Vad är tid?

[PeterK]

Men den tolkningen — som alltså utmynnar i att du upplever tiden, utan att uppleva rörelse, utmynnar ju i en så korkad föreställning att den trotsar allt förstånd...

Om du har svårt att förstå vad jag skriver kanske det vore bäst att vi avstår att kommentera varandras postningar. Vi är väl som vi är, antar jag. Nästa gång du skriver något mycket nedsättande om någon på forumet, så får du en varning.

Men vad är det för snack..? Du skrev ju själv ordagrant »För mig är tid inte endast något jag upplever då jag observerar rörelser i världen.« Vilket ju betyder att tid är något, du upplever även när du inte observerar rörelser i världen. Men det är ju omöjligt att uppleva något annat än just "rörelser i världen". Ja, hur tusan menar du att du kan uppleva tid, utan att samtidigt uppleva nåt annat...? Svara på det innan du anklagar mig för att inte begripa vad du skriver....

Hade du skrivit »För mig är tid endast något jag upplever, då jag observerar rörelser i världen.« så hade jag inte bråkat om det. Men nu skrev du »För mig är tid inte endast något, jag upplever då jag observerar rörelser i världen.« Vilket ju betyder något helt annat, än förstnämnda.... som sagt förklara detta, innan du påstår att det är jag, som inte begriper vad du skriver.... xo))

[iris]

Den bild vi har av omvärlden är den bild vi skapar. Den bygger på sinnesdata men inte genom en en-entydig formel.

Skapar vi världen? Jag trodde vi tar emot intryck och tolkar dessa?

Jag talar om vår bild av omvärlden, den menar jag skapas då intryck processas. Två led: sinnesdata och behandling av sinnesdata. Jag ser inget kontrversiellt i detta.

Nej, inte jag heller - då är vi överens. Missförstod.

[iris]

Även rummet är en mental konstruktion, ett sätt att bringa ordning på sinnesdata.

Nej inte en mental konstruktion - utan mer det du skriver sedan (vilket inte är samma sak då detta är en FUNKTION). Eller

Rummet bildas där det finns materia i någon form. Då kan vi gestalta vår inre bild av rummet, det rum som omger all materia i tre dimensioner. Med andra ord, vi kan "konstruera" ett rum i tre dimensioner som samtidigt är något reellt, vårt universum.

Lägger vi till tiden, så har vi framställt rumtiden som Hermann Minkowski beskrivit.

Nja, delvis håller jag med dig. Men materia i någon form förutsätter inte rummet. Det är snarar materia i fast form (i det vi kallar för fasta objekt - till skillnad från mentala objekt) - mao så är inte all materia upphov till vår rumsupplevelse - därtill (vilket är den viktigaste detaljen) MÅSTE den som upplever rummet också samtidigt uppleva sig själv i det. De kan bara människan (vad vi känner till). Att ett djur upplever det som finns omkring dem och att vi kan träna dem att delvis uppleva och särskilja sig själva är inte helt samma sak.
Ett djur har alltid känslan av att vara en fristående entitet - men inte på samma sätt som vi.
Det är i detta faktum som många går fel (inte Pilatus som har koll där) och misstar detta faktum som upphovet i sig själv till det vi faktiskt tar emot. Och i vår egen process av detta så blir detta vi tar emot sådant vi särskiljer som specifika saker. Allt vi ser om oss är rum där vi upplever oss själva vara en del i.

[iris]

Illusionen har klart deklarerat att han inte vill ha någon kommunikation med mig. därmed har han besparat mig mödan att läsa det han skriver.

Vet inte om det var till (om) dig bara han skrev, men uppenbarligen - läste du det.
Nyfiken?
Eller så svarade du mig.
Det jag märkt här är att det finns en "högkänslighet" (vad nu detta är för påfund för alla kränkta) bland många i detta forum - har väl hittat fyra (som jag inte nämner) som inte tar allt personligt. Övriga gör ju det verkar det som.
Detta också är väl uttryck i vad människan är?
Överkänslig när det gäller henne själv och lite mindre när det gäller andra.

Så, vad är då tid i detta? Kanske som Pilatus föreslog: väntan i akutintaget?

[PeterK]

Ja, men det säger ju allt om xions intellektuella förmåga. Och hade xion varit lite smartare, så hade ju xion förstått att xions kommentar inte utgör ett sakligt bemötande av öht nån av mina utsagor...

Vi kan ju göra det enkelt för xion att på ett sakligt sätt bemöta en endaste av dessa — den första — så får vi se hur xion klarar det. Denna lyder ju som följer..; »vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre.« Håller du inte med om det..?

Ja, detta kanske blir en alltför svår nöt att knäcka för xion, som med tanke på sin hittills ådagalagda intellektualitet kanske får det till att vetenskapliga facit grundar sig på vad man inte vet. Varvid xion skulle föredra att bedöma det okända, med det okända som mall, mått och rättesnöre — för att härvid få endast något okänt som åtrått vetenskapligt facit..? Och det vore ju verkligen mycket snillrikt och helt i linje med xions uppvisade kapacitet...

Men ska jag va ärligt, så tror jag inte att vår sannings-hjälte xion öht vågar sig på att bekänna färg, för att via någon hållbar logik sakligt bemöta varken denna eller nån annan eljest logisk utsaga. Varvid det skulle bli så mycket enklare för denna lilla hjälte att härvid ställa sig i första ledet och avfärda allt som här inte begrips, som "ordbajseri"... och det vore ju verkligen modigt.. ...ja, ett riktigt litet stor-dåd... xo))))

Riktigt kul att du reagerar på det jag skrev.
Till att börja med känner jag mig helt trygg med min intellektuella förmåga.
Ordbajsande betyder att man brer ut sig i ordmassor som formligen dränker, ibland för att dölja att man inte har något av värde att komma med, ibland för att ge sken av man har något viktigt att säga, ibland för att göra en höna av en fjäder. Min herr son sa en gång att det du inte kan säga på ett enkelt sätt förstår du inte tillräckligt,
Ett annat ord i det här sammanhanget är "mundiarre", vilket betyder att en person pratar hela tiden så att man inte får en syl i vädret.
Inom politiken används ordet "snömos" när man pratar en massa utan egentligen säga något.

För övrigt; Vetenskaplig facit är i sig missvisande.
Vetenskap är en ständig process. Det som idag betecknas som sant kanske inte alls är sant imorgon.

PeterK...; he-he... xion... ...tänk nu efter en liten smula..; det du här säger beträffande sanning och vetenskapliga facit, betyder ju att det du säger inte är sant... ...ja, så mycket visade sig detta vara värt...

Dessutom tyr sig xion tydligen till ett vetenskapligt koncept, vid vilket man föredrar illusoriska facit framför med de verkliga förhållandena överensstämmande facit. Dvs, ett koncept utifrån vilket, man hellre lever i felaktiga, och därmed osanna, uppfattningar om sakernas tillstånd, än sanna... Intet under, då, att xion känner sig helt trygg med sin intellektuella förmåga.

Ack, jaaa... som det kan va... (eller "det är synd om människorna", som Strindberg lät någon säga i nån pjäs... ;o)))))

(Och man kan ju i sitt stilla sin undra, var nämnda "mundiarré" verkligen är för handen — ty att föredra osanning framför sanning måtte väl ändå vara tecken på nån slags sjuka...)

[Pilatus]

Det jag märkt här är att det finns en "högkänslighet" (vad nu detta är för påfund för alla kränkta) bland många i detta forum - har väl hittat fyra (som jag inte nämner) som inte tar allt personligt.

Ja, det är mycket stor skillnad mellan oss deltagare hur vi uppfattar skrivningar som är adresserade till oss som individer, eller mer kollektivt. Jag delar Illusionens uppfattning att ett antal omdömen har varit slarviga och nedsättande, mot honom och andra. En olycka kan inträffa, men riktas kritik ofta mot andra forumdeltagare blir det svårare att fördra. Det blir en stil där en individ argumenterar mot person snarare än att visa på vad som är ett ogiltigt argument.

Under forumets tillvaro har det vid flera tillfällen vädjats till moderatorerna att säga ifrån. Man vill helst inte att det skall råda verbal anarki. Så det är min förhoppning att vi kan hjälpas åt med att hyfsa vårt språk. Posta inte ett inlägg utan att själva ha korrekturläst det, det hjälper.

Det är ok att ha synpunkter på det ovan sagda. Var skall ribban ligga?

[xion]

PeterK...; he-he... xion... ...tänk nu efter en liten smula..; det du här säger beträffande sanning och vetenskapliga facit, betyder ju att det du säger inte är sant... ...ja, så mycket visade sig detta vara värt...

Ska jag tolka det du skriver att du inte anser att vetenskap är en process?

[klorofyll]

Överkänslig när det gäller henne själv och lite mindre när det gäller andra.

Och det stämmer inte in på dig då...? Vad tror du är anledningen till din egen macho-kultur?

[PeterK]

Det jag märkt här är att det finns en "högkänslighet" (vad nu detta är för påfund för alla kränkta) bland många i detta forum - har väl hittat fyra (som jag inte nämner) som inte tar allt personligt.

Ja, det är mycket stor skillnad mellan oss deltagare hur vi uppfattar skrivningar som är adresserade till oss som individer, eller mer kollektivt. Jag delar Illusionens uppfattning att ett antal omdömen har varit slarviga och nedsättande, mot honom och andra. En olycka kan inträffa, men riktas kritik ofta mot andra forumdeltagare blir det svårare att fördra. Det blir en stil där en individ argumenterar mot person snarare än att visa på vad som är ett ogiltigt argument.

Under forumets tillvaro har det vid flera tillfällen vädjats till moderatorerna att säga ifrån. Man vill helst inte att det skall råda verbal anarki. Så det är min förhoppning att vi kan hjälpas åt med att hyfsa vårt språk. Posta inte ett inlägg utan att själva ha korrekturläst det, det hjälper.

Det är ok att ha synpunkter på det ovan sagda. Var skall ribban ligga?

Jag tycker man ska kunna anpassa sin ton, till den man vänder sig till. Och sedan tycker jag det ska ha stor betydelse om det någon säger är med de verkliga förhållandena överensstämmande — och härvid sant — eller inte...

Jag själv kan ta illa vid mig om jag bemöts med uppenbara osanningar — i.o.f.s. kan ju sådant bero på intellektuell oförmåga, samt härvid något jag vill kunna fördraga. Men handlar det om uppenbar brist på respekt för min person, så "talar jag helst med bönder, på bönders vis". Så att säga... ;o))

[PeterK]

PeterK...; he-he... xion... ...tänk nu efter en liten smula..; det du här säger beträffande sanning och vetenskapliga facit, betyder ju att det du säger inte är sant... ...ja, så mycket visade sig detta vara värt...

Ska jag tolka det du skriver att du inte anser att vetenskap är en process?

Nej, det finns ju ingen anledning till det..! Varför frågar du det..? Klart det är en process..! Men när jag utifrån 100% sanna, samt i övrigt absoluta grunder, hanterar processen ifråga, utgör denna något som leder till med de verkliga förhållandena överensstämmande facit...

Varvid jag medelst denna min hantering av processen håller mig kvar i verkligheten...

Medan annan hantering av vad man utifrån kvantitativa och härvid relativa grunder också kallar "en vetenskaplig process" process, leder relativa samt härvid i grunden illusoriska facit varvid man hamnar mitt i overkligheten... så som gängse moderna — "materialistiska" — människor plägar göra...

Och, nää, inget konstigt i det — bara det att även detta ju har sitt pris. Och det priset är inte det lättaste att bära, eftersom det ju leder till ständiga kollisioner med just de verkliga förhållanden, vilka man på detta sätt själv alltså inte ser... ack, ack, ack... (mitt hjärta blööder... xo)))

Sedan föreslår jag xion lite mer noga läser igenom vad det exakt var, som jag egentligen skrev:

Ja, jag skrev ju..; »he-he... xion... ...tänk nu efter en liten smula..; det du här säger beträffande sanning och vetenskapliga facit, betyder ju att det du säger inte är sant... ...ja, så mycket visade sig detta vara värt...

Dessutom tyr sig xion tydligen till ett vetenskapligt koncept, vid vilket man föredrar illusoriska facit framför med de verkliga förhållandena överensstämmande facit. Dvs, ett koncept utifrån vilket, man hellre lever i felaktiga, och därmed osanna, uppfattningar om sakernas tillstånd, än sanna... Intet under, då, att xion känner sig helt trygg med sin intellektuella förmåga.

Ack, jaaa... som det kan va... (eller "det är synd om människorna", som Strindberg lät någon säga i nån pjäs... ;o)))))

(Och man kan ju i sitt stilla sin undra, var nämnda "mundiarré" verkligen är för handen — ty att föredra osanning framför sanning måtte väl ändå vara tecken på nån slags sjuka...)«

Remember...?

[iris]

Det är ok att ha synpunkter på det ovan sagda. Var skall ribban ligga?

Ribban måste ju ligga i hur väl något (vilket gäller framförallt de som de som gillar att chatta loss i alla teman utan att bidra med en fruktfullt till själva temat) i att man överhuvudtaget ens diskuterat temat?!
Eller är detta här ett forum för "chattande familjen"?
OM nu detta är ett forum för intresserade av - som också helst kan något - filosofi så bör ju detta vara ribban. Att man överhuvudtaget bidrar med något inom teman, att man bidrar med någon kunskap.
Det sociala kan väl människor klarar av privat? Eller?
Vidare så är det (så tycker jag) inte fel i att man blir en smula "uppskruvad" i hur man tar kritik eller hur man bemöter argument - men personangrepp eller rena rama elakheter för att man inte gillar vad andra skriver är ju inte godtagbart någonstans...

Vi slösar en MASSA TID på saker som detta...

[xion]

För övrigt; Vetenskaplig facit är i sig missvisande.
Vetenskap är en ständig process. Det som idag betecknas som sant kanske inte alls är sant imorgon.

[PeterK]...; he-he... xion... ...tänk nu efter en liten smula..; det du här säger beträffande sanning och vetenskapliga facit, betyder ju att det du säger inte är sant... ...ja, så mycket visade sig detta vara värt...[/i]
[/quote]


så fall tycker jag du förklara vad som inte är sant med det jag skrev.
Kanske är det jag som borde ifrågasätta din intellektuella förmåga istället.

[iris]

Klart det är en process..! Men när jag utifrån 100% sanna, samt i övrigt absoluta grunder, hanterar processen ifråga, utgör denna något som leder till med de verkliga förhållandena överensstämmande facit...

Varvid jag medelst denna min hantering av processen håller mig kvar i verkligheten...

Jag måste faktiskt lägga mig i här!
Det faktum (när man har studier - fördjupade - inom vetenskapsteori) då VET man att detta med 100% sanningar inte ens finns på - kartan. Det är en illusion - just därför är vetenskapen en process!
Att man därmed kan extrapolera utifrån det man tror sig ha - förstått, ha kunskap om - och därmed misstar för någon absolut sanning i frågan som dessutom skapar - verkligheten. Kallas normal för - förmätenhet, eller snällare sagt: att man misstar sig.
Jag kan absolut köpa att man försvarar det man tror sig veta - men att detta man tror sig veta, diskutera och tror på och håller för sant - också är det. Det är förmätet.
Eller bara felaktigt.

[iris]

För övrigt; Vetenskaplig facit är i sig missvisande.
Vetenskap är en ständig process. Det som idag betecknas som sant kanske inte alls är sant imorgon.

Second that!

[Anne]

Ni kan väl inte mena att om det som upplevs vara sant idag visar sig vara felaktigt imorgon så är det ändå var sant idag?