Vilken musik lyssnar ni på? [ändra från "https" till "http" för att se inbäddade videos]

[Marksa]

Helt underbart illusionen.

[Illusionen]

=D> Helt underbart illusionen.

Trevligt att du uppskattar klassisk musik Marksa, då är vi minst tre med Anders.
Kanske du även tycker om klassisk gitarr som i detta spanska ”masterpiece” ?
https://www.youtube.com/watch?v=OOsRMECWKAE

[Anders]

Rent filosofiskt finns det en stor skillnad mellan klassiskt musicerande och rock, för mig och kanske för andra. Eller den klassiska musiken befinner sig två olika ändar där rocken är mer homogen. Jag pratar om individens prestation. För mig är musik väldigt rent ljudvågor och känslor i musiken uteslutande det som ger mig tillfredsställelse. Det finns inom musicerandet en vurm för att prestera motorik. soloartister i det klassiska. Gitarrfantomer i rocken. Det ger mig inte ett skit.

Det är mer tydligt i den klassiska musiken. Soloartister, pianister är maestros för att spela "svåra" saker. Det är möjligen pianot som tillåter stor motorisk skicklighet att översättas till mer välljud. men de flesta låtar i min pianospellista på Spotify ser nog de flesta större pianister som lappri. Däremot på andra änden, symfoniorkester, finns något bättre? Massor av superbegåvade musiker som ger sin musik till kollektivet. Jag erkänner villigt att tärarna sprutar varje år till de första violintonerna till an der schönen hur bakfull jag än är på nyårsdagen. Eller handklappet i radetzky. Eller de sista låtarna i last night of the proms. Att rule Britannia är hur o-pk som helst skiter jag som parentes fullständigt i.

Så den klassiska musiken i orkesterversion är verkligen till enbart för åhörarnas glädje. Opera är mer att nån tenor eller sopran skall få showcasea. Ok, min Jussilista är rätt lång, han är nog undantaget som bekräftar regeln i mina resonemang. Men då rocken är lite mittemellan. även soloartisterna anväder oftast enkla medel för stort välljud. Lisa Ekdal. Det finns enstaka egotrippare som Hendrix och Clapton bland rockgrupperna, men mer av samarbete för att åstadkomma kollektivt välljud. Resultatet är det viktigaste. Rocken har nackdelen att den ofta för mycket är ett medel. För något politiskt, föra fram något slags budskap, för att passa en trend. Men det finns alltid grupper som har välljudet i tonbilden som prio 1, 2 och 3. Texten som 4 och sen annat.

Visst, ibland skall jag väl erkänna att musiken funkar utmärkt som budbärare. Du gamla du fria, Ebbas staten och kapitalet. Men för att ta Ebba, så finns en underbar sekvens i Ebba the movie då de spelar in Sparka nedåt, slicka uppåt, då Thåström lägger på sologitarr. Och han sätter ett ackord perfekt i baktakt, passar så jäkla bra. Gurra jublar men Thåström själv verkar inte fatta. Jag är Gurra. Det ackordet som sitter som ett spett i ljudbilden, eller fiolerna i början på an den schönen, det är jag.

[Illusionen]

Rent filosofiskt finns det en stor skillnad mellan klassiskt musicerande och rock, för mig och kanske för andra. Eller den klassiska musiken befinner sig två olika ändar där rocken är mer homogen. Jag pratar om individens prestation. För mig är musik väldigt rent ljudvågor och känslor i musiken uteslutande det som ger mig tillfredsställelse. Det finns inom musicerandet en vurm för att prestera motorik. soloartister i det klassiska. Gitarrfantomer i rocken. Det ger mig inte ett skit.

Det är mer tydligt i den klassiska musiken. Soloartister, pianister är maestros för att spela "svåra" saker. Det är möjligen pianot som tillåter stor motorisk skicklighet att översättas till mer välljud. men de flesta låtar i min pianospellista på Spotify ser nog de flesta större pianister som lappri. Däremot på andra änden, symfoniorkester, finns något bättre? Massor av superbegåvade musiker som ger sin musik till kollektivet. Jag erkänner villigt att tärarna sprutar varje år till de första violintonerna till an der schönen hur bakfull jag än är på nyårsdagen. Eller handklappet i radetzky. Eller de sista låtarna i last night of the proms. Att rule Britannia är hur o-pk som helst skiter jag som parentes fullständigt i.

Så den klassiska musiken i orkesterversion är verkligen till enbart för åhörarnas glädje. Opera är mer att nån tenor eller sopran skall få showcasea. Ok, min Jussilista är rätt lång, han är nog undantaget som bekräftar regeln i mina resonemang. Men då rocken är lite mittemellan. även soloartisterna anväder oftast enkla medel för stort välljud. Lisa Ekdal. Det finns enstaka egotrippare som Hendrix och Clapton bland rockgrupperna, men mer av samarbete för att åstadkomma kollektivt välljud. Resultatet är det viktigaste. Rocken har nackdelen att den ofta för mycket är ett medel. För något politiskt, föra fram något slags budskap, för att passa en trend. Men det finns alltid grupper som har välljudet i tonbilden som prio 1, 2 och 3. Texten som 4 och sen annat.

Visst, ibland skall jag väl erkänna att musiken funkar utmärkt som budbärare. Du gamla du fria, Ebbas staten och kapitalet. Men för att ta Ebba, så finns en underbar sekvens i Ebba the movie då de spelar in Sparka nedåt, slicka uppåt, då Thåström lägger på sologitarr. Och han sätter ett ackord perfekt i baktakt, passar så jäkla bra. Gurra jublar men Thåström själv verkar inte fatta. Jag är Gurra. Det ackordet som sitter som ett spett i ljudbilden, eller fiolerna i början på an den schönen, det är jag.

Ett förslag till enkel definition av klassisk musik är att den anses vara musik som är klassisk
i betydelsen av något "som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde". När du,
mot denna bakgrund, skriver citat, ”Opera är mer att nån tenor eller sopran skall få showcasea.”,
så förefaller du bortse från definitionens bakomliggande konstnärliga kännetecken,
nämligen den positiva/angenäma skönhetsförnimmelse, som några bevisligen upplever.
Den positiva/angenäma skönhetsförnimmelsen är sannolikt till sin natur en typ av individuellt
styrmedel/lockbete, vilket jag förklarar i mitt inlägg den 17 dec 2013.
Citerar,

Lite lösa funderingar om det estetiskt vackra och det Vackra
Musik, och då i synnerhet den klassiska, har och är en viktig positiv ingrediens i mitt liv.
Utan musik skulle livet te sig fattigare. Trots detta intresse för musik av Mozart, Beethoven, Verdi,
och de andra stora mästarna, saknar jag förklaring till varför jag upplever deras musik som vacker.
Mozart har komponerat fem violinkonserter, och samtliga fem är speciella och vackra.
Särskilt de lugna mellansatserna tillhör mina absoluta favoriter, men VARFÖR ?

Vad gäller t ex Mozart och Beethoven är min personliga erfarenhet att förnimmelsen av det vackra
hos/i Mozarts musik i mitt fall till övervägande delen är ARVSBETINGAD.
Det vackra fanns där tidigt, från första stund, utan någon inlärning. Förståelsen för Beethovens musik
och förnimmelsen av det strikt rena och vackra, som utmärker hans musik, kom successivt längre
upp i åren, och krävde alltså troligen mer av ”miljöpåverkan” o dyl..

Jag misstänker att det finns ett samband mellan det vackra i musiken och det vackra i bildkonsten.
Parallellt med intresset för musik, är vi flera i släkten som tecknar och målar, det går hand i hand.
Att det är en talang som är ärftligt betingat råder det inget tvivel om.
Det har även bidragit till våra yrkesval som innefattat formgivning av olika slag.
Om någon har talangen/förmågan att teckna och måla, tyder det då på att personen ifråga har
lättare för att se samband ? Personligen tror jag så är fallet, och att det är här kreativiteten har sin grund.
När Anders konstaterar att han och jag har olika musiksmak, bottnar detta sannolikt i att vi ser/hör
OLIKA TYPER AV SAMBAND på skilda vis.
Om arvet inkl graden av talang påverkar vår förmåga att höra och se det som vi förnimmer som vackert,
förefaller det rimligt, att det som uppfattas som vackert, inkl intensiteten i förnimmelsen, även är en
funktion av arvet.

Om liv ger tid, eller tid ger liv, har vi tidigare diskuterat, utan att komma fram till en definitiv slutsats.
Men anta att livets reproduktion kräver en successiv anpassning, och att denna anpassning involverar v
årt medvetandes ”EGENREFERENS”. När vi förnimmer något som vackert skulle det, mot denna bakgrund,
återspegla de strukturella KOMBINATIONER /MÖNSTER som fungerar som en typ av erfaren VÄGVISARE för
livets reproduktion.
Vår förmåga att förnimma och uppleva det vackra i musik och bildkonst kan om detta resonemang håller,
ha en minsta gemensam nämnare. En del i denna gemensamma nämnare utgörs troligen av förmågan att
se/höra samband och proportioner. Ju bättre man kan se/skönja samband desto bättre förmåga har vi att
anpassa oss till, eller skydda oss mot, det vi kan se/höra/urskilja.
Om detta resonemang skulle visa sig stämma, förefaller det inte helt omöjligt att musik och bild som
konstarter är en BIEFFEKT av de egenskaper evolutionens reproduktionsmekanism försett oss med.

Det jag säger här är alltså att ”livet” överordnat och kontinuerligt försöker anpassa sig till rådande
förhållanden för att på så sätt optimalt säkerställa livets (alltså ej nödvändigtvis det egna ”jagets”)
reproduktion och framtid. Det ”vackra” är m a o ledstjärnan som är det styrande lockbetet i sökande
efter bästa reproduktionsalternativ.
Det som uppfattas som vackert är sannolikt en högst individuell förnimmelse, och då kan man mot
ovanstående bakgrund se det ”individuellt vackra” (t ex din förnimmelse av vad som är vackert för dig)
som ett av många försök att på bred front söka och säkerställa livets överordnade reproduktion och framtid.
Det vackra är alltså enligt detta resonemang en typ av individuell test-vägvisare i evolutionens tjänst.
Om det vackra leder resp individ i ”rätt” riktning kan endast framtiden utvisa.

Om det skulle ligga något i ovanstående är vi alla försökskaniner inom en reproduktionsmekanism,
som ej fäster något avseende vid om det ena eller andra tolkas vackrast i vår förnimmelse.
Det vackra är då en individuell förnimmelsekonsekvens av de egenskaper som via evolutionen lett fram
till vår existens. Eller om vi vänder på detta, utan det vackra skulle vi ej existera.

/ Illusionen

Pax vobiscum

Beethoven Violin Concerto
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k

Puccini - Mme Batterfly
https://www.youtube.com/watch?v=bkUq98oiyRc

[Anders]

Lite kort, kanske kommenterar ditt inlägg, Illusionen, längre i morgon:

- Tycker inte jag i min text bortser ifrån den skönhetsupplevelse som en riktigt stor musiker eller sångare kan ge. Jussi då för mig. Men jag hävdar att det finns en beundran för den rent tekniska motoriska skickligheten, som jag inte har någon förståelse för. Såväl i klassisk musik som modernare.

- Arvsbetingat? Möjligen. Men just Mozart, liksom Picasso och Tiger Woods hade extremt fördelaktiga uppväxter för att briljera i sina konstarter. Och att över huvud taget skapa musik är för de flesta något ytterst förmätet. Men jag utesluter inte alls att det finns genetiska betingelser som spelar in.

- Bildkonsten vs Musiken. Jag förstår ditt resonemang, funderar på om jag själv känner detsamma. Jag tror inte det. Musiken kan fånga mig helt, medan inget jag sett skapat av bildkonstnär kommer i närheten av en solupp/nedgång med lämplig mängd färgskapande moln. Men det är jag det. Generellt stämmer det säkert. Om det är arvsbetingat? Kanske. Min far har en mycket större kärlek till musik än till bildkonst. Men hans vurm för Bach har ingen som helst genklang i mig. Det vi dock har gemensamt är en förmåga att teckna, även om vi inte använder den förmågan särskilt ofta.

- Skönhet funktionell? Om man morfar 100 ansikten kommer man tycka att ansiktet är attraktivt. De människor som anses vackra har symmetriska mått, det gyllene snittet återkommer. Skönheten som brist på defekt. Säkert evolutionärt funktionellt. Det mer regelbundna, att vi hör en skönhet i en oktav, lite mer oklart om det skulle vara direkt funktionellt. Kärlek till det harmoniska. Och återigen soledgången, vad är det för funktionellt med att man stannar till inför en vacker solnedgång?

[David H]

Min faster har fått mig att lyssna på "klassiska podden" på P2. Särskilt rekommenderade hon avsnittet om Liszt, men jag tycker som att Liszt är ganska tråkig, och det är nog svårt att göra intressant program av tråkig musik. Därefter lyssnade jag till programmet om Grieg, och det gick bättre. Sen växlade jag över till "Folkmusiken i P2" och lyssnade på ett par avsnitt där, innan jag kände mig redo för nytt avsnitt klassisk musik. Två doser folkmusik och sen en dos klassisk musik och åter till två doser folkmusik, det kan nog vara ett bra upplägg.

[Vertumnus]

Klassiska podden av Camilla Lundberg och Carl Tofft tycker jag her varit mycket roligt att lyssna till, kunnigt och välgjort. Jag vill också rekomendera Text och musik med Eric Schüldt, sänds mellan 11 och 12 på söndagar

[Anders]

Låter som om du rekoj letar efter ingångar till den klassiska musiken? Eller vill du fördjupa/skapa ett intresse?

[Severus Snape]

https://soundcloud.com/yvestumor/e-eternal-1

den här låten borde alla höra ! ! !

snälla lyssna

Yves Tumor - E. Eternal

[Severus Snape]

[Marksa]

En mästare i farten

[David H]

Låter som om du rekoj letar efter ingångar till den klassiska musiken? Eller vill du fördjupa/skapa ett intresse?

Här handlade det mycket om att ha något gemensamt att göra med min faster och hennes man som lever isolerade pga coronan. Men när jag började med att mest kritisera de två första programmen i Klassiska Podden jag lyssnade på tror jag det fick henne att lite tappa lusten för den gemensamma aktiviteten. Det var inte meningen från min sida, men jag tänker det är bäst att vara uppriktig.
Annars kan jag visst uppskatta klassisk musik, men har sällan tålamod för det längre stunder. Har försökt lärt mig spela Beethovens månskenssonat på gitarr..men ungefär 90 sekunder in kommer ett parti som jag upplever för krångligt, och då brukar jag avbryta där.

[Anders]

Låter som om du rekoj letar efter ingångar till den klassiska musiken? Eller vill du fördjupa/skapa ett intresse?

Här handlade det mycket om att ha något gemensamt att göra med min faster och hennes man som lever isolerade pga coronan. Men när jag började med att mest kritisera de två första programmen i Klassiska Podden jag lyssnade på tror jag det fick henne att lite tappa lusten för den gemensamma aktiviteten. Det var inte meningen från min sida, men jag tänker det är bäst att vara uppriktig.
Annars kan jag visst uppskatta klassisk musik, men har sällan tålamod för det längre stunder. Har försökt lärt mig spela Beethovens månskenssonat på gitarr..men ungefär 90 sekunder in kommer ett parti som jag upplever för krångligt, och då brukar jag avbryta där.

Men har du grundläggande koll på de större kompositörerna och vet vad du gillar och inte?

[David H]

Låter som om du rekoj letar efter ingångar till den klassiska musiken? Eller vill du fördjupa/skapa ett intresse?

Här handlade det mycket om att ha något gemensamt att göra med min faster och hennes man som lever isolerade pga coronan. Men när jag började med att mest kritisera de två första programmen i Klassiska Podden jag lyssnade på tror jag det fick henne att lite tappa lusten för den gemensamma aktiviteten. Det var inte meningen från min sida, men jag tänker det är bäst att vara uppriktig.
Annars kan jag visst uppskatta klassisk musik, men har sällan tålamod för det längre stunder. Har försökt lärt mig spela Beethovens månskenssonat på gitarr..men ungefär 90 sekunder in kommer ett parti som jag upplever för krångligt, och då brukar jag avbryta där.

Men har du grundläggande koll på de större kompositörerna och vet vad du gillar och inte?

Det beror säkert på vem man frågar. Men visst kan jag exempelvis skilja mellan Bach, Mozart och Beethoven. Förut tyckte jag bättre om Beethoven, men numera föredrar jag Mozart. Beethoven känns mer mörkt och tungt, medan Mozart lite mer lekfull... Men det beror förstås på vilket stycke, och vilken humör jag är på när jag lyssnar. Såg nån dokumentärserie om klassiska kompositörer som jag postade här i tråden tidigare, den tyckte jag var bra, kunde som sätta musiken i ett sammanhang.

[Illusionen]

Att den klassiska musiken överlevt genom århundraden tyder på att den håller en hög kvalitet,
som tilltalar många.
Det finns m a o starka skäl till att den lyckats överleva "tidens filter", och fortfarande spelas.
För dem som uppskattar den klassiska musiken, är musiken en ovärderlig gåva, och källa till glädje.
Musikupplevelsen är individuell, varför det är svårt att jämföra och påvisa det vackra som hänför,
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/01/ ... t-av-musik

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=e1JkhNOcXGo