Marksa skrev:PeterK skrev:
Vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet. Så, för att vara vetenskaplig begagnar man sig vid sin utrannsakan av sådant man visserligen konfronterar på ett eller annat sätt, men som man egentligen inte vet så mycket om, av vad man verkligen vet, som mall, mått och rättesnöre. Eljest blir ju ens s.k. ”vetenskap” ett gungfly av tyckande och tro, förutfattade meningar, dogmer och postulat.
Finns det verkligen vetenskapliga facit? jag ser väl det mer som mer eller mindre sannolika teorier som går at arbeta vidare med och förfina eller för den delen förkasta när de inte håller måttet..PeterK skrev:Steg 2:
Vad är då ”det absolut kända”. Tja, det enda som vid lite eftertanke kan komma ifråga, utgörs ju av det faktum att vi alla och envar utgör "något" som upplever "något". Nej, "att han eller hon upplever något” kan naturligtvis bara en dåre förneka. Liksom vi mera normalt funtade heller knappast kan bestrida att vi därmed utgör ett "något som upplever". Och vi kan väl heller inte bestrida att varje upplevelse också innebär upplevelsen av det "något" som är föremål för upplevelsen ifråga, och som därför utgör någon form av "upplevelseobjekt", vilket i förening med sättet att uppleva gör upplevelsen till ett särskilt "upplevelsetillstånd”.
Är du säker på att det finns fler än en som upplever?PeterK skrev:Steg 3:
Det är alltså lätt att fastslå det orubbliga faktum, att varje forskare ofrånkomligen upplever det upplevda. Något som utgör en känd realitet för varje forskare, alldeles oavsett hur denna upplevelse än ter sig i det enskilda fallet. Och här spelar således ingen som helst roll i vilken "lära", "skola", "kulturkrets", "tidsålder", eller annan lokalitet, forskaren rör sig, utan den här framlagda vetenskapliga grunden är i vart fall utan inskränkningar ändå precis densamma…
Låter lite som orörliga omröraren. Hur vet jaget att det finns "något" som kan kallas "forskare" Vilken upplevelse verifierar detta.PeterK skrev:Steg 4:
Då nu det faktum ”att vi upplever” utgör det för alla och envar absolut kända, så innebär vad/hur vi upplever det okända. Detta består ju i sinsemellan kontrasterande begränsningar, vilka sedda ur ett begränsat perspektiv synes vara ”en sak”, samtidigt som de sedda ur ett annat begränsat perspektiv synes vara ”en annan sak”. En brödsmula, t.ex. är en sak för oss, men ett livsrum eller "universum" för andra väsen...
I steg 3 var ju upplevelsen den samma för alla "forskare" nu är en brödsmula ett universum. Hur skall du ha det, är inte människan alltings mått i din värld?PeterK skrev:steg 5:
Jag utgår alltså ifrån vad alla och envar således verkligen vet. Men om nu det enda man verkligen vet är att man upplever något och därför också är med om något, så vet vet i.a.f. den i den fysiska världens andliga mörker och illusion invecklade jordmänniskan — med handen på hjärtat — inte så noga vad det är som man egentligen är med om (är detta långt eller kort, mörkt eller ljust, ändligt eller oändligt — eller allting på en och samma gång?). Och härvid vet man egentligen inte varifrån man i själva verket kommer, vart man egentligen är på väg, samt härvid var man i detta nu — när allt kommer omkring — egentligen befinner sig...
Men är inte den fysiska världen ändå inte bara andra sida av myntet, varför skulle det vara ett mörker menar du. Och om nu människan är alltings mått så borde vi känna våra begränsningar och för jordelivet relevanta måttstockar. Det andra är en eventull bonus och skönt att spekulera kring.PeterK skrev:Steg 6:
Upplevelsen av livet tillgår således så att Upplevaren upplever det upplevda. Och då Upplevaren inte bara upplever detta, utan ständigt även omskapar detsamma, så är Upplevaren också en Skapare. Och då Skaparen inte kan skapa utan att uppleva något, så måtte detta något existera före varje (om-) skapelse. Varvid allt faller tillbaka på att något befintligt inte kan avgränsas av vad som öht inte existerar. Annat är alltså nuts.
Nuts eller eller högmod, jag vet inte, men visst är jaget en skapare en minigud, eller möjligen en minion.PeterK skrev:Steg 7
Då utgör livet Evigheten/Oändligheten — dvs, Jaget i oss alla — vilket tar av sig självt, för att härvid framträda inför sig självt som vore detta något annat än vad det är. Men då det skapade/upplevda inte kan avgränsas av vad som alls inte existerar, är det bortom sinnevärldens, dvs, tidens och rummets, slöjor, sig självt Jaget — Skaparen — upplever...
Människan som guds avbild, dold kunskap men jag tycker mig skönja ursprunget till denna tanke
PeterK skrev:Steg 8
Inom ramen för livsupplevelsen, framträder dock det upplevda/skapade som ”rörelse”. Och “rörelse” innebär ju omvandling av något innevarande till förmån för något kommande. Därför utgör “rörelse” en slags kontrasternas gradvisa övergång i varandra. Och då denna övergång eller omvandling sker i “sinnevärlden” som enligt ovan är identisk med Jagets upplevelsevärld, så utgör all rörelse — som redan noterats — omvandlingen av ett upplevelsetillstånd till ett annat…
Alltså den orörliga omröraren rör och vi följer med och våra små rörelser...PeterK skrev:Steg 9
Men denna omvandling kan inte sträcka sig längre än till kulminationen av det innevarande tillståndets motsats, varvid en kontrast övergår till sin motpol. Sedan kommer den ofrånkomligen fortgående omvandlingen att lika ovillkorligt återgå till sitt ursprungliga läge. Och därmed bildar rörelsen en fram- och återgående bana mellan de kulminerande motsatserna, och tillsammans med alla de mellanstadier som finns däremellan och som i sin tur kontrasterar mot sina motpoler, bildar rörelsen en “cirkel”…
Steg 10
Men då varje “detalj” eller “fas” i denna “rörelse” eller “omvandling” ju baserar sig logiskt följdriktigt på det förutvarande i en kedja utan början och utan slut, så kan “rörelsen” inte beskriva en evigt upprepad cirkel i alla sina detaljer. Varje “fas” i “rörelsen” kommer därför att till sin lokala utformning vara följdriktigt betingad av den förutvarande, så att denna ständiga cirkelformiga återgång mellan de kulminerande motsatserna är evigt förändrad trots sin lika evigt oföränderliga (“kretslopps”-) princip…
Steg 11
Varje enskild “fas” bygger då på alla föregående fasers ackumulerade samt mer eller mindre förborgade lokala egenskaper, varför rörelsen kan sägas bilda en i “sinnevärlden” evigt utvidgad “spiral”. Och då denna “spiral” utgör den primära formen för såväl “Jagets” upplevelse som skapelse, så är det själva upplevelsen och skapelsen av allas vår tillvaro som rent principiellt formar sig på detta sätt…
Ja det vore ju tråkigt om historien upprepade sig exakt likadant.
PeterK..; Ja, Marksa, du har uppenbarligen inte förstått, att du inte kan ifrågasätta i för alla och envar gällande realiteter logiskt följdriktigt förankrade analyser, med påståenden du inte lagt två strån i kors, för att på något sätt underbygga med några ens deklarerade förklaringsgrunder...
Så därför väntar jag med ytterligare svar på ditt inlägg, tills du kan sakligt, logiskt och detaljerat, antingen bekräfta eller bemöta något av mina ovanstående argument.
Varvid du lämpligen kan börja med »Vetenskapliga facit grundar sig på vad man verkligen vet«.
Varvid du istället för att fråga om det öht existerar vetenskapliga facit, kan ge din detaljerade syn på sådana — som om de existerade...
Varvid du får begrunda, huruvida sådana lämpligen skulle grunda sig på vad man vet, eller på vad man inte vet...
Det kan vara en lagom liten nöt för dig att knäcka... så får vi se hur detta vårt lilla samtal utvecklar sig... ;o))