Beklagar Kiifen det var kanske ofint av mig
För det första så ställde jag dig frågan om hur detta skulle gå till inte för att kriticera men av ren nyfikenhet. Det hörer sån till att jag är intresserad i tankeeksprimentet om det är möjligt att etablera ett rättfärdigt samhälle på bakgrund av teoretisk förnuft och det utan att ända upp i ett hobbesianskt universum där sanktioner är nödvändiga för att förhindra medborgare att förbryta sig mot varandra av egnen vinnings skull. När du skrev om en etik med grundlag i frihet och INTE av plikt, så blev jag nyfiken på hur du menade. Jag tror att människan kan leva gott utan profeter och Gud, kanske till och med bättre utan. Men jag kan inte förstå hur ett samhälle skulle fungera utan människor som valde handlingsregler som dom syntes var värda att fölga (för exempel att inte skada andra). Men du pratade om det som "... min syn att en etiskt och moraliskt god handling inte kommer från lydnad utan den kommer från frihet. En moralisk människa lever därför inte i rädsla att bryta budord och regler utan saknar helt enkelt viljan till att skada." Du säger att man välger regler som man fölger när det passar sig, och att man kan handla moralskt utifrån en "stämmning". Jag ser för mig att när den frånvarande viljan till att skada andra skulle ersättas av lusten till att skada någon så var det ingen självpåfört "regel" som förhindrade dig till att göra det. För du definerade själv frånvaret av vilja till att skada som nånting som inte var en regel du hadde anerkänt för god.
Det har bara verkat som om du inte VILL begrunda hur etik skulle kunna ha grundlag i en frihet som inte har med anerkännelse av regler att göra men en moral som bara springer ut av friheten som en dispotion till att inte vilja skada, så har du också sagt en del saker som verkar utilitaristiskt/konsekvensialistiskt... Detta blev kanske lite rotat men jag hoppas att du nu förstår vad jag menar.
Är alla handlingar egoism?
Moderator: Moderatorgruppen
gråa hår
Det kanske största problemet idag är att vi tror på snabba lösningar, att enkla "quick fix" ska lösa alla våra problem medan vi själva kan sysselsätta oss med något annat, "painless gain" helt enkelt. Gärna också att någon ANNAN ska göra det hela åt oss, gärna leva åt oss också medan vi kan luta oss tillbaka och vara passiva åskådare och slippa involvera oss i livet.
Man kan inte bygga upp ett system av principer och sedan förvänta sig att alla ska följa dom och tycka dom är jättebra enbart för ATT dom skulle, OM dom praktiserades, kanske främja ett gott liv helt från principen att de vore "de rätta" principerna. Det är detta som är det exkluderande tänkandet, att man ska skära bort allting "ovidkommande" för att på så vis komma fram till en "ren" princip, den essentiella principen, en (1) gudomlig lag som alla må följa.
Det är detta jag vänder mig emot om du förstår. Mitt tänkande utgår ifrån kombinationer av element och kvalitéer. Detta även vad gäller kunskaper, erfarenheter, klokskap, seder, osv. Därför är etik och moral inte något som sätts i system ovan människan, utan något som utvecklas i människors interpersonella relationer och som byggs på eftersom. Något man lär sig genom att leva. Det är demokratiskt och kumulativt och därför dynamiskt och föränderligt.
Du letar också efter en etik som skall "styra" medborgarna.. det är jag helt ointresserad av. Jag bryr mig bara om etik som rör de jag är berörd av och som jag kan säga "delar mitt liv".
Så HUR kommer jag fram till de etiska normerna? Svaret är att det är inte jag som själv avgör hur dom etiska normerna ser ut. De sker tillsammans med andra och utifrån den kunskap och erfarenhet jag och vi har och om vad som främjar just våra liv där vi lever och hur förhållandena ser ut.
Traditionellt ser man på etik såhär; det är fel att röka marijuana, därför får man inte röka marijuana. Vad är det logiska eller förnuftiga i detta? Det är helt blankt ett cirkulärt argument helt enkelt för att folk VET inte varför just marijuana är fel medan man får röka tobak eller dricka sprit så man stupar eller avlider.
Misstänker att du fortfarande är missnöjd med detta svar. Om du måste ha något som liknar en tro på något, så är min tro denna. Att människan är i grunden god och vill väl. Människan är också i grunden fri och vill vara (i förhållande till sin förmåga att vara det) självständig och ta sina egna beslut. Det är därför dessa kvalitéer som etiken (principiellt) skall främja och skydda, av praktiska, empatiska, sociala, vänliga, stärkande etc. skäl. Men det är inte alltid lätt att leva, det är sällan det finns en person som kan förklara allting för en och leva ens liv åt en, vad som därför blir fria människors främsta etiska princip är MOD (courage).
För ofria människor blir naturligtvis den högsta principen: LYDNAD.
För att komma fram till en god etik så räcker det inte med att se på det resultat man vill åstadkomma, och skapa formuleringar utifrån sin utopi. Visst kan det vara bra ibland att komma ihåg utopin, men att låta den bli fundamental är att snärja in sig själv i önsketänkande. Vilket återigen är ett tecken på ofrihet.
Det kanske största problemet idag är att vi tror på snabba lösningar, att enkla "quick fix" ska lösa alla våra problem medan vi själva kan sysselsätta oss med något annat, "painless gain" helt enkelt. Gärna också att någon ANNAN ska göra det hela åt oss, gärna leva åt oss också medan vi kan luta oss tillbaka och vara passiva åskådare och slippa involvera oss i livet.
Man kan inte bygga upp ett system av principer och sedan förvänta sig att alla ska följa dom och tycka dom är jättebra enbart för ATT dom skulle, OM dom praktiserades, kanske främja ett gott liv helt från principen att de vore "de rätta" principerna. Det är detta som är det exkluderande tänkandet, att man ska skära bort allting "ovidkommande" för att på så vis komma fram till en "ren" princip, den essentiella principen, en (1) gudomlig lag som alla må följa.
Det är detta jag vänder mig emot om du förstår. Mitt tänkande utgår ifrån kombinationer av element och kvalitéer. Detta även vad gäller kunskaper, erfarenheter, klokskap, seder, osv. Därför är etik och moral inte något som sätts i system ovan människan, utan något som utvecklas i människors interpersonella relationer och som byggs på eftersom. Något man lär sig genom att leva. Det är demokratiskt och kumulativt och därför dynamiskt och föränderligt.
Du letar också efter en etik som skall "styra" medborgarna.. det är jag helt ointresserad av. Jag bryr mig bara om etik som rör de jag är berörd av och som jag kan säga "delar mitt liv".
Så HUR kommer jag fram till de etiska normerna? Svaret är att det är inte jag som själv avgör hur dom etiska normerna ser ut. De sker tillsammans med andra och utifrån den kunskap och erfarenhet jag och vi har och om vad som främjar just våra liv där vi lever och hur förhållandena ser ut.
Traditionellt ser man på etik såhär; det är fel att röka marijuana, därför får man inte röka marijuana. Vad är det logiska eller förnuftiga i detta? Det är helt blankt ett cirkulärt argument helt enkelt för att folk VET inte varför just marijuana är fel medan man får röka tobak eller dricka sprit så man stupar eller avlider.
Misstänker att du fortfarande är missnöjd med detta svar. Om du måste ha något som liknar en tro på något, så är min tro denna. Att människan är i grunden god och vill väl. Människan är också i grunden fri och vill vara (i förhållande till sin förmåga att vara det) självständig och ta sina egna beslut. Det är därför dessa kvalitéer som etiken (principiellt) skall främja och skydda, av praktiska, empatiska, sociala, vänliga, stärkande etc. skäl. Men det är inte alltid lätt att leva, det är sällan det finns en person som kan förklara allting för en och leva ens liv åt en, vad som därför blir fria människors främsta etiska princip är MOD (courage).
För ofria människor blir naturligtvis den högsta principen: LYDNAD.
För att komma fram till en god etik så räcker det inte med att se på det resultat man vill åstadkomma, och skapa formuleringar utifrån sin utopi. Visst kan det vara bra ibland att komma ihåg utopin, men att låta den bli fundamental är att snärja in sig själv i önsketänkande. Vilket återigen är ett tecken på ofrihet.
Re: Är alla handlingar egoism?
Euklides skrev:Den som kan ange en handling som inte handlar om egoism, SKRIV!
Handlingar som styrs av ens reflexer... Som att rycka till när någon kittlar en...
Jag tänker alltså finns... tankar?
et är fel att röka marijuana, därför får man inte röka marijuana. Vad är det logiska eller förnuftiga i detta? Det är helt blankt ett cirkulärt argument
Varför är det cirkulärt?
Det är fel att sparka på folk, därför får man inte sparka på folk.
Det inbegriper ingen förklaring till att det är fel, det är dock inte cirkulärt.
Det är fel för det är fel för det är fel för det är fel.....
Och ofta behövs ingen ytterligare motivering. Nu försöker jag inte dra igång en debatt om marijuana här, det var bara ett exempel på hur det kan bli när reglerna får nåt slags värde i-sig-själva (idealism). Kom också ihåg jämförelsen mellan t.ex. marijuana eller cigaretter. Det ena kan ge schizofreni det andra kan ge cancer, ändå är det ena rätt och det andra fel. Det är uppenbart att det inte ligger någon eftertanke bakom dessa värderingar, de är helt enkelt kulturvanor.
Men sättet det hela resoneras på är sjukt. Ingenting är någonsin fel bara för att det är "fel". Allting vi gör har motiv, även om vi vill erkänna dom eller inte och vissa saker gillar vi, andra saker avskyr vi - det går oftast inte djupare än så.
Och ofta behövs ingen ytterligare motivering. Nu försöker jag inte dra igång en debatt om marijuana här, det var bara ett exempel på hur det kan bli när reglerna får nåt slags värde i-sig-själva (idealism). Kom också ihåg jämförelsen mellan t.ex. marijuana eller cigaretter. Det ena kan ge schizofreni det andra kan ge cancer, ändå är det ena rätt och det andra fel. Det är uppenbart att det inte ligger någon eftertanke bakom dessa värderingar, de är helt enkelt kulturvanor.
Men sättet det hela resoneras på är sjukt. Ingenting är någonsin fel bara för att det är "fel". Allting vi gör har motiv, även om vi vill erkänna dom eller inte och vissa saker gillar vi, andra saker avskyr vi - det går oftast inte djupare än så.
Kiifen skrev:gråa hår
Man kan inte bygga upp ett system av principer och sedan förvänta sig att alla ska följa dom och tycka dom är jättebra enbart för ATT dom skulle, OM dom praktiserades, kanske främja ett gott liv helt från principen att de vore "de rätta" principerna. Det är detta som är det exkluderande tänkandet, att man ska skära bort allting "ovidkommande" för att på så vis komma fram till en "ren" princip, den essentiella principen, en (1) gudomlig lag som alla må följa.
Du letar också efter en etik som skall "styra" medborgarna.. det är jag helt ointresserad av. Jag bryr mig bara om etik som rör de jag är berörd av och som jag kan säga "delar mitt liv".
För ofria människor blir naturligtvis den högsta principen: LYDNAD.
För att komma fram till en god etik så räcker det inte med att se på det resultat man vill åstadkomma, och skapa formuleringar utifrån sin utopi. Visst kan det vara bra ibland att komma ihåg utopin, men att låta den bli fundamental är att snärja in sig själv i önsketänkande. Vilket återigen är ett tecken på ofrihet.
Skillnad mellan moralitet/legalitet
Tanken är ju inte att man ska fölga en lag för att man måste fölga den, man fölger en lag för att man anerkänner lagens giltighet. Det är huvudtaqget inte snack om et tvång eller styrning i den förstånd, det att man välger att fölga handlingsregler som man själv har valgt att fölga för att dom är bra är ju det som gör ett människa fri enligt mitt syn. Från mitt ståställe så blir inte ideen om utopi särskilt fruktbar helt enkelt för att man inte (tycker jag) kan ta utgångångspunkt i konsekvenserna av sina handlingar som man strängt taget inte vet någonting om för handlingen redan är gjord.
Men ändå så kan jag vara enig med dig på ett punkt men inte när det gäller moralitet men legalitet (som är regler ANDRA har valgt), och det är att när det kommer till legalitet så kan lydnad för lagen verka paradoxalt, men det är inte det från mitt synspunkt sen jag inte är egentligen bundet av regler och ordningar som jag själv inte erkänt som giltiga handlingsregler, mitt syn omfatter också (illutionen om en?) valfrihet. En frihet till att välga vad som (fortsättning fölger)
gråa hår
Detta håller jag med om, man måste ju se användbarheten i lagen för att den ska få något värde. Det är ju det jag säger, att regler och lagar har inget värde i sig.
Ifall man väljer att hålla sig inom lagar man själv accepterar är ju frihet, men nu måste jag bidra med lite nya concept. Det fungerar inte att bolla med gamla begrepp och komma till en ny nivå så att säga... lagar är oftast formulerade som förbud, de ingår också i en konserverande byråkratisk form som betyder att så länge som man håller med systemet så är det ingen fara. Moral fungerar annorlunda (även om det sällan forumleras så) då moral är handlingssätt som säger vad man ska göra vid en given situation. Ifall en man misshandlar en kvinna på krogen då griper man in eller så håller man sig utanför, vad man gör och HUR man gör det, avgörs av den moral man har. Dvs. levnadskunskapen. I små samhällen som står utanför lagen så används uteslutande levnadskunskapen för att hantera "kriminalitet", men de har oftast heller inget begrepp för kriminalitet utan man lever bara med vetskapen att ibland så råkar människor i konflikt. Men istället för att förbjuda det med en lag, så har man tillvägagångssätt för att hantera situationen då den väl uppstår.
Det håller jag också med om, man kan inte utgå ifrån utopier, men det är ju inte heller det jag säger. Jag sa att det kan vara bra att ha en utopi, en framtidsvision att sträva mot, men inte att den skall vara styrande för då som jag skrev "snärjer man in sig". Vårat samhälle idag är oerhört insnjärt i utopiska tankar, blandat med en mycket mörk framtidsvision. Det man behöver är därför att komma ihåg att utopier är utopier. Det är lite lustigt för du verkar tro du är oenig med mig, men det är du inte
Fast konsekvensen av lagar är apartheid medan konsekvensen av levnadskunskapen är enande och läkande. Lagar kanaliserar människor åt två håll och det gör att samhället för väldigt svårt att bibehålla känslan av identitet och gemensamt ansvar. Det blir apartheid helt enkelt och pålägger respektive grupper identiteter som de i förlängningen tvingas förhålla sig till, och resultatet är att samhället blir alltmer splittrat, vilket ger utrymme för allt grövre våld och kriminalitet. MEn istället då för att ifrågasätta denna tudelning så tror man att ifall man INTE hade denna tudelning, då skulle samhället VERKLIGEN vara ett kaos.
Tanken är ju inte att man ska fölga en lag för att man måste fölga den, man fölger en lag för att man anerkänner lagens giltighet.
Detta håller jag med om, man måste ju se användbarheten i lagen för att den ska få något värde. Det är ju det jag säger, att regler och lagar har inget värde i sig.
Det är huvudtaqget inte snack om et tvång eller styrning i den förstånd, det att man välger att fölga handlingsregler som man själv har valgt att fölga för att dom är bra är ju det som gör ett människa fri enligt mitt syn.
Ifall man väljer att hålla sig inom lagar man själv accepterar är ju frihet, men nu måste jag bidra med lite nya concept. Det fungerar inte att bolla med gamla begrepp och komma till en ny nivå så att säga... lagar är oftast formulerade som förbud, de ingår också i en konserverande byråkratisk form som betyder att så länge som man håller med systemet så är det ingen fara. Moral fungerar annorlunda (även om det sällan forumleras så) då moral är handlingssätt som säger vad man ska göra vid en given situation. Ifall en man misshandlar en kvinna på krogen då griper man in eller så håller man sig utanför, vad man gör och HUR man gör det, avgörs av den moral man har. Dvs. levnadskunskapen. I små samhällen som står utanför lagen så används uteslutande levnadskunskapen för att hantera "kriminalitet", men de har oftast heller inget begrepp för kriminalitet utan man lever bara med vetskapen att ibland så råkar människor i konflikt. Men istället för att förbjuda det med en lag, så har man tillvägagångssätt för att hantera situationen då den väl uppstår.
Från mitt ståställe så blir inte ideen om utopi särskilt fruktbar helt enkelt för att man inte (tycker jag) kan ta utgångångspunkt i konsekvenserna av sina handlingar som man strängt taget inte vet någonting om för handlingen redan är gjord.
Det håller jag också med om, man kan inte utgå ifrån utopier, men det är ju inte heller det jag säger. Jag sa att det kan vara bra att ha en utopi, en framtidsvision att sträva mot, men inte att den skall vara styrande för då som jag skrev "snärjer man in sig". Vårat samhälle idag är oerhört insnjärt i utopiska tankar, blandat med en mycket mörk framtidsvision. Det man behöver är därför att komma ihåg att utopier är utopier. Det är lite lustigt för du verkar tro du är oenig med mig, men det är du inte
Men ändå så kan jag vara enig med dig på ett punkt men inte när det gäller moralitet men legalitet (som är regler ANDRA har valgt), och det är att när det kommer till legalitet så kan lydnad för lagen verka paradoxalt, men det är inte det från mitt synspunkt sen jag inte är egentligen bundet av regler och ordningar som jag själv inte erkänt som giltiga handlingsregler, mitt syn omfatter också (illutionen om en?) valfrihet.
Fast konsekvensen av lagar är apartheid medan konsekvensen av levnadskunskapen är enande och läkande. Lagar kanaliserar människor åt två håll och det gör att samhället för väldigt svårt att bibehålla känslan av identitet och gemensamt ansvar. Det blir apartheid helt enkelt och pålägger respektive grupper identiteter som de i förlängningen tvingas förhålla sig till, och resultatet är att samhället blir alltmer splittrat, vilket ger utrymme för allt grövre våld och kriminalitet. MEn istället då för att ifrågasätta denna tudelning så tror man att ifall man INTE hade denna tudelning, då skulle samhället VERKLIGEN vara ett kaos.
-
Julia Felicia
- Inlägg: 36
- Blev medlem: 24 apr 2006 21:01
- Kontakt:
En handling som är egoistisk är väl en handling som i första hand en själv tjänar på?
Då borde väl en oegoistisk handling vara något man gör för att i första hand andra ska tjäna på det?
Om så är fallet finns det ju många oegoistiska handlingar...
Från något så enkelt som att hålla upp dörren för en främmande människa i affären till att låta den sista flytvästen i ett sjunkande skepp gå till någon annan än en själv är alla oegoistiska handlingar.
Då borde väl en oegoistisk handling vara något man gör för att i första hand andra ska tjäna på det?
Om så är fallet finns det ju många oegoistiska handlingar...
Från något så enkelt som att hålla upp dörren för en främmande människa i affären till att låta den sista flytvästen i ett sjunkande skepp gå till någon annan än en själv är alla oegoistiska handlingar.
-
Julia Felicia
- Inlägg: 36
- Blev medlem: 24 apr 2006 21:01
- Kontakt:
Julia Felicia skrev:Man måste förresten definiera egoism och reda ut vad begreppet är innan man diskuterar det.
Så sant. I filosofi hakar man ofta (enligt mig) upp sig på för bokstavliga tolkningar av ord och glömmer bort att de kan ha fler än en betydelse.
Ordet egoism används i vår vardag ungefär så som Julia beskriver det. Jag förstår att trådens skapare menade en väldigt bokstavlig/teoretisk tolkning av egoism som menar att man alltid blir "belönad" på något sätt efter att ha begått en god gärning, t.ex. genom ett gott samvete eller avsaknaden av ett dåligt. Eftersom det är behovet att tillfredsställa ens egna känslor som styr handlingen så skulle alla handlingar vara egoism.
Jag tvivlar inte på att det är sant, men som jag skrev tidigare anser jag att ordet helt förlorar sin mening när man använder det på en sådan låg (detaljerad) nivå, eftersom det då inte finns någon motsats till egoism. Man kommer inte ifrån det faktum att vi faktiskt har dessa antagligen medfödda instinkter som säger åt oss att hjälpa andra i mer eller mindre utsträckning, även fast det inte ger oss själva något annat än en positiv känsla av att man gjort något gott. Det är egentligen detta som är intressant att diskutera - varför vi från första början har dessa instinkter och till vilken grad vi bör bejaka dem.
Jag tror att diskussionen "är alla handlingar egoism?" i praktiken är dödsdömd eftersom man kan svara både ja och nej på frågan och ha rätt i bägge två. Diskussionen handlar i slutändan om vad man vill att ordet "egoism" ska betyda, inte om hur saker och ting egentligen är.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
A&~A ? Tror inte det nej, jag tror att man visst kan ha en meningsfull disskution om detta, Det finns många argument för att människan omöjligt kan vara byggd upp i från en utilitymaximum princip i botten. Det är fex mer till regeln än till undantag att innom ökonomi brukar rena egoister i botten på sina förklaringsmodeller. Om man inte köper detta som goda förklaringsmodeller så kan man mycket väl argumentera mot detta, för detta går också fint. Filosofihistorien är fullt av detta problem och hur trovärdig man än tycker att det hörs ut med egoisme i botten av det männskliga så finns det så mycket som talar imot detta. Jag vill hellre säga att det är en högst intressant och aktuell disskution.
Jodå, jag håller med dig om att man säkert kan komma fram till mycket intressant kring detta ämne, t.ex. varför vi är begåvade med ett samvete, och hur olika människor är olika känsliga för det. Eller hur långt empati sträcker sig, och när sympati övergår till skadeglädje hos människor som kanske under en lång tid varit förtryckta.
Det jag syftade på var formuleringen "alla handlingar är egoism" och en diskussion kring just denna, för jag tror det finns alltför mycket rum för misstolkningar för att man ska komma någon vart utan att bli avbruten.
Förstod inte riktigt vad du menade med "A&~A" och har inte hört talas om utility maximum principen förut men skulle gärna höra mer om denna.
Det jag syftade på var formuleringen "alla handlingar är egoism" och en diskussion kring just denna, för jag tror det finns alltför mycket rum för misstolkningar för att man ska komma någon vart utan att bli avbruten.
Förstod inte riktigt vad du menade med "A&~A" och har inte hört talas om utility maximum principen förut men skulle gärna höra mer om denna.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
-
Julia Felicia
- Inlägg: 36
- Blev medlem: 24 apr 2006 21:01
- Kontakt:
Så sant, Wintran, så sant. 
Jag har också stött på det problemet väldigt ofta; att man fastnar i diskussioner om begreppen och inte kommer till någon fruktbar slutsats eftersom man helt enkelt är oense om eller osäkra på begreppets språkliga innebörd. Det är synd.
Jag sympatiserar med dig på den andra punkten också, det blir rätt ointressant att diskutera huruvida det finns oegoistiska handlingar om man utgår från att alla människans handlingar i grund och botten är egoistiska. Det säger ju sig själv.
Det intressanta är då självklart att diskutera huruvida människans handlingar alltid i grund och botten är egoistiska eller inte. Såklart passar sig en liten definiering av egoism bra även där.
Jag har också stött på det problemet väldigt ofta; att man fastnar i diskussioner om begreppen och inte kommer till någon fruktbar slutsats eftersom man helt enkelt är oense om eller osäkra på begreppets språkliga innebörd. Det är synd.
Jag sympatiserar med dig på den andra punkten också, det blir rätt ointressant att diskutera huruvida det finns oegoistiska handlingar om man utgår från att alla människans handlingar i grund och botten är egoistiska. Det säger ju sig själv.
Det intressanta är då självklart att diskutera huruvida människans handlingar alltid i grund och botten är egoistiska eller inte. Såklart passar sig en liten definiering av egoism bra även där.
Julia Felicia skrev:Det intressanta är då självklart att diskutera huruvida människans handlingar alltid i grund och botten är egoistiska eller inte. Såklart passar sig en liten definiering av egoism bra även där.
mm, det är sant. Eftersom trådens författare antagligen menade just den där psykologiska egoismen, alltså att man alltid på något sätt blir belönad, om inte konkret så i någon form av känslor eller framtida förhoppningar, så kan man fråga sig om det finns någon handling som är fullständigt altruistisk, dvs helt saknar belöning. Jag har själv inte hittat någon sådan ännu, och förklarar soldaten som kastar sig på granaten för att rädda sina vänner med att han gör detta reflexmässigt.
Fast om han hade haft tid att bestämma sig så skulle han nog ändå komma fram till samma beslut, eftersom han vet att han efteråt skulle få ett så dåligt samvete att han knappt skulle kunna fortsätta leva. Jag tror det är den inställningen som i sin tur ligger till grund åt reflexen att skydda vännerna. Givetvis skulle inte alla människor komma fram till samma beslut, eller reagerat så om de ser en granat...Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster