Finns en absolut sanning?

[iris]

Den här tråden som alla andra trådar visar på att det finns bara en enda sanning - som för dem själva är absolut - bland människor.

Men i det avseendet är du väl inte något större undantag?

Kanske hade din postning vunnit på viss konkretion, ett exempel? Tråden har inte visat på någon samsyn och det absoluta är inte ett begrepp som forumdeltagarna är vana att hantera. Alltså ett gott tillfälle att presentera någon god filosof som yttrat sig om det absoluta.

mmmm --- Kant så klart (han och Hume) --- men du vet detta är en annan historia...

Låt oss titta på realiteter --- dvs konkreta fakta.
Alla människor utom sociopater och psykopater har känslor som styr dem. Detta är vad vi kan kalla för ett --- biologiskt faktum.
Då alla känslor underbygger våra tankar.
Innebär det att vad vi tänker om ett Absolut också är del av detta.
Därmed är det också så för alla...
utom
Saken men sociopater och psykopater är att de är OÄNDLIGT MER känslostyrda (men det har vi forskat fram än så att jag kan inte lägga upp det beviset än) - bara från andras känslor som oftast riktar sig även mot andra --- riktar deras känslor sig bara och enbart mot och för dem själva.
De har de facto få om några känslor för andra...

Men det är ju detta undantag som bekräftar regeln.


mmmm

[iris]

Den här tråden som alla andra trådar visar på att det finns bara en enda sanning - som för dem själva är absolut - bland människor.

Men i det avseendet är du väl inte något större undantag?

Dels har jag aldrig påstått mig stå över andra eller vara den som inte är människa eller mänsklig...
Dels så har jag lagt mig vinn om - åtminstone (med delat resultat) att lära mig kunna bekämpa mitt feta ego (dvs hur jag känner i tid och otid) via just tro.
Dels --- har jag under tiden sökt svar.
Dels har jag när jag sökt svar - pluggat hårt, studerat allt det jag kunde för att få svaren.
Dels har mitt liv under hela denna tid varit ett liv där jag i en evig kamp blivit dömd, bedömd och underkänd.

Detta sista - oavsett vad jag gör så gör jag fel och blir underkänd av alla andra - har föga med mig att göra, eller dem - utan grader av "igenkänning" ... men även det är en annan historia.
Men allt ovan hänger samman med svaret...
Vilket jag avser behålla ett tag till ----

[Pilatus]

Kant så klart (han och Hume) --- men du vet detta är en annan historia...

Kant nämner i sin etik att regeln mot att ljuga är absolut. Man får aldrig ljuga, oavsett omständigheterna.

Det verkar vara en farlig maxim som kan få helt oönskade konsekvenser. Temat är använt i både film och litteratur. En beräkning av konsekvensen i vårt bruk av sanning/lögn måste finnas med och då har vi redan lämnat det absoluta.

Anta att du vet att någon är ute efter att mörda Stina. Du råkar också veta var Stina gömmer sig någonstans. Om mördaren nu frågar dig var Stina håller hus så skulle hon bli dödad om du berättade sanningen. Skulle det vara fel att ljuga i denna situation? Exemplet är hämtat från https://www.fil.lu.se/ De har tagit i ordentligt.

Hur som helst, sanning och lögn i fel situationer kan vara förödande. Isaak Asimovs robotlagar att inte åstadkomma skada vare sig för sig själv eller andra är bra.

Boolesk algebra har sina sanningsvärden. Men ingen kallar dem absoluta.
Positivister strävar efter absolut kunskap/sanning och använder helst kvantitativa metoder.

[förstår mig själv]

Den här tråden som alla andra trådar visar på att det finns bara en enda sanning - som för dem själva är absolut - bland människor.
Det är vad de känner.

Faktum är att när jag testar - tar tempen lite - är det få av deltagarna som inte reagerar. Det faktum att människor inte reagerar känslomässigt betyder oftast inte att de inte är känslomässiga.
Tvärtom.
De har - som alla andra - känslor, men har på något sätt lärt sig att inte låta känslorna styra dem. Främst negativa känslor. Upprördhet, självömkan, sårade känslor osv osv.
Vi är alla känsliga inför vad vi tror oss vet om andra (vilket inte stämmer heller ofta) men är vår förklaringsgrund.

Så - man kan se detta om man kollar. Hur reaktionen är hos de flesta. De blir arga, sårade, sura, hämnas, drar sig undan, säger de inte bryr sig --- osv.
Vad är det som gör att de flesta inte är (för detta är just - och endast - den kristna religionens lära) tränade att kunna åsidosätta det de känner och istället tänka : ställa sig ovan sina egna känslor och behov via lidandet.
Jo - som jag redan sa.
Man har inte tränat det. Man har aldrig lärt sig självbehärskning som har satt sig i djupet av det egna väsendet.

Våra samhällens stora absoluta sanning är Oscar Wilds devis: den bästa sättet att bekämpa synd (dvs att bara gå på vad känslorna vill) är att - ge efter för den.
Så vi kommer att gå mot sämre och sämre tider - men fler och fler barn i vuxna kroppar.
Människor som aldrig lärt sig kontrollera sig själva och kunna åsidosätta sig själva och sina egna behov av att få kroppslig tillfredställelse - NU.
På alla sätt och vis.

Detta är den ABSOLUTA SANNINGEN om vår värld idag.
En värld där inte ens människan själv ser vad hon gör för att hon är besatt av sig själv och sina behov - känslobehov.


Vi ska se hur detta är vetenskapligt förklarat tills de som modererar garanterat tar bort detta som vanligt för att de inte förstår vad det har med Absolut Sanning att göra:

Menar du att man ska försöka förtränga sina känslor. Det är väldigt svårt och går inte på lång sikt. Tanken mal på undermedvetet och tränger upp till medvetande då och då i samband med känslorna. Även om man förtränger sina handlingar tar de sig oftast uttryck på något annat sätt senare tror jag.
Ps känslor är för mig meningen med livet och absolut sanna

[iris]

Kant så klart (han och Hume) --- men du vet detta är en annan historia...

Kant nämner i sin etik att regeln mot att ljuga är absolut. Man får aldrig ljuga, oavsett omständigheterna.

Det verkar vara en farlig maxim som kan få helt oönskade konsekvenser. Temat är använt i både film och litteratur. En beräkning av konsekvensen i vårt bruk av sanning/lögn måste finnas med och då har vi redan lämnat det absoluta.

Anta att du vet att någon är ute efter att mörda Stina. Du råkar också veta var Stina gömmer sig någonstans. Om mördaren nu frågar dig var Stina håller hus så skulle hon bli dödad om du berättade sanningen. Skulle det vara fel att ljuga i denna situation? Exemplet är hämtat från https://www.fil.lu.se/ De har tagit i ordentligt.

Hur som helst, sanning och lögn i fel situationer kan vara förödande. Isaak Asimovs robotlagar att inte åstadkomma skada vare sig för sig själv eller andra är bra.

Boolesk algebra har sina sanningsvärden. Men ingen kallar dem absoluta.
Positivister strävar efter absolut kunskap/sanning och använder helst kvantitativa metoder.

Nej - inget med Kants etik att göra.
Utan det han skrev om hur vi skapar kunskap, vad kunskap är, hur den är konstruerad mao samt --- (vilket hör till min första post här idag) vad den baserar sig på...
mao --- verklighetens konstruktion.
Där finns också det Absoluta.

[iris]

Menar du att man ska försöka förtränga sina känslor. Det är väldigt svårt och går inte på lång sikt. Tanken mal på undermedvetet och tränger upp till medvetande då och då i samband med känslorna. Även om man förtränger sina handlingar tar de sig oftast uttryck på något annat sätt senare tror jag.
Ps känslor är för mig meningen med livet och absolut sanna

ABSOLUT INTE...
utan förlösa dem.

känslor hos oss är som en vild djungel annars - så de blir "ansade" och de blir "kanaliserade" så att de träffar "rätt".
En människans känslor är inte långt från apornas eller djurens.

Ett lätt exempel som har med världsläget att göra och hur människan är när hon förblir i djurstadiet:

alla hanhundar (främst icke kastrerade) vill dominera alla andra.
de kollar direkt av vem som är vem och vad som är vad för att veta sin plats (som vi fast vi gör det mer i det "fördolda") sedan om de inte är kastrerade kan de till och med försöka ha sex med hundar som de menar är lägre än de själva i rang - yngre eller även de som faller undan - som människor.
de är aggressiva när de ska ta kontrollen och de släpper inte sin dominans.
Bara en kan vara ledare.

det är ingen skillnad på människor ...vi vet det via vetenskapen.
vi vet att desto mer outbildade och desto mindre inre disciplin man fått desto mer aggressiva är både hannar och honor hos människan.

[Pilatus]

En människans känslor är inte långt från apornas eller djurens.

Jag skall inte citera det du skriver, du får ursäkta, men det är litet för osmakligt. Jag förstår inte alls nödvändigheten av dessa alltför grälla målningar.

Jag avser inte att bråka, men du är ju en bildad människa, inte någon som behöver klafsa omkring i ett träsk av osmakligheter.

[iris]

En människans känslor är inte långt från apornas eller djurens.

Jag skall inte citera det du skriver, du får ursäkta, men det är litet för osmakligt. Jag förstår inte alls nödvändigheten av dessa alltför grälla målningar.

Jag avser inte att bråka, men du är ju en bildad människa, inte någon som behöver klafsa omkring i ett träsk av osmakligheter.

... det finns något oändligt förrädiskt med att dölja det vi faktisk är.
om något har möjliggjort vad vi gör i massor där det är obegripligheter (inte det som jag skriver ovan som är rena rama söndagsskolan) beror det på att det sker i det fördolda som inte visas upp - och fasaden och den "vackra ytan" bibehålls och alla låssas som att det är som det --- inte --- är.

[Algotezza]

Med känsla och förnuft i hyfsad balans kanske vi kan komma någonstans, inte till absoluta sanningar, men till sådant som kan vara till glädje och nytta för oss. Vi är både "kroppen" och "hjärnan" plus det något som är svårt att sätta ord på.

[iris]

Med känsla och förnuft i hyfsad balans kanske vi kan komma någonstans, inte till absoluta sanningar, men till sådant som kan vara till glädje och nytta för oss. Vi är både "kroppen" och "hjärnan" plus det något som är svårt att sätta ord på.

Nej inte enligt den vetenskapliga ateistiska synen - det är vi inte. Vi är ett tänkande djur.
Varför vi tänker och har ord - vet inte vetenskap men de föreställer sig ju att vi som är ett slags grodjursapahund --- i alla fall inte har någon högre mening än att äta, kopulera och dö. Som alla djur.

[Pilatus]

Jag skall inte citera det du skriver, du får ursäkta, men det är litet för osmakligt. Jag förstår inte alls nödvändigheten av dessa alltför grälla målningar.

Jag avser inte att bråka, men du är ju en bildad människa, inte någon som behöver klafsa omkring i ett träsk av osmakligheter.

... det finns något oändligt förrädiskt med att dölja det vi faktisk är.

Antagligen är jag uppfostrad i en helt annorlunda tidsanda, kanske av sent artonhundratal? Mörkt, kristet, auktoritärt med litet andra honnörsord än de som numera gäller. Man skulle lära sig ett yrke och arbeta, arbeta.

Jag återgår nu till den absoluta sanningen.

[iris]

Jag återgår nu till den absoluta sanningen.

...frustrerande att inte komma till svaret direkt... eller hur? men
lite spänning behövs väl

[Pilatus]

Jag återgår nu till den absoluta sanningen.

...frustrerande att inte komma till svaret direkt... eller hur? men lite spänning behövs väl

Ja, vi behöver säkert känna att vi inte alltid står på säker mark, att vi får söka efter vad som kan vara tillräckligt sant och uthärdligt. Kanske är det bara överspänt att söka efter det absoluta?

[iris]

Jag återgår nu till den absoluta sanningen.

...frustrerande att inte komma till svaret direkt... eller hur? men lite spänning behövs väl

Ja, vi behöver säkert känna att vi inte alltid står på säker mark, att vi får söka efter vad som kan vara tillräckligt sant och uthärdligt. Kanske är det bara överspänt att söka efter det absoluta?

För mig är alla sådana saker som en morot. De hänger där framför nosen på en och man travar på... vänder på sten efter sten... förmodar, tänker, konstaterar, funderar, förkastar, belägger, åsidolägger, börjar om, rotar lite någonannanstans och --- det Absoluta hägrar.

[Algotezza]

Med känsla och förnuft i hyfsad balans kanske vi kan komma någonstans, inte till absoluta sanningar, men till sådant som kan vara till glädje och nytta för oss. Vi är både "kroppen" och "hjärnan" plus det något som är svårt att sätta ord på.

Nej inte enligt den vetenskapliga ateistiska synen - det är vi inte. Vi är ett tänkande djur.
Varför vi tänker och har ord - vet inte vetenskap men de föreställer sig ju att vi som är ett slags grodjursapahund --- i alla fall inte har någon högre mening än att äta, kopulera och dö. Som alla djur.

Det är ett perspekitv, ett av många, och man väljer det perspektiv som passar ens syften. Vi kan inte betrakta vår värld utan perspektiv och utan ett syfte.

Både renodlade djur och människor kan väl ha "högre syften" - vad nu det är...