Rasism

[xion]

Det kan vara skönt att strunta i alla orosmoln och glädjas åt allt som är bra istället.
Låt livet gå som på räls.
Om tåget har Helvetet som destination så är det i alla fall skönt att få åka i första klass.

[iris]

Det kan vara skönt att strunta i alla orosmoln och glädjas åt allt som är bra istället.
Låt livet gå som på räls.
Om tåget har Helvetet som destination så är det i alla fall skönt att få åka i första klass.

Det är ju en märklig konsekvensberäkning!
Om det nu hade stämt att energi bara kan omvandlas och inte förstöras och människan är energi (både kraft och rörelse i allt hon är) och vore det nu så att det vi skapar och är förblir och det som förblir får också konsekvensen att man inordnas där de som är samma inordnas. Då är stället utan tid och rum där alla de likasinnade samlat inte så kul.
För mig säger min konsekvensberäkning att det är bättre att satsa här och nu på att bli sin bästa version, hamna med de som tänkte lika och därmed i det som är utan tid/rum som här vara i gott sällskap.
Eftersom den perioden är per definition längre än den korta som är en livstid - ur den här kommer vi - men ur nästa kommer vi inte. Det finns ingen utgång där.

[klorofyll]

Om tåget har Helvetet som destination så är det i alla fall skönt att få åka i första klass.

Jo visst, så länge alla inte är medvetna om destinationen... Hur tror ni folk beter sig när de får veta den sanningen...?
Jag trivs i mångkulturell miljö, där det alltså finns möjligheter... Rasismen frodas i enkelriktade miljöer med desinformation...

[Smisk]

Den uppgiften har vi i så fall gett oss själva. Vi äger den. Livet i sig har ingen inneboende mening annat än att leva vidare.

Livet är inneboende meningsfullt, och så även döden som jag ser det. Att det inte skulle ha mening håller jag inte med om.

[Smisk]

Så fortplantningens varma ömhet och samtidigt åtrå och allt det vackra i detta - ska ju in i en slags "setting" där detta kan fördjupas och ge tryggheten i en stabilitet.

När man inser att i botten på alla - bor samma ---- längtan. Samma önskan.
Vad har man då att se i andra som man själv har men --- tror de inte har?

Det är väl inte vårt yttre skal som gör vad och vem vi är - utan det är väl innehållet. Och mänskan är lik överallt. Har samma drömmar, samma önskningar, samma behov och samma djupa längtan.
Så - vi är inne i oss --- alla lika. Lika sköra, lika längtande och lika i våra behov av förståelse och sympati och godhet.
Kärlek

I denna texten ser jag antydningar till att allt liv är värdefullt/meningsfullt. Det är endast genom känslorna inför livets kvaliteer vi kan förhålla oss till värde, mening och syfte, inte genom fakta. Att naturligt liv har en inneboende strävan efter att fortplanta sig och överleva är ett faktum och dett fakta har inget anspråk på värde, mening eller syfte. Jag ser en "modern myt" i den vetenskapliga materialistiska världsbilden. Tanken att "meningen med livet är att fortplatnas och överleva" är ett symptom av den.

Det är från en helt annan "källa" värde, mening och syfte kommer. Ingen logik, matematik eller empiri kan göra anspråk på dem. Det är inte dessa modaliteters arbetsområde, dem jobbar inte med sånt, men det vet ju du

[Smisk]

Det kan vara skönt att strunta i alla orosmoln och glädjas åt allt som är bra istället.
Låt livet gå som på räls.
Om tåget har Helvetet som destination så är det i alla fall skönt att få åka i första klass.

“The mind is its own place, and in itself can make a heaven of hell, a hell of heaven..”
― John Milton

Det är i tankens tåg vi åker. Tanken är första och sista klass och blandar friskt.

[iris]

Så fortplantningens varma ömhet och samtidigt åtrå och allt det vackra i detta - ska ju in i en slags "setting" där detta kan fördjupas och ge tryggheten i en stabilitet.

När man inser att i botten på alla - bor samma ---- längtan. Samma önskan.
Vad har man då att se i andra som man själv har men --- tror de inte har?

Det är väl inte vårt yttre skal som gör vad och vem vi är - utan det är väl innehållet. Och mänskan är lik överallt. Har samma drömmar, samma önskningar, samma behov och samma djupa längtan.
Så - vi är inne i oss --- alla lika. Lika sköra, lika längtande och lika i våra behov av förståelse och sympati och godhet.
Kärlek

I denna texten ser jag antydningar till att allt liv är värdefullt/meningsfullt. Det är endast genom känslorna inför livets kvaliteer vi kan förhålla oss till värde, mening och syfte, inte genom fakta. Att naturligt liv har en inneboende strävan efter att fortplanta sig och överleva är ett faktum och dett fakta har inget anspråk på värde, mening eller syfte. Jag ser en "modern myt" i den vetenskapliga materialistiska världsbilden. Tanken att "meningen med livet är att fortplatnas och överleva" är ett symptom av den.

Det är från en helt annan "källa" värde, mening och syfte kommer. Ingen logik, matematik eller empiri kan göra anspråk på dem. Det är inte dessa modaliteters arbetsområde, dem jobbar inte med sånt, men det vet ju du

nja, "det är endast genom känslorna inför... - inte genom fakta"... fakta är ju att saker och hur saker ter sig - är, när de är ett faktum. Därmed är ju faktum - vad som är i form av det vi kan se och observera i vår omvärld en produkt av det vi skapar och gör (vad som de facto händer) och detta i sin tur påverkar våra känslor och vårt känsloliv. Du ser säkert det cirkulära i denna påverkansprocess.
Människans inneboende komplexitet och förmåga att beräkna utfall gör att vi - till skillnad från djuren som lägrar och sedan när de gjort detta går vidare - vill gärna binda upp både oss och andra till långvariga och hållbara relationer. Eftersom detta har för oss en fysiologisk nödvändighet som genererar vad vi kallar för trygghet, stabilitet och förutsägbarhet. Samt tränar oss i något viktigt för mänsklig fortlevnad som art och ras: uthållighet, förmåga till ärlighet osv.
Alla dessa egenskaper har vi nytta av - MEN även fågelarter är monogama och väljer en enda livspartner - när den dör brukar de inte finna en ny. Varför?

Vad vi betecknar - sätter ord på oavsett varifrån detta (sett som företeelse eller känsla) kommer - skapar samtidigt också det som betecknas.
Det var vad jag diskuterade (utan framgång faktiskt) i tråden om det Absoluta avseende sanning. Vi både betecknar det som är - och när vi gör det skapar vi det som är.

[iris]

Det kan vara skönt att strunta i alla orosmoln och glädjas åt allt som är bra istället.
Låt livet gå som på räls.
Om tåget har Helvetet som destination så är det i alla fall skönt att få åka i första klass.

“The mind is its own place, and in itself can make a heaven of hell, a hell of heaven..”
― John Milton

Det är i tankens tåg vi åker. Tanken är första och sista klass och blandar friskt.

nej, det är i känslans tåg vi åker - som vi sedan klär i ord och omvandlar till tanke...

[iris]

Så fortplantningens varma ömhet och samtidigt åtrå och allt det vackra i detta - ska ju in i en slags "setting" där detta kan fördjupas och ge tryggheten i en stabilitet.

När man inser att i botten på alla - bor samma ---- längtan. Samma önskan.
Vad har man då att se i andra som man själv har men --- tror de inte har?

Det är väl inte vårt yttre skal som gör vad och vem vi är - utan det är väl innehållet. Och mänskan är lik överallt. Har samma drömmar, samma önskningar, samma behov och samma djupa längtan.
Så - vi är inne i oss --- alla lika. Lika sköra, lika längtande och lika i våra behov av förståelse och sympati och godhet.
Kärlek

I denna texten ser jag antydningar till att allt liv är värdefullt/meningsfullt. Det är endast genom känslorna inför livets kvaliteer vi kan förhålla oss till värde, mening och syfte, inte genom fakta. Att naturligt liv har en inneboende strävan efter att fortplanta sig och överleva är ett faktum och dett fakta har inget anspråk på värde, mening eller syfte. Jag ser en "modern myt" i den vetenskapliga materialistiska världsbilden. Tanken att "meningen med livet är att fortplatnas och överleva" är ett symptom av den.

Det är från en helt annan "källa" värde, mening och syfte kommer. Ingen logik, matematik eller empiri kan göra anspråk på dem. Det är inte dessa modaliteters arbetsområde, dem jobbar inte med sånt, men det vet ju du

nja, "det är endast genom känslorna inför... - inte genom fakta"... fakta är ju att saker och hur saker ter sig - är, när de är ett faktum. Därmed är ju faktum - vad som är i form av det vi kan se och observera i vår omvärld en produkt av det vi skapar och gör (vad som de facto händer) och detta i sin tur påverkar våra känslor och vårt känsloliv. Du ser säkert det cirkulära i denna påverkansprocess.
Människans inneboende komplexitet och förmåga att beräkna utfall gör att vi - till skillnad från djuren som lägrar och sedan när de gjort detta går vidare - vill gärna binda upp både oss och andra till långvariga och hållbara relationer. Eftersom detta har för oss en fysiologisk nödvändighet som genererar vad vi kallar för trygghet, stabilitet och förutsägbarhet. Samt tränar oss i något viktigt för mänsklig fortlevnad som art och ras: uthållighet, förmåga till ärlighet osv.
Alla dessa egenskaper har vi nytta av - MEN även fågelarter är monogama och väljer en enda livspartner - när den dör brukar de inte finna en ny. Varför?

Vad vi betecknar - sätter ord på oavsett varifrån detta (sett som företeelse eller känsla) kommer - skapar samtidigt också det som betecknas.
Det var vad jag diskuterade (utan framgång faktiskt) i tråden om det Absoluta avseende sanning. Vi både betecknar det som är - och när vi gör det skapar vi det som är.

https://www.sciencefocus.com/nature/mon ... nd-humans/

[Smisk]

nja, "det är endast genom känslorna inför... - inte genom fakta"... fakta är ju att saker och hur saker ter sig - är, när de är ett faktum. Därmed är ju faktum - vad som är i form av det vi kan se och observera i vår omvärld en produkt av det vi skapar och gör (vad som de facto händer) och detta i sin tur påverkar våra känslor och vårt känsloliv. Du ser säkert det cirkulära i denna påverkansprocess.
Människans inneboende komplexitet och förmåga att beräkna utfall gör att vi - till skillnad från djuren som lägrar och sedan när de gjort detta går vidare - vill gärna binda upp både oss och andra till långvariga och hållbara relationer. Eftersom detta har för oss en fysiologisk nödvändighet som genererar vad vi kallar för trygghet, stabilitet och förutsägbarhet. Samt tränar oss i något viktigt för mänsklig fortlevnad som art och ras: uthållighet, förmåga till ärlighet osv.
Alla dessa egenskaper har vi nytta av - MEN även fågelarter är monogama och väljer en enda livspartner - när den dör brukar de inte finna en ny. Varför?

Vad vi betecknar - sätter ord på oavsett varifrån detta (sett som företeelse eller känsla) kommer - skapar samtidigt också det som betecknas.
Det var vad jag diskuterade (utan framgång faktiskt) i tråden om det Absoluta avseende sanning. Vi både betecknar det som är - och när vi gör det skapar vi det som är.

Fint, nu är vi inne på andra ämnen, mycket roligare än rasism, så Pilatus kommer snart och tar oss...

Pratar vi om hur mening existerar och dess relation till naturen nu?

Argumenterar du för att de är sammanflätade?

Våra förmågor som kräver komplexa inre processer tänker jag är nödvändiga för att vi skall uppfatta, förstå och hantera mening som jag tror du är inne på.

Det är MED dessa förmågor vi tänker och känner "överlevnad och fortplantning är meningen med naturen och oss". Vi kan lika gärna tänka att det är meningslöst att existera, med samma system.

Själva "ÄR delen" leder inte till eller från "BÖR delen". Kunskapen om kvantiteten och förhållandet till värden, mening och syfte är väsensskilda som bekant. Därför får den där "myten" att meningen med livet är överlevnad och fortplantning FÖR att allt liv strävar efter gärna kritik av mig.

Däremot är det som jag ser det meningsfullt att existera, fortplantas och överleva. De är alla värdefulla fenomen.

[iris]

Fint, nu är vi inne på andra ämnen, mycket roligare än rasism, så Pilatus kommer snart och tar oss...

Pratar vi om hur mening existerar och dess relation till naturen nu?

Argumenterar du för att de är sammanflätade?

Våra förmågor som kräver komplexa inre processer tänker jag är nödvändiga för att vi skall uppfatta, förstå och hantera mening som jag tror du är inne på.

Det är MED dessa förmågor vi tänker och känner "överlevnad och fortplantning är meningen med naturen och oss". Vi kan lika gärna tänka att det är meningslöst att existera, med samma system.

Själva "ÄR delen" leder inte till eller från "BÖR delen". Kunskapen om kvantiteten och förhållandet till värden, mening och syfte är väsensskilda som bekant. Därför får den där "myten" att meningen med livet är överlevnad och fortplantning FÖR att allt liv strävar efter gärna kritik av mig.

Däremot är det som jag ser det meningsfullt att existera, fortplantas och överleva. De är alla värdefulla fenomen.

mmm vi får leva i fruktan för den "onde P"... för att vi inte håller reglerna...

du är där och pekar rätt på det.
Det
i detta fall (som i alla fall) är detta lilla böra som (oh min älsklige Kant) redan sades av Mannen Kanten inte kommer av är. Vi kan inte se prov på det ur vår verklighet (det som omger oss) men det gäckar vid horisonten.
Rasism å andra sidan är högmodets uttryck.
Det är en verbaliserad känsla av att känna sig mer, bättre, större, finare, underbarare - I am worth it... typ.

Så om vi har våra känslor som är som en snårskog och vi tar vår lilla sabel och sablar oss igenom den kommer vi till ett bör?
Njet.
Så var uppstår detta?

[iris]

Pratar vi om hur mening existerar och dess relation till naturen nu?

Argumenterar du för att de är sammanflätade?

mmm mening. Ett litet varför.
eller hur
börjar man borra i detta varför tillräckligt djupt
brukar man komma till
något primitivt, primärt, logiskt överlevnadsmässigt som vi "adornerar" med ytterligare känslor och begrepp som
ett
tempel

[Smisk]

Väldigt fin artikel i Språktidningen! Tack för den.
Understryker att språket är ett kommunikationsmedel som det inte går att ställa alltför strikta krav på vad gäller logik och vetenskaplighet.
Däremot vikten av att olika sammanhang kan behöva olika ord för samma fenomen.

"Men ras är ett ord som inte används så ofta, vilket hon tror handlar om en underliggande rädsla för att behöva förhålla sig till just vita privilegier. Det är själva poängen med att använda ordet ras, att peka på vilka privilegier som följer med vitheten, inte att peka ut vilka som är icke-vita."

"Ras är alltså vad man brukar kalla för ett markerat ord – ett ord som syns. Genom att använda det tar man ställning på ett eller annat sätt, oavsett vad man tycker om ordet i sig."

Ordet "rasifiera" innehåller också "ras" ...

Jag köper språkanvändarargumentet, jag tramsar lite bara.

Rasifiera innehåller ras då betydelsen är att göra något som inte är till ras. Så det är tydligt och bra tycker jag.

Poängen med att använda ras kommer ut att man tänker sig att människor handlar om olika raser, det är så det använts från början vad jag förstår. Att det sedan fortsätter användas när man vet att det inte finns olika raser blir som sagt missvisande.

[Smisk]

du är där och pekar rätt på det.
Det
i detta fall (som i alla fall) är detta lilla böra som (oh min älsklige Kant) redan sades av Mannen Kanten inte kommer av är. Vi kan inte se prov på det ur vår verklighet (det som omger oss) men det gäckar vid horisonten.
Rasism å andra sidan är högmodets uttryck.
Det är en verbaliserad känsla av att känna sig mer, bättre, större, finare, underbarare - I am worth it... typ.

Så om vi har våra känslor som är som en snårskog och vi tar vår lilla sabel och sablar oss igenom den kommer vi till ett bör?
Njet.
Så var uppstår detta?

Mycket bra fråga, ytterligare ett ämne för en ny tråd

Hur uppstår värden? Bör?

Håller med om att rasism drivs av känslor av överlägsenhet. Dessa drivs av känslor av underlägsenhet, alltså av en ängslighet inför att själv inte ha värde i andras ögon. Detta i sin tur är en funktion av att söka trygghet och kontroll. En psykologisk virvel vi alla har på olika sätt men som kan påverkas till viss del.

Jag menar att tankarna som "fångar världen" stärker en sådan virvels benägenhet att kvarstå i en negativ spiral om man inte tittar klartänkt på den. Tanken "jag är rasist" eller "du är rasist" ger vatten på den kvarnen. Man får stänga av vattnet så lugnar sig virveln.

[iris]

du är där och pekar rätt på det.
Det
i detta fall (som i alla fall) är detta lilla böra som (oh min älsklige Kant) redan sades av Mannen Kanten inte kommer av är. Vi kan inte se prov på det ur vår verklighet (det som omger oss) men det gäckar vid horisonten.
Rasism å andra sidan är högmodets uttryck.
Det är en verbaliserad känsla av att känna sig mer, bättre, större, finare, underbarare - I am worth it... typ.

Så om vi har våra känslor som är som en snårskog och vi tar vår lilla sabel och sablar oss igenom den kommer vi till ett bör?
Njet.
Så var uppstår detta?

Mycket bra fråga, ytterligare ett ämne för en ny tråd

Hur uppstår värden? Bör?

Håller med om att rasism drivs av känslor av överlägsenhet. Dessa drivs av känslor av underlägsenhet, alltså av en ängslighet inför att själv inte ha värde i andras ögon. Detta i sin tur är en funktion av att söka trygghet och kontroll. En psykologisk virvel vi alla har på olika sätt men som kan påverkas till viss del.

Jag menar att tankarna som "fångar världen" stärker en sådan virvels benägenhet att kvarstå i en negativ spiral om man inte tittar klartänkt på den. Tanken "jag är rasist" eller "du är rasist" ger vatten på den kvarnen. Man får stänga av vattnet så lugnar sig virveln.

En smula poet...
vackert med kontrasten mellan virvel och spiral - mjukt och hårt
sant med att under det hårda finns alltid det mjuka ofullbordade, rädda - allt som föds ur villkorad kärlek både explicit "om du inte - då älskar jag dig inte" och implicit "om du inte, ser jag dig inte, hör dig inte" som det lilla barnet fruktar av förälderns som inte heller fick annat så sluts cirklarna.