Vad tänker du på?

[Pilatus]

Här får man ju inte bilden av någon som är direkt innesluten... Har en del Professorer i utökade bekantskapskretsen som nu kastad i Universitetsstadens akademiska kvarter, och jag skulle nog påstå att de inte är mindre imponerade av sin egen förmåga än andra... Just professorer tror jag snarare definitivt ligger i riskzonen. Trots att de oftast inte är navelskådande. Visst, de kan ta till sig kunskap, men försök rubba deras version av kunskapen... även den som inte är evidensbelagd. Lyssna på Filosofiprofessorer på radio. De vet vääldigt väl vad som är rätt och fel politiskt. Jag har faktiskt lite intressanta diskussioner med en välkänd filosofiprofessor om det här.

Jag blir inte alls klok på denna tolkning av narcissism. Den framstår i vissa delar som psykopatisk.
Professorer och vetenskapsinriktade personer ser jag mer som trygga, säkra i sin kunskap. Inte insnärjda i ett "jag" som de har svårt att avlägsna sig från. Kanske beror det till en del på (arrogansen, empatifattigdomen?), oberoendet, att vara litet krävande, kärv, självtillräckligheten hos professorn.

Jag tror vi utgår från helt olika bilder. Jag tar min utgångspunkt i någon som inte utvecklats fritt och naturligt i Freuds mening.

[Pilatus]

Att det handlar om en broms i utvecklingen, att en person inte kommer vidare och förstår sig vara en bland andra.

Har väl haft lite svårigheter med det... å andra sidan upplever jag att andra (inte just ni) har liknande problem som de inte är medvetna om (normala människor).

Upprinnelsen från min sida var klorofylls frekventa användning av "jag".

Vet inte vad det beror på, men det tyder ju iaf på att kontakten med andra är bristfällig.

Bra svar klorofyll, du förstod vad jag pekade på. Det kan vara något att utveckla vidare.

[Anders]

Här får man ju inte bilden av någon som är direkt innesluten... Har en del Professorer i utökade bekantskapskretsen som nu kastad i Universitetsstadens akademiska kvarter, och jag skulle nog påstå att de inte är mindre imponerade av sin egen förmåga än andra... Just professorer tror jag snarare definitivt ligger i riskzonen. Trots att de oftast inte är navelskådande. Visst, de kan ta till sig kunskap, men försök rubba deras version av kunskapen... även den som inte är evidensbelagd. Lyssna på Filosofiprofessorer på radio. De vet vääldigt väl vad som är rätt och fel politiskt. Jag har faktiskt lite intressanta diskussioner med en välkänd filosofiprofessor om det här.

Jag blir inte alls klok på denna tolkning av narcissism. Den framstår i vissa delar som psykopatisk.
Professorer och vetenskapsinriktade personer ser jag mer som trygga, säkra i sin kunskap. Inte insnärjda i ett "jag" som de har svårt att avlägsna sig från. Kanske beror det till en del på (arrogansen, empatifattigdomen?), oberoendet, att vara litet krävande, kärv, självtillräckligheten hos professorn.

Jag tror vi utgår från helt olika bilder. Jag tar min utgångspunkt i någon som inte utvecklats fritt och naturligt i Freuds mening.

Freud gav ju stor tilltro till barndomens upplevelser. Sedan dess har mycket gjorts av medicinsk och psykologisk forskning. Att vi människor föds med olika traits skulle jag tro är ganska vedertaget. Och vilken uppfostran som passar vilket barn kan nog variera mycket. Ett auktoritärt föräldraskap kan nog behövas för vissa, medan det trycker ned andra. Men tanken som Freud har är inte långsökt. Finns det någon mer nutida som stöder den tanken, och som söker narcissisten bland de som fått en mer auktoritär uppfostran?

[Pilatus]

Finns det någon mer nutida som stöder den tanken, och som söker narcissisten bland de som fått en mer auktoritär uppfostran?

Jan Ramström har skrivit en bok som redogör för just de frågorna, Tonåringen i välfärdssamhället [Om svårigheten att bli vuxen i dagens västerländska kultur], Natur och Kultur, 1991

Se speciellt Del IV. Narcissistisk ungdom. En kritisk granskning av ett aktuellt tema i psykoanalys, socialisationsforskning och kulturkritik

Ett par namn Heinz Kohut och Otto Kernberg med redovisning och referenser till deras arbeten.

[Anders]

Finns det någon mer nutida som stöder den tanken, och som söker narcissisten bland de som fått en mer auktoritär uppfostran?

Jan Ramström har skrivit en bok som redogör för just de frågorna, Tonåringen i välfärdssamhället [Om svårigheten att bli vuxen i dagens västerländska kultur], Natur och Kultur, 1991

Se speciellt Del IV. Narcissistisk ungdom. En kritisk granskning av ett aktuellt tema i psykoanalys, socialisationsforskning och kulturkritik

Ett par namn Heinz Kohut och Otto Kernberg med redovisning och referenser till deras arbeten.

Fanns på biblioteket att ladda ned(internet är fantastiskt!). Hann bara skumma snabbt på lunchen nu, ska kolla lite efter jobbet. Rätt spännande även andra kapitel.

[klorofyll]

Att det handlar om en broms i utvecklingen, att en person inte kommer vidare och förstår sig vara en bland andra.

Har väl haft lite svårigheter med det... å andra sidan upplever jag att andra (inte just ni) har liknande problem som de inte är medvetna om (normala människor).

Upprinnelsen från min sida var klorofylls frekventa användning av "jag".

Vet inte vad det beror på, men det tyder ju iaf på att kontakten med andra är bristfällig.

Bra svar klorofyll, du förstod vad jag pekade på. Det kan vara något att utveckla vidare.

Vi är så vana vid att "allt är medfött", om så bara 1 ynka % av vår framtid ligger i våra handlingars händer, så är det ett under.. Ibland behövs lite "Ariadnetråd" men vem tackar massiv ansträngning för framgång? – Jag är besviken över att folk inte förstod hur mycket jag tränade, sade Jan Ove Waldner.
https://www.expressen.se/sport/besviken ... undsjukan/

[Anne]

J-O pratar om sig själv. Klart narcissttecken enligt vissa, vilket naturligtvis är trams.

[Pilatus]

J-O pratar om sig själv. Klart tecken [på narcissism] enligt vissa, vilket naturligtvis är trams.

Varför skulle det vara trams att det faktiskt existerar ett personlighetsdrag som kallas narcissism?

[Anne]

J-O pratar om sig själv. Klart tecken [på narcissism] enligt vissa, vilket naturligtvis är trams.

Varför skulle det vara trams att det faktiskt existerar ett personlighetsdrag som kallas narcissism?

Inom psykiatrin finns en allvarlig diagnos som kallas narsscism. Jag talar inte emot det.https://www.medscape.com/answers/151941 ... sorder-npd Däremot att tala i jag- termer hör föga dit. Det är inte patologiskt. Fullkomligt normalt att utgå från sig själv initialt, och kanske som exempel i större virvlar. Hur skulle Tuvstarr kunna förstå att hon inte var ett troll om hon inte såg sig själv?

[klorofyll]

Jag brukar tänka såhär:

Är jag en risk för mig själv?

...

Inte?

Haha..

[klorofyll]

– Jag är besviken över att folk inte förstod hur mycket jag tränade, sade Jan Ove Waldner.

Det är ett lite märkligt uttalande för mig, hade gärna varit en trollkonstnär, bara...

[Anne]

Jag brukar tänka såhär:

Är jag en risk för mig själv?

...

Inte?

Haha..

Jag förstår inte ditt språkbruk. Är du en risk för dig själv ( tror du)?

[Anne]

– Jag är besviken över att folk inte förstod hur mycket jag tränade, sade Jan Ove Waldner.

Det är ett lite märkligt uttalande för mig, hade gärna varit en trollkonstnär, bara...

Vad är konstigt? Folk trodde kanske att det " kom av sig själv utan ansträngning". En sann klyscha är att övning ger färdighet.

[klorofyll]

– Jag är besviken över att folk inte förstod hur mycket jag tränade, sade Jan Ove Waldner.

Det är ett lite märkligt uttalande för mig, hade gärna varit en trollkonstnär, bara...

Vad är konstigt? Folk trodde kanske att det " kom av sig själv utan ansträngning". En sann klyscha är att övning ger färdighet.

Jag trodde aldrig att J-O Waldner sprang en mil per dag, ungefär som en polis som rånar banker..

[Anne]

Vikt, kondition... Även bordtennis kan vara krävande.