Vad tänker du på?

[Pilatus]

Men jag kan inte säga att jag vill lära mig någonting nytt direkt (i princip). Det är inte mycket jag vet men det är tillräckligt.

Tillräckligt är ett lurigt ord här. De du umgås med kanske hade väntat sig ett större engagemang, en mindre flegmatisk inställning till lärande. Vad tror du?

[Pilatus]

Betyder "så ock" inte även för dig? Är du av uppfattningen att livets träd och kunskapens träd på gott och ont vara ett och samma träd? Den tanken har jag aldrig tänkt.

Jag har sett båda uppfattningarna. De två trädens frukter kan tolkas allegoriskt. Tråkigt nog har mycket kommit att handla om lydnad och underkastelse. Arvsynden.
Man får gå till Septuaginta, Codex Sinaiticus och andra tidiga skrifter för att se vad som kan ha avsetts.

[Pilatus]

Ja, kunskap är bra.

Här är ju den självklara - Atombomben?

Visst, många har resonerat så, även Einstein och deltagare i Manhattanprojektet. Kanske måste vi inkludera en sinnelagsetik till frågan, huruvida kunskap alltid är bra.

[klorofyll]

Men jag kan inte säga att jag vill lära mig någonting nytt direkt (i princip). Det är inte mycket jag vet men det är tillräckligt.

Tillräckligt är ett lurigt ord här. De du umgås med kanske hade väntat sig ett större engagemang, en mindre flegmatisk inställning till lärande. Vad tror du?

Jag försöker komma ur detta greppet.. Kanske lär jag mig saker utan att direkt sträva efter det... Jag kanske blir lidande utan att sträva efter det som orsakar lidande.

[Anders]

Nu har jag funderat en stund. Jag kanske hade fel om att gå framåt med mänsklighetens påhitt. Vi kanske borde söka våra rötter istället? *ET phone home*

Hm, vilka nu de rötterna är. Det har ju varit diversifierat. Jägaresamlare, nån slags jordbrukare, feodalsamhälle, konstanta krig alltid. Framför allt att vara gammal vid 60 och se 30% av sina barn dö innan vuxen ålder. En del grejer vill vi (de flesta av oss) inte tillbaka till. Tänker jag på grejer förr som var bra så var det lite det här som jag växte upp med, vi spenderade barndomens somrar på en ö utanför Nyköping. Farfar var arbetare i Nyköping och de spenderade sina somrar i nån stuga som fiskarna höll, för att dryga ut inkomsten. Det var väldigt enkelt. Vi kunde spendera två veckor 6 personer(Farföräldrarna, mina föräldrar, jag och brorsan) i ett rum och kök. Utedass, vatten fick hämtas på land. Men jäkligt trevligt. Det var som en koloni med arbetare från Nyköping. Ett jävla skvallrande och man kunde verkligen lata sig.

Nu tycker jag folk har varit så DUKTIGA de senaste decennierna. I de olika grader av medelklass jag befunnit mig i. Det skall skaffas vuxenpoäng åt höger och vänster. Man skall ha det tredje barnet, man skall ha hund, man skall bygga om, ungar skall skjutsas till aktiviter, man skall vara engagerade för det ena och det andra, det skall göras revolutioner i levernet nyliberalistiska eller flumvänsterstartade.

Tycker, förutom att det naturligtvis skapad död och sjukdom och att många är för ensamna, att den här Covidgrejen har fått folk att lugna ner sig lite. Det går att bara vara hemma en helg och slöa. Det påminner lite om mina rötter. Arbetarna i Nyköping jobbade, i och för sig i mycket hårdare miljö än nån skulle acceptera nu. Men sen gick de hem. Farmor var hemmafru men hade ingen särskilt hög nivå på städning, kosthåll och så. Hon satt och hade kafferep med grannfruarna, alla ungar inkl farsan sprang omkring ganska fritt inne i stan, det var mer som ett kollektiv. Lite till det borde vi hitta tillbaka. Jobba då det skall jobbas och göra det bra. men sen slöa. Bra för miljön. Bra role model för nyanlända, Se till att få jobb, då får du respekt av alla. Det finns en meritokrat i mig men det är nog mycket den här flitighetsgrejen som jag tycker genomsyrat det mesta. Vad de högre klasserna skulle kunna ge fan i är att hålla på och ingjuta det här med drömmar, mål, vadvilldugörameddittliv hos sina ungar. Fan, låt dem springa omkring. I plugget får det visa sig vad de har fallenhet och lust för och det skall de göra. På samma sätt som alla medelklassungar, betongungar och invandrarungar. Alla jobbar. Alla slöar då jobbet är klart. Sovjet? Ja, kanske, men jag skulle välkomna det. Om det i plugget visar sig finnas duracellkaniner som vill jobba 60 timmar eller mer i veckan(been there done that) så låt dem. Men det här flitiga för flitighetens egen skull är en nymodighet som jag skulle vilja bort ifrån och komma tillbaka till tidigare 1900-talets folkhemsgemyt.

[Algotezza]

Mina förfäder var bönder och hantverkare, bönder på min fars och hantverkare på min mors sida. Inga akademiker, inga präster, än mindre adel. Min morfars morfar var även speleman på fritiden, spelade på bröllop och fester, och plitade ner sina låtar. Min bror har kopior på dem. Originalen har skickats tiil Musikhistoriska museet i Stockholm.

Själv kommer jag från framtiden och är på en nostalgitripp för att uppleva Den stora omvälvningen en gång till.

[Anne]

Tankvärt Anders. Som mobiltelefoner. Det underlättar ju enormt. Jag kommer ihåg när jag stod och matade i enkronor i telefonkiosker eller ringde en kompis från hemtelefonen och föräldrarna sa att hon var ute. Då var det bara att cykla ut och leta. Vid kiosken? Stranden kanske? Nu förväntas man vara tillgänglig ca hela tiden. Det innebär också stress. Mycket stress idag. Men visst har jag en mobil Jag vill vara ifred ibland.

Algot: Berätta gärna om den stora omvälvningen

[klorofyll]

Men jag kan inte säga att jag vill lära mig någonting nytt direkt (i princip). Det är inte mycket jag vet men det är tillräckligt.

Tillräckligt är ett lurigt ord här. De du umgås med kanske hade väntat sig ett större engagemang, en mindre flegmatisk inställning till lärande. Vad tror du?

Jag försöker komma ur detta greppet.. Kanske lär jag mig saker utan att direkt sträva efter det... Jag kanske blir lidande utan att sträva efter det som orsakar lidande.

Den som inte har en strävan efter att äta dålig frukt, lär ju heller inte dömmas av Gud.. eller hur? Bemöt!

[Anne]

De blev snarare lockade. Jag minns när du skrev att du upplevde dig vara djävulen, klorofyll. Har du kommit över det nu? Grandiosa människor ser sig messias eller något. Vi med klen självkänsla tenderar att se oss som något eländigt. Hela bibeln är ett rollspel med syfte att utöka empatin. Jag har legat på psyket och trott jag var Gud med hela registret till att jag måste ta vilddjurets plats och låta oförstående människor spotta på mig och klandra mig för deras misstag. Jag har träffat flera i psyksvängen som varit övertygade om att de är djävulen. Länge sedan Napoleon florerade på psykinstutionerna.

[klorofyll]

De blev snarare lockade.

Gud hade sagt att det var dålig frukt... Varför blir de lockade?

[klorofyll]

Grandiosa människor ser sig messias eller något.

Jag har också funderat på om jag är Jesus... Men jag tycker inte att det spelar så stor roll...

[klorofyll]

Hela bibeln är ett rollspel med syfte att utöka empatin.

Ja man måste ha empati för att orka läsa den... Jag har läst mycket lite i bibeln, jag gillar kortare textsamlingar...

[Anne]

De blev snarare lockade.

Gud hade sagt att det var dålig frukt... Varför blir de lockade?

Sa han det? Sa han inte åt dem att hålla sig borta från det trädet? Äh, jag vet inte.

[Anne]

Grandiosa människor ser sig messias eller något.

Jag har också funderat på om jag är Jesus... Men jag tycker inte att det spelar så stor roll...

Dito. Tänkt att det här är min sista kväll innan de korsfäster mig och jag är i köttet en människa. Dessa tankar för oss närmare Gud.

[klorofyll]

De blev snarare lockade.

Gud hade sagt att det var dålig frukt... Varför blir de lockade?

Sa han det? Sa han inte åt dem att hålla sig borta från det trädet? Äh, jag vet inte.

Förmodligen har du rätt, för det är svårt att frukta något man inte vet. Men vad såg Eva och Adam i ormen, som de inte såg hos Gud?