Medvetandeproblemet

[Pilatus]

Du skrev: Det är enligt min uppfattning omöjligt att formulera problemet på ett komplett/begripligt sätt, då vi saknar basal kunskap om vissa atomära begrepp. Testa t ex med att välja att definiera ett ”sinne” som synen,
Det var ju det jag gjorde!

Synen definieras av sig själv. Om vi tex ser en färg tex blå. Det blåa man ser definieras av ”synen”.. det går inte att beskriva hur färgen ser ut.

Varför skulle det inte gå att beskriva blå färg. Vi kan beskriva dess våglängd som 435–500 nm. Din upplevelse av blått är däremot din. Jag kan inte veta exakt hur du uppfattar en molnfri sommarhimmel. Men jag gissar att dina receptorer inte skiljer sig märkbart från mina om du uppfattar ditt färgseende som normalt. Så medvetandet är inte fullt så mystiskt som många vill tro.

[antor]

Du skrev: Det är enligt min uppfattning omöjligt att formulera problemet på ett komplett/begripligt sätt, då vi saknar basal kunskap om vissa atomära begrepp. Testa t ex med att välja att definiera ett ”sinne” som synen,
Det var ju det jag gjorde!

Synen definieras av sig själv. Om vi tex ser en färg tex blå. Det blåa man ser definieras av ”synen”.. det går inte att beskriva hur färgen ser ut.

Varför skulle det inte gå att beskriva blå färg. Vi kan beskriva dess våglängd som 435–500 nm. Din upplevelse av blått är däremot din. Jag kan inte veta exakt hur du uppfattar en molnfri sommarhimmel. Men jag gissar att dina receptorer inte skiljer sig märkbart från mina om du uppfattar ditt färgseende som normalt. Så medvetandet är inte fullt så mystiskt som många vill tro.

Exakt. Vi är ett maskineri som definieras av nutidens lagar och förutsättningar. Om blått inte var relevant i dagens samhälle skulle ingen bry sig och alla skullle vara glada ändå. Blablabla. Kontext är nyckeln till allting liksom. Är kontexten nu är i NUET eller bara en villfarelse som vi använder för att som ett tröstpris elda oss framåt???

[Illusionen]

Kan vi inte ens formulera problemet, då kan vi väl inte lösa det heller -

Det är det jag skriver, förståelsen av medvetandet befinner sig utom räckhåll för oss.

Du skrev: Det är enligt min uppfattning omöjligt att formulera problemet på ett komplett/begripligt sätt, då vi saknar basal kunskap om vissa atomära begrepp. Testa t ex med att välja att definiera ett ”sinne” som synen,
Det var ju det jag gjorde!

Ja, men du använder dig som tidigare enbart av andra odefinierade atomära begrepp.
Du noterar alltså inte att jag skriver ”komplett”. Flertalet som skriver i tråden nu sitter fast i
rumtiden/verkligheten, och då har man totalt missat poängen med mitt koncept.
Den låsta tråden "Vad utgör medvetandets referens ?" redogör detaljerat för vad som efterfrågas,
men förefaller ha gått flertalet här spårlöst förbi. Tråden har dock i dag över 327.000 visningar.

Det finns en gräns för hur mycket tid jag är beredd att lägga på dessa, som det förefaller meningslösa
oändliga förklaringar. Några ytterligare kommentarer har jag ej.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=ZPdk5GaIDjo

[Pilatus]

Det finns en gräns för hur mycket tid jag är beredd att lägga på dessa, som det förefaller meningslösa oändliga förklaringar, ...

De ord jag använder då jag svarar dig är mycket väl definierade och återfinns nästan alltid i SAOB. Några egna vetenskapligt hållna undersökningar om hur världen är beskaffad har jag inte haft tillfälle att utföra.

Skall man hitta på egna förklaringsmodeller om hur medvetandet fungerar så kan det förstås bli besvärligt. Så jag kan förstå att det framstår som meningslöst att skriva oändliga förklaringar.

[förstår mig själv]

Du skrev: Det är enligt min uppfattning omöjligt att formulera problemet på ett komplett/begripligt sätt, då vi saknar basal kunskap om vissa atomära begrepp. Testa t ex med att välja att definiera ett ”sinne” som synen,
Det var ju det jag gjorde!

Synen definieras av sig själv. Om vi tex ser en färg tex blå. Det blåa man ser definieras av ”synen”.. det går inte att beskriva hur färgen ser ut.

Varför skulle det inte gå att beskriva blå färg. Vi kan beskriva dess våglängd som 435–500 nm. Din upplevelse av blått är däremot din. Jag kan inte veta exakt hur du uppfattar en molnfri sommarhimmel. Men jag gissar att dina receptorer inte skiljer sig märkbart från mina om du uppfattar ditt färgseende som normalt. Så medvetandet är inte fullt så mystiskt som många vill tro.

så mystiskt är det pga att det är otroligt att vi finns och har ett medvetande. Hur ska man beskriva och förklara den blå färgen. Man kan lära ett barn och peka på något blått och tillslut förstår det att det är blått den ser. Men det är inte en beskrivning av blått. Det är något man måste uppleva och förstå själv. Den definierar sig självt genom sinnena. Att blått har en viss våg längd är ingen beskrivning av den blåa färgen vi upplever.

[Algotezza]

Det finns ju en pedagogisk aspekt av ens tänkande, att kunna göra det begripligt för andra, för dem som inte har exakt samma erfarenheter som en själv eller det kunnade man har, men som likväl talar samma språk, rent principiellt. Ett tips är att hålla sig till vokabulären i SAOL och inte definiera om orden efter eget huvud.

Det är för övrigt vad jag har emot min favoritänkare Martinus, ty nästan alla ord han använder är hämtade är det vanliga språket men han definierar om dem, vilket gör att man måste veta vem man talar med för att det man säger ska bli begripligt och fråga sig: Är det någon som läst något av honom eller inte? Jag tror det lätt leder till sekterism.

[Pilatus]

Varför skulle det inte gå att beskriva blå färg. Vi kan beskriva dess våglängd som 435–500 nm.

så mystiskt är det pga att det är otroligt att vi finns och har ett medvetande.

Hur otroligt det än kan förefalla så finns det tänkande hominider. Det är förstås helt i enlighet med evolutionen.

Hur ska man beskriva och förklara den blå färgen.

Det var det jag skrev om. Ögats receptorer och att våra hjärnor är tillräckligt uniforma för att vi troligen uppfattar världen på ett likartat sätt. Ser vi på hur konstnärer beskriver naturen i sina gestaltningar så varierar det en hel del. Det beror på att vi tolkar (omgestaltar) det vi upplever. Våra sinnesorgan tar i objektiv mening emot samma slags information om världen, (mindre skillnader finns).

[förstår mig själv]

Tappar(färgseende) stavar och annat. Synnerven, lokalisation i cortex dit aktionspotentialerna når. Synapser, axon och dendriter osv. Ja allt det där kan jag.
Men jag menar endå att detta inte förklarar den blåa färgen. Snarare är det tvärt om att färgen förklarar receptorerna osv. Att färgen strålar ut ur vårat medvetande och bygger upp den logiskt. Tex genom hjärnan.

[Pilatus]

Tappar(färgseende) stavar och annat. Synnerven, lokalisation i cortex dit aktionspotentialerna når. Synapser, axon och dendriter osv. Ja allt det där kan jag.
Men jag menar endå att detta inte förklarar den blåa färgen. Snarare är det tvärt om att färgen förklarar receptorerna osv. Att färgen strålar ut ur vårat medvetande och bygger upp den logiskt. Tex genom hjärnan.

Jag läser en artikel (SvT 6 nov 2017) Hos ryggradsdjur finns vanligtvis fyra typer av tappar (människan tre typer) i ögonen som har varsin gen som bidrar till färgseende, ultraviolett, blått, grönt och rött. Ögats stavar använder en gen som ger förmågan att reagera på svagt ljus, rodopsin.
Begynnelsen till färgseendet lägger man ca 500 miljoner år bakåt i tiden. Så människans är knappast först med att urskilja färger. Det hade väl helt enkelt värde för vår anpassning till en värld som utstrålar mycket ljus i de våglängder som vi kallar färg. Så det är förstås som du säger att tapparna har anpassats efter de behov vi haft av att kunna urskilja färger.

fåglar som har ett tetrakromatiskt färgseende, d.v.s. baserat på fyra olika sorters tappar, vilket teoretiskt ger dem möjlighet att se dubbelt så många färger som vi. (Uppsala universitet 18 dec 2003)

[förstår mig själv]

Intressant är att man inte kan förstå eller föreställa sig en färg utan att se den (det vill säga utan att definiera den). Tänk om det skulle finnas ytterligare en färg. Det går inte att genom att förklara den med tex ord, det blir ingen definition; ingen bra beskrivning . Djur osv kan också ”förstå” färger genom att se dem. Jag är fascinerad över tex färger och över ”vad ögat ser, vad örona hör och vad jag känner. Dvs av medvetandet som är ett mirakel.
Vi tar det för givet det ”mirakel” vi lever i.
Stannar man upp och i nuet betraktar allt kan en känsla av vällust och vördnad uppstå. Många är nog så inne i sin bubbla av tankar så att de nästan kan ses som autistiska. De märker inte vad som finns omkring dem. Eller inom dem. Tyvärr. Men det går att ändra på genom införande av en ny kultur.

[förstår mig själv]

Samma som tex färger är känslorna. De definieras också genom att uppleva dem. Genom att känna. De går inte att beskrivas och förstås genom tex aktivitet i liimbiska systemet eller i hippocampus osv. Det är också fascinerande tycker jag. Ett mirakel. Stanna upp och känn den inre känslan i kroppen och begrunda detta mirakel som vi tenderar att ta för givet.

[Anders]

Cogito ergo sum

[Pilatus]

Cogito ergo sum

Jo, det är ju bekant. Och det stämmer säkert att åtskilliga av människans förfäder bland de högre primaterna tänkte och erfor. Även förhållandevis enkla djur är expressiva.

I skolåldern hade jag undulater. Den visade stor glädje då jag kom hem och intresserade mig för den. Annars kunde den vara tyst och inte flyga omkring så mycket. Ett par som fick barn tyckte sig vara tvungna att lämna sin undulat till en ny familj. Det fungerade dåligt, fågels saknade sina skötare och dog kort tid efter den flyttats.

[Anders]

Förhållandet människa/djur är intressant. Funderar en dvärgpapegoja? Eller en hund? Vilken grad av medvetande kan man tillskriva ett djur?
Man kan fundera härvidlag på sig själv också. Ibland är man en automata, ibland är sinnerna avstängda och man lever i medvetandet.

[Pilatus]

Vilken grad av medvetande kan man tillskriva ett djur?

Hundar som sällskapsdjur befinner sig ett gott stycke från sitt ursprung. Men något finns alltid kvar, jaktinstinkt, revirpinkande (bokstavligen), luktsinnet är det viktigaste organet. Vill man ha en vänlig hund så är Saluki ett alternativ. De är mycket vackra och kan tränas för coursing. Nackdel med hundar är att man kommer att ägna rätt mycket tid tillsammans med dem, de är i det avseendet som barn och behöver uppmärksamhet och kärlek. De blir mycket tillgivna.

Fåglar är betydligt enklare, men även de vill känna samhörighet och vill förstås ha något meningsfullt att göra, träna litet. Det finns alltid en del att lära.