Hjälp mig tolka min dikt

[Djens]

Hej, jag är i behov av er hjälp. Det är så att jag skulle vilja ha hjälp med att tolka följande dikt. När jag tänker efter vill jag hellst veta allt vad ni känner när ni läser den. Vilken relation tror ni att jag har till diktens tänkta mottagare? Kan ni identifiera er med den sinnesstämning ni tror att jag försöker göra uttryck för? Hur ser strukturen på dikten ut?

Jag skriver inte ofta dikter, jag är inte 'dikt-killen'. vad betyder det att få en dikt av någon?

Du är stark och ömtålig
Du är glad och ledsen
Du är ytlig och djup

Du är regnet och solen
Du är mörkret och ljuset
Du är helvetet och himlen

Du är tjuven och fångvaktaren
Du är låset och nyckeln


Tack för att ni tog er tid!

Jag sitter här med fuktat öga med den här något ambivalenta känsla.

[Kiifen]

Nog är det "ambivalens"... i detta... en outgrundlighet, längtan...

[Djens]

Ja nog är det ambivalens alltid, min längtan är total, det enda som dämpar den är hennes närvaro. Problemet är att jag vill komma över henne innan jag blir avgrundsdjupt sårad. Tack Kiifen.

[Skogsälvan]

Jag har lärt mig älska ambivalensen. Jag känner mig som mest levande då. Jag gillar din dikt, även om jag tycker tycker mig ha läst det här förut, alltså inte ordagrannt, men väldigt lika. Ekot av den funkar som en hand som glider in under revbenen och glider med svala fingrar över ett febrigt hjärta. Is och lava - förträfflig kombination. Att få eller ge dikter kan vara ett känsligt kapitel. I en intimare relation vill man känna närhet och når inte dikten fram till mottagaren så kan det kännas lite jobbigt och stelt för båda. Själv kan jag inte skriva dikter, tyvärr, men jag jag lyssnar gärna, läser gärna och får Stort utbyte av det. Jag har bara skrivit en dikt som jag gillar och den förstår jag inte ens själv.

[Djens]

Ja dikten är förmodligen inte orginell på något sätt. Din liknelse med handen är så träffsäker att jag blir helt till mig. Sig mig, hur gjorde du för att älska ambivalensen? eller, ja, jag kan nog förstå. Jag känner nog hellre ambivalensen än ingenting även om jag just nu tycker det känns jävligt jobbigt. Tack skogsälvan.

[Johan Ågren]

Här: http://web.telia.com/~u36115637/naturkraften.htm

[Skogsälvan]

Djens: Sedan är jag lite nyfiken på själva upplägget, dvs. av vilken anledning du låter motsatsparen vara i den specifika ordningen tex. helvetet f ö r e himlen osv. Du lägger lite allmänt vedertagna positiva respektive negativa laddade ord hullerombuller. Det tycker jag är väldigt levande, men jag undrar bara om du har någon djupare tanke med det, att du inte är så genomgående liktydig att du först för fram det "ljusa" och sedan det "mörka", eller tvärtom.
Johan: Hoppsan, får man en möjlighet att känna sig beläst - för det här har jag faktiskt läst, men det var inte alls det jag tänkte på.

[Djens]

Johan, jag har läst den förrut, jag tycker om den men är inte säker på att jag förstår den. Jag skall läsa den igen...


Skogsälvan det värmer att du frågar om min dikt. Jag skulle gärna vilja höra din dikt som du gillar om du inte har något emot det, jag tror att jag skulle tycka om den.

Min dikt är uppbyggd i tre delar där den första delen består av adjektiv som beskriver vad jag anser om personen i fråga. Altså mina subjektiva åsikter om henne. Tanken är att de första positiva orden är vad som syns utåt, det är nog vad folk skulle säga om henne efter att ha träffat henne. De orden till höger är vad jag har sett hos henne som hon inte visar för folk, det som ligger bakom.

Det andra stycket är substantiv med symboliskt laddade meningar om vad jag känner när jag tänker på henne. Alltså inte längre vad jag anser om henne utan mer hur hon får mig att känna. Att de "negativa orden kommer först är för att det är hur jag känner på ytan, men bakom ytan är det sol, ljus och himmel. Symbolernas ordning kommer sig av hur jag värdesätter dem; himmel och helvete är starkare än regn och sol. osv.

Den sista delen beskriver hur jag känner över hur hon får mig att känna. Tanken är att hon är tjuven som har tagit en bit av mitt hjärta som hon vaktar och enda sättet för mig att få tillbaka den är genom henne.

[Skogsälvan]

Så du vill höra min dikt, Djens? Nu blir jag faktiskt riktigt nervös (varför vet jag inte riktigt, kanske för att någon annan förstår något om mig som jag inte själv förstår), men ok - kör till!

Can you picture me there?

In the basement
kingdom of rats,
silverblack eyes glare.
They scent my holy breath
as I keep on breathing.

In the attic
heaven of bats,
suddenly flashes before me.
Toxic tongues lick dirty wounds
starving for my focus of infection.

After all I am still born, stillborn, on the second floor.
My garlic bread with cheese on top
somehow makes me
smile...

... cut!

[Djens]

Can you picture me there?

In the basement
kingdom of rats,
silverblack eyes glare.
They scent my holy breath
as I keep on breathing.

In the attic
heaven of bats,
suddenly flashes before me.
Toxic tongues lick dirty wounds
starving for my focus of infection.

After all I am still born, stillborn, on the second floor.
My garlic bread with cheese on top
somehow makes me
smile...

... cut!

Finns ingen anledning att bli nervös, jag bits men aldrig särskillt hårt

Jag har läst dikten många gånger och jag gillar den. Det här är min högst subjektiva tolkning och tycker du att jag har fått allt om bakfoten så får du banka vett i mig eller ignorera mig =)

Jag får känslan av någon sorts sarkastisk inställning och nöjd uppgivenhet över livet. Ja, jag kan se dig i både källaren och vinden, det är väldigt målande. Det verkar lite ensamt där trots sällskap. Vad är det som lockar på vinden och i källaren? Du är född på andra våningen men på vilken våning bor du nu?

[Skogsälvan]

Men så trevligt, själv bits jag bara i upphetsat tillstånd och det behöver nog du inte bekymra dig om

Sarkasm?! Ja... vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag ska verkligen reflektera över det. Tack!
Jo, jag är nöjd med med tillvaron. Just nu bor jag (på riktigt) under gitarrbyggaren, men jag har så att säga åkt mycket hiss och jag gillar när det skakar.

Och vad hände med din dikt - gav du den till henne?

[Djens]

Men så trevligt, själv bits jag bara i upphetsat tillstånd och det behöver nog du inte bekymra dig om

haha, du behöver inte spela så svårflörtad, jag vet att du vill ha mig, jag har dock aldrig dejtat en skogsälva, jag tror att de är lite korta för mig.. fast vad vet jag, de kanske har andra kvaliteter?

Sarkasm?! Ja... vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag ska verkligen reflektera över det. Tack!
Jo, jag är nöjd med med tillvaron. Just nu bor jag (på riktigt) under gitarrbyggaren, men jag har så att säga åkt mycket hiss och jag gillar när det skakar.

Nu är ju jag, även om jag är bra på annat, ingen renodlad diktanalytiker så reflektera inte ihjäl dig, det var bara den känslan jag fick

tja.. att åka i en skakig hiss är ett väldigt påtagligt sätt att känna att man lever.

Och vad hände med din dikt - gav du den till henne?

Nej, jag har inte blivit tillräckligt blödig än, den kanske kommer ut senare i Djens samlade verk

[Varney]

åh,
jag gillade de två första verserna i din dikt skogsälvan.
men sen, ..förstod jag inte riktigt.
det där "cut" fascinerar mig dock. det får en att börja fundera.

är du poe inspirerad?
..ganska likt faktiskt, skulle jag säga

[Skogsälvan]

Hm... ska jag banka vett i Djens, eller ska jag ignorera honom... (Tack för skrattet )

Fint att du gillade den, Varney! Ja, fundera på den sista biten en stund. Ärligt talat är det först de senaste åren jag verkligen har börjat läsa poesi och den här skrev jag tidigare. Det lilla jag har läst av Poe tycker jag mycket om. Min engelskalärare tyckte den här dikten påminde om Sylvia Plath och Dylan Thomas, men jag har inte läst så mycket av någon av dem än. Just nu är jag kär i Yeats. Alltså... smaka på det här: "I would that we were, my beloved, white birds on the foam of the sea! We tire of the flame of the meteor, before it kan fade and flee." (The white birds, Yeats) Skriver du själv, Varney?

Fast jag skriver ju väldigt olika som den här är väl fin liten sång ?

(Forma händerna som du håller i en osynlig ratt) Det är så roligt att åka bil, vi åker sjuttiotusen mil, men när regnet faller ner (sträck fram händerna och för dem rytmiskt uppåt och neråt) då ser vi ingenting mer (håll händerna för ögonen och var tyst en pyttestund, lyft därefter upp pekfingrarna och för dem åt sidorna) då har vi vindrutetorkarna, då har vi vindrutetorkarna så vi kan se (peka på ögonen och sträck sedan fram armarna så långt du kan) vägen iiiiigen!

[Djens]

haha, många kvinnor har försökt att banka vett i Djens, det slutar alltid med att de blir hopplöst förälskade. Så är du inte snygg, trevlig och har humor råder jag dig till att ignorera mig.