Vad tänker du på?

[Pilatus]

Mitt förslag är att ni mot denna bakgrund försöker lyfta blicken och fokuserar på att det för den filosofiintresserade finns mer angelägna ämnen, än de meningsskiljaktigheter ni nu valt att diskutera, som borde uppmärksammas, ...

De alternativ som finns vill ingen veta av. Man sysslar hellre med priset på plastpåsar och bensin.
Evig tillväxt på en begränsad planet är en omöjlig ekvation.

[David H]

Jag kommer ihåg att jag såg den här filmen en kväll då jag var ensam på min pappas sommarställe. Hade ingen aning om vad det var för film, bara något som jag klickade mig fram till på tv:n, men i alla fall något som väckte tillräckligt av min uppmärksamhet för att fortsätta titta. Och sen vad jag såg var ganska omskakande. Det var ingen vanlig film. Att Jim Carrey förändrades efter att han haft huvudrollen i denna filmen, förvånar mig inte. Eller om Jim Carrey verkligen förändrades av just denna filmen vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om han faktiskt gjorde det.

Har du sett Man on the moon? Jag vet att Jim Carrey själv menade att den filmen förändrade honom.

Nä, inte sett Man on the moon. Något som jag kan mentalt påfrestande är när det är tungt och allvarligt ämne utan någon vettig musik till. Då kan jag känna att det är som en öken, och jag torkar ut...Men bara det är rätt musik till kan jag återfå den mentala styrkan. Därför tror jag också att det är osannolikt att jag skulle uppleva Man on the moon som särskilt tung och jobbig film att titta på... det säger jag då utifrån kunskapen om att jag vet att Man on the moon är en sång som är skriven av bandet REM som jag är väl bekant med.

[David H]

Men Johan är väl fortfarande ägare till forumet?

Jo, det stämmer att Johan fortfarande är ägare, så det är också han som betalar för att vi ska få fortsätta skriva här... Jag hoppas han inte ger upp om det här forumet, då jag har visst hopp om att vi i forumet kan skapa något positivt, men ibland kan jag också känna visst tvivel.

Jag förstår att du känner tvivel. Jag själv är ingen filosof direkt utan mer pragmatiker men hoppas forumet överlever.
Finns inte så många andra forum på nätet där någorlunda seriös diskussion förs.
Kanske bra att alla inte alltid är så jäkla allvarliga. Jag tycker att lite humor och lättsamhet är livets krydda. Ta saker med lite klackspark känns OK.

Men varför skulle det utesluta att det går att vara filosof och pragmatiker samtidigt? Tvärtom kan jag tycka att pragmatismen är en intressant filosofisk inriktning. I Sverige har vi ju en representant vid namn Alexander Bard, som proklamerar sig själv som både filosof och pragmatist. Men det är sant, nu när jag kommer och tänka på det, så lyckades jag reta upp den herrn en gång genom att kalla honom "pragmatiker" - "Jag är inte pragmatiker, Jag är pragmatist." fick jag till svars. Visst kunde jag förstå vad han menade, men jag tror ändå inte det skadat hans filosofiska karriär om han accepterat att kalla sig pragmatiker också...

[David H]

Vi förstår inte storleken/höjden på de trösklar i systemen, som är bestämmande för när ingen återvändo finns,
när vi står inför avgrunden. Inom grekisk mytologi benämns viljan att i övermod efterlikna gudarna, hybris.
Det vi nu kan bevittna är hur olika expansiva maktstrukturer i världen präglas av nationalistiskt storhetsvansinne/
hybris på bekostnad av demokratiska värderingar och bristande miljöhänsyn.

Mitt förslag är att ni mot denna bakgrund försöker lyfta blicken och fokuserar på att det för den filosofiintresserade
finns mer angelägna ämnen, än de meningsskiljaktigheter ni nu valt att diskutera, som borde uppmärksammas,
t ex att mänskligheten är i full färd med att såga av grenen vi sitter på, formulerat som i följande citat från ett av
mina tidigare inlägg,

”Våra, med hjälp av vår hyllade intelligens, under en försvinnande kort tidsepok gjorda avskräckande avtryck,
visar hur människan, den i grunden sofistikerade aggressiva och dominanta apan, besinningslöst i accelererande
tempo, skövlar och förgiftar naturen, skändar djuren, och i mänskligt övermod och hybris,
i jakt på makt och rikedom, vanhelgar förtroendet som gavs mänskligheten i tidernas begynnelse.”

Det ena behöver inte utesluta det andra, tänker jag. Det må finnas små detaljer som må vara väl så viktiga. Jag anser inte att en person borde ducka för stora och allvarliga frågor om krig, miljöförstöring, med mer. Men även sådant som är mer nära en själv kan vara relevant för det stora hela, tänker jag. Ett sätt att undvika hybris kan väl just vara det att inte hugga direkt in och försöka ge svar på "de största frågorna", utan att ha mer tilltro till den kollektiva processen. Exakt hur var och en ska va del av den kollektiva processen finns det nog inget bra svar på, men något jag själv försöker tänka på är i alla fall att försöka ägna min energi och sådant som jag upplever positivt och meningsfullt.

[klorofyll]

Jag kommer ihåg att jag såg den här filmen en kväll då jag var ensam på min pappas sommarställe. Hade ingen aning om vad det var för film, bara något som jag klickade mig fram till på tv:n, men i alla fall något som väckte tillräckligt av min uppmärksamhet för att fortsätta titta. Och sen vad jag såg var ganska omskakande. Det var ingen vanlig film. Att Jim Carrey förändrades efter att han haft huvudrollen i denna filmen, förvånar mig inte. Eller om Jim Carrey verkligen förändrades av just denna filmen vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om han faktiskt gjorde det.

Har du sett Man on the moon? Jag vet att Jim Carrey själv menade att den filmen förändrade honom.

Nä, inte sett Man on the moon. Något som jag kan mentalt påfrestande är när det är tungt och allvarligt ämne utan någon vettig musik till. Då kan jag känna att det är som en öken, och jag torkar ut...Men bara det är rätt musik till kan jag återfå den mentala styrkan. Därför tror jag också att det är osannolikt att jag skulle uppleva Man on the moon som särskilt tung och jobbig film att titta på... det säger jag då utifrån kunskapen om att jag vet att Man on the moon är en sång som är skriven av bandet REM som jag är väl bekant med.

Filmen handlar om Andy Kaufman, en komiker...

[klorofyll]

Inte särskilt roligt klipp, men definitivt annorlunda, man lyssnar gärna...

[xion]

Jag kollade på Stefan Jarls "Underkastelsen" igår.(Jag har den inspelad)
Kan vara bra att titta på den ibland så man inte glömmer.....
Ännu en film som alla borde se....

[David H]

Nä, inte sett Man on the moon. Något som jag kan mentalt påfrestande är när det är tungt och allvarligt ämne utan någon vettig musik till. Då kan jag känna att det är som en öken, och jag torkar ut...Men bara det är rätt musik till kan jag återfå den mentala styrkan. Därför tror jag också att det är osannolikt att jag skulle uppleva Man on the moon som särskilt tung och jobbig film att titta på... det säger jag då utifrån kunskapen om att jag vet att Man on the moon är en sång som är skriven av bandet REM som jag är väl bekant med.

Filmen handlar om Andy Kaufman, en komiker...

Jo, så långt har jag fattat också. Men bara för att det handlar om en komiker, eller är en komisk film, innebär ju inte att den kan vara allvarlig och mentalt tung att se också. Truman Show beskrivs också som en komedi tror jag, men det hindrade mig inte från att tycka att den var mentalt påfrestande att se också.

Förut umgicks jag med ett par personer som intresserade sig för existentiella djupdykningar, och de rekommenderade mig att läsa böcker och se flera filmer som var utanför min bekvämlighetszon att se. Bland annat filmen Waking Life som handlar om lucid dreaming. https://en.wikipedia.org/wiki/Waking_Life visst kunde jag ta mig igenom en sådan film också, men inte utan att tycka det blev jobbigt och mentalt omskakande. Här saknade jag också musiken och humorn.

[Illusionen]

Vi förstår inte storleken/höjden på de trösklar i systemen, som är bestämmande för när ingen återvändo finns,
när vi står inför avgrunden. Inom grekisk mytologi benämns viljan att i övermod efterlikna gudarna, hybris.
Det vi nu kan bevittna är hur olika expansiva maktstrukturer i världen präglas av nationalistiskt storhetsvansinne/
hybris på bekostnad av demokratiska värderingar och bristande miljöhänsyn.

Mitt förslag är att ni mot denna bakgrund försöker lyfta blicken och fokuserar på att det för den filosofiintresserade
finns mer angelägna ämnen, än de meningsskiljaktigheter ni nu valt att diskutera, som borde uppmärksammas,
t ex att mänskligheten är i full färd med att såga av grenen vi sitter på, formulerat som i följande citat från ett av
mina tidigare inlägg,

”Våra, med hjälp av vår hyllade intelligens, under en försvinnande kort tidsepok gjorda avskräckande avtryck,
visar hur människan, den i grunden sofistikerade aggressiva och dominanta apan, besinningslöst i accelererande
tempo, skövlar och förgiftar naturen, skändar djuren, och i mänskligt övermod och hybris,
i jakt på makt och rikedom, vanhelgar förtroendet som gavs mänskligheten i tidernas begynnelse.”

Det ena behöver inte utesluta det andra, tänker jag.
Det må finnas små detaljer som må vara väl så viktiga.
Jag anser inte att en person borde ducka för stora och allvarliga frågor om krig, miljöförstöring, med mer.
Men även sådant som är mer nära en själv kan vara relevant för det stora hela, tänker jag.

Hur viktiga de små detaljerna är för den enskilde personen, bör rimligen stå i proportion till allvaret
i konsekvenserna av att ”såga av grenen vi sitter på”.
Mitt budskap är att situationen är långt allvarligare än vad flertalet inser och förstår.
I det perspektivet ter sig vissa inlägg som väl perifera i mina ögon.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[David H]

Hur viktiga de små detaljerna är för den enskilde personen, bör rimligen stå i proportion till allvaret
i konsekvenserna av att ”såga av grenen vi sitter på”.

Detta håller jag med om.

Mitt budskap är att situationen är långt allvarligare än vad flertalet inser och förstår.

Det kan nog stämma.

I det perspektivet ter sig vissa inlägg som väl perifera i mina ögon.

Mm..i mina ögon också (om än jag inte tror vi delar uppfattning om vilka inlägg som är väl perifera). Och då tror jag det kan vara viktigt att tänka på vad man ägnar sin uppmärksamhet åt. Vissa inlägg hör bättre hemma i periferin och behöver inte ägnas lika mycket uppmärksamhet åt, medan det kan finnas anledning att uppmärksamma sådant man tycker är relevant. Jag gillade ditt initiativ, och det är ett skäl att jag valde att svara på ditt inlägg. Om jag bara tyckt det du skrev var skräp hade det varit svårare att motivera varför jag skulle uppmärksamma det.

[klorofyll]

Nä, inte sett Man on the moon. Något som jag kan mentalt påfrestande är när det är tungt och allvarligt ämne utan någon vettig musik till. Då kan jag känna att det är som en öken, och jag torkar ut...Men bara det är rätt musik till kan jag återfå den mentala styrkan. Därför tror jag också att det är osannolikt att jag skulle uppleva Man on the moon som särskilt tung och jobbig film att titta på... det säger jag då utifrån kunskapen om att jag vet att Man on the moon är en sång som är skriven av bandet REM som jag är väl bekant med.

Filmen handlar om Andy Kaufman, en komiker...

Jo, så långt har jag fattat också. Men bara för att det handlar om en komiker, eller är en komisk film, innebär ju inte att den kan vara allvarlig och mentalt tung att se också. Truman Show beskrivs också som en komedi tror jag, men det hindrade mig inte från att tycka att den var mentalt påfrestande att se också.

Förut umgicks jag med ett par personer som intresserade sig för existentiella djupdykningar, och de rekommenderade mig att läsa böcker och se flera filmer som var utanför min bekvämlighetszon att se. Bland annat filmen Waking Life som handlar om lucid dreaming. https://en.wikipedia.org/wiki/Waking_Life visst kunde jag ta mig igenom en sådan film också, men inte utan att tycka det blev jobbigt och mentalt omskakande. Här saknade jag också musiken och humorn.

Jaha okej, jag förstår dig, är själv en person som kan tipsa om hemska böcker, men inte filmer (då jag är oerhört lättskrämd av filmer). Man on the moon är en extrem feel-good-film, det enda som är negativt är att han drabbas av cancer, men den här killen är odödlig...

[klorofyll]

"När Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster."

Jag har varit endel deprimerad i detta liv, men nu känns det så... Inte för att jag har ett roligt liv. Utan därför att det är mer regel än undantag. Men jag tycker att det är skrämmande hur lätt man glömmer folk... Å andra sidan så har jag ingen livslust.

[Pilatus]

Jag har varit en del deprimerad i detta liv, men nu känns det så ...

Till en del tror jag samhället isolerar människor. Ser vi bakåt så ingick alla i ett sammanhang, en bygemenskap, en familj med flera generationer samlade. Efterhand har vi blivit mer och mer atomiserade och satsar på en egen karriär. I dag behövs inte ens en livspartner för att skaffa barn, samhället hjälper till med insemineringen. Jag tror det är mycket olyckligt.

På det radikala 60-talet satsade många på kollektiv, jordbruk, boende, politik. Allt blev inte så bra, rebellrörelsen spårade ur och kristna kollektiv som Knutby, slutade i katastrof.

Kanske borde man satsa på någon ny form av kategoriboende, eller kollektiv. Det vore ett sätt att minska människors ensamhet och längtan efter gemenskap. Dock ställer det vissa krav som inte kan kompenseras med en ständig tolerans. Kan det vara något att diskutera i en ny tråd?

kollektiv.jpg (51.75 KiB) Visad 1311 gånger

[klorofyll]

Dock ställer det vissa krav som inte kan kompenseras med en ständig tolerans.

Intressant mening. En tråd, visst.. Ett kollektiv bygger väl på att man drar nytta av varandra. Jag kommer nog aldrig bo i ett kollektiv dock. Men man kan exv om man är ett par familjer hyra en bostad i något annat land som semester.. Se hur det går.. Människan är inblandad i så många konflikter bara människor emmellan så att man om den avslöjades på nyheterna ikväll så hade ingen trott på det..

[Pilatus]

Ett kollektiv bygger väl på att man drar nytta av varandra.

Man kan göra saker tillsammans, t ex starta ett företag av något slag. Idag är antalet ensamhushåll större än familje-kollektivet. Det är detta jag tycker är synd.