Vad borde en läkare eller ingenjör rösta på...

[Anders]

Man tänker att "Liberal" skulle vara vettigare än "Socialist", men biter man sig inte i tummen, nu 2022?

All litteratur typ Nozicks ASU som är biblar för liberalismen innehåller, ända från Locke och framåt, att en som har pengar, mer ärligt uttalat ärvda pengar i tidigare verk, skall ha rätt att göra vad denne vill med sina pengar. I senare verk, som just ASU yrar man om "njuta frukterna av sitt arbete". När det egentligen är farfars pengar som man ärvt som avses.
Socialismen har den för en ambitiös människa inte särskilt tilltalande dogmen "var och en efter förmåga till var och en efter behov", väl medveten om att samhällets högsta och lägsta inte kommer göra särskilt mycket för att leva upp till den andra delen av dogmen.

Vad vill en människa som har förmågorna och arbetsamheten ha? Meritokrati. Gör du bra skall du ha det bra. Ferrariinehav i proportion till bevisat bidrag till kort och långsiktigt bidrag till medellivslängd och medelmödobegränsning för människorna. Synen på rättvisa blir snarast "equal opportunity". Snällt sagt, alla skall ha samma chans, elakare sagt, ingen skall kunna smita undan och leva sina drömmar, eller flumma, då andra gör nytta.

Varje hygglig människa, lite oavsett, vill väl att de som verkligen har svårigheter, typ handikapp, inte skall förväntas prestera som alla andra, och tas omhand, men man vill absolut inte att det här missbrukas av människor som mer eller mindre fabricerat falskeligen påstår sig vara en person i svårigheter. Lögndetektorer - bring them on!

Det som ffa kvinnliga ambitiösa akademiker dock har fördragande med är att egna ättelägg får njuta frukter de inte arbetat för. Där finns mycket av roten till all ondska. Har du en gynnad uppväxt skall du satan också utnyttja den till att göra gott för världen - på allvar. Eller knega där du gör mest nytta. Börja med 5.0 på Natur, universitetsutbildning med svårighetgrad analystenta, sen kan du gå vidare. Lättare än så skall ingen akademikerunge eller överklassunge slippa undan, om de vill slippa kneg med önskan om att klockan äntligen skall visa hemgång efter arbetsdagen.
Skall någon få bli konstnär, författare,eller liknande skall de väljas som de mest kompetenta av hela befolkningen.

[David H]

Borde läkare och ingenjörer rösta på andra partier än andra personer menar du? Jag har en far som är läkare och en bror som är ingenjör, borde de rösta på andra partier än övriga familjemedlemmar? Själv är jag sjuksköterska, vad ska jag då rösta på? Min mamma som var arbetslös och förtidspensionerad, borde hon ha röstat på något annat? Visst har jag diskuterat en del politik med olika familjemedlemmar, men jag har aldrig hört det argumenteras om att vi borde rösta olika beroende på vad vi har för sysselsättning. Politik tänker jag borde handla om annat än att bara tänka på sig själv. En person behöver inte heller identifiera sig så mycket med vad den har för sysselsättning, tänker jag.

Nog är det ofta så att personer argumenterar för politisk inriktning som de tänker ska gynna de själva mest. Ibland medvetet, men kanske oftare omedvetet. Att personer formar uppfattning om rättvisa som är gynnsam för de själva. Om det är någon som motiverar hur de själva röstar utifrån snävt egoistisk grund, så kan jag tycka att det är hedervärt av dem att i varje fall vara ärliga om det, men att det skulle skapa god grund för mer intressant samhällsdebatt är jag mer tveksam till.

[Anders]

Borde läkare och ingenjörer rösta på andra partier än andra personer menar du? Jag har en far som är läkare och en bror som är ingenjör, borde de rösta på andra partier än övriga familjemedlemmar? Själv är jag sjuksköterska, vad ska jag då rösta på? Min mamma som var arbetslös och förtidspensionerad, borde hon ha röstat på något annat? Visst har jag diskuterat en del politik med olika familjemedlemmar, men jag har aldrig hört det argumenteras om att vi borde rösta olika beroende på vad vi har för sysselsättning. Politik tänker jag borde handla om annat än att bara tänka på sig själv. En person behöver inte heller identifiera sig så mycket med vad den har för sysselsättning, tänker jag.

Nog är det ofta så att personer argumenterar för politisk inriktning som de tänker ska gynna de själva mest. Ibland medvetet, men kanske oftare omedvetet. Att personer formar uppfattning om rättvisa som är gynnsam för de själva. Om det är någon som motiverar hur de själva röstar utifrån snävt egoistisk grund, så kan jag tycka att det är hedervärt av dem att i varje fall vara ärliga om det, men att det skulle skapa god grund för mer intressant samhällsdebatt är jag mer tveksam till.

Höll inte igen så mycket i min OP. Men det som jag ser som rationalen är ungefär:
- Du blir inte läkare eller (Civil)ingenjör utan begåvning eller/och hårt arbete. Har båda yrkesgrupperna på nära håll, många. Det finns lite, eller inte så lite, olika politiska uppfattningar bland dessa, men alla delar en ambition, ett synsätt att göra nytta och jobba ganska, ofta väldigt hårt. I stort sett alla är anställda eller konsulter för sig själva, välbetalade men utsjasade efter arbetet.
- mitt ”borde” kan beskrivas som - snarare än ”gynna mest själv” mer ”gynna den värdeskala som anammats”. Och den värdeskala som, även om åsikterna hos individerna glider isär, åtminstone som de uttrycks är framgångsrik arbetsinsats som jag hört ytterst få läkare och ingenjörer dissa. Snarare helhjärtat hissa. Även de som deklarerar sig vänster.
- sen är det ju förstås ett hopp till ”borde rösta på”. Men tja, meritokratin ligger nära. Nu är det ffa många läkare, en ytterst altruistisk grupp människor vad man än kan tro i kontakt med många läkare i professionen, som har en stark känsla för de svaga. Men tro mig, i botten finns en ambition, och en stor respekt för hårt, framgångsrikt arbete. Nu är ju då, återigen ffa läkare ofta från välbeställd bakgrund, där barn tillåts, ibland till och med uppmuntras till att bli divor, och det habitat man växer upp i är svårt att bortse från.

Men att marginalskatt borde sänkas på bekostnad av höjd förmögenhetsskatt och inkomst av kapital har få av dessa grupper haft svårt att argumentera mot.

Mina föräldrar var inte akademiker alls btw, farsan karriärist, morsan kokerska på skola, jag och brorsan är först i släkten. Så att betrakta de människor man kommit attleva med blir ett utanförperspektiv.

Säg så här, lite oberoende av yrkesgrupp, uppväxtmiljö, kön, och ursprung:
1. Man gör allt för att Opportunity skall vara equal. Alla barn på kibbutzdagis från ett års ålder, bring it on.
2. Man gör en ärlig bedömning på vad som verkligen behövs i samhället.
3. Man får bekvämlighet och "livskvalitet" ganska strikt efter insats gjord. ("lycka" får man nog lämna därhän...)

Hur argumenterar man mot det? Som Idé?

[David H]

Säg så här, lite oberoende av yrkesgrupp, uppväxtmiljö, kön, och ursprung:
1. Man gör allt för att Opportunity skall vara equal. Alla barn på kibbutzdagis från ett års ålder, bring it on.
2. Man gör en ärlig bedömning på vad som verkligen behövs i samhället.
3. Man får bekvämlighet och "livskvalitet" ganska strikt efter insats gjord. ("lycka" får man nog lämna därhän...)

Hur argumenterar man mot det? Som Idé?

En idé är som regel svår att argumentera emot, eftersom den säger ingenting utan konkret innehåll. Det konkreta innehåll som du verkar vilja fylla idén med kan jag däremot finna skäl att argumentera emot. Vem är denne "man" exempelvis som ska göra bedömningen om vad som verkligen behövs i samhället? Här hintade du i förra inlägget att om du själv skulle vara denne mannen så skulle vilja lyfta fram personer som väljer det naturvetenskapliga gymnasieprogrammet och får betyg 5.0, samt personer som klarar analystenta, och som sen blir antingen läkare eller ingenjörer. Men jag tror inte att alla andra skulle hålla med den uppfattningen om vad som gör en nyttig samhällsmedborgare. Själv delar jag exempelvis inte denna uppfattningen. Jag har mer av ett jungianskt perspektiv på tillvaron, och där finns det exempelvis inget mål att maximera människors medellivslängd.

Politisk teori är ett område som kan vara intressant, men jag ser inte mycket poäng med det om det inte sätts i relation till den konkreta verkligheten vi lever i, livets faktiska situationer. Det är väl också ett skäl till att jag föredrar att läsa Bourdieu framför personer som Nozick och Rawls...anknytningen till livet, samtiden och dess verkliga situationer är viktigt. Rawls kan jag väl tycka hade en intressant idé, men en idé som bara är en idé..säger verkligen inte mycket alls, och den som upplever något annat gör det nog mest för att den omedvetet fyller idén med en massa förutfattade meningar.

[Anders]

Säg så här, lite oberoende av yrkesgrupp, uppväxtmiljö, kön, och ursprung:
1. Man gör allt för att Opportunity skall vara equal. Alla barn på kibbutzdagis från ett års ålder, bring it on.
2. Man gör en ärlig bedömning på vad som verkligen behövs i samhället.
3. Man får bekvämlighet och "livskvalitet" ganska strikt efter insats gjord. ("lycka" får man nog lämna därhän...)

Hur argumenterar man mot det? Som Idé?

En idé är som regel svår att argumentera emot, eftersom den säger ingenting utan konkret innehåll. Det konkreta innehåll som du verkar vilja fylla idén med kan jag däremot finna skäl att argumentera emot. Vem är denne "man" exempelvis som ska göra bedömningen om vad som verkligen behövs i samhället? Här hintade du i förra inlägget att om du själv skulle vara denne mannen så skulle vilja lyfta fram personer som väljer det naturvetenskapliga gymnasieprogrammet och får betyg 5.0, samt personer som klarar analystenta, och som sen blir antingen läkare eller ingenjörer. Men jag tror inte att alla andra skulle hålla med den uppfattningen om vad som gör en nyttig samhällsmedborgare. Själv delar jag exempelvis inte denna uppfattningen. Jag har mer av ett jungianskt perspektiv på tillvaron, och där finns det exempelvis inget mål att maximera människors medellivslängd.

Politisk teori är ett område som kan vara intressant, men jag ser inte mycket poäng med det om det inte sätts i relation till den konkreta verkligheten vi lever i, livets faktiska situationer. Det är väl också ett skäl till att jag föredrar att läsa Bourdieu framför personer som Nozick och Rawls...anknytningen till livet, samtiden och dess verkliga situationer är viktigt. Rawls kan jag väl tycka hade en intressant idé, men en idé som bara är en idé..säger verkligen inte mycket alls, och den som upplever något annat gör det nog mest för att den omedvetet fyller idén med en massa förutfattade meningar.

Jag brukar tänka på Ideerna som fyrbåkar att navigera efter då man diskuterar politik. Socialismen, liberalismen, konservatismen und so weiter. Inget land eller någonting är en ren socialism eller ren liberalism. Lite som den matematiska cirkeln. Den finns inte i naturen. Men den är ändå väldigt praktisk då man diskuterar cirklar i naturen, vill räkna på omkretser då man skall köpa staket och vad det nu kan vara fråga om.

Lite samma med ideerna. De här punkterna jag ritade upp har antagligen aldrig och kommer aldrig genomföras - som de står skrivna.

Men iden om Equal Opportunity lever i högsta välmåga, även om tusen om och men finns.
Om man frågar om vad som verkligen behövs, den frågan har ju realiserats just för tillfället då halva sverige är sjuka. Det är inget ramaskri på Aktuellt pga sjuka skulptörer eller skulptriser.
Belöning efter insats är också synnerligen efterfrågad, inte minst av feminister "lika lön för lika arbete". En rättvis betygssättning liksom en rättvis lönesättning rent allmänt brukar gå hem i stugorna också.

Så det är inte helt taget ur luften.

[David H]

Jag brukar tänka på Ideerna som fyrbåkar att navigera efter då man diskuterar politik. Socialismen, liberalismen, konservatismen und so weiter. Inget land eller någonting är en ren socialism eller ren liberalism. Lite som den matematiska cirkeln. Den finns inte i naturen. Men den är ändå väldigt praktisk då man diskuterar cirklar i naturen, vill räkna på omkretser då man skall köpa staket och vad det nu kan vara fråga om.

Lite samma med ideerna. De här punkterna jag ritade upp har antagligen aldrig och kommer aldrig genomföras - som de står skrivna.

Men iden om Equal Opportunity lever i högsta välmåga, även om tusen om och men finns.
Om man frågar om vad som verkligen behövs, den frågan har ju realiserats just för tillfället då halva sverige är sjuka. Det är inget ramaskri på Aktuellt pga sjuka skulptörer eller skulptriser.
Belöning efter insats är också synnerligen efterfrågad, inte minst av feminister "lika lön för lika arbete". En rättvis betygssättning liksom en rättvis lönesättning rent allmänt brukar gå hem i stugorna också.

Så det är inte helt taget ur luften.

Det jag ser problem i är väl framförallt de olika förutfattade meningarna. Om du exempelvis tror dig veta vad som behövs. Eller om du tror dig veta vad som faktiskt är rättvist, eller vad som är "lika arbete".

Angående skulptörer exempelvis. Igår antydde Smisk att jag framställt honom som en halmgubbe. Det tyder på att han tycker jag är en dålig skulptör. Jag skulle gärna ha skulpterat honom på ett sätt som han kunde känna igen sig i, men får väl erkänna att jag inte var skickligare skulptör än så. Hade jag verkligen haft en förmåga att gestalta honom på bättre sätt än så - tror jag det kunde ha varit värdefullt för samhället och den situation vi befinner oss nu. Att tågen går, att vi slipper strömavbrott osv som pratas om på Aktuellt, jag säger inte att det också är viktigt. Vad som faktiskt är det viktigaste vill jag inte hävda, men bara påpeka om att det kan finnas olika uppfattningar.

[Vertumnus]

Säg så här, lite oberoende av yrkesgrupp, uppväxtmiljö, kön, och ursprung:
1. Man gör allt för att Opportunity skall vara equal. Alla barn på kibbutzdagis från ett års ålder, bring it on.
2. Man gör en ärlig bedömning på vad som verkligen behövs i samhället.
3. Man får bekvämlighet och "livskvalitet" ganska strikt efter insats gjord. ("lycka" får man nog lämna därhän...)

Hur argumenterar man mot det? Som Idé?

.

[David H]

Angående skulptörer exempelvis. Igår antydde Smisk att jag framställt honom som en halmgubbe. Det tyder på att han tycker jag är en dålig skulptör. Jag skulle gärna ha skulpterat honom på ett sätt som han kunde känna igen sig i, men får väl erkänna att jag inte var skickligare skulptör än så. Hade jag verkligen haft en förmåga att gestalta honom på bättre sätt än så - tror jag det kunde ha varit värdefullt för samhället och den situation vi befinner oss nu. Att tågen går, att vi slipper strömavbrott osv som pratas om på Aktuellt, jag säger inte att det också är viktigt. Vad som faktiskt är det viktigaste vill jag inte hävda, men bara påpeka om att det kan finnas olika uppfattningar.

Det var nog ett dåligt och långsökt exempel. Jag tror vi får acceptera att olika personer är mer viktiga och behövda i vissa situationer än andra. Men samhälle som bara fokuserar på det "konkreta" missar lätt mycket.

Som sjuksköterska exempelvis får man ofta credd för konkreta saker man gör...tar blodprover, sätter intravenösa infarter, agerar på adekvat sätt vid hjärtstopp...medan andra saker som inte är så lätt mätbara faller lätt i glömska, till exempel att prata och lyssna, bry sig om anhöriga. Eller..iaf om jag inte tar den där tiden med patienten att sitta och lyssna, eller om jag inte hjälper patienten få kontakt med sin anhöriga,,, så resulterar det inte heller i att jag får något klagomål. Klagomål väntar däremot om jag missat följa någon hygienregel, öppnat ett fönster jag inte fick öppna, eller om jag missat journalföra en infart jag satt.

Det kan också gälla andra situationer i livet. Frågor om vad som verkligen är viktigt. Till viss del handlar det nog om att olika personer har olika uppfattning om vad som är viktigt. Men så kan det ibland också vara så att någon bidrar med något som många är överens om är viktigt...men som ändå inte får mycket uppskattning för det. Och nog kan det vara så att vissas verkliga betydelse uppfattas aldrig förrän de försvinner från ens liv, som Tom Waits förmedlar i den här sången:

[Anders]

Intressant fråga!
Ett val handlar inte bara om vad som är bäst för mig.

Idealiskt, borde man välja? Borde man inte göra det man tjänar samhället bäst med? Där just personen har sin förmåga och drivkraft?
Jag är heller inte alls - som ide - främmande för var och en efter förmåga till var och en efter behov.
Ingen hygglig människa vill väl vidare - som ide - inte att en enda människa skall behöva lida nöd?

[David H]

Jag är heller inte alls - som ide - främmande för var och en efter förmåga till var och en efter behov.

Inte jag heller. Tycker det låter som ett trevligt motto. Men jag tänker också att som idé eller motto är det i princip innehållslöst. På rent logiskt plan kan det bli som att leva enligt mottot A = A. Du kan tolka in vad du behagar... och exempel på det finns det väl gott om i historien också, om personer som anammat detta motto, och sen skapat sina egna olika tolkningar. Vad som är intressant är hur idén ska fyllas med innehåll.

[Anders]

Det a? finns oerhörda bekymmer med att fylla dessa ideer med innehåll. Tycker dock att den från folkhemmet sprungna medelklassen har mycket av dessa tankar. Man har lyft sig i håret, har hamnat på nya ställen, tyngs inte ned av strukturer som vidmakthåller kulturella konstruktioner som direkt motverkar ”var och en efter förmåga”.

Var inte Sverige en god bit på väg mot detta 60-70 tal? Det som man kan ”mäta” detta i är väl hur många i ett samhälle som har tilltro till att alla andra i samma samhälle uppfyller detta?

Snälla i mitten som göder de som är längst ned och högst upp, som tar sig friheten att inte uppfylla konstruktionen, sorry, funkar inte.

[David H]

Det a? finns oerhörda bekymmer med att fylla dessa ideer med innehåll. Tycker dock att den från folkhemmet sprungna medelklassen har mycket av dessa tankar. Man har lyft sig i håret, har hamnat på nya ställen, tyngs inte ned av strukturer som vidmakthåller kulturella konstruktioner som direkt motverkar ”var och en efter förmåga”.

Var inte Sverige en god bit på väg mot detta 60-70 tal? Det som man kan ”mäta” detta i är väl hur många i ett samhälle som har tilltro till att alla andra i samma samhälle uppfyller detta?

Snälla i mitten som göder de som är längst ned och högst upp, som tar sig friheten att inte uppfylla konstruktionen, sorry, funkar inte.

Att fylla idéerna med vettigt innehåll må vara svårt. Men jag kan då uppfatta det som än mer bekymmersamt när idéerna uppfattas som fulla av innehåll, redan innan något innehåll avsiktligt och medvetet fyllts i. Det tyder då på att idén blivit fylld med omedvetna fördomar/förutfattade meningar, och den typen av innehåll kan vara bland det mest problematiska av innehåll. Eftersom det hamnade där omedvetet, går det inte heller plocka bort förrän det blivit medvetandegjort...och det mesta av det omedvetna blir aldrig medvetandegjort.

Att betrakta människor utifrån en antagen klasstillhörighet kan i vissa fall vara användbart, men bra att vara medveten om att man då också förenklar och generaliserar en del. Dina främsta hjältar verkar vara sådana som gör konkret arbete, och arbetet som utförs av en person i det formella arbetet är vad som väger tyngst, snarare än hur de är som privatpersoner i övrigt. Läkare och ingenjörer presenterar ju ofta exempelvis konkreta resultat..som att bota en sjukdom, eller effektivisera ett system, som gör att människor kan få det mer bekvämligt. Är det såna som är mest värdefulla? Vad samhället mest behöver?
Om jag själv ska tänka på hjältar i mitt liv så associerar jag delvis annorlunda. Jag ser då människor som jag uppfattat som modiga, för att till exempel konfronterat mobbare, och då också försatt sig själva i stor risk. En som griper in för att stoppa en misshandel, även fast det leder till att den själv blir misshandlad. En som inte sparkar neråt. Det är exempel på vad jag ser som nyttig samhällsmedborgare.
Att människor kan vara nyttiga i sin formella yrkesroll det förnekar jag inte, men livet handlar också om mycket mer.

[Anders]

Det a? finns oerhörda bekymmer med att fylla dessa ideer med innehåll. Tycker dock att den från folkhemmet sprungna medelklassen har mycket av dessa tankar. Man har lyft sig i håret, har hamnat på nya ställen, tyngs inte ned av strukturer som vidmakthåller kulturella konstruktioner som direkt motverkar ”var och en efter förmåga”.

Var inte Sverige en god bit på väg mot detta 60-70 tal? Det som man kan ”mäta” detta i är väl hur många i ett samhälle som har tilltro till att alla andra i samma samhälle uppfyller detta?

Snälla i mitten som göder de som är längst ned och högst upp, som tar sig friheten att inte uppfylla konstruktionen, sorry, funkar inte.

Att fylla idéerna med vettigt innehåll må vara svårt. Men jag kan då uppfatta det som än mer bekymmersamt när idéerna uppfattas som fulla av innehåll, redan innan något innehåll avsiktligt och medvetet fyllts i. Det tyder då på att idén blivit fylld med omedvetna fördomar/förutfattade meningar, och den typen av innehåll kan vara bland det mest problematiska av innehåll. Eftersom det hamnade där omedvetet, går det inte heller plocka bort förrän det blivit medvetandegjort...och det mesta av det omedvetna blir aldrig medvetandegjort.

Att betrakta människor utifrån en antagen klasstillhörighet kan i vissa fall vara användbart, men bra att vara medveten om att man då också förenklar och generaliserar en del. Dina främsta hjältar verkar vara sådana som gör konkret arbete, och arbetet som utförs av en person i det formella arbetet är vad som väger tyngst, snarare än hur de är som privatpersoner i övrigt. Läkare och ingenjörer presenterar ju ofta exempelvis konkreta resultat..som att bota en sjukdom, eller effektivisera ett system, som gör att människor kan få det mer bekvämligt. Är det såna som är mest värdefulla? Vad samhället mest behöver?
Om jag själv ska tänka på hjältar i mitt liv så associerar jag delvis annorlunda. Jag ser då människor som jag uppfattat som modiga, för att till exempel konfronterat mobbare, och då också försatt sig själva i stor risk. En som griper in för att stoppa en misshandel, även fast det leder till att den själv blir misshandlad. En som inte sparkar neråt. Det är exempel på vad jag ser som nyttig samhällsmedborgare.
Att människor kan vara nyttiga i sin formella yrkesroll det förnekar jag inte, men livet handlar också om mycket mer.

Saken med yrkesrollen är att det den utövas under den överlägset största delen av de bästa timmarna av en vuxen människas liv. Det är bra att göra insatser som de du nämner, men en arbetande människa gör sådana insatser varje dag. Och att lönearbeta är, för de flesta av alla, från höga chefer till gräsrötter hårt. Man gör helt enkelt en fruktansvärd massa nytta. Att man hjälper en gammal dam över gatan, jättebra, men den lönearbetande gör lika bra insats varje timme av sin arbetsdag. Inget kan helt enkelt mäta sig med jobbet. Och de som inte jobbar har, förutom pensionärerna förstås, en fruktansvärd tacksamhetsskuld till de som gör det. Titta runt omkring dig. Se alla föremål. Alla är resultat av människors arbete. Och bakom varje föremål, så mycket arbete, så mycken möda, så mycket tanke.

[David H]

Att betrakta människor utifrån en antagen klasstillhörighet kan i vissa fall vara användbart, men bra att vara medveten om att man då också förenklar och generaliserar en del. Dina främsta hjältar verkar vara sådana som gör konkret arbete, och arbetet som utförs av en person i det formella arbetet är vad som väger tyngst, snarare än hur de är som privatpersoner i övrigt. Läkare och ingenjörer presenterar ju ofta exempelvis konkreta resultat..som att bota en sjukdom, eller effektivisera ett system, som gör att människor kan få det mer bekvämligt. Är det såna som är mest värdefulla? Vad samhället mest behöver?
Om jag själv ska tänka på hjältar i mitt liv så associerar jag delvis annorlunda. Jag ser då människor som jag uppfattat som modiga, för att till exempel konfronterat mobbare, och då också försatt sig själva i stor risk. En som griper in för att stoppa en misshandel, även fast det leder till att den själv blir misshandlad. En som inte sparkar neråt. Det är exempel på vad jag ser som nyttig samhällsmedborgare.
Att människor kan vara nyttiga i sin formella yrkesroll det förnekar jag inte, men livet handlar också om mycket mer.

Saken med yrkesrollen är att det den utövas under den överlägset största delen av de bästa timmarna av en vuxen människas liv. Det är bra att göra insatser som de du nämner, men en arbetande människa gör sådana insatser varje dag. Och att lönearbeta är, för de flesta av alla, från höga chefer till gräsrötter hårt. Man gör helt enkelt en fruktansvärd massa nytta. Att man hjälper en gammal dam över gatan, jättebra, men den lönearbetande gör lika bra insats varje timme av sin arbetsdag.

Ursäkta, men vad fan har detta och göra med vad jag skrev om? Att hjälpa en gammal dam över gatan? Är det höjden av mod för dig? Visst, då kan jag förstå att du anser att lönearbetare gör detta varje dag. Om du inte känner till någon annan form av mod.

Inget kan helt enkelt mäta sig med jobbet. Och de som inte jobbar har, förutom pensionärerna förstås, en fruktansvärd tacksamhetsskuld till de som gör det. Titta runt omkring dig. Se alla föremål. Alla är resultat av människors arbete. Och bakom varje föremål, så mycket arbete, så mycken möda, så mycket tanke.

Jag har absolut respekt för de som bryr sig om att skapa föremål. Och tacksamhet försöker jag uttrycka till de som jag tycker förtjänar det. Vaktmästaren inom föreningen där jag bor exempelvis, som är bra på att fixa saker när det går fel. Men jag tror ingen skulle neka att människoskapade föremål också kan skapa problem. Hur är det exempelvis med all plast, motorer som förbränner diesel och bensin, vapen av olika sorter, vissa saker jag helst inte nämner, för att det blir mentalt jobbigt att behöva påminna om. Lönearbetare kan ibland orsaka problem också. Att människan ibland kallas för världens farligaste djur, tror jag inte har särskilt mycket att göra med vår lathet...

[Anders]

Att hjälpa en gammal dam över gatan var en symbol. Vad jag menar är att det oerhörda arbete ett lönearbetarliv innebär måste motsvaras av ofantliga insatser för att mäta sig med ett jobbjobb. Och visst finns det människor som genomför sådana insatser.

Sedan, javisst, ryssarna vann kriget med en ofantlig arbetsinsats för att producera stormoviks, P34:or och ammunition. Ingen har förnekat att vi människor har en förmåga som är fruktansvärd. Som bekant dog de flesta stora däggdjur ut så fort Aborigines kom till Australien.

Det är en annan, och lika viktig fråga. Men, tja, då man klämmer den på pulsen är det rätt få som vill vara utan barnadödlighet, varmt vatten i husen och fungerande internet. Men visst har vi ett ansvar, som art.