Intressant det här med läxläsning. Låt mig ta ett exempel. Säg att vi har ett föräldrapar som jobbar två timmar varje kväll med läxläsning.

De har emellertid ett alternativ. De skulle kunna jobba över en halvtimme var varje kväll. Pengarna skulle de lägga på en bättre skola för sitt barn. I denna skola skulle barnet tillägna sig samma kunskap som han nu får av skolan och läxläsningen tillsammans endast i skolan (säg att detta beror på större lärartäthet). Jag gissar att denna andra lösning skulle vara effektivare och därför höja BNP.

Men enligt dig skulle alltså detta andra alternativ vara förbjudet, vilket kan ses som lite konstigt. Jag gissar att du nu kommer att svara nåt i stil med "det går inte att se till principer utan snarare till omfattningen på olika styrmedel." Det är iofs inget dumt svar; jag kan kanske gå med på det. Vissa saker kan vara tillåtna så länge de inte åsamkar samhället skada (t ex vissa typer av droganvändning) men om saker och ting ändrar sig så att denna sak åsamkar samhället skada får man ändra lagen. Det gäller att vara pragmatisk, inte för principfast. Ibland får individer ge upp rättigheter som de egentligen "borde" ha för det gemensamma goda, som t ex att de tvingas säljas en fädernesgård till ett järnvägsbygge.

Du verkar också tycka att det ligger nåt särskilt felaktigt i att blanda in pengar. På ett principiellt plan tycker jag att det är fel, men på ett praktiskt plan kan det ligga nåt i det. Principiellt ska man komma ihåg att pengar bara är en "död symbol" som kan bytas mot varor och tjänster.

Men rent praktiskt så är det naturligtvis så att pengar uppfunnits för att underlätta transaktioner, och om det blir tillåtet att använda pengar på ett område, så kommer antalet transaktioner att mångdubblas. Således kan det ändå finnas anledningar att förbjuda det.

Exakt vad man bör få och inte bör få köpa för pengar har jag ingen klar uppfattning om. Jag får återkomma.

/Stefan

[Johan Ågren]

1) Har för mig att Juventus faktiskt lät Libyens presidents son göra just detta; han fick spela nån skojmatch eftersom han var delägare. Eftersom Juve är en proffsklubb - ett företag, helt enkelt - ser jag inget fel i det, men frågan blir en annan när det gäller knattefotboll naturligtvis.

Men om man sätter i system att vem som helst får börja spela i ett lag bara man betalar för sig/bjuder högst? Eller att du måste betala för att få börja spela? Kommer detta inte att utarma sporten? Blir inte risken att det springer omkring en massa medelålders feta män med mycket pengar på fotbollsplanerna, eller en massa medelmåttor med rika föräldrar? Min poäng är att pengar blir en onaturlig genväg till något, och att detta utarmar realvärden.

Har du läst mycket litteratur om borgarklassen på 1800-talet och början av 1900-talet? (typ Tolstoj, Stendahl, Flaubert, Brontë, Mann, etc.) Något man slås, om man jämför med idag, är hur oerhört stor del av livet som handlar om pengar. Det talas mycket idag om vilket pengafixerat samhälle vi lever i, men det är inte sant: läs dessa böcker så får man se vad ett verkligt pengafixerat samhälle innebär. Ffa handlar det om arv (och tillskansa sig rätten till arv) och (jord-)räntor.

Nej jag har inte läst mycket av denna litteratur. Det går dock inte att förneka att pengar hade större förankring i realvärde förut, och att det fanns värderingar som vägde tyngre än pengar - kvalitet till exempel. Fast denna kvalitet kom snarare naturligt då man ännu inte kunde effektivisera produktionen och komma fram med billigare och sämre produkter. Hade en diskussion om träts kvalitet idag med en annan snickare.

Detta var naturligtvis till stor del en effekt av att samhället var så ojämlikt, men också, till väldigt stor del, en följd av det du pekar på, att SÅ MYCKET GICK ATT KÖPA FÖR PENGAR. Man talar ibland om olika "sfärer" av livet: den ekonomiska sfären, den politiska sfären, den religiösa sfären. Idag är den ekonomiska sfären ganska åtskild från de andra sfärerna i många avseenden: det går inte att köpa sex, röster, domstolsutslag, absolution, poster, etc. Det gör att pengarna hamnar mer i skymundan.

Ja det finns idag ett flertal aspekter av ett samhälle man inte kan köpa med pengar, och det tycker jag är bra för att vi ska få ett rättvisare och stabilare samhälle. Jag är inte för rättvisan som princip, utan enbart utifrån den stabiliserande funktionen den har i ett samhälle. Denna nivå måste ständigt pareras med styrmedel. Om undervisningen blir för ojämn i skolan mellan de bästa och sämsta eleverna så måste man till exempel hitta ett styrmedel för detta. Det handlar inte om att alla ska vara lika bra - det är inte en eftersträvansvärd princip - utan att klyftorna inte blir så stora så att en samhälle börjar fragmenteras och splittras.

2) Intressant det här med läxläsning. Låt mig ta ett exempel. Säg att vi har ett föräldrapar som jobbar två timmar varje kväll med läxläsning.

De har emellertid ett alternativ. De skulle kunna jobba över en halvtimme var varje kväll. Pengarna skulle de lägga på en bättre skola för sitt barn. I denna skola skulle barnet tillägna sig samma kunskap som han nu får av skolan och läxläsningen tillsammans endast i skolan (säg att detta beror på större lärartäthet). Jag gissar att denna andra lösning skulle vara effektivare och därför höja BNP.

Jag förutsåg att du skulle komma med detta exempel. Om detta blev ett utstuderat fenomen som visade sig ha stort utslag så får man hitta ett styrmedel för den obalans som uppstår. Det får helt enkelt inte bli för ojämn bildningsnivå för barnen. Om 50% av alla föräldrar gjorde så, och det fick stort utslag, så fick man sätta in stödundervisning för de barn som inte fick denna hjälp. Förr i tiden hade man kunnat starta upp alternativa samhällen för de svaga, men med dagens integration och explosionsartade befolkning så måste vi finna storskaliga balanser.

Du verkar också tycka att det ligger nåt särskilt felaktigt i att blanda in pengar. På ett principiellt plan tycker jag att det är fel, men på ett praktiskt plan kan det ligga nåt i det. Principiellt ska man komma ihåg att pengar bara är en "död symbol" som kan bytas mot varor och tjänster.

Pengar är bra att de är lättare att bära långa sträckor, och att vi kan sälja en vara/tjänst utan att direkt få något med realvärde i utbyte. Risken finns att vi glömmer bort detta i en blind hantering av pengar. Saker tenderar att förfalla när man projicerar ett realvärde på pengarna i stället för livets processer. Jag har en naiv, men förhoppningsvist förnuftig relation till pengar.

Exakt vad man bör få och inte bör få köpa för pengar har jag ingen klar uppfattning om. Jag får återkomma.

Som jag ser det så ska denna inskränkning ske på de områden som är särskilt viktiga för att upprätthålla ett systems grundläggnade struktur, och om man vill även där man annars vill behålla en viss nivå som inte ska kunna manipuleras med pengar. I bland måste vi kräva ett specifikt värde, och det går inte att överföra talang på pengar.

Johan

[Stefan]

1) Har för mig att Juventus faktiskt lät Libyens presidents son göra just detta; han fick spela nån skojmatch eftersom han var delägare. Eftersom Juve är en proffsklubb - ett företag, helt enkelt - ser jag inget fel i det, men frågan blir en annan när det gäller knattefotboll naturligtvis.

Men om man sätter i system att vem som helst får börja spela i ett lag bara man betalar för sig/bjuder högst? Eller att du måste betala för att få börja spela? Kommer detta inte att utarma sporten? Blir inte risken att det springer omkring en massa medelålders feta män med mycket pengar på fotbollsplanerna, eller en massa medelmåttor med rika föräldrar? Min poäng är att pengar blir en onaturlig genväg till något, och att detta utarmar realvärden.

Inom proffsfotbollen skulle det väl knappast bli så: vem skulle ha lust/råd att betala såna hutlösa summor för att spela i ett proffslag?

Vad gäller det övriga: det finns flera olika konkurrerande idéer om rättvisa. En är att samhället sätter upp ett rättvist ramverk, och sen får individerna/familjerna klara sig bäst de vill inom detta. Detta är nån slags liberal vision. Inte nödvändigtvis en ultraliberal, eftersom man kan ha ett visst skatteuttag, men poängen är att VAD SOM ÄN BLIR RESULTATET AV DET RÄTTVISA RAMVERKET, ÄR RÄTTVIST (Nozick). Det är en helt igenom "historisk" rättviseuppfattning.

Motsatsen är en "mönster"- (pattern)idé om rättvisa; en viss fördelning, t ex "åt var och en efter behov", "lika mycket åt var och en", "maximera åt den sämste ställde" är rättvis. Staten ska hela tiden omfördela, modifiera, fördelningen, så att detta mönster uppfylls.

Jag tror att många människor slits mellan dessa båda rättviseideal och har korn av båda i sig. I vissa situationer kan det ena ses som mer rimligt, i andra kan det andra ses som mer rimligt.

Åter andra har pekat, och här kan möjligen du hålla med, om man tittar på dina poster, att det är alltför "ekonomistiskt" att endast tala om "fördelning"; man måste även ta in sociala och kulturella faktorer. Det har bl a de s.k. "kommunitaristerna" gjort, som talar om vikten av samhälleliga värden mer än t ex liberaler och klassiska socialister.

[Stefan]

Johan/ Apropå vår diskussion förmodar jag att du sett V:s förslag att förbjuda läxor eftersom det är orättvist mot barn från studieovana hem. Hur ser du på det?

[Kiifen]

Jag tycker kanske det är på sin plats att fråga oss varför vi har ett utbildninssystem över huvud taget. Om vi tänker först på vad vi har; vi har kunniga människor inom alla möjliga områden, snickare, målare, gruvarbetare, artister och underhållare, byggnadsarbetare, maskinförare, avverkare, trädgårdsmästare, rörmokare, klädes och skofabrikanter, köttproducenter, mjölkproducenter, kockar, konstnärer och servitriser, kunniga inom historia, religion, matematik, kemi, samhällsvetenskap och många många andra teoretiska fält.

Ifall man frågar hur det kommer sig att de kan vad de kan, vad skulle de svara då? Lär sig folk helt och håller från skolan det dom kan? Eller kanske man lär sig på andra sätt också?

Och ifall man skulle samla ihop alla dessa kunniga och kompetenta människor och fråga dem vad de arbetar för, vad skulle svaret bli? Vad är det vi försöker åstadkomma med allt vårt arbete egentligen? Vi har en mängd arbeten men handlar utbildning verkligen om att enbart få tag i ett jobb?

Svar nej. Utbildning handlar också om att; ge sysselsättning åt de arbetslösa, stävja och kontrollera arbetsmarknaden, ge ungdomar någonstans att vara medan föräldrarna arbetar, fungera rekreerande och självförverkligande och politiskt; att förhindra splittring och skapa samhälle bestående av enbart rika (ägare) och fattiga (arbetare).
Utbildning har därför kommit att representera en hörnpelare i markerandet av demokrati och jämlik rättvisa.

För genom historien så har vi dragits med ett stort socialt problem. Nämligen ekonomisk, kunskapsmässig och trygghetslig orättvisa. Den enorma skillnaden mellan de rika och de fattiga. De som har och de som inte har eller mellan olika slags förmågor (Inte mellan de starka och de svaga).

Frågar man liberalen vad utbildning handlar om då säger han att det är för att försäkra sig om individens frihet, vilket skolan kan ge. Sossen säger att utbildning är arbetarnas chans att komma ikapp kapitalägarna.

Den statliga skolan är alltså officiellt ett sätt att ge arbetarkids en möjlighet att hävda sig i konkurrensen om jobben. Så finns de som menar att de statliga skolorna inte gör sitt jobb ordentligt så därför vill vissa starta friskolor för att kunna förverkliga andra sätt att lära ut kunskap och färdigheter.

Friskolan är egentligen inte mer än ett företag som säljer kunskap och utbildningen sker på ett annorlunda sätt än statliga skolor gör. Vad är det orättvisa i detta? Friskolor tar ju inte bort den gamla möjligheten hos arbetarungarna att lära sig saker på de statliga skolorna. Friskolor finns till för de som vill och kan. Så istället för att debattera friskolans vara eller icke vara, varför inte diskutera hur man kan förändra de redan existerande statliga skolorna? Och börja ställa sig de verkliga frågorna. Säg inte att det inte går, förutsätt att det går för bara då kan man komma fram till något nytt.