Medvetandeproblemet

[förstår mig själv]

Medvetandet/upplevelser är allt vi kan vara säkra på. Så det är lite spekulativt att förutsätta att det finns andra medvetande, eller något ”utanför” oss. Om jag påstår att jag är det enda medvetandet kan ni säga om jag har fel såklart.

[Pilatus]

Medvetandet/upplevelser är allt vi kan vara säkra på. Så det är lite spekulativt att förutsätta att det finns andra medvetande, eller något ”utanför” oss. Om jag påstår att jag är det enda medvetandet kan ni säga om jag har fel såklart.

Solipsismen är en idé som övergivits, det finns andra människor, det finns en värld. Och även om du tror att allt är en illusion så måste du ju leva som om allt finns på riktigt.
Har du läst Max Stirner: Der Einzige und sein Eigentum

[förstår mig själv]

Medvetandet/upplevelser är allt vi kan vara säkra på. Så det är lite spekulativt att förutsätta att det finns andra medvetande, eller något ”utanför” oss. Om jag påstår att jag är det enda medvetandet kan ni säga om jag har fel såklart.

Solipsismen är en idé som övergivits, det finns andra människor, det finns en värld. Och även om du tror att allt är en illusion så måste du ju leva som om allt finns på riktigt.
Har du läst Max Stirner: Der Einzige und sein Eigentum

Snarare är det så att man ännu mer får leva som om allt är på riktigt.

[Pilatus]

Solipsismen är en idé som övergivits, det finns andra människor, det finns en värld. Och även om du tror att allt är en illusion så måste du ju leva som om allt finns på riktigt.
Har du läst Max Stirner: Der Einzige und sein Eigentum

Snarare är det så att man ännu mer får leva som om allt är på riktigt.

Då är ju problemet upplöst i en falsk föreställning om att världen är en illusion. Ingen kan leva efter den. Helst bör man läsa någon enkel bok i filosofi som förklarar realismens styrka över en bleknad föreställning om solipsismens giltighet.

[förstår mig själv]

Skaffa dig lite egna idéer och tankar istället för dina böcker.

[Illusionen]

Kanske har jag fel, men en brist i de resonemang ni nu för, förefaller vara att det saknas
en referens/förankring för det som hävdas. Det blir då lite av frisvävande påståenden.
Om det t ex hävdas att något existerar, vad refererar existensen till ?

/ Illusionen och Jeppe

[Pilatus]

Om det t ex hävdas att något existerar, vad refererar existensen till ?

Senast argumenterade jag mot solipsismen som menar att det enda som existerar är den egna upplevelsen. Vad refererar det till?

Själv anser jag att världen existerar. Det är en metafysisk och ontologisk uppfattning som refererar till modern vetenskap. Känner du till någon enda vetenskapligt utbildad människa som har goda skäl att förhålla sig kritisk till en sådan utsaga. Det finns ett par argument, jag vet, vill du diskutera dem så ok?

Solipsismen är en meningslös ståndpunkt.

[Anne]

Solipsismen är en lärorik erfarenhet.

[förstår mig själv]

Hela medvetandet beror också av ”livets bok” . Viktigt att ta med egna upplevelser när man bildar sina filosofiska idéer. Livet ger empiristisk kunskap.

[Pilatus]

Hela medvetandet beror också av ”livets bok”.

Ja, visst, i högsta grad. Allt vad vi tar in via våra sinnen och bevarar i minnet. Allt vad vi förmår att lära av livet och skolan.

[Illusionen]

Solipsismen är en meningslös ståndpunkt.

Ja, det förhåller sig sannolikt så.
Kan svaret (betr Solipsismen) döljas av att frågan är felaktigt/ofullständigt formulerad ?
Gränserna/gränsdragningen är med mitt betraktelsesätt i viss mening perspektivberoende.
Min hypotes kan i sammanhanget ses som ett exempel på hur olika komplexa perspektiv går
att förklara utifrån en enkel balansförutsättning, som utgör den basala bokomliggande orsaken.
Om så är fallet utmynnar ant diskussionen i att det rör sig om en definitions och tolkningsfråga.
Beskrivning av solipsism, som att det enda som existerar är den egna upplevelsen, utan
några bakomliggande orsaker, tenderar då, som du skriver, att bli meningslös. Vår verklighet utgör
då ”jagets” unika tolkning, utifrån den egna, av universum indirekt stipulerade, referensen.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

Solipsismen är en meningslös ståndpunkt.

Kan svaret (betr Solipsismen) döljas av att frågan är felaktigt/ofullständigt formulerad ?

Först måste man väl konstatera att det är en känsla av ensamhet som vidlåder en solipsist. En omöjlig inställning att i praktiken leva efter.

Ett försvar för solipsismen kan vara att använda Ockhams rakkniv. Är det inte höjden av metafysiskt slöseri att postulera en hel yttervärld när det inte behövs? Men mot det kan antas att det blir enklare teorier om vi antar en oberoende yttervärld i termer av att de fysikaliska lagarna blir enklare. Stephen Hawking argumenterade i denna riktning och för att det yttre existerar.

Filosofiskt kan man väl tillåta sig att postulera det som inte alltid kan bevisas. Så gör de flesta utan att öda tid på frågor som inte fullständigt kan besvaras. Vi lever omgivna av en stor värld, det finns ett innan och ett efter oss.

[förstår mig själv]

Solipsismen är en meningslös ståndpunkt.

Kan svaret (betr Solipsismen) döljas av att frågan är felaktigt/ofullständigt formulerad ?

Först måste man väl konstatera att det är en känsla av ensamhet som vidlåder en solipsist. En omöjlig inställning att i praktiken leva efter.

Ett försvar för solipsismen kan vara att använda Ockhams rakkniv. Är det inte höjden av metafysiskt slöseri att postulera en hel yttervärld när det inte behövs? Men mot det kan antas att det blir enklare teorier om vi antar en oberoende yttervärld i termer av att de fysikaliska lagarna blir enklare. Stephen Hawking argumenterade i denna riktning och för att det yttre existerar.

Filosofiskt kan man väl tillåta sig att postulera det som inte alltid kan bevisas. Så gör de flesta utan att öda tid på frågor som inte fullständigt kan besvaras. Vi lever omgivna av en stor värld, det finns ett innan och ett efter oss.

Vad gäller ensamheten. Ja det kan tyckas så. Men när man väl förstår innebörden till fullo så känns det inte ensamt. När jag första gången kom i kontakt med solipsismen som 18-åring kändes tanken olustig.
När man väl börjar leva i enlighet med den fungerar det bättre och bättre. Jag tror ju också på karmalagen och den gäller i min solipsistiska värld.
Anledningen till att jag lutar åt solipsismen är dels karmalagen och dels alla sammanträffande som hänt mig under mitt liv. Händelser som varit riktade mot mig. Det är osannolikt att sådana specifika händelser skulle ske i en ”oberoende” yttre värld. Sådana ”osannolika” händelser vore inte möjliga om inte universum var till för mig .

[Algotezza]

Solipsismen är en lärorik erfarenhet.

Oavsett om det finns en omvärld eller ej har vi ju bara direkttillgång till våra egna upplevelser, andras upplevelser kan vi ha tillgång till via någon form av språk - i bild, ljus, bokstäver, fonem, ljud.

Det vi kallar omvärld är ju också det en representation i vårt medvetande av vad sinnena förmedlar. Eftersom sinnena förmedlar något har de sannolikt stimulerats av något utanför eller bortom sinnena, som vi kan kalla omvärlden. men vi vet något om dess egenskaper först via sinnena.

Huruvida vårt medvetandes representation av omvärlden ger en hyfsat sann bild om omvärlden eller ej, kan vi få en uppfattning om intersubjektivt och vi förstår också att representationen är god nog, då vi trots allt kan överleva i denna värld.

Vi vet också att de synliga ljuset inte är så brett, ej heller vår hörsel kan uppfatta alla frekvenser och det finns vassare sinnen än våra. Men vi överlever tillsammans så vår inre representation kan inte vara helt usel och bara en fantasi. Den har hjälpt och hjälper oss överleva.

[Anne]

Jo. Jag hade en längre tid av solipsism. Allt det där som verkade främmande för mig som andra sa och agerade tänkte jag måste höra till mitt förborgade undermedvetna. Jag ser det inte så nu, men nog sjuttsingen utökade det min empati och intimiteten med Skaparen. För där och då upplevde jag att jag bara pratade med mig själv och visade mig själv i alltet för mig.