Medvetandeproblemet

[Anne]

Solipsismen är en lärorik erfarenhet.

Det bör vara lärorikt att inte se det så med?

Solipsismen är väl inte konstigare, eller mer annorlunda än att Atman uppgår i Brahman, eller...? Vi i väst brukar inte använda denna liknelse bara.

[Pilatus]

Det bör vara lärorikt att inte se det så med?

Solipsismen är väl inte konstigare, eller mer annorlunda än att Atman uppgår i Brahman, eller...? Vi i väst brukar inte använda denna liknelse bara.

Varför skulle man inte erkänna andra individer, sina egna husdjur eller liv överhuvud taget? Vad är det mening med att föreställa sig att allt är en föreställning av det egna medvetandet. Något mer världsfrånvänt finns inte.

[Smisk]

Solipsismen är en lärorik erfarenhet.

Det bör vara lärorikt att inte se det så med?

Solipsismen är väl inte konstigare, eller mer annorlunda än att Atman uppgår i Brahman, eller...? Vi i väst brukar inte använda denna liknelse bara.

Det håller jag med om, det va inte det jag syftade på dock. Syftade på erfarenheten av något psykiskt "krångligt" jag gissar inte fungerar som livsstil men vad vet jag.

Psykologiskt spirituellt sätt så är det traditionellt sätt känt att man inte bör ta sig an en andlig lära inom Buddhism eller Vedanta utan stöd av andra som vet mer just för att det är en "väg av fällor" så att säga. I dagens samhälle fungerar ju inte detta arbetssätt längre då allt finns på youtube ändå.

Jag tränade martial arts ett tag innan youtube och där va denna tanke påtaglig. Man hade attityden att man inte lär ut var som helst till vem som helst då det gör formen oren, förvirrande och man håller sig inte till vad som fungerar och tillhör den linjen av utövande. Där ingår ju att man för att förstå och kunna hantera en vis teknik behöver förstå och kunna hantera andra tekniker först där de senare ingår som en förlängning och det blir helt fel att träna på dem senare innan man kan de tidigare som ingår i dem om man inte vet vad man gör. Detta leder till att man då får svårt att lära sig de tidigare som ju är NÖDVÄNDIGA och finns inuti de senare teknikerna.

På samma sätt finns det metoder för meditation, yoga och tänkandet som "leder fel" om man inte vet vad man gör eller är försiktig. Tanken att "jag är ett med allt" är en andlig fälla precis som tanken "jag är separat" och rätt kontext krävs om det skall leda rätt tänker jag.

Att Atman = Brahman säger nada utanför sin kontext.

[Anne]

Vad säger dessa källor att man bör göra när man kommer till ljuset då? När det bara är ljus allt som är? Inte ens färger.

[Smisk]

Vad säger dessa källor att man bör göra när man kommer till ljuset då? När det bara är ljus allt som är? Inte ens färger.

Ingen aning

Däremot skulle jag säga att hälsa, mening och autenticitet går före alla källor. Alltså det som är hälsosamt, meningsfullt och följer av att man är sig själv är värdefullt.

Jag har ingen erfarenhet av det ljus du talar om och är osäker på vad det är eller betyder personligen.

[Smisk]

Jag känner inte till någon annan verklighet än den vi upplever.

Är det inre verkligt? Erfar du tankar, känslor, värderingar, handlingar?

Hur vet du att dem är verkliga om så och om dem inte är det hur vet du det?

Har du erfarenhet av medvetandet? Existerar det och om så hur vet du det?

[Algotezza]

Det som är centralt för det vi kallar verkligt är såvitt jag förstår att både känsla och förnuft betraktar det som verkligt. Medvetandet menar jag är den synergetiska summan av perceptioner, kognitioner och emotioner. Plus mitt perspektiv på det hela som utgör grunden för subjektiviteten, perspektivet. Upplevande utan perspektiv är såvitt jag förstår en omöjlighet. Vi har ett perspektiv på tillvaron utifrån tid, rum och tillstånd. Plus att vi är medvetna om att vi är medvetna. Vi har självmedvetande, förmodligen endast möjligt utifrån den icke i sig upplevbara punkt som det transcendentala jaget utgör.

Det här är mitt sätt att se på medvetandet som är meningsfullt för mig. Det finns kanske inte så mycket att diskutera.

Kan ni känna igen er i hur jag beskriver det?

[förstår mig själv]

Det bör vara lärorikt att inte se det så med?

Solipsismen är väl inte konstigare, eller mer annorlunda än att Atman uppgår i Brahman, eller...? Vi i väst brukar inte använda denna liknelse bara.

Varför skulle man inte erkänna andra individer, sina egna husdjur eller liv överhuvud taget? Vad är det mening med att föreställa sig att allt är en föreställning av det egna medvetandet. Något mer världsfrånvänt finns inte.

Det är tvärt om vad du skriver. Man blir mer human och mer ödmjuk till sin omgivning. I synnerhet om man funnit karmalagen utifrån sina egna upplevelser. Man får lättare att förlåta andra och även sig själv. Om det finns en yttre värld då måste människor ”vara karmalagen” själva. Och det är vi ju inte medvetna om. Att vi då skulle ge upplevelser åt andra genom att vara den upplevelsen vi ”behöver” tex för att lära. Detta kan låta krångligt men kan ej för närvarande ej uttrycka mig klarare. Vi blir brickor i ett stort spel som bitarna i ett urverk.

Enligt karmalagen eller det som Martinus kallar ödesdagen får vi tillbaka det onda och goda vi gjort. Vi styr därmed vårat eget öde. Vi får tillbaka upplevelser som känslomässigt kan värderas och man kan så småningom finna karmalagen. Man kan därmed finna att vi är gudar i vårt ”eget” universum. ”Naturlagarna” (tex karmalagen) kan vi dock inte påverka men allt som ligger inom dessa lagar kan vi styra över. (Upplevd större frihet då allt egentligen styrs av naturlagar)Exakt hur vi får tillbaka det goda/onda vi gjort vet vi inte alltid. Sätten kan vara väldigt överraskande.

Solipsismen eller liknande uppfattningar ger oss större frihet att lösa ”livsproblemen” på ett intressantare och mer personligt sätt. Man behöver se till att själv må bra (genom framtida positiva upplevelser). Handlar man således ”egoistiskt” blir det bättre för alla.
Vidare har man lättare att förlåta andra och att leva på ett sätt att ”vända andra kinden till.
Jag är osäker på om reinkarnation existerar men säker på (efter gena upplevelser) på att ”andevärlden”/eller liknande existerar. Jag har tidigare gett ”smakprov” på olika upplevelser jag haft (som lett till mina slutsatser) och kommer säkert att fortsätta med det.

Ps som vanligt vet jag att mina åsikter inte delas av många. Tex mina åsikter om fri vilja, ödet och känslor och upplevelser

[Pilatus]

Solipsism: Om vi är ett ensamt subjekt som ser världen och andra varelser som något vi endast upplever i vårt medvetande, kan vi inte bilda oss någon helt säker kunskap om. För egen del spelar det ingen som helst roll. Jag tycker tanken är direkt fnoskig, den leder ingen vart. Vad är meningen med en sådan idé?

Om jag en sen kväll blir skjuten av ett förortsgäng som anser att jag inte är värdig att leva, så har denna händelse plötsligt verklighet. Jag dör trots att grabben med en rostig Zastava-pistol bara finns i mitt medvetande. Är inte det en slags fånig självmotsägelse?

[förstår mig själv]

Om vi är ett ensamt subjekt som ser världen och andra varelser som något vi endast upplever i vårt medvetande, kan vi inte bilda oss någon helt säker kunskap om. För egen del spelar det ingen som helst roll. Jag tycker tanken är direkt fnoskig, den leder ingen vart. Vad är meningen med en sådan idé?

Om jag en sen kväll blir skjuten av ett förortsgäng som anser att jag inte är värdig att leva, så har denna händelse plötsligt verklighet. Jag dör trots att grabben med en rostig Zastava-pistol bara finns i mitt medvetande. Är inte det en slags fånig självmotsägelse?

Jag har redan beskrivit en del fördelar. Ytterligare fördelar är att man tenderar att utforska sig själv mer och att man ”känner” sig själv bättre. Vidare kommer man fram tydligare till att känslan är det viktigaste av allt. Man kan se sin kropp som mottagare av data/observationer som ger livet en karaktär av empiriskt experiment. Vidare har man en bra utgångspunkt när man anser att det egna inre(dvs den subjektiva upplevelsen) är absolut sanning. Det ger en inspiration att undersöka världen tex i det vardagliga. Man kommer att bejaka det egna välmåendet mer och de handlingar som ger välmående. Man kan ”styra själv” sitt liv bättre pga att man kan känna sig själv bättre och förstå sambanden med vad man gör och det som sker(upplevs/”känns”.
Det är ingen självmotsägelse att man dör. Dock tenderar man att inte vara rädd för döden. Man upplever enklare, tror jag, att döden inte är farlig. Snarare skapar döden en mening i helheten. Bra också att det inte finns några sörjande kvar som det finns i din uppfattning om ”omvärlden ”. Sedan kommer man underfund med att livet handlar om framför allt 2 saker. Att njuta och förstå mer om livet.

[Pilatus]

Det är ingen självmotsägelse att man dör.

Jo då, grabben med pistolen finns ju endast i ditt eget medvetande! Hur kan han med sin fantasi-pistol skjuta ihjäl dig?

[förstår mig själv]

Det är ingen självmotsägelse att man dör.

Jo då, grabben med pistolen finns ju endast i ditt eget medvetande! Hur kan han med sin fantasi-pistol skjuta ihjäl dig?

Allt inklusive han med pistolen finns i mitt medvetande(och är inga fantasier som du ägnar dig åt när du gör olika antaganden)Alla händelser sker enligt samma princip. Just döden är inget märkvärdigt. Du kunde lika gärna skrivit hur en ”fantasiapelsin” kunde vara så god om den inte är ”verklig”

[förstår mig själv]

Pilatus du förutsätter ju att världen finns ”utanför oss” Det är därför du får felaktiga uppfattningar och du kan inte se världen från tex mitt perspektiv.
För övrigt blir tex att bli skuten mer verkligt som upplevelse i en psolipsistisk värld.

[Pilatus]

Pilatus du förutsätter ju att världen finns ”utanför oss” Det är därför du får felaktiga uppfattningar och du kan inte se världen från tex mitt perspektiv.
För övrigt blir tex att bli skuten mer verkligt som upplevelse i en psolipsistisk värld.

Men om personen som skjuter bara finns i ditt medvetande, hur kan han skada dig med ett vapen som enbart existerar i ditt medvetande? I min värld kan jag fantisera om vad som helst, men ingenting i fantasin kan skada mig fysiskt. Hur ser du på det?

Du är väl medlem i Svenska Solipsistiska Sällskapet? Det finns faktiskt. De uppger inte hur många medlemmar de har. Ref. http://jenspersson.com/solo.html

[Algotezza]

Om solipsismen stämmer undrar jag hur något nytt och oförutsett kan hända som jag själv inte hade en aning om. Om solipsismen stämmer bör jag redan veta svaret på min undran.

Karmalagen är analog med den gyllene regeln eller uttrycket att skörda det man sått eller det du gör mot andra kommer de att göra mot dig.