En möjlig lösning på socialism vs liberalism
Moderator: Moderatorgruppen
En möjlig lösning på socialism vs liberalism
tar tillbaka det
Intressant, bra skrivet
"Men min lösning ett statiligt kontrollorgran med extremt sofistiskerade psykologer med medvetandefilosofisk insikt som ser till att alla mår bra och klarar att hantera sin autonoma frihet. "
Har inte detta tema avhandlats i en känd roman? Tänka, tänka hum vad heter den nu? Du sköna nya värld? Nej det var om lycka, lycka utan smärta. Hum har det på tungan.
I vilket fall så är det även inom liberala kretsar en brännande och alltid aktuell fråga. Vad göra med de svagaste och de som är totalt oförmögna att fatta egna rationella beslut. Har ingen patentlösning. Vill ju inte ha ett samhälle där vi låter de svagaste kastas ut i tiggeri och förnedring. Boendes på gatan och i språng kring tunnelbanespåren. Tur att vi inte lever i ett sådant extremt liberalt samhälle. Har ryktats om ett sådant samhälle där detta sker, men där staten samtidigt arbetar hårt med att tex förbjuda studenternas flakåkande därför att några få, 2-3 st skadas varje år. Så adjö med den friheten, på flaken. Ett konstigt samhälle. Bryr sig inte om de svagaste men ska styra och ställa i vuxna människors liv, på ett ganska absurt sätt. Vad kallas ett sådant samhälle?
Ett samhälle som fördömer konsumtion av alkohol, allt eftersom det är skadligt för hälsan. Där staten reglerar försäljningen av alkohol. Där undersökning efter undersökning visar på hur skadligt alkohol är. Allt detta för att skydda medborgarna. Där en av statens största (den största tror jag) försäljningsframgång är vad? Sprit. Genom aggressiv marknadsföring har man lyckats prångla ut sprit värd för miljarder till... ja till alla andra som inte bor i landet. En sådan stat, hum nej låt oss slippa den.
Nåväl är det av altruism vi skulle hjälpa de svagaste? Kanske men mer troligt så att vi vet att vem som helt kan hamna i den situationen. Så att hjälpa de svagaste kan ses som en försäkring, för ens egen skull. Låter kanske lite krasst men så tror jag det i mångt och mycket är. (vi behöver inte köra en ny altruismtråd, det finns redan en hel
"Men min lösning ett statiligt kontrollorgran med extremt sofistiskerade psykologer med medvetandefilosofisk insikt som ser till att alla mår bra och klarar att hantera sin autonoma frihet. "
Har inte detta tema avhandlats i en känd roman? Tänka, tänka hum vad heter den nu? Du sköna nya värld? Nej det var om lycka, lycka utan smärta. Hum har det på tungan.
I vilket fall så är det även inom liberala kretsar en brännande och alltid aktuell fråga. Vad göra med de svagaste och de som är totalt oförmögna att fatta egna rationella beslut. Har ingen patentlösning. Vill ju inte ha ett samhälle där vi låter de svagaste kastas ut i tiggeri och förnedring. Boendes på gatan och i språng kring tunnelbanespåren. Tur att vi inte lever i ett sådant extremt liberalt samhälle. Har ryktats om ett sådant samhälle där detta sker, men där staten samtidigt arbetar hårt med att tex förbjuda studenternas flakåkande därför att några få, 2-3 st skadas varje år. Så adjö med den friheten, på flaken. Ett konstigt samhälle. Bryr sig inte om de svagaste men ska styra och ställa i vuxna människors liv, på ett ganska absurt sätt. Vad kallas ett sådant samhälle?
Ett samhälle som fördömer konsumtion av alkohol, allt eftersom det är skadligt för hälsan. Där staten reglerar försäljningen av alkohol. Där undersökning efter undersökning visar på hur skadligt alkohol är. Allt detta för att skydda medborgarna. Där en av statens största (den största tror jag) försäljningsframgång är vad? Sprit. Genom aggressiv marknadsföring har man lyckats prångla ut sprit värd för miljarder till... ja till alla andra som inte bor i landet. En sådan stat, hum nej låt oss slippa den.
Nåväl är det av altruism vi skulle hjälpa de svagaste? Kanske men mer troligt så att vi vet att vem som helt kan hamna i den situationen. Så att hjälpa de svagaste kan ses som en försäkring, för ens egen skull. Låter kanske lite krasst men så tror jag det i mångt och mycket är. (vi behöver inte köra en ny altruismtråd, det finns redan en hel
Som sagt var det en mer avancerad tanke som handlade om att få människor att utveckla omdöme och komma till självinsikt.
Genom att införa regelbunda mentala undersökningar. Ungefär som att gå till tandläkarn.
Men samtidigt föra över ansvaret från människorna till samhället.
Nu är det så att människan själv måste ta avsvaret och söka hjälp, men som alla som mått dåligt vet, så orkar man inte när man mår dåligt söka hjälp. Det är för mig inte en fråga om att man inte "vill ha hjälp" utan att man genom att omdömet slagits ut inte orkar bry sig. Människan resonerar alltså inte längre rationellt och blir självdesktruktiv.
Vi måste alltså sätta en större press och lära människor att det finns hjälpa att få och att samhället även har regelbundna kontakter med människorna. De människor som far illa har som sagt ofta dåliga kontaktnät. Människor märker alltså inte att de börjar må dåligt, eftersom utsatta människor ofta har väldigt språk och kommunikationsproblem för att förstå sig själva och människor i sin närhet.
Det var inte fråga om att förbjuda någonting för mentalt friska människor. De får supa, knarka köra flakmoppe etc. med omdömme.
Däremot ska sjuka människor få hjälp så att de inte gör destruktiva handlingar. Utsatta människor gör som sagt inte destruktiva handligar för att de mår bra av det, utan för att de i första hand vill fly den konstanta ångesten som förföljer dem.
Problemet är att vi inte bryr oss om varandra. Om vi inrätar instutioner med människor som verkligen bryr sig om sina patienter så kommer dessa patienter få en godare människosyn och därför även värna om sina medmänniskor mer.
Men men.
Genom att införa regelbunda mentala undersökningar. Ungefär som att gå till tandläkarn.
Men samtidigt föra över ansvaret från människorna till samhället.
Nu är det så att människan själv måste ta avsvaret och söka hjälp, men som alla som mått dåligt vet, så orkar man inte när man mår dåligt söka hjälp. Det är för mig inte en fråga om att man inte "vill ha hjälp" utan att man genom att omdömet slagits ut inte orkar bry sig. Människan resonerar alltså inte längre rationellt och blir självdesktruktiv.
Vi måste alltså sätta en större press och lära människor att det finns hjälpa att få och att samhället även har regelbundna kontakter med människorna. De människor som far illa har som sagt ofta dåliga kontaktnät. Människor märker alltså inte att de börjar må dåligt, eftersom utsatta människor ofta har väldigt språk och kommunikationsproblem för att förstå sig själva och människor i sin närhet.
Det var inte fråga om att förbjuda någonting för mentalt friska människor. De får supa, knarka köra flakmoppe etc. med omdömme.
Däremot ska sjuka människor få hjälp så att de inte gör destruktiva handlingar. Utsatta människor gör som sagt inte destruktiva handligar för att de mår bra av det, utan för att de i första hand vill fly den konstanta ångesten som förföljer dem.
Problemet är att vi inte bryr oss om varandra. Om vi inrätar instutioner med människor som verkligen bryr sig om sina patienter så kommer dessa patienter få en godare människosyn och därför även värna om sina medmänniskor mer.
Men men.
Kallekula skrev:"Men min lösning ett statiligt kontrollorgran med extremt sofistiskerade psykologer med medvetandefilosofisk insikt som ser till att alla mår bra och klarar att hantera sin autonoma frihet. "
Har inte detta tema avhandlats i en känd roman? Tänka, tänka hum vad heter den nu? Du sköna nya värld? Nej det var om lycka, lycka utan smärta. Hum har det på tungan.
PopJimmy, din lösning känns inte som nån medelväg mellan extrem styrning och extrem icke-styrning vilket man trodde när man såg titeln på tråden. Istället är lösningen just extrem styrning. Jag tror inte på den: som många, absolut inte bara liberaler, poängterat, så fungerar ditt system inte just för att det inte finns några "perfekta rationella varelser" som dina superpsykologer måste vara. Dessutom kommer den makt de antagligen måste tilldelas korrumpera dem.
Liberalismen bör inte ses som en vision, utan som det minst onda alternativet vi har till buds. F ö anser jag att en liberal stat bör kompletteras med rejäla doser konservatism; jag är inte för "every man is an island" utan snarare att vi bygger ett samhälle tilsammans.
Liberalism och socialism är båda två ett slags "plåster på såren" för vad den ursprungliga kulturen har ställt till med. De är alltså båda reaktionära. Jag har en inbyggd skepsis mot reaktionära lösningar för de tenderar att bli ytliga och ineffektiva, dessutom krävs det enromt mycket onödigt arbete för att hålla dom igång, samt att det ställer omänskliga krav på dem som ska utföra det hela.
Ta till exempel detta med lag och rätt. En i grunden reaktionär företeelse. Man skriver en lag och när någon bryter mot den skickar man denne i fängelse eller ger böter. Med andra ord förväntar man sig att folk KOMMER att förbryta sig mot lagen, vilket leder till att lagen bara fungerar så länge som folk inte förbryter sig mot den.
Trots det så fortsätter folk att skrika efter "hårdare tag" och fler lagar, för tydligen har vi inte tillräckligt många än....
Bättre är istället att studera samhället som det är och ta reda på vad som inte fungerar och varför och helt enkelt förändra i den grundläggande designen sådant som ger upphov till onödiga problem.
Det är inget konstigt med det, det är samma sak som man måste göra när man tränar sport, om man ska lära sig måla eller skriva. Man måste kolla på vad man gjorde fel för att sedan kunna förbättra sig.
Problemet med politik är att det lätt sker över människors huvuden och alltid slutar med ett elitstyre och maximal kontroll, vilket inte gagnar någon förutom de som råkar befinna sig i den gynnsamma postionen att dra fördel av det arrengemanget.
Ta till exempel detta med lag och rätt. En i grunden reaktionär företeelse. Man skriver en lag och när någon bryter mot den skickar man denne i fängelse eller ger böter. Med andra ord förväntar man sig att folk KOMMER att förbryta sig mot lagen, vilket leder till att lagen bara fungerar så länge som folk inte förbryter sig mot den.
Trots det så fortsätter folk att skrika efter "hårdare tag" och fler lagar, för tydligen har vi inte tillräckligt många än....
Bättre är istället att studera samhället som det är och ta reda på vad som inte fungerar och varför och helt enkelt förändra i den grundläggande designen sådant som ger upphov till onödiga problem.
Det är inget konstigt med det, det är samma sak som man måste göra när man tränar sport, om man ska lära sig måla eller skriva. Man måste kolla på vad man gjorde fel för att sedan kunna förbättra sig.
Problemet med politik är att det lätt sker över människors huvuden och alltid slutar med ett elitstyre och maximal kontroll, vilket inte gagnar någon förutom de som råkar befinna sig i den gynnsamma postionen att dra fördel av det arrengemanget.
Kiifen skrev:Liberalism och socialism är båda två ett slags "plåster på såren" för vad den ursprungliga kulturen har ställt till med.
Det låter som om du har nån idé om att det finns nån "ren kärna" som sen blir depraverad av kulturen. Det låter som en väldigt märklig, Rousseansk, föreställning, tycker jag.
Traditionellt har man ju tvärtom sett liberalismen och (i synnerhet) socialismen som positiva upplysningsideologier som tror att människan är i grunden god och inte behöver "tuktas". (Liberalismen kan ju dock, som jag antydde i förra posten, ses även på ett annat sätt, som en "last resort when all else fails").
Den tuktande ideologin, som inte tror på människans godhet, är istället konservatismen. Den tror att människan, släppt fri, kommer att förvandlas till ett vilddjur à la Hobbes eller "Flugornas Herre". I mångt och mycket är kristendomen konservativ i detta avseende också. Jag är det definitivt.
Stefan:
Jag sa att det var en "möjlig" lösning. Jag sa inte att det var en "trolig" lösning. Jag är ju utopiker och detta är bara fantasier. Jag tror egentligen inte på detta uppslag som en praktisk lösning. Jag tror samhällsutvecklingen går dit den vill. Mina ihopfantiserade fantasier är inget jag tror kommer att infria sig. Men jag tänker vilket fall som helst forsätta att tänja på människors ingrodda vardagsuppfatnningar om vad de tror är "möjligt" och "omöjligt" så mycket jag kan. Att det sen är "troligt" är jag tveksam om. Men om jag inte fortsätter att skriv om "möjliga", "potentiella", "visionära" lösningar kan jag lika gärna lägga mig ner på marken och dö.
För att ge ett exempel:
Lyssnade på Destructive Emotions: A Scientific Dialogue with the Dalai Lama http://www.amazon.com/gp/product/055380 ... e&n=283155 rätt nyligen. Och de diskuterade resultaten av en rad olika forskningsexpriment en pionärrforskare inom "affective neuropsychology" hade gjort på en väldigt avancerad buddhistisk meditationsutövare. Det var ett expriment som gick ut på att visa en samling med bilder, en i taget, på ansikten, fast bara under en extremt kort stund (kommer inte ihåg hur många millisekunder det var, men det kanske rörde sig om runt 50 millisekunder). Efter bilden blinkat till skulle testpersonen säga vilket sinnestillstånd personen på bilden befann sig i. De hade gjort testet på över 2000 personer. Statistiskt sätt hade poliser och människor i juridiska sammanhang högre poäng än "vanliga människor". Dock så hade denna munk (dvs första munken han undersökte, som var en väldigt avancerad meditationsutövare) överlägset högre poäng än ALLA som tidigare gjort testet. Ett sammanträffande? Troligtvis inte.
Jag kommer inte ihåg de andra testerna de diskuterade men flera andra av testerna som hade liknande häpnadsväckande resultat. I ett expriment använde de EEG maskiner på munken (som avläster olika former av hjärnaktivitet). De var flera expriment där munken fick olika direktiv att tänka eller visialisera olika känslor och tankar, och genom maskinen kunde forskaren konstatera att munken hade kontroll över områden som vi vanliga människor inte har kontroll över, men som aktiveras i samband då vi har starka upplevelser av lycka.
Saken är den att västerländska psykologer som är kritiska till sånna här grejer ofta har förutfattade meningar, och blir därför ofta välidigt paffa när de får se objektivt mätbara resultat som kontradikterar deras fördomar. Om du inte tror mig så kan jag bränna en skiva åt dig och du kan lyssna på det själv.
"Superpsykologer" som undersöker människors mentala hälsa är alltså en teoretisk möjlighet. Det finns onekligen BEVIS för.
Dels för bevis att de kan avgöra om människor mår dåligt och dels bevis hur man kan må bättre.
Att vi i väst inte tar sånna här saker på allvar är dock de största problemet. Men vi är ju rätt naiva också.
Jag sa att det var en "möjlig" lösning. Jag sa inte att det var en "trolig" lösning. Jag är ju utopiker och detta är bara fantasier. Jag tror egentligen inte på detta uppslag som en praktisk lösning. Jag tror samhällsutvecklingen går dit den vill. Mina ihopfantiserade fantasier är inget jag tror kommer att infria sig. Men jag tänker vilket fall som helst forsätta att tänja på människors ingrodda vardagsuppfatnningar om vad de tror är "möjligt" och "omöjligt" så mycket jag kan. Att det sen är "troligt" är jag tveksam om. Men om jag inte fortsätter att skriv om "möjliga", "potentiella", "visionära" lösningar kan jag lika gärna lägga mig ner på marken och dö.
Jag bygger iofs på mina observationer vad seriöst utövande av meditationstekniker (behöver inte vara i en religiös kontext) kan göra med en människas irrationella värld och omedvetna värld....Stefan skrev:Jag tror inte på den: som många, absolut inte bara liberaler, poängterat, så fungerar ditt system inte just för att det inte finns några "perfekta rationella varelser" som dina superpsykologer måste vara. Dessutom kommer den makt de antagligen måste tilldelas korrumpera dem.
För att ge ett exempel:
Lyssnade på Destructive Emotions: A Scientific Dialogue with the Dalai Lama http://www.amazon.com/gp/product/055380 ... e&n=283155 rätt nyligen. Och de diskuterade resultaten av en rad olika forskningsexpriment en pionärrforskare inom "affective neuropsychology" hade gjort på en väldigt avancerad buddhistisk meditationsutövare. Det var ett expriment som gick ut på att visa en samling med bilder, en i taget, på ansikten, fast bara under en extremt kort stund (kommer inte ihåg hur många millisekunder det var, men det kanske rörde sig om runt 50 millisekunder). Efter bilden blinkat till skulle testpersonen säga vilket sinnestillstånd personen på bilden befann sig i. De hade gjort testet på över 2000 personer. Statistiskt sätt hade poliser och människor i juridiska sammanhang högre poäng än "vanliga människor". Dock så hade denna munk (dvs första munken han undersökte, som var en väldigt avancerad meditationsutövare) överlägset högre poäng än ALLA som tidigare gjort testet. Ett sammanträffande? Troligtvis inte.
Jag kommer inte ihåg de andra testerna de diskuterade men flera andra av testerna som hade liknande häpnadsväckande resultat. I ett expriment använde de EEG maskiner på munken (som avläster olika former av hjärnaktivitet). De var flera expriment där munken fick olika direktiv att tänka eller visialisera olika känslor och tankar, och genom maskinen kunde forskaren konstatera att munken hade kontroll över områden som vi vanliga människor inte har kontroll över, men som aktiveras i samband då vi har starka upplevelser av lycka.
Saken är den att västerländska psykologer som är kritiska till sånna här grejer ofta har förutfattade meningar, och blir därför ofta välidigt paffa när de får se objektivt mätbara resultat som kontradikterar deras fördomar. Om du inte tror mig så kan jag bränna en skiva åt dig och du kan lyssna på det själv.
"Superpsykologer" som undersöker människors mentala hälsa är alltså en teoretisk möjlighet. Det finns onekligen BEVIS för.
Dels för bevis att de kan avgöra om människor mår dåligt och dels bevis hur man kan må bättre.
Att vi i väst inte tar sånna här saker på allvar är dock de största problemet. Men vi är ju rätt naiva också.
-
näckrosblad
Ett nyfascistiskt samhälle grundat på kastsystem?
http://anus.com/tribes/snus/nihilism/ar ... tare/kast/
Åtminstone inom människosläktet, så bör allt utgå ifrån kollektivet och den gemensamma idén, där individen är sekundär i betydelse. Därmed inte sagt att det är en platt socialism. Det system som får det egna samhället att få energi oberoende av yttre krafter, står att finna i ett slags ickelinjärt kastväsende inom detta kollektiv, där varje specialitet kommer till sin fulla potential genom en "strävan uppåt" och en konkurrens inom varje enskild kategori. På så sätt har individen ett bestämt mål, och utvecklar i den mån han kan både sig själv och sin kast mot ständigt högre höjder.
http://anus.com/tribes/snus/nihilism/ar ... tare/kast/
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster