hakkapeliitta skrev:Kritik emottages med en ölburk i högsta hugg / hakka
En öl hade suttit fint
hakkapeliitta skrev: Jag tror det 3-dimensionella rummet har en osynlig egenskap som vi upplever som tid.
Att tid är en objektiv faktor och variabel bekräftas av fysiska experiment.
Vilka experiment bekräftar att tid finns? Hur är tid definierat i dessa experiment?
Jag tror att vi upplever att saker tar tid för att vi minns tidigare saker och jämför de vi erfar nu med dem och våra förväntningar inför nya saker som kan hända. Jag tror att det du tänker dig är "osynliga egenskaper hos rum" är möjligheter för materia att hända. Dessa möjligheter finns som en funktion av saker som inte innefattar någon tid utan finns alltid där de är i rummet och med den fysiska utsträckningen i det. Ingen "utsträckning i tid" är nödvändig som en del av denna interna värld, men psykisk tid är nödvändig i vår interna erfarenhet för att kunna fungera.
hakkapeliitta skrev: Att tid och rum är så sammanflätade bekräftas av gravitationens påverkan på rum och tid. Materian i sig, som genererar det 3-dimensionella rummet, påverkar sej självt med krökning av rummet. Här är det passande med medeltidsfilosofen Spinozas ord "tinget är causa sui", tinget är sin egen orsak.
Alltså en komplex växelverkan mellan våra begrepp, rum, tid, gravitation. Fysikernas högsta dröm är att binda ihop svag- och stark växelverkan (krafter).
Materia och rum kan vi se påverkas i förhållande genom att mäta händelserna av materia i rum och påverkan materian har på möjligheterna för materians rörelse i det. Dessa två saker, materia och möjligheter att röra sig, kan mätas och förklaras.
Om vi tar två klockor och flyttar dem i rum kan vi se att de kan flyttas på ett sätt så att de hamnar i ofas. Möjligheterna klockorna har förändrats för att vi flyttat dem i rummet, det kan vi mäta. Vi kan förklara detta med hastighet, rum och gravitation men behöver inte tid. Istället ser det UT som att tid finns för att vi tänker oss att tiden finns hos klockornas rum. Detta är en tanke vi har och inget vi mätt.
Den materiella världen så långt som den följer naturlagar kan förklaras vara sammanhängande för att den är det till stor del. Det följer av nödvändighet att materia har ett visst beteende för att möjligheterna för det kan beskrivas och beskrivningarna bekräftas och testas.
Våra tankar om hur världen fungerar kan sammanställas med hur den faktiskt fungerar så länge som världen är konsistent. Ändras världens sätt att vara sammanhängande på kommer vi tvingas ändra våra tankar OM världen.
Psykologisk tid är ett sätt som fungerar för oss för att navigera i världen som en sammanhängande värld endast när det fungerar för oss då den ÄR sammanhängande. En klocka är ett sätt att kalibrera oss för att göra den sammanhängande inför oss, inte ett sätt att hitta "tiden i världen".
Världen är "i tiden för oss" men tiden är inte "i världen av sig självt".
