Vad tänker du på?

[Pilatus]

Varför skulle det vara trams att det faktiskt existerar ett personlighetsdrag som kallas narcissism?

Inom psykiatrin finns en allvarlig diagnos som kallas narsscism.

Det finns flera, jag syftade på ett personlighetsdrag, inte en psykiatrisk diagnos.

Däremot att tala i jag- termer hör föga dit. Det är inte patologiskt.

Var yttrar jag mig om något patologiskt? Försök håll dig till vad jag skriver. Citera gärna, det ger mer fokus på vad det är du reagerar på.

Hur skulle Tuvstarr kunna förstå att hon inte var ett troll om hon inte såg sig själv?

Har du läst sagan? Kjellin, Helge (1885-1984) är författare till Sagan om älgtjuren Skutt och den lilla prinsessan Tuvstarr (1913) Älgtjuren Skutt kommer en dag klivande förbi Tuvstarr. Han varnar henne för en massa farligheter. Det som lockar henne är älvorna, skogsrået och tjärnen.Till slut så faller hon i deras våld. (Narkissos-sagan handlar inte om en identitetskris.)

[klorofyll]

Om man tänker att allt har en mening, så känns allting mer meningsfullt. Dagens sanning.

[Pilatus]

Om man tänker att allt har en mening, så känns allting mer meningsfullt. Dagens sanning.

Nej klorofyll, jag tror inte alls att allt har en mening. Ett yttrande eller en handling kan ha mening = innebörd eller avsikt. Anser du att giraffer har mening? Vilken mening anser du att covid-19 har? Har kvarkar en mening?

Om det skall vara en sanning alls så bör du förklara vad du menar. Att filosofera kan vara att reflektera över något man tänker på. Kanske kan vi ägna litet mer tankemöda åt tingens funktioner snarare än deras förmodade mening.

[klorofyll]

Vilken mening anser du att covid-19 har?

Hm, meningen behöver väl inte vara något positivt eller moralisk (?) bara det säger oss något, förmodligen så härjar covid-19 på grund av olika händelser i historien.. (?) Varför drabbas vissa av förkylning? Ofta drabbas man väl av förkylning därför att man haft för lite kläder på sig.. Ex.v. för att man lånade ut sin kofta till någon annan.. Men nej, det finns nog ingen mening med covid-19, i sig. Meningen med covid-19 är förmodligen vilka slutsater vi drar av detsamma..?

Kanske kan vi ägna litet mer tankemöda åt tingens funktioner snarare än deras förmodade mening.

[klorofyll]

Vad var meningen med atom-bomben?

[klorofyll]

Kanske har endast känslor mening i sig..

[Marksa]

Jag tänker att för att om någonting skall ha en mening, så bör det paras med att detta ting innehar någon typ av medvetenhet.
Giraffen är klart medveten och utför meningsfulla handlingar utifrån giraffens perspektiv. Om ett virus är medveten, ja kanske i den mån att det har ett driv att leva och för detta liv vidare.
Utan kvarkar finns inte tingen som kan ha en mening i sig själv.

[klorofyll]

Jag tänker att för att om någonting skall ha en mening, så bör det paras med att detta ting innehar någon typ av medvetenhet.

Jag är med på det. Kanske kan man då byta ut mening mot åsikt?

[Pilatus]

Jag tänker att för att om någonting skall ha en mening, så bör det paras med att detta ting innehar någon typ av medvetenhet.

Vi måste kunna pröva om en sats (eller handling) har mening eller avsikt. Det kräver förstås ett intellekt, en högre grad av medvetande.

Giraffen är klart medveten och utför meningsfulla handlingar utifrån giraffens perspektiv.

Jodå, giraffer är säkert kloka djur. Men att de finns är evolutionens verk. Deras art är inte nödvändig på samma sätt som att ingen art är nödvändig, bara tillåten. Frågan om de har någon mening blir på sätt och vis meningslös. Men börjar vi pröva om vi kan ta bort art efter art så kommer vi snart att finna jorden som en torftig plats som fungerar allt sämre. Mångfalden har mening och arterna är del av denna. Vi kan pröva om vitryggig hackspett är nödvändig. Skogsägarna har trott att det handlar om ekonomiska odlingsytor där livet säkert anpassar sig. Så enkelt var det inte.

Kanske är vi för snabba med att tilldela tingen en mening. Världen ser ut på ett visst sätt för att det är så den fungerar. Mixtrar vi för mycket med tillvaron och våra levnadsbetingelser så skapar vi obalanser som till sist får det organiska maskineriet att bryta samman. De riktigt stora frågorna vågar inte politiker röra vid. Hur många människor kan jorden föda? Är religionerna förenliga med en hållbar framtid? Kan statsbudgeten ständigt expanderas utan att det leder till finansiell krasch, råvarubrist, hyperinflation, nationella konflikter och krig?

[klorofyll]

Mångfalden har mening och arterna är del av denna. Vi kan pröva om vitryggig hackspett är nödvändig. Skogsägarna har trott att det handlar om ekonomiska odlingsytor där livet säkert anpassar sig. Så enkelt var det inte.

Skövlingen av Amazonas regnskog eller de förslummadet av haven kan liknas vid en våldtäckt.. Men djurens liv kanske inte är så mycket värda...

Kanske är vi för snabba med att tilldela tingen en mening. Världen ser ut på ett visst sätt för att det är så den fungerar.

Min erfarenhet är att man ändrar sig hela tiden gällande många saker, man får inte vara för stolt.. Alla har fel.

[Anders]

Finns det någon mer nutida som stöder den tanken, och som söker narcissisten bland de som fått en mer auktoritär uppfostran?

Jan Ramström har skrivit en bok som redogör för just de frågorna, Tonåringen i välfärdssamhället [Om svårigheten att bli vuxen i dagens västerländska kultur], Natur och Kultur, 1991

Se speciellt Del IV. Narcissistisk ungdom. En kritisk granskning av ett aktuellt tema i psykoanalys, socialisationsforskning och kulturkritik

Ett par namn Heinz Kohut och Otto Kernberg med redovisning och referenser till deras arbeten.

Fanns på biblioteket att ladda ned(internet är fantastiskt!). Hann bara skumma snabbt på lunchen nu, ska kolla lite efter jobbet. Rätt spännande även andra kapitel.

Vet inte riktigt om den där vurmar för en oauktoritär uppfostran. Tanken är ju klockren, att alla föds i ett tillstånd av hybris och behöver föras till ett tillstånd av jämvikt mellan kärlek till sig själv och nästan. Men boken är skriven för ett bra tag sen och refererar till äldre forskning. Och jag tycker nåt mycker gott i det här sammanhanget har hänt sen dess som inte nämns. Föräldrarna har avlastats. Båda jobbar oftast. Barnen är på dagis. Från dryga året gammal. Helt suveränt. Önskar jag själv hade fått gå på dagis. På den tiden var lekis starten för många av oss.

Finns inga som kan hantera små barn bättre än andra små barn. De får stöta och blöta sitt ego mot jämlikars ego. Lite som i bonnabyarna förr, och för all del i höghuset som jag bodde i från 4 års ålder. Då alla ungar sprang omkring hos varandra. Vill man ha ett bra exempel på motsatsen, läs De Beauvoirs memoarer. För mig kräkmedel. Hon skulle behövt gå i lekis i höghuset där jag gick. Hade tagit av en del vassa kanter hos henne, ganska eftertryckligt. Men hon hade nog älskat stämningen. Hon var ingen mes som barn. Skrev sartre nån självbiografi? Han förefaller märkligt sympatisk, trots att han hamnade i den politiska sfär som jag ogillar mest.

Sen undrar jag verkigen om en laissez-faire uppfostran ger en bättre narcissistisk balans än en auktoritär.

Har du läst boken själv Pilatus? Vilka var dina intryck?

[hakkapeliitta]

För mej är en narcissist en vuxen person som aldrig blev vuxen mentalt.
Alla barn är mer eller mindre egoistiska men detta är enligt min mening inte narcissism utan mer som ett naturligt utvecklingsstadium.
Jag håller med Lynx’ tanke om att narcissism är en personlighetsstörning på samma sätt som psykopati, ingen egentlig mental sjukdom utan mer ett karaktärsdrag, personlighet hos individen. Egoism är en lightvariant av narcissism.
Många i tråden blandar ihop egoism och narcissism. En narcissist är alltid egoistisk men en egoist behöver inte vara narcissistisk.
När en människa utvecklas normalt så lär man sej per automatik sociala regler och koder redan i tonåren. Allt detta missar narcissisten och fortsätter att vara ett egoistiskt barn genom hela livet.
Jag har själv har nära erfarenhet av detta. Jag slutar aldrig att förvånas över hur är det möjligt att en vuxen människa är så instängd i sin egobubbla. Att vara social har stora fördelar men en narcissist förstår helt enkelt inte detta. En narcissist är oförmögen att se sej själv objektivt, ”utifrån”, utan lever i en cementerad fantasibubbla där hen är något utöver det vanliga, trots avsaknad av verkliga meriter. Denna oförmåga att gå utanför sej själv är just det som genererar narcissistens/psykopatens empatilöshet. En förutsättning för att känna empati för någon annan förutsätter förmågan att sätta sej i den andras situation, något som narcissisten inte kan.
Psykiatriprofessor Sten Levander sa en gång angående psykopati att den är obotbar. Kanske gäller detta även narcissism?

[klorofyll]

En förutsättning för att känna empati för någon annan förutsätter förmågan att sätta sej i den andras situation, något som narcissisten inte kan.

... eller vill. Jag tror att vissa tror att jag är narcissist (jag ser det ungefär som en strävan efter makt i det dolda, narcissism alltså), men jag är så van vid att människor tror saker som jag aldrig ens tänkt på. Så jag ska försöka komma ur denna situationen också.

[klorofyll]

När en människa utvecklas normalt så lär man sej per automatik sociala regler och koder redan i tonåren. Allt detta missar narcissisten och fortsätter att vara ett egoistiskt barn genom hela livet.

Å andra sidan är det många som "lär" (så kallat) sig koder för att kunna utnyttja andra... Bara för att man känner till lite sociala regler så behöver de ej följas. Det låter lite som att en narcissist har låg IQ/begåvning/whatever...

[klorofyll]

Jag har noll kronor på det egoistiska kontot. Det är snarare så att jag är fullständigt oduglig därför att jag inte tänker på mig själv öht..