Kategoriska imperativet

[Anders]

När det är röd gubbe väntar vi snällt på att det skall bli grönt. Man kan välja att bryta mot den lagen men den kommer ur en samlad erfarenhet och man kan snällt vänta på att det skall bli grön gubbe och inte fundera så mycket på vad som händer på gatan.

Detta är ett hypotetiskt imperativ, eller hur?

https://en.wikipedia.org/wiki/Hypothetical_imperative

"Kant defined it as the formula of the command of reason that represents an objective principle "in so far as it is necessitating for a will",[1] in other words, imperatives act as the empirical formulas for knowing and enacting with reason. Hypothetical imperatives tell us how to act in order to achieve a specific goal and the commandment of reason applies only conditionally, e.g. "I must study to get a degree.""

Lång text för att säga något enkelt. Något blir rationellt när handlingarna mot målet som innehåller värdet leder till det.
Som bekant får värdet inte sitt värde från denna regel eller från handlingarna. Skälet till att vi skall följa en lag fås inte från lagen.

Är målet att följa en lag är handlingarna som leder till det rationella och en regel som säger "följ reglerna lagen talar om" blir ett hypotetiskt imperativ.

Om man som Kant gör hävdar att själva "lagbundenheten" kan jämställas med naturlagen (det som är universellt) och man sedan säger att man därför för att vara förnuftig måste tänka "som om" moral är lagbundet gör man ett felslut. Det måste man inte alls.

Man måste ingenting. Alla värden är sammansatta av många saker inklusive förnuftiga resonemang. Att vara irrationell kan deklareras som det högsta värdet, helt godtyckligt.

Det Kant inte nämner där(han kanske gör det ngn annanstans) är om det verkligen är subjektivt eller objektivt. Killen(låter som en kille) som refererar till Kant gör onekligen det men jag undrar. Ibland blir det larvigt a la Hume när folk inte köper saker, "vi kan inte veta säkert". Nej, de har rätt, kastar jag en sten från en luftballong tar det säkert någon miljondel sekund annorlunda länge för nån som står bredvid och kollar innan den slår i biltaket men wtf, allvarligt.

Skulle tippa, om jag läste grundtexten (varifrån är citatet i citatet) att det är en gradskillnad där. Från när det "borde vara självklart" till "att det är självklart".

Det är självklart att om alla som inte har bråttom respekterar röd gubbe kommer det att funka bra. Så bestämmer man sig för att alltid vänta på röd gubbe så agerar man efter det kategoriska imperativet enligt min mening. Det viktigaste är dock inte sanningshalten, utan att man följer regeln, skulle jag påstå. Nästan så, att just det att man inte bryr sig i att ett rödjus på miljonen krånglar ibland snarast förstärker styrkan i regeln - som jag uppfattar det.

En jäkla bra regel det där, som jag oftast inte följer.

[Smisk]

Det är självklart att om alla som inte har bråttom respekterar röd gubbe kommer det att funka bra. Så bestämmer man sig för att alltid vänta på röd gubbe så agerar man efter det kategoriska imperativet enligt min mening. Det viktigaste är dock inte sanningshalten, utan att man följer regeln, skulle jag påstå. Nästan så, att just det att man inte bryr sig i att ett rödjus på miljonen krånglar ibland snarast förstärker styrkan i regeln - som jag uppfattar det.

En jäkla bra regel det där, som jag oftast inte följer.

Om man använder det kategoriska imperativet eller inte beror helt på vad man själv "vill" skall vara universell lag. Den enda som kan veta om man använder det är en själv. Om Hitler vill att det skall vara en universell lag att alla Judar utrotas använder han det för att rättfärdiga sina handlingar.

[Anders]

Det är självklart att om alla som inte har bråttom respekterar röd gubbe kommer det att funka bra. Så bestämmer man sig för att alltid vänta på röd gubbe så agerar man efter det kategoriska imperativet enligt min mening. Det viktigaste är dock inte sanningshalten, utan att man följer regeln, skulle jag påstå. Nästan så, att just det att man inte bryr sig i att ett rödjus på miljonen krånglar ibland snarast förstärker styrkan i regeln - som jag uppfattar det.

En jäkla bra regel det där, som jag oftast inte följer.

Om man använder det kategoriska imperativet eller inte beror helt på vad man själv "vill" skall vara universell lag. Den enda som kan veta om man använder det är en själv. Om Hitler vill att det skall vara en universell lag att alla Judar utrotas använder han det för att rättfärdiga sina handlingar.

Det finns två(minst) bitar av det här:
1. Dels - Är den lag som avses verkligen "sann"? Och som du mycket riktigt är inne på så gäller det att se "bortom det man vill skall vara sant". Och det sista är något där jag tycker de flesta är alldeles för fega. Och att saker är sannolika istället för sanna är inget skäl för att försöka se vad som faktiskt är sant, eller åtminstone - det som är värt att följa i ett kategoriskt imperativ. Att alla borde göra så. Att inte göra det blir annars rätt mycket kejsarens nya kläder.
2. Åtföljandet. Att då man beslutat sig för vad som ÄR en lag sedan följer den utan att i det aktuella ögonblicket fundera på konsekvenserna.

[Pilatus]

Om Hitler vill att det skall vara en universell lag att alla Judar utrotas använder han det för att rättfärdiga sina handlingar.

Det vore ett mycket stort misstag att försöka tolka Kant i en sådan riktning. Kant ser den goda viljan som det högsta goda.

[Anne]

Vad tyckte då Kant var det högsta goda? Det är ju relevant. Jag är ingen nazist, men rent krasst ville Hitler % co ha en frisk befolkning. Detta koncept över ideal av friskhet kan förstås ifrågasättas. Ville Kant att hans kategoriska imperativ bemötas med ett jakande från alla?

[Anders]

Vad tyckte då Kant var det högsta goda? Det är ju relevant. Jag är ingen nazist, men rent krasst ville Hitler % co ha en frisk befolkning. Detta koncept över ideal av friskhet kan förstås ifrågasättas. Ville Kant att hans kategoriska imperativ bemötas med ett jakande från alla?

Det skulle jag också vilja veta. Vad han såg som det högsta goda.

[Pilatus]

Vad tyckte då Kant var det högsta goda? Det är ju relevant. Jag är ingen nazist, men rent krasst ville Hitler % co ha en frisk befolkning. Detta koncept över ideal av friskhet kan förstås ifrågasättas. Ville Kant att hans kategoriska imperativ bemötas med ett jakande från alla?

Kant ser den goda viljan som det högsta goda.

Kant betonade att det inte är konsekvenserna av våra handlingar som spelar roll moraliskt utan istället motivet bakom handlingen.

Om du vill uppnå ett visst mål så bör du göra X
Ett sådant ”bör” är hypotetiskt, man måste vilja göra X

Det kategoriska imperativet säger att
Du bör göra X
Du är förpliktigad att följa moralen oberoende av vad du har för önskningar eller böjelser, vi följer vårt förnuft

För att klara Kants imperativ undan absurda viljanden så får vi aldrig behandla någon person
som ett medel utan alltid också som ett mål i sig (en person med sina egna mål) Vårt värde som människor får inte kränkas.

Strafftänkande, (Kants retributivism), handlar om att hålla folk ansvariga för sina handlingar, att ge dem vad de förtjänar. Enligt Kant är det acceptabelt.

retributivism = a policy or theory of criminal justice that advocates the punishment of criminals in retribution for the harm they have inflicted

[Anne]

Sa han det; att vårt värde som människor får inte kränkas? Jag försöker bara förstå hur han resonerade.

[Pilatus]

Sa han det; att vårt värde som människor får inte kränkas? Jag försöker bara förstå hur han resonerade.

Ja, och det är en konsekvens av det jag skrev ovan.

[Smisk]

Det Kant gjort är att han givit mänsklighet värde. Han fyller sina rationella resonemang med värde från en annan källa än förnuftet. Han använder förnuftsresonemang på ett sätt som att han renderar det han utan förnuftet redan utgår ifrån, att mänsklighet har värde.

Det är därför han fått klistra på tanken om "behandla ingen som ett medel utan som ett mål i sig". Detta betyder "människor är värdefulla av sig själv".

Detta kan inte på något sätt, någonsin, bekräftas enbart med förnuftet. Värde (känsla+vilja+erfarenhet mm) och fakta+regler (förnuftet) finns i två olika dimensioner som Hume påpekat och som Kant inte kan acceptera.

Värde kommer inte från fakta och regler.

Regeln "behandla människor som om de har värde" får sitt värde från uppfattningen av vad en människa är och vad värde betyder. För att denna uppfattning skall kunna ge förståelse för vad en värdefull människa innebär krävs av NÖDVÄNDIGHET andra faktorer än enbart förnuftet.

Kants tankesnurra är att vi alla är värdefulla och därför skall vi så långt det går tänka oss att det som styr våra handlingar räknar med det värdet.
Sättet vi skall göra det är att vi tänker "om det som styr handlingen styr dem universellt, som en naturlag, skall jag följa den". Att gå "så långt det går" är att föreställa sig att handlingarna som innehåller värdet är universella. De gäller i alla omständigheter utan undantag.

Om det alltid gäller att "mänsklighet är värdefullt" fungerar imperativet.

"Du skall vilja att alla är värdefulla och att det är universellt att så är fallet"
-Meta Kant.

[Anders]

Det Kant gjort är att han givit mänsklighet värde. Han fyller sina rationella resonemang med värde från en annan källa än förnuftet. Han använder förnuftsresonemang på ett sätt som att han renderar det han utan förnuftet redan utgår ifrån, att mänsklighet har värde.

Det är därför han fått klistra på tanken om "behandla ingen som ett medel utan som ett mål i sig". Detta betyder "människor är värdefulla av sig själv".

Detta kan inte på något sätt, någonsin, bekräftas enbart med förnuftet. Värde (känsla+vilja+erfarenhet mm) och fakta+regler (förnuftet) finns i två olika dimensioner som Hume påpekat och som Kant inte kan acceptera.

Värde kommer inte från fakta och regler.

Regeln "behandla människor som om de har värde" får sitt värde från uppfattningen av vad en människa är och vad värde betyder. För att denna uppfattning skall kunna ge förståelse för vad en värdefull människa innebär krävs av NÖDVÄNDIGHET andra faktorer än enbart förnuftet.

Kants tankesnurra är att vi alla är värdefulla och därför skall vi så långt det går tänka oss att det som styr våra handlingar räknar med det värdet.
Sättet vi skall göra det är att vi tänker "om det som styr handlingen styr dem universellt, som en naturlag, skall jag följa den". Att gå "så långt det går" är att föreställa sig att handlingarna som innehåller värdet är universella. De gäller i alla omständigheter utan undantag.

Om det alltid gäller att "mänsklighet är värdefullt" fungerar imperativet.

"Du skall vilja att alla är värdefulla och att det är universellt att så är fallet"
-Meta Kant.

Säger verkligen Kant att alla är värdefulla? Religiös?

[Pilatus]

Säger verkligen Kant att alla är värdefulla? Religiös?

Det är en fri tolkning jag gjorde av Kants krav att vi aldrig får behandla en människa som ett medel, utan alltid också som ett mål i sig (en person med sina egna mål). Därav att vi äger ett människovärde.

[hakkapeliitta]

Jag är född rebell och stövlar som oftast mot röd gubbe. Born ararchist.

[klorofyll]

Säger verkligen Kant att alla är värdefulla? Religiös?

Det är en fri tolkning jag gjorde av Kants krav att vi aldrig får behandla en människa som ett medel, utan alltid också som ett mål i sig (en person med sina egna mål). Därav att vi äger ett människovärde.

Människor är sällan enhetliga. Jag försöker se/fokusera på det positiva. Millimeterrättvisa är inget jag praktiserar.

[Pilatus]

Därav att vi äger ett människovärde.

Människor är sällan enhetliga.

Det vet jag inte om Kant hade någon åsikt om. Människor är differentierade, Kant var en av sin tids största filosofer.
Är det bra att vara enhetlig som filosof?