Kategoriska imperativet

[Anders]

Det är lätt att testa om man tänker sig barn eller djur där man låter dem käka godis i en månad och sedan försöker få dem att äta "nyttigt".

Kants kategoriska imperativ är ovillkorligt bindande, utan hänsyn till något ändamål eller liknande. Det betyder att det är en plikt att följa befallningen.

Finns det någon slags mat som kan anses fel, eller etiskt förkastligt att äta. Vi får bortse från sådant som anses otjänligt som föda. Vi undviker att äta hundar och ormar. Inte heller äter jag valkött eller kramsfågel. Men gärna fläskkött och kyckling och vilt.

Bruna bönor. Otjänligt som människoföda. När det finns så många andra välsmakande bönor och linser. One eyed peas är de enda som är värre.

[Smisk]

Kants imperativ är inte ovillkorligt och inte bindande då att det skulle vara så inte kan bevisas inom reglerna han själv använder i sitt eget system.

Jag känner inte till något bevis för Kants imperativ. Etik är ju ett regelverk som vi antar för att kunna göra samhället uthärdligt och möjligt. Vi kan vara värdenihilister och ha en mening om svensk lag, att det är fel att skada andra individer om det inte har ett berättigat syfte. Likaså kan vi påstå att den som bryter mot dessa regler får med oss att göra. Så Kants imperativ är inte i behov av andra bevis än att det straffar sig att bryta mot reglerna.

Kant menade ju att hans imperativ är kategoriskt, alltså universellt sant.

Bra sammanfattning av saken:
http://myweb.ecu.edu/mccartyr/GW/Catego ... rative.asp

"Empty formalism. One of the traditional complaints about the categorical imperative is that is a purely formal principle. This means partly that it has nothing to do, exactly, with empirical (material) conditions in the world, such as consequences of obeying the principle. But it also means that it is indifferent between one social structure and another. For example, the categorical imperative can tell us why stealing is wrong—because there would not be any property to steal if everyone were expected to act that way. But it cannot tell us whether private property is right or wrong."

Det är en princip som talar om värde men som inte vet något om värde. Värdeegenskaperna hos en princip finns inte i någon princip utan som bedömningar, känslor, förståelse etc av omständigheter från en helt annat sätt att uppfatta saker genom. Två kanaler behövs för att uppfatta stereo det är omöjligt med endast ett öra.

Hans kategoriska imperativ är en tom princip som måste fyllas med värde utifrån principen. Att det skulle vara så att man "bör använda principer" och att detta gör det tvingande att använda just denna följer inte från någon princip utan från värderingar ännu utan grund i förnuftet.

+1 till Hume -1 till Kant.

[Pilatus]

Bruna bönor. Otjänligt som människoföda. När det finns så många andra välsmakande bönor och linser. One eyed peas är de enda som är värre.

Bruna bönor har det goda med sig att de är bra på att reglera blodsockret, vilket minskar insulinpåslaget. Ref. https://www.expressen.se/halsoliv
Men jag äter det aldrig. Inte heller ärtsoppa. Två gånger blev jag inlagd på "sjukan" då jag gjorde min militärtjänst. Jag antar att det var efter en städning på beredskapslagret som man hittat ett parti ärtor. Det var några till som fick leva på te och skorpor några dagar tills magen var tömd på soppa. Jag tror inte dagens militärer behöver stå ut med sådana maträtter. Regementschefen ansåg säkert att vi inte var riktiga soldatämnen. Det var säkert sant, så jag tackade för lånet och lämnade in min kpist m45. Den hånades av vissa militärer för att man kunde vifta undan kulorna med DNs söndagsbilaga.

[Pilatus]

Det är en princip som talar om värde men som inte vet något om värde.

Varför tror du det? Kant ser den goda viljan som det högsta goda. Och att agera utifrån en "god vilja" innebär att vi handlar utifrån en känsla av moralisk skyldighet eller "plikt". Kant menar att vi gör vår moraliska plikt när vårt motiv bestäms av en princip som erkänns av förnuft snarare än önskan om någon förväntad konsekvens eller emotionell känsla som kan få oss att agera som vi gör. Det är i alla fall så jag förstår Kants begrepp om värde och pliktetik. Ref. Foundations of the Metaphysics of Morals

[Smisk]

Det är en princip som talar om värde men som inte vet något om värde.

Varför tror du det? Kant ser den goda viljan som det högsta goda. Och att agera utifrån en "god vilja" innebär att vi handlar utifrån en känsla av moralisk skyldighet eller "plikt". Kant menar att vi gör vår moraliska plikt när vårt motiv bestäms av en princip som erkänns av förnuft snarare än önskan om någon förväntad konsekvens eller emotionell känsla som kan få oss att agera som vi gör. Det är i alla fall så jag förstår Kants begrepp om värde och pliktetik. Ref. Foundations of the Metaphysics of Morals]

Vi kan handla utifrån vilken känsla som helst. Att en känsla är mer rätt en en annan är vad man inte kan veta med förnuftet.
Den rationella princip han använder ändrar inte på det. Varför skulle den göra det?

Tanken "önskar jag att detta är en naturlag?" för att kalibrera saken är ologisk då det är "önskan" som innehåller värdet och den kan driva av vad som helst vi tänker eller känner.

Att "den goda viljan" är det högsta finns det inget stöd för enbart genom förnuftet med andra ord då det är en bedömning och inte fakta eller logik som är förnuftets arbetsområde. Stödet kräver inlevelse, empati, känsla, förståelse av vad det innebär att känna och vara levande och värdera saker etc. Förståelsen kräver av oss fler dimensioner än enbart rationellt förnuft.

Detta har Hume redan påpekat men Kant kan inte acceptera det.

[Pilatus]

Tanken "önskar jag att detta är en naturlag?" för att kalibrera saken är ologisk då det är "önskan" som innehåller värdet och den kan driva av vad som helst vi tänker eller känner.

Du fortsätter att citerar fel, Kant säger inte något om naturen, han syftar på en allmän lag. En förnuftets och viljans lag som borde styra våra handlingar. En inriktning mot goda handlingar. Det är inte alls detsamma som vilken annan godtycklig viljeyttring som kan tänkas påverka våra handlingar.

Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag.

[Anders]

Här skulle vi h@ft Kantexperten Esther... Tror man måste plöja några hundra sidor kritiker för att kunna svara korrekt på vad Kant säger egentligen. Har väl nån slags uppfattning av allt jag läst av andrahandsuppgifter och vad folk har berättat om det Kategoriska Imperativeet. Tror det intressanta ligger i varför kant tycker att vi skall följa dessa allmäna lagar.

Personligen tänker man ju i de här banorna dagligdags. Vad är "naturligt", vad är "självklart", vad är "regeln". Då man stöter på såna här jobbiga pest eller kolerafrågor i stort eller smått. Att inte försöka förutse konsekvenser är både slött och ganska ödmjukt.

[Pilatus]

De funderingar vi har om etik leder oss fram till moraliska regler som är tillämpliga i vissa fall och lämnar (som Kant själv säger) betydande spelrum för individuell bedömning. Ref. Foundations of the Metaphysics of Morals

Kanske är det till och med så att imperativet gäller i en begränsad kulturkrets. I Aleppo, Syrien så gäller de lagar som sunni islamister och salafistiska rebeller dikterar. De har säkert en helt annan syn på Kants etik än den vi kan hålla med om.

Jag vet inte om Esther var intresserad av Kants etik. Kommer inte den i konflikt med katolska kyrkans etik som utgår från tolkningar av gamla bibeltexter? Svårt att säga, men hennes nära ovillkorliga stöd till Israel och rigorösa hållning i abortfrågan gav inte mycket utrymme för mer humana bedömningar, t ex folkrättsliga bedömningar.

[Smisk]

Tanken "önskar jag att detta är en naturlag?" för att kalibrera saken är ologisk då det är "önskan" som innehåller värdet och den kan driva av vad som helst vi tänker eller känner.

Du fortsätter att citerar fel, Kant säger inte något om naturen, han syftar på en allmän lag. En förnuftets och viljans lag som borde styra våra handlingar. En inriktning mot goda handlingar. Det är inte alls detsamma som vilken annan godtycklig viljeyttring som kan tänkas påverka våra handlingar.

Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag.

Vi har olika uppfattning där. Läste du länken jag la in?

Det handlar om en universell lag, precis som alla naturlagar. Det är av nödvändighet universellt sant att det är så man skall handla. Det gäller alltid, oavsett var i universum man befinner sig och oavsett för vem som tänker så. Det är kategoriskt bindande, det finns inga undantag.

Detta är enligt gördels ofullständighetsteorem falskt som sagt.

Har du förstått vad jag menar med detta?

Tyvärr verkar vi tala om varandra och jag tror inte du hänger med i det jag säger.

Du kan läsa lite mer om det här om du är intresserad:

https://www.libertarianism.org/columns/ ... -tradition

[Smisk]

Tanken "önskar jag att detta är en naturlag?" för att kalibrera saken är ologisk då det är "önskan" som innehåller värdet och den kan driva av vad som helst vi tänker eller känner.

Du fortsätter att citerar fel, Kant säger inte något om naturen, han syftar på en allmän lag. En förnuftets och viljans lag som borde styra våra handlingar. En inriktning mot goda handlingar. Det är inte alls detsamma som vilken annan godtycklig viljeyttring som kan tänkas påverka våra handlingar.

Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag.

Vi har olika uppfattning där. Läste du länken jag la in?

Det handlar om en universell lag, precis som alla naturlagar. Det är av nödvändighet universellt sant att det är så man skall handla. Det gäller alltid, oavsett var i universum man befinner sig och oavsett för vem som tänker så. Det är kategoriskt bindande, det finns inga undantag.

Detta är enligt gördels ofullständighetsteorem falskt som sagt.

Har du förstått vad jag menar med detta?

Tyvärr verkar vi tala om varandra och jag tror inte du hänger med i det jag säger.

Du kan läsa lite mer om det här om du är intresserad:

https://www.libertarianism.org/columns/ ... -tradition

https://www.youtube.com/watch?v=KIZX0rbdBWQ

https://plato.stanford.edu/entries/kant-moral/ Under 5. The Formula of the Universal Law of Nature.

"5. The Formula of the Universal Law of Nature
Kant’s first formulation of the CI states that you are to “act only in accordance with that maxim through which you can at the same time will that it become a universal law” (G 4:421). O’Neill (1975, 1989) and Rawls (1980, 1989), among others, take this formulation in effect to summarize a decision procedure for moral reasoning, and we will follow their basic outline: First, formulate a maxim that enshrines your reason for acting as you propose. Second, recast that maxim as a universal law of nature governing all rational agents, and so as holding that all must, by natural law, act as you yourself propose to act in these circumstances. Third, consider whether your maxim is even conceivable in a world governed by this law of nature. If it is, then, fourth, ask yourself whether you would, or could, rationally will to act on your maxim in such a world. If you could, then your action is morally permissible."

Uneversal law kan du tänka så blir det lättare att hänga med.

[hakkapeliitta]

Nu är jag rejält OT, men ursäkta.
Varför tror ni Kant är en stor filosof?
Han var småväxt, ungkarl hela sitt liv, bodde även i samma stuga hela sitt liv.
Bådar inte gott.
Någon som aldrig sticker näsan utanför dörren och fantiserar ihop scenarier inom fyra väggar är aldrig trovärdig.
Nä, Kant är endast en parentes, kan någon komma på något där Kants tankar var till nytta?
Nej, tänkte väl det.

[Pilatus]

Varför tror ni Kant är en stor filosof?

Jodå det är han.
David Hume var ju skeptisk till empirin som menar att den mänskliga kunskapen måste vara grundad på erfarenheten. Mest känd är Humes kritik av orsaksbegreppet och av idén om induktiva slutledningar, det vill säga tanken att man kan grunda kunskap om naturlagarna på enskilda observationer.
Kant för diskussionen vidare och när han ska förklara var kategorierna (våra verktyg för tänkandet) kommer ifrån, så härleder han dem ur "omdömesformerna", ett slags abstrakta språkliga strukturer. Kategorin ting-egenskap härleds till exempel ur subjekt-predikatformen hos enkla omdömen, medan kategorin orsak-verkan är relaterad till den hypotetiska satsfogningen om-så.
Det han förklarade med Kritik av det rena förnuftet (1781) tillhör det viktigaste som skrivits och har påverkat all vetenskap sedan dess. Ref. Forskning & Framsteg, 2004-09-01

[Anne]

Men ni som nu läst Kant; jag hänger inte med riktigt - har man snudd på helt fria tyglar att yrka på att något skall bli allmän lag? Som exempelvis (som jag då anser): "Du skall icke lyssna på en människa som skriker, såvida det inte är efter hjälp". Är det ett kategoriskt imperativ? Ville han utöka Bibelns budord, eller vad var hans tanke?

[Pilatus]

Men ni som nu läst Kant; jag hänger inte med riktigt - har man snudd på helt fria tyglar att yrka på att något skall bli allmän lag? Som exempelvis (som jag då anser): "Du skall icke lyssna på en människa som skriker, såvida det inte är efter hjälp". Är det ett kategoriskt imperativ?

Nej, man har inte fria tyglar, enligt Kant. Förnuftet och det goda måste regera. Våra handlingar får det inte vara hur som helst med, men om vi kan betrakta den moral vi förespråkar som dubbelriktad, så förstår vi bättre. Lagar som vi tänker ut att andra skall drabbas av om de bryter mot något bud skall också kunna tillämpas mot oss då vi bryter mot lagen.
Problemet med många lagar är att de är riktade mot vissa grupperingar i samhället, de är inte alltid neutrala. Vi hade inslag av talionprincipen i svensk lagstiftning för några hundra år sedan. Så vi skall vara glada att religionen har fråntagits sin formella makt.

[Smisk]

Men ni som nu läst Kant; jag hänger inte med riktigt - har man snudd på helt fria tyglar att yrka på att något skall bli allmän lag? Som exempelvis (som jag då anser): "Du skall icke lyssna på en människa som skriker, såvida det inte är efter hjälp". Är det ett kategoriskt imperativ? Ville han utöka Bibelns budord, eller vad var hans tanke?

Det du beskriver är en regel (livsregel, maxim). Kategoriskt imperativ betyder ovillkorlig uppmaning. Det är en metod för att avgöra om en regel skall gälla och metoden prövar regeln och avgör om den fungerar som universell. Du slänger in din regel i processen och får ut den och vet då om den gäller menar kant.

Den gäller alltså om du själv vill att den skall vara en universell lag, alltså att ingen kan bryta mot den. Precis som en naturlag fungerar.

I det tillfället när du märker att någon skriker och du använder regeln skall du pröva den och fråga om du samtidigt som du utför handlingen den förespråkar vill att handlingen bygger på den regeln som en universell lag. Vill du det, skall du utföra den.

Enligt Kant är detta en metod för att pröva en handlings värde med förnuftet och på så sätt med förnuftet kunna bekräfta dess värde. Jag menar att det inte stämmer, det är inte förnuftet som prövar värdet, utan känsla som Hume före honom påpekat. Det är ju med känsla, inlevelse, förståelse och erfarenhet av hur det är att vara mänsklig i en sådan situation och konsekvenserna av handlingen i den som vi bedömer värdet på handlingen. Att vi sedan använder en förnuftsgrundad tanke för att kalibrera bedömningen gör den inte universell. Den är kontextuell och integrerad i vår mänsklighet och allt den innefattar.

Jag gillar hans metod och resonemanget är intressant, det håller dock inte logiskt.