Två skosäljare åker till ett land där inga bär skor. Säljare 1 ringer hem och säger: "Helt kört, jag tar nästa flyg hem inga bär skor här" säljare 2 ringer hem och säger: "Underbart skicka hela lagret inga bär skor här, nu ska det säljas".
En variant på det halvfulla/halvtomma glaset. Har tänkt på det ibland och har en del arbetskollegor som kommer ifrån överklassen. Varför lyckas de så pass bra som de ändå gör? Visst utbildning och kontaktnät (Sverige är inte så stort ändå och dessutom kontaktnät kan du fixa efter hand om du vill), men mycket tror jag handlar om inställning. Det är självklart att bli framgångsrik, att bilda kontakter, att mingla, att göra affärer, att få det där eftertraktade jobbet/tjänsten. Det bara flyter på. Själv kommer jag från klassisk medelklass och förundras över deras inställning. Jag är helt säker på att om bara våra förortsungar hade samma inställning så skulle många bli riktigt framgångsrika. Självuppfyllande profetior. Fascinerande och skrämmande att se att det verkligen fungerar så i verkligheten.
Det talas så mycket om utbildning och att detta skulle vara nyckeln för att bryta sig ur fattigdom. Säkerligen, men inställningen till karriär och samhället och vad det kan ge mig och vad jag kan tillföra skulle också vara på sin plats.
Inställning till vad livet ger
Moderator: Moderatorgruppen
Jag håller med om att det har mycket med inställning att göra.
Men problemet är fortfarande det sociala arvet: Rika människor växer upp i miljör där de lär sig hur de ska hantera miljön.
Min bror söker till Reklam på Beckmans, 2 av 10 har inte ett socialt arv av från övre eller övre medelklass . Det är inte så lätt som att bara säga att det bara är att "byta inställning". Det handlar snarare om att "byta livsstil". Man måste förstå hur man ska spela det sociala spelet annars kan man snabbt utfryst oavsett hur duktig man är i själva hantverket. Man måste förstå hur man ska annamma språk, attityd/värderingar, klädstil, beteende osv. Och detta är något underklass människor inte får i sin uppväxt. De lär sig hur man ska bete sig i helt andra sammanhang.
Naturligtvis är detta INTE aktuellt i alla typer av arbeten och arbetsplastser. Notera att jag även pratade om områden som i regel domineras av människor med bra bakgrund. Det finns vissa områden om människor blir väldigt framgångsrika utan att ha en bra bakgrund och ett exempel är allt som har med datorer att göra.
Naturligtvis har jag inte större insikt i vad jag snackar om. Jag speklerar mest här utifrån de intryck jag fått.
Men det viktigaste tipsen tror jag att är att börja med att blåsa upp sig själv genom att tycka att man själv är "elite" att man är någon som skiljer sig från "pöbeln". Sen är det bara att börja att köra över och utnyttja människor på de mest möjliga subtila och ömsesidiga sättent. Det tror jag är a och o.
Jag med slavmoral har däremot gått igenom så mycket skit att jag just nu inte har lust att utnyttja andra människor, men det slutar ju bara med att jag sitter och surar i nått hörn eftersom jag har mina naiva utopiska idéer om hur jag tycker saker "borde" vara som ingen bryr sig ett skit om.
När jag egentligen borde göra som alla rika affärsmän, nämnligen att lägga ner min tid på att komma på smarta strategier hur man kommer på nya sätt att suga ut och skapa behov hos fattiga, utsatta och emotionellt instabila människor.
Jag är helt enkelt för korkad.
Men problemet är fortfarande det sociala arvet: Rika människor växer upp i miljör där de lär sig hur de ska hantera miljön.
Min bror söker till Reklam på Beckmans, 2 av 10 har inte ett socialt arv av från övre eller övre medelklass . Det är inte så lätt som att bara säga att det bara är att "byta inställning". Det handlar snarare om att "byta livsstil". Man måste förstå hur man ska spela det sociala spelet annars kan man snabbt utfryst oavsett hur duktig man är i själva hantverket. Man måste förstå hur man ska annamma språk, attityd/värderingar, klädstil, beteende osv. Och detta är något underklass människor inte får i sin uppväxt. De lär sig hur man ska bete sig i helt andra sammanhang.
Naturligtvis är detta INTE aktuellt i alla typer av arbeten och arbetsplastser. Notera att jag även pratade om områden som i regel domineras av människor med bra bakgrund. Det finns vissa områden om människor blir väldigt framgångsrika utan att ha en bra bakgrund och ett exempel är allt som har med datorer att göra.
Naturligtvis har jag inte större insikt i vad jag snackar om. Jag speklerar mest här utifrån de intryck jag fått.
Men det viktigaste tipsen tror jag att är att börja med att blåsa upp sig själv genom att tycka att man själv är "elite" att man är någon som skiljer sig från "pöbeln". Sen är det bara att börja att köra över och utnyttja människor på de mest möjliga subtila och ömsesidiga sättent. Det tror jag är a och o.
Jag med slavmoral har däremot gått igenom så mycket skit att jag just nu inte har lust att utnyttja andra människor, men det slutar ju bara med att jag sitter och surar i nått hörn eftersom jag har mina naiva utopiska idéer om hur jag tycker saker "borde" vara som ingen bryr sig ett skit om.
När jag egentligen borde göra som alla rika affärsmän, nämnligen att lägga ner min tid på att komma på smarta strategier hur man kommer på nya sätt att suga ut och skapa behov hos fattiga, utsatta och emotionellt instabila människor.
Jag är helt enkelt för korkad.
Kallekula: Du har säkert till stor del rätt. Vill tillägga att förebilder är nog direkt avgörande. Förebilden går liksom före och visar att det inte bara är möjligt utan t.o.m. helt naturligt. Ungdomen identifierar sig, knyter an, hakar på och vips så är kontraktet underskrivet.
En vän till mig gjorde nyligen sin lärarpraktik i två olika förortsskolor. Stureby resp. Fruängen. Båda ligger utanför Stockholm men I Stureby bor medeklass (i villa) och i Fruängen arbetarklass. Min vän noterade att båda klasser hade varsin förtryckare men förtryckarnas yta var motsatt varandras.
I Fruängen var förtryckaren en tuffing som gravt misskötte sina studier och trackade de som skötte sig. Men i Stureby var förtryckaren en ruggigt påläst kille som hela tiden pikade folk som svarade fel o.s.v.
Den ena höll klassen i schack med hjälp av sitt bildningsförakt emedan den andra föraktade obildning. En slump?
En vän till mig gjorde nyligen sin lärarpraktik i två olika förortsskolor. Stureby resp. Fruängen. Båda ligger utanför Stockholm men I Stureby bor medeklass (i villa) och i Fruängen arbetarklass. Min vän noterade att båda klasser hade varsin förtryckare men förtryckarnas yta var motsatt varandras.
I Fruängen var förtryckaren en tuffing som gravt misskötte sina studier och trackade de som skötte sig. Men i Stureby var förtryckaren en ruggigt påläst kille som hela tiden pikade folk som svarade fel o.s.v.
Den ena höll klassen i schack med hjälp av sitt bildningsförakt emedan den andra föraktade obildning. En slump?
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?
- Konrad Lorenz?
Facinerande. Onekligen. Man ser exempel på dessa klassmarkörer, det sociala arvet, sociala/kulturella kapitalet överallt när man kommer ut i arbetslivet.
Klassreproduktionen som det så fint heter, med allt vad det innebär, är en viktig faktor vad det gäller val av arbete och karriär. Den viktigaste i dagens samhälle i och med att vi, i princip, alla kan bli vad som helt.
Med studiemedel kan alla bli vad som helst (nästan). Alla kanske inte kan bli duktiga pianister, affärsmän osv p.g.a av de saknar vissa färdigheter men det sociala arvet är nog en mycket tungt vägande faktor.
Det är väl något som politiker som strävar efter att utjämna klasskillnader bör tänka på. Men det görs ju sällan något konkret kring detta. Undrar varför?
Klassreproduktionen som det så fint heter, med allt vad det innebär, är en viktig faktor vad det gäller val av arbete och karriär. Den viktigaste i dagens samhälle i och med att vi, i princip, alla kan bli vad som helt.
Med studiemedel kan alla bli vad som helst (nästan). Alla kanske inte kan bli duktiga pianister, affärsmän osv p.g.a av de saknar vissa färdigheter men det sociala arvet är nog en mycket tungt vägande faktor.
Det är väl något som politiker som strävar efter att utjämna klasskillnader bör tänka på. Men det görs ju sällan något konkret kring detta. Undrar varför?
Det är väl något som politiker som strävar efter att utjämna klasskillnader bör tänka på. Men det görs ju sällan något konkret kring detta. Undrar varför?
Att se till så att alla gymnasieutbildningar ger högskolebehörighet samt bygga nya högskolor ute i landet är ett försök att få arbetarklassen att utbilda sig och på sikt bryta de negativa effekterna av det sociala arvet.
Hur lyckosam är den strategin? Taktiken har fått mycket kritik men sådana här saker tar lång tid. Personligen tycker jag man borde satsa ännu mer på grundskole- och gymnasieutbildning samt även utbildningen av lärare.
Om förebilden är central så kan en entusiasmerande lärare bli denna förebild som bidrar till att eleven mentalt öppnar sig för flera alternativ. Men något systemskifte blir det inte.
Bortom mammas gata av Alexandra Pascalidou är en intressant och lättläst skildring om en klassresa. Innehåller flera iakttagelser om framförallt skolan.
Att se till så att alla gymnasieutbildningar ger högskolebehörighet samt bygga nya högskolor ute i landet är ett försök att få arbetarklassen att utbilda sig och på sikt bryta de negativa effekterna av det sociala arvet.
Hur lyckosam är den strategin? Taktiken har fått mycket kritik men sådana här saker tar lång tid. Personligen tycker jag man borde satsa ännu mer på grundskole- och gymnasieutbildning samt även utbildningen av lärare.
Om förebilden är central så kan en entusiasmerande lärare bli denna förebild som bidrar till att eleven mentalt öppnar sig för flera alternativ. Men något systemskifte blir det inte.
Bortom mammas gata av Alexandra Pascalidou är en intressant och lättläst skildring om en klassresa. Innehåller flera iakttagelser om framförallt skolan.
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?
- Konrad Lorenz?
I det fallet med olika miljöer, om en person är uppvuxen i en miljö där det är naturligt att se med tillförsikt på framtiden så är nog naturligt att störst energi läggs på att fokusera på att målet uppfylls och det som händer när man lyckats snarare än att man fokuserar på vad som kommer hända om man misslyckas.
Å andra sidan är det nog lätt hänt att samma person får det mycket tungt när det väl går åt skogen medan det kan vara normaltillståndet för vissa andra som är vana vid misslyckanden.
Å andra sidan är det nog lätt hänt att samma person får det mycket tungt när det väl går åt skogen medan det kan vara normaltillståndet för vissa andra som är vana vid misslyckanden.
Luipa skrev:Det är väl något som politiker som strävar efter att utjämna klasskillnader bör tänka på. Men det görs ju sällan något konkret kring detta. Undrar varför?
Att se till så att alla gymnasieutbildningar ger högskolebehörighet samt bygga nya högskolor ute i landet är ett försök att få arbetarklassen att utbilda sig och på sikt bryta de negativa effekterna av det sociala arvet.
Hur lyckosam är den strategin? Taktiken har fått mycket kritik men sådana här saker tar lång tid.
Problemet med den här typen av strategier är att det går ut över undervisningens och forskningens kvalitet. I mitt tycke skulle det vara bäst om man hade en gradering av universiteten av landet, som man har i USA, så att de bästa samlas på ett och samma ställe, samt att man har bara ett fåtal universitet: dvs. man lägger ner alla de nya högskolorna. Det skulle vara ekonomiskt och kunskapsmässigt bäst. Men det skulle vara negativt för arbeslöshetssiffrorna och för att få arbetarklassen att utbilda sig, visst.
Ett annat problem som tagits upp på senare tid är att samhället inte längre "prackar på" barnen sina värderingar och när bara medelklassföräldrarna ger barnen vettiga värderingar så får de ett stort försprång. T ex så blir det allt slappare med artighetsövningar, etc. i skolorna - det ses som förlegat att hålla på med sånt - men när man väl kommer ut i samhället ses såna som inte kan sånt som aviga och otrevliga.
Ett annat exempel är detta. Min morfar kom från den lägre medelklassen (uppfattar jag det som) och är uppväxt i Sthlms södra förorter. Han var säkert väluppfostrad för att vara lägre medelklass på 40-talet men kunde inte alla sociala koder från samhällets högre klasser. Vissa av dessa, som vissa bordsskickskoder, etc., lärdes emellertid explicit ut på reservofficersskolan han gick på (andra, mer informella koder snappade han upp själv). Det var inte tal om att såna saker skulle man inte "pracka på" andra (OK, nu var detta militären så det är ett extremfall, me ändå) - man visste att detta var nåt han måste kunna för att inte göra bort sig.
Eller ta "miljonsvenskan" som nu hyllas. Ebba Witt-Brattström som hag alltid ogillat har plötsligt stigit ett pinnhål iaf. Det är taskigt att inte "pracka på" barnen ordentlig svenska: när den kommer ut i arbetslivet kommer ingen utanför förorten att acceptera miljonsvenska.
Ytterligare ett exempel är katederundervisning (inte riktigt samma sak men ändå lite samma andas barn). Frånvaron av sån skadar, som många påpekat, arbetarbarn mest. Medelklassungar får stöd hemifrån och klarar skolan ändå men vad gäller arbetarungar måste man "pracka på" dem kunskap från katedern.
Summa summarum är att den märkliga blandning mellan socialistiskt jämlikhetsivrande och liberalt-anarkistiskt "låt-alla-göra-som-dom-vill" à la Makterna som styrt svensk skolpolitik, och svensk politik at large sen 68'-generationen dessvärre tog äver från Sträng, Erlander och grabbarna är det som verkligen förstör för arbetarungarna. Vad som behövs är en dos konservatism, som t ex de gamla sossarna hade, eller som en som Jan Björklund har.
Sen tror jag inte på ett klasslöst samhälle och tror att det är farligt att tro att man kan komma dit. Samhället kommer alltid att vara skiktat ekonomiskt och socialt. Man kan minimera problemen, men man kan inte ta bort alla problem.
PS:
Sen håller jag inte med om den beskrivning vissa av er ger: att överklassen/medelklassen lär sig att förtrycka folk medan arbetarklassen lär sig att stå med mössan i hand. I vissa fall kan det säkert vara så; har stött på vissa äldre överklassmän som trott sig äga världen, t ex. Men det är också så att i vissa över- och medelklassmiljöer så finns det en helt annan social smidighet. Man klarar av smalltalk, man tittar varandra i ögonen, man hälsar, man klarar av nyanser, jag kan räkna upp hundra saker. Att folk hellre anställer en tjugoåring från Bromma än en från Hökarängen kan bero på detta också.
Såg på tv nydligen, det var någon vänsterpartist som tyckte att man borde avskaffa läxan i grundskolan och argumentet var (inte exact furmulerat såhär, men det var innebörden:) att barn i lågklass familjer oftare inte gjorde läxan vilket gjorde att de snabbt halkade efter.Luipa skrev:Personligen tycker jag man borde satsa ännu mer på grundskole- och gymnasieutbildning samt även utbildningen av lärare.
Jag har personligen aldrig fått någon motivation eller "pepp" från mina föräldrar, de har haft väldigt låga krav på mig vilket gjort att jag fått vara nyfiken och undersöka saker. Tur nog så hade jag det väldigt lätt i skolan och blev inte skoltrött förrens i 8an (då jag började ifrågasätta skolsystemet eftersom jag aldrig fått det förklarat för mig varför överhuvud man går i skolan. Jag tyckte skolan var fullständigt onödig och fick det inte förklarat för mig att det är skolan som är inkörsporten till höga och intressanta jobb etc) När jag var skoltrött brydde sig inte mina förärdrar speciellt mycket... Eller jo det blev lite sura, men inte så farilgt. De blev ju aldrig någonting själva (förutom period alkoholister) och tyckte väll att det kände fel att sätta krav på mig. Dessutom hade de inte språk/tanke/pedagogiska färdigheter nog att förklara och motivera mig att gå i skolan.
Ja i Svergie har vi ju det ändå ganska bra ställt. Jmf med Japan där studentsjälvmord är extremt vanligt. Det är världens prestationshets (eftersom de har annamat våra västerländska idëer) i kombination med stor befolkning. Jag tror att detta kommer påverka oss i Sverige också på lång sikt när allt fler människor i flera länder får större möjligheter. Det är globaliseringens pris.Fication skrev:Å andra sidan är det nog lätt hänt att samma person får det mycket tungt när det väl går åt skogen medan det kan vara normaltillståndet för vissa andra som är vana vid misslyckanden.
Stefan:
Jag förstår dina idéer och dina poänger och jag håller med i stort sett allt du säger.
Problemet är bara detta: Du fick en stabil uppväxt och goda möjligheter. Om du skulle upplevt all den skit jag sett (och det är väll inte mycket jmft med andra) så tror jag att du skulle hålla med mig.
Det är inte värt det lidandet för de människor som mår dåligt, jmf med de "kickar" rika människor får.
Lidandet väger dels mycket tyngre hos den fattige än hos de irrationella kickarna den rike får (på en individuell nivå)
Men samtidigt är det inte heller värt det på en kollektiv nivå.
Varför denna samhällshets? Varför upprätthålla alla dessa konstlade moderna behov? Människan är trots allt en simpel varelse som kan vara nöjd med extremt små medel. (så länge vi inte matas med moderna framstegs illusioner som skapar kollektiva vanföreställningar om förädling som upprätthålls hos alla indvider i samhället)
Jag tror att människan inte blir lyckligare av att allt i samhället tissas upp i form av effektivitet. Vi behöver inte all denna skit som produceras.
Jag tycker att samhällsutvecklingen är oroande (eller jag ska inte säga att det har varit värre tidigare i historien). Men iallfa fall... Det vi lyfter upp som toppen och gräddan av samhället är företagen. Det finns en ganska intressant film som heter The Corporation http://www.thecorporation.com/ och bakgrunden till filmen är att rent historiskt så kom företag att få mer och mer inflytande i samhället och under en rättegång i usa så kom (rent juridiskt sett) företag att börja klassas som "en person", vilket nu innebar att de som drev och ägde företagen inte längre "kunde anses" som ansvariga för de konsekvenser företaget skapat (jag tror att det var något i den stilen).
Filmens tes är nu: Om nu företag kan anses vara "en person", hur skulle man då kunna klassifiera "denna person" utifrån de sätt företaget behandlade människor? De tar i filmen fram ett antal symptom (tror det är sex stycken) som de sedan verifierar mot en diagnos. Vet du var diagnosen blev? Psykopat.
Jag anser att det är överrationaliseringen av samhället som får oss att se andra människor som MEDEL för våra irationella INTENTIONER (önskningar). Här kan du läsa hur jag definerat irrationalitet/rationalitet http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 0029#30029
Företagen behandlar människor som medel för deras intressen. Företag är alltså grupper av människor (aktieägare) som går ihop för att på det mest möjliga effektiva sätt suga åt sig pengar. Som vi vet så är det inget av de stora företagen som bryr sig om mänskliga rättigheter, nedskräpning, förgiftning etc så länge det inte finns statliga lagar som hindrar dem (med då flyttar de utomlands).
Jag personligen vill inte stödja en sånhär överrationaliserande samhällsutveckling, men jag förstår att människor som föds in i säkra positioner inte bryr sig ett skit om sånt här utan bara vill vara en "individ" som "dominerar miljön".
Vi inser inte i all denna individ-förädligs-hets att vi, samtidigt som vi är individer ÄR miljön.
Det är den moderna visionen i ett nötskal: Individen som genom framsteg genom rationalisering dominerar miljön.
Är det verkligen värt det? Nej. Men människor tänker inte i perspektiv.
Men jag känner mer och mer att det är skit samma om man lyfter fram den grundläggande samhällsproblematiken, folk bryr sig helt enkelt inte. De inser inte att det faktiskt finns människor som bryr sig och att det helt enkelt GÅR att bry sig om saker utanför den moderna visionen.
Jag förstår dina idéer och dina poänger och jag håller med i stort sett allt du säger.
Problemet är bara detta: Du fick en stabil uppväxt och goda möjligheter. Om du skulle upplevt all den skit jag sett (och det är väll inte mycket jmft med andra) så tror jag att du skulle hålla med mig.
Det är inte värt det lidandet för de människor som mår dåligt, jmf med de "kickar" rika människor får.
Lidandet väger dels mycket tyngre hos den fattige än hos de irrationella kickarna den rike får (på en individuell nivå)
Men samtidigt är det inte heller värt det på en kollektiv nivå.
Varför denna samhällshets? Varför upprätthålla alla dessa konstlade moderna behov? Människan är trots allt en simpel varelse som kan vara nöjd med extremt små medel. (så länge vi inte matas med moderna framstegs illusioner som skapar kollektiva vanföreställningar om förädling som upprätthålls hos alla indvider i samhället)
Jag tror att människan inte blir lyckligare av att allt i samhället tissas upp i form av effektivitet. Vi behöver inte all denna skit som produceras.
Jag tycker att samhällsutvecklingen är oroande (eller jag ska inte säga att det har varit värre tidigare i historien). Men iallfa fall... Det vi lyfter upp som toppen och gräddan av samhället är företagen. Det finns en ganska intressant film som heter The Corporation http://www.thecorporation.com/ och bakgrunden till filmen är att rent historiskt så kom företag att få mer och mer inflytande i samhället och under en rättegång i usa så kom (rent juridiskt sett) företag att börja klassas som "en person", vilket nu innebar att de som drev och ägde företagen inte längre "kunde anses" som ansvariga för de konsekvenser företaget skapat (jag tror att det var något i den stilen).
Filmens tes är nu: Om nu företag kan anses vara "en person", hur skulle man då kunna klassifiera "denna person" utifrån de sätt företaget behandlade människor? De tar i filmen fram ett antal symptom (tror det är sex stycken) som de sedan verifierar mot en diagnos. Vet du var diagnosen blev? Psykopat.
Jag anser att det är överrationaliseringen av samhället som får oss att se andra människor som MEDEL för våra irationella INTENTIONER (önskningar). Här kan du läsa hur jag definerat irrationalitet/rationalitet http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 0029#30029
Företagen behandlar människor som medel för deras intressen. Företag är alltså grupper av människor (aktieägare) som går ihop för att på det mest möjliga effektiva sätt suga åt sig pengar. Som vi vet så är det inget av de stora företagen som bryr sig om mänskliga rättigheter, nedskräpning, förgiftning etc så länge det inte finns statliga lagar som hindrar dem (med då flyttar de utomlands).
Jag personligen vill inte stödja en sånhär överrationaliserande samhällsutveckling, men jag förstår att människor som föds in i säkra positioner inte bryr sig ett skit om sånt här utan bara vill vara en "individ" som "dominerar miljön".
Vi inser inte i all denna individ-förädligs-hets att vi, samtidigt som vi är individer ÄR miljön.
Det är den moderna visionen i ett nötskal: Individen som genom framsteg genom rationalisering dominerar miljön.
Är det verkligen värt det? Nej. Men människor tänker inte i perspektiv.
Men jag känner mer och mer att det är skit samma om man lyfter fram den grundläggande samhällsproblematiken, folk bryr sig helt enkelt inte. De inser inte att det faktiskt finns människor som bryr sig och att det helt enkelt GÅR att bry sig om saker utanför den moderna visionen.
Jag tror Rafael var ironisk och syftade på att vissa inte orkar skriva något konstruktivt utan kastar klasser m.m. i huvet på andra för att tillfredsställa lusten att trycka ner tangenter i offentlighetens ljus.
Tycker f ö att det också är osympatiskt att slå fast sakförhållanden grundat på rena spekulationer. Bättre då att vara tydlig med att man spekulerar, om man nu måste göra det.
Tycker f ö att det också är osympatiskt att slå fast sakförhållanden grundat på rena spekulationer. Bättre då att vara tydlig med att man spekulerar, om man nu måste göra det.
Visst kan det vara osympatiskt att dela in befolkningen i olika klasser och sedan tillskriva en klass ett negativt drag.
Jag har själv i denna tråd antytt att arbetarklassen i färre utsträckning än medelklassen ägnar sig åt högskole/universitets-studier. Orsaken till detta har jag påstått har att göra med avsaknaden av förebilder.
Kanske inte högre studier generellt underlättar den egna tillvaron? I sådana fall är det knappast negativt att inte studera vidare och mitt resonemang blir då ointressant. Eller är högre studier eftersträvansvärda men orsaken till att människor ur arbetarklassen i mindre grad studerar vidare absolut inte har med förebilder att göra? Det är kanske nödvändigt att omstrukturera ägandeförhållanden för att göra samhället mer jämnställt? Jag lyssnar gärna. Eller är det så att det inte är någon skillnad i val av utbildning om man jämför arbetarklass med medelklass? Jag lyssnar gärna på det örat också.
Eller är det stötande att påstå att vi lever i ett klassamhälle?
Jag har själv i denna tråd antytt att arbetarklassen i färre utsträckning än medelklassen ägnar sig åt högskole/universitets-studier. Orsaken till detta har jag påstått har att göra med avsaknaden av förebilder.
Kanske inte högre studier generellt underlättar den egna tillvaron? I sådana fall är det knappast negativt att inte studera vidare och mitt resonemang blir då ointressant. Eller är högre studier eftersträvansvärda men orsaken till att människor ur arbetarklassen i mindre grad studerar vidare absolut inte har med förebilder att göra? Det är kanske nödvändigt att omstrukturera ägandeförhållanden för att göra samhället mer jämnställt? Jag lyssnar gärna. Eller är det så att det inte är någon skillnad i val av utbildning om man jämför arbetarklass med medelklass? Jag lyssnar gärna på det örat också.
Eller är det stötande att påstå att vi lever i ett klassamhälle?
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?
- Konrad Lorenz?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster