Vad tänker du på?

[David H]

Som tröst i eländet har psykologin gjort gigantiska kliv i verklig empirisk anda.

Är det verkligen så? Jag har hört sådana argument.. som att man på nått vis börjar på 0, och sen fylls kunskap på mer och mer, likt byggande av ett torn som blir högre och högre. Men vem säger egentligen att det måste vara på det sättet? Jag menar tar vi ett annat ämne som exvis filosofi, kan vi lika gärna slänga gamla böcker av Platon, Augustinus, Kant, Wittgenstein etc och ersätta med moderna fackfilosofer? Själv tvivlar jag på det. "Myten om framsteget" var en bok som skrevs en gång som jag fann tänkvärd.

[Pilatus]

Varför skulle jag läsa om böcker jag redan noggrant läst?

Därför att du inte förmår vara logiskt stringent och tillämpa de enkla regler som de enkla nybörjarböckerna säger är nödvändiga för att vi skall kunna nå vetenskapligt godtagbara resultat.

Vilka moderna inventorier anser du säger något om en människas personlighet? Vilken reliabilitet och validitet anser du krävs för att du inte skall döma ut dem som rent skräp?

[Anne]

Som tröst i eländet har psykologin gjort gigantiska kliv i verklig empirisk anda.

Är det verkligen så? Jag har hört sådana argument.. som att man på nått vis börjar på 0, och sen fylls kunskap på mer och mer, likt byggande av ett torn som blir högre och högre. Men vem säger egentligen att det måste vara på det sättet? Jag menar tar vi ett annat ämne som exvis filosofi, kan vi lika gärna slänga gamla böcker av Platon, Augustinus, Kant, Wittgenstein etc och ersätta med moderna fackfilosofer? Själv tvivlar jag på det. "Myten om framsteget" var en bok som skrevs en gång som jag fann tänkvärd.

Det finns ett övergripande organ som heter APA. Man kan knappt skriva en mening utan att hänvisa till studier som styrker det hela. Det är mycket strikt. Freud hade inte fått publicera en artikel där. Han var av uppfattningen att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder. Ändå undersökte han enbart ett barn - lille Hans- och kommunikationen skedde enbart med föräldrarna.

[Anne]

Varför skulle jag läsa om böcker jag redan noggrant läst?

Därför att du inte förmår vara logiskt stringent och tillämpa de enkla regler som de enkla nybörjarböckerna säger är nödvändiga för att vi skall kunna nå vetenskapligt godtagbara resultat.

Vilka moderna inventorier anser du säger något om en människas personlighet. Vilken reliabilitet och validitet anser du krävs för att du inte skall döma ut dem som rent skräp?

Ditt första stycke fick mig att tappa lusten att svara på din fråga.

[David H]

Som tröst i eländet har psykologin gjort gigantiska kliv i verklig empirisk anda.

Är det verkligen så? Jag har hört sådana argument.. som att man på nått vis börjar på 0, och sen fylls kunskap på mer och mer, likt byggande av ett torn som blir högre och högre. Men vem säger egentligen att det måste vara på det sättet? Jag menar tar vi ett annat ämne som exvis filosofi, kan vi lika gärna slänga gamla böcker av Platon, Augustinus, Kant, Wittgenstein etc och ersätta med moderna fackfilosofer? Själv tvivlar jag på det. "Myten om framsteget" var en bok som skrevs en gång som jag fann tänkvärd.

Det finns ett övergripande organ som heter APA. Man kan knappt skriva en mening utan att hänvisa till studier som styrker det hela. Det är mycket strikt. Freud hade inte fått publicera en artikel där. Han var av uppfattningen att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder. Ändå undersökte han enbart ett barn - lille Hans- och kommunikationen skedde enbart med föräldrarna.

Visst är det mycket strikt i sina avseenden. Men svarar det på frågan om det är bra? En kedja är inte starkare än sin svagaste länk finns ett uttryck som heter. Och jag tänker då en fråga man kan ställa sig, finns inga svaga länkar i den moderna akademiska psykologin? För jag menar då vad hjälper det då om det är supertjockt på sina ställen, vad hjälper det när det är tunt på annat håll.
Min erfarenhet av de akademiska forskningen är att den har sina styrkor, men också sina brister.

[Pilatus]

Han var av uppfattningen att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder.

Nej då, Freud beskrev människans psykodynamiska utveckling på ett betydligt mer genomgripande sätt. Vi utvecklas och mognar sent. Vi är i alla händelser inte färdiga vid fem års ålder, hjärnan är inte alls fullgången. Se bara på vår kognitiva utveckling. Synen på människans utvecklingssteg följer inte längre Freud, men det är en bas. Utan Freud skulle det jobbet ändå fått göras, av någon annan. Jag tror inte det finns några genvägar, även om utvecklingen ibland tar ett språng.

[Pilatus]

Därför att du inte förmår vara logiskt stringent och tillämpa de enkla regler som de enkla nybörjarböckerna säger är nödvändiga för att vi skall kunna nå vetenskapligt godtagbara resultat.

Vilka moderna inventorier anser du säger något om en människas personlighet. Vilken reliabilitet och validitet anser du krävs för att du inte skall döma ut dem som rent skräp?

Ditt första stycke fick mig att tappa lusten att svara på din fråga.

Det får mig bara att tro att du inte kan svara på det jag skrev. Så illa är det.

[Anne]

Därför att du inte förmår vara logiskt stringent och tillämpa de enkla regler som de enkla nybörjarböckerna säger är nödvändiga för att vi skall kunna nå vetenskapligt godtagbara resultat.

Vilka moderna inventorier anser du säger något om en människas personlighet. Vilken reliabilitet och validitet anser du krävs för att du inte skall döma ut dem som rent skräp?

Ditt första stycke fick mig att tappa lusten att svara på din fråga.

Det får mig bara att tro att du inte kan svara på det jag skrev. Så illa är det.

Nu skämmer du ut dig. Vad får dig att tro att jag bara ska svälja dina oförrätter och glatt svara på din fråga som följer? Det vore bara att ge dig en björntjänst beteendemässigt.

[Anne]

Är det verkligen så? Jag har hört sådana argument.. som att man på nått vis börjar på 0, och sen fylls kunskap på mer och mer, likt byggande av ett torn som blir högre och högre. Men vem säger egentligen att det måste vara på det sättet? Jag menar tar vi ett annat ämne som exvis filosofi, kan vi lika gärna slänga gamla böcker av Platon, Augustinus, Kant, Wittgenstein etc och ersätta med moderna fackfilosofer? Själv tvivlar jag på det. "Myten om framsteget" var en bok som skrevs en gång som jag fann tänkvärd.

Det finns ett övergripande organ som heter APA. Man kan knappt skriva en mening utan att hänvisa till studier som styrker det hela. Det är mycket strikt. Freud hade inte fått publicera en artikel där. Han var av uppfattningen att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder. Ändå undersökte han enbart ett barn - lille Hans- och kommunikationen skedde enbart med föräldrarna.

Visst är det mycket strikt i sina avseenden. Men svarar det på frågan om det är bra? En kedja är inte starkare än sin svagaste länk finns ett uttryck som heter. Och jag tänker då en fråga man kan ställa sig, finns inga svaga länkar i den moderna akademiska psykologin? För jag menar då vad hjälper det då om det är supertjockt på sina ställen, vad hjälper det när det är tunt på annat håll.
Min erfarenhet av de akademiska forskningen är att den har sina styrkor, men också sina brister.

Vi är ju människor så visst kan det bli fel. Det finns en nisse som heter Jordan Peterson. Han har sina idéer. Jag brukar vara bra på att läsa av människor, men jag uppfattade honom som kall. Jag klandrar mig verkligen hårt för mitt misstag. Jag borde ha sett att han var deprimerad. Det är det viktigaste inom psykologi för mig - att förstå människan.

[Pilatus]

Det får mig bara att tro att du inte kan svara på det jag skrev. Så illa är det.

Nu skämmer du ut dig. Vad får dig att tro att jag bara ska svälja dina oförrätter och glatt svara på din fråga som följer?

Du försöker glida undan, det du sysslar med är ren mattflykt! Det jag skriver är inte ämnat att kränka. Du yttrar dig om att ha läst grundläggande psykologi, jag ifrågasätter inte alls det. Men jag väntade mig ett svar som motsvarar grundkunskaper i psykologi. Men du ville inte, eller förmådde inte av någon anledning.

[Severus Snape]

Titt-ut i cyberrymden!

[klorofyll]

Om man lägger undan 100 kr i veckan i 10 år, så sparar man endast 52.000 kr...

Det är inte så mycket... Det säger någonting om hur viktigt det är med sparande/låg konsumtion..

[Anders]

Det får mig bara att tro att du inte kan svara på det jag skrev. Så illa är det.

Nu skämmer du ut dig. Vad får dig att tro att jag bara ska svälja dina oförrätter och glatt svara på din fråga som följer?

Du försöker glida undan, det du sysslar med är ren mattflykt! Det jag skriver är inte ämnat att kränka. Du yttrar dig om att ha läst grundläggande psykologi, jag ifrågasätter inte alls det. Men jag väntade mig ett svar som motsvarar grundkunskaper i psykologi. Men du ville inte, eller förmådde inte av någon anledning.

Matt-flykt, kom igen Pilatus!
Att argumentera är viktigt för filosofi och vetenskap. Men nån jäkla brottningsmatch är väl ingen bra anlogi för ett produktivt samtal?

[Pilatus]

Du försöker glida undan, det du sysslar med är ren mattflykt! Det jag skriver är inte ämnat att kränka. Du yttrar dig om att ha läst grundläggande psykologi, jag ifrågasätter inte alls det. Men jag väntade mig ett svar som motsvarar grundkunskaper i psykologi. Men du ville inte, eller förmådde inte av någon anledning.

Matt-flykt, kom igen Pilatus!
Att argumentera är viktigt för filosofi och vetenskap. Men nån jäkla brottningsmatch är väl ingen bra anlogi för ett produktivt samtal?

Här en definition av mattflykt, skriven 2008 av Fredrik Östman.

Många diskussioner kommer så småningom så långt, att en
av deltagarna inte längre kan eller vill bemöta de
argument som riktas mot hans. Det kan bero på att
argumenten i fråga är fåniga, vederlagda eller faktiskt
riktigt bra. Oavsett vilket är det ett kraftfullt typiskt
irritationsmoment när man, i stället för att i tysthet
lämna argumenten obesvarade, lämnar dem obesvarade under
(ibland högljudda) protester. Det innebär alltså att man
börjar diskutera något annat, vanligtvis terminologi,
personliga egenskaper eller debatten som sådan. Detta
beteende kallas med en brottningsterm "mattflykt".

[Anders]

Du försöker glida undan, det du sysslar med är ren mattflykt! Det jag skriver är inte ämnat att kränka. Du yttrar dig om att ha läst grundläggande psykologi, jag ifrågasätter inte alls det. Men jag väntade mig ett svar som motsvarar grundkunskaper i psykologi. Men du ville inte, eller förmådde inte av någon anledning.

Matt-flykt, kom igen Pilatus!
Att argumentera är viktigt för filosofi och vetenskap. Men nån jäkla brottningsmatch är väl ingen bra anlogi för ett produktivt samtal?

Här en definition av mattflykt, skriven 2008 av Fredrik Östman.
Många diskussioner kommer så småningom så långt, att en
av deltagarna inte längre kan eller vill bemöta de
argument som riktas mot hans. Det kan bero på att
argumenten i fråga är fåniga, vederlagda eller faktiskt
riktigt bra. Oavsett vilket är det ett kraftfullt typiskt
irritationsmoment när man, i stället för att i tysthet
lämna argumenten obesvarade, lämnar dem obesvarade under
(ibland högljudda) protester. Det innebär alltså att man
börjar diskutera något annat, vanligtvis terminologi,
personliga egenskaper eller debatten som sådan. Detta
beteende kallas med en brottningsterm "mattflykt".

När man kommer till den punkten kan det vara bra att fundera lite. Är ”segern” en seger eller en Pyrrhusseger. I det läget kan det vara bra att fundera på vad man pratar om egentligen