Jag har senaste dagarna börjat få insikt i min depression mer och mer.
Jag får inte uttrycka min potential utan hämmar mig själv.
Jag har mer och mer förstått min skugga, dvs de element hos mig som jag förnekar existera hos mig, och försöker.
Kreativitet är desktruktivtet. Kalla det en insikt i autonomi.
Jag har länge haft insikter i problematiken väldigt många samhällskonventionerna, och de senaste tiden har jag mer och mer lyckats identifiera de dåliga sidorna av kristendomen.
Jag är fortfarande altruist, men jag har mer och mer börjat inse att livet är centrerat ur mig, att jag är skaparen. Jag är inte längre fast i värderelativism utan börjar hitta vägen ut.
Om vi kan likna den egotistiska relativism vi nu lever i. alla människors omdömen.
vi slutar med massa lösa och krockande roddbåtar som flyter på ett stort hav.
Jag har mer och mer börjar resonera ur ett Vision-logic perspektiv, dvs att jag inte resonerar utifrån ord utan mer rörelse, tid och rum. Detta kan tyckas svårt att förklara, men problemet att resonera från ord är att ord i sin essens är tid och rumsfragment som sätts i abstrakta relationella system för att bilda en explicit logik eller formation ur den sinnesinformation vi får. Våran kognitiva förmåga att resonera i ord, dvs tid och rumsfragment eller tids och rumsminnen, skapar alltså en upplevelse av att verkligheten består av objekt.
Ord är alltså godtyckliga gränsdragningar - vi måste ha dem för att kunna leva praktiskt.
Men vad det än gäller. om det är filosofiska diskussioner, juridiska sammahang eller andra sammanhang som försöker hitta. Detta är mest en bråk om ord med ord. Man byter ut orden mot verkligheten.
Detta kan tyckas vara främmande utifrån en kultur som fundamentalt grundar sig på ordet.
Jag har funderat på kreativitet ett tag och insett att konsten är att genom explicitet uttrycka en större implicitet. Konsten använder ett ramverk, en uppsättning regler för att uttrycka ett budskap som transcenderar ramerk och regler. Konsten är alltså befrielsen från innehållet i den uppenbart etablerade konventionella logiken i ett socialt sammanhang. Logiken handlar alltså om att få världen rationell, dvs att ta implcit information eller intryck och forma dessa till explicita logiska system. Problemet är att logiken blir statisk, eftersom det är den inneboende innebörden av logik - att skapa definitioner, det är en frysning av tid och rum. En definition är en gränsdragning, det är ett konstaterande. Logiken utgår från fragment, dvs minnen som jämförs.
Filosofiska diskussioner, juridik, moral, sanning etc går aldrig att göras statisk. Det är praktiskt att ha dessa begrepp statiska till en viss grad, eftersom detta skapar en social konventionell ömesidig förståelse. Samhällets inneboende funktion är alltså paradoxalt att motarbeta människan, för människans bästa.
Den konventionella människan rör sig alltså alltid inom det definierade och är rädd för det som sträcker sig utanför deras logik.
Samhället förvandlar tillvaron statiskt.
Det samhälle som lyckas forma tillvaron statisk på rätt sätt vid rätt tidpunkt i historien kan genom sin statiska konfiguration utnyttja dynamiken på bästa sätt.
Mysticism och konst har många likheter, eftersom båda strävar att transcendera konventioner, explicitet osv. Men båda dessa förstår också nödvändigheten av ett formellt system som ett medel för att koda överföringen.
Mycket av västerländsk akademisk filosofi är inavlad just eftersom den fokuserar för mycket på medlet. Men på samma gång är det den västerländska logikens fördelar, den förfinar hela tiden medlen.
Men man kommer aldrig nå insikt genom medel. Däremot kan vi bli bättre på att överföra insikter genom att ha mer utvecklade medel.
De
Logik, språk etc är alltså ett medel för överföring. Alla former är ett medel för överföring, men formen är i sig själv egentligen inte statisk, den är dynamisk. Språk och konvention är alltså samma sak.
Problemet vi har i vårat samhällle nu är att vi är fast i överföringen. Vi förfinar våra medel, våra maskiner, vårat språk, för att i en framtid nå det vi önskar. Vi har alltså ett fokus på medlet. Vi ser alltså medlet som målet, eftersom vi tror att medlet når till målet.
Vi är alltså otroligt naiva inför målet med att existera. Vi tror att vi ska samla alla medel, all potential och att dessa. Men medel är alltid statiska till sin natur.
Vårat egna språk formaterar tillvaron.
Vårat språk gör tillvaron explicit.
Vårat språk gör tillvaron uppenbar.
Den deprimerade sjunker ner i det uppenbara. Det finns inte längre någon potenital att uttrycka, eftersom potentialen kanaliseras enligt etablerade neurala banor som den deprimerade inte lyckas bryta.
Livet blir ett fängelse, en konstant upprepning, och tillslut en konstant flykt från upprepningen.
När vi ser igenom språkets natur ser vi igenom den uppenbara definieringen av tillvaron och vi upplever den mystiska eller kreativa frigörelsen från alla definerade former. Vi upplever en kreativ impuls, ett konstant bang baang bannghg abang .
Dumhet är trots allt att göra samma sak om och om igen tro att det löser något. Det är absolutism. Att blanda ihop logiken och sitt egna språk med verkligheten.
Verkligheten går inte att förstå, eftersom all form av förståelse i sin implicta natur innebär att bryta ner verkligheten i minnefragment och genom det uppleva en logisk koppling. Men den logiska kopplingen är bara en subjektiv illusion, när vi förstår något om världen så förstår vi egentligen inte något i världen, vi förstå bara vårat egna sätt att strukturera och förhålla oss till världen.
Verkligheten går däremot att uppleva. Vi upplever verkligheten hela tiden, men det vi gör är att filtrera den genom språket.
Mystikerna ser alltså tillvaron direkt, dvs utan statiska filter.
De får når en harmoni med naturen, dvs grunden och blir alltså fri från det mänskliga äcklet och det mänskliga fängelset.
Det är en återförening med den mänskliga naturen, vi förstår vad det som är som gör oss unika iförhållande till andra djur och växter, men samtidigt når vi kontakt med naturen, dvs grunden för allt liv.
depressionen och sinnessjukdomen släpper
Moderator: Moderatorgruppen
vansinnet eller sinnessjukdomen handlar alltså om att vi upplever någon formell stuktur som solid. som ett fängelse. som det enda sättet. det är ett desktruktivt mönster.
Destruktivitet är alltså samma sak som upprepat mönster. Precis som desktruktivtet är samma sak som totalt kaos.
Det konstruktiva är däremot det som strävar mot komplexitet.
Alla mönster är makro fenomen av en samlining mikrofenomen. Verkligheten är alltså ett framåtskridande av mikrofenomen, men sinnesjukdomen skapa ett makrofenomen som upprepas. Att se verkligheten direkt innnebär alltså en känslighet för subtila förändringar i mikrofenomen. Vilket skapar ett dynamiskt förhållningsätt till verklighetens dynamik. Komedin är så lösgröande eftersom den är dynamisk, den hittar de subtila formerna och förstorar dessa.
Depression är en passiv handling, medans aggressivitet är en aktiv handling. båda är destruktiva dvs motarbetar komplexitet.
Passivitet är alltså en handling, dvs ett framåtskridande i tid och rum. Det är lägesenergi redo att omvandlas till rörelseenergi.
Den sinnessjuke är alltså den som hela tiden upplever ett upprepat mönster och genom det handlar aktivt eller passivt.
Destruktivitet är alltså samma sak som upprepat mönster. Precis som desktruktivtet är samma sak som totalt kaos.
Det konstruktiva är däremot det som strävar mot komplexitet.
Alla mönster är makro fenomen av en samlining mikrofenomen. Verkligheten är alltså ett framåtskridande av mikrofenomen, men sinnesjukdomen skapa ett makrofenomen som upprepas. Att se verkligheten direkt innnebär alltså en känslighet för subtila förändringar i mikrofenomen. Vilket skapar ett dynamiskt förhållningsätt till verklighetens dynamik. Komedin är så lösgröande eftersom den är dynamisk, den hittar de subtila formerna och förstorar dessa.
Depression är en passiv handling, medans aggressivitet är en aktiv handling. båda är destruktiva dvs motarbetar komplexitet.
Passivitet är alltså en handling, dvs ett framåtskridande i tid och rum. Det är lägesenergi redo att omvandlas till rörelseenergi.
Den sinnessjuke är alltså den som hela tiden upplever ett upprepat mönster och genom det handlar aktivt eller passivt.
För att bryta sinnessjukdomen behövs öppenheten, dvs att lätta på soliditeten, att lätta på absolutismen och tillåta tillvaron att flyta igen istället för att "hacka sig" fram. Detta kräver en känslig balans.
Den sinnessjuke skiftar alltså från olika tillstånd. Mendans den friska människan som ser verklighetens direkta natur är den som inte intar tillstånd, han håller sig evigt flytande. Det är aldrig någon som går emot honom eftersom hans kraft ändrar hela tiden riktning.
Den friske förstår däremot också när en riktning är värd att hålla kvar i. Han kan hålla fast i något om han vill, men är inte tvingad.
Den sinnessjuke skiftar alltså från olika tillstånd. Mendans den friska människan som ser verklighetens direkta natur är den som inte intar tillstånd, han håller sig evigt flytande. Det är aldrig någon som går emot honom eftersom hans kraft ändrar hela tiden riktning.
Den friske förstår däremot också när en riktning är värd att hålla kvar i. Han kan hålla fast i något om han vill, men är inte tvingad.
livet är det lekfulla allvaret, kontrasterna, spänningarna.
den passitvt desktruktive människan återfinns oftare i underklassen eftersom det är lättare att vara deprimerad som svag, där depressionen är stor p.g.a. att det inte finns ett inre regelsystem, eller att hans inre regelsystem inte lyckas tämja de yttre förhållanderna, utan pressas blir tillbaka pressad av olika yttre krafter.
den aktivt desktruktive människan återfinns oftare i överklassen, där aggressionen, och är stor, dvs att han inte lyckas tämja de inre förhållanderna. pressar sönder miljön, andra människor.
depressionen upplevs som jobbigare under längre tid, eftersom det bara är man själv som bär den, den får aldrig förlösning.
det bästa sättet att bota depression är helt enkelt att bli förbannad.
mästaren är den som inte onödigt faller offer för depression eller aggressivitet, som har regler men som inte är rädd att släppa dem. Som är stark och vågar säga ifrån, men samtidigt rörlig och inser när kraften kommer skapa mer motkraft.
Det största mänskliga hyckleriet är när människor med makt som utövar aggressivt beteende försöker dölja det genom välgörenhet och ytliga leenden.
Den största mänskliga sorgen är när människor utan makt blir deprimerade av att de blir utnyttjade och försöker dölja den utåt samtidigt som de tror sig vara skyldiga.
den passitvt desktruktive människan återfinns oftare i underklassen eftersom det är lättare att vara deprimerad som svag, där depressionen är stor p.g.a. att det inte finns ett inre regelsystem, eller att hans inre regelsystem inte lyckas tämja de yttre förhållanderna, utan pressas blir tillbaka pressad av olika yttre krafter.
den aktivt desktruktive människan återfinns oftare i överklassen, där aggressionen, och är stor, dvs att han inte lyckas tämja de inre förhållanderna. pressar sönder miljön, andra människor.
depressionen upplevs som jobbigare under längre tid, eftersom det bara är man själv som bär den, den får aldrig förlösning.
det bästa sättet att bota depression är helt enkelt att bli förbannad.
mästaren är den som inte onödigt faller offer för depression eller aggressivitet, som har regler men som inte är rädd att släppa dem. Som är stark och vågar säga ifrån, men samtidigt rörlig och inser när kraften kommer skapa mer motkraft.
Det största mänskliga hyckleriet är när människor med makt som utövar aggressivt beteende försöker dölja det genom välgörenhet och ytliga leenden.
Den största mänskliga sorgen är när människor utan makt blir deprimerade av att de blir utnyttjade och försöker dölja den utåt samtidigt som de tror sig vara skyldiga.
Hej PopJimmy.
Jag drömde återigen om dig. Nu vet jag inte sanningshalten i min dröm men jag drömde iaf att du tog heroin, alltså sprutade in det i armen för att du fick en bättre förståelse då.
För mig då jag tolkar drömmen så betyder det i stil med: den värsta användningen jag kan tänka mig, det är heroin, och det använder du för att få förståelse, för du kom i kontakt med något "högre", men jag såg också att du försvann, att du var bakom denna dominerande förståelse. Det behöver inte just vara heroin, utan heroin är för mig symboliskt motsvararande "den värsta användningen".
Alltså heroinet det kan motsvara "det mörkaste" jag kan tänka mig. Typ.
Jag uttrycker mig kanske klumpigt men jaja.
Jag drömde återigen om dig. Nu vet jag inte sanningshalten i min dröm men jag drömde iaf att du tog heroin, alltså sprutade in det i armen för att du fick en bättre förståelse då.
För mig då jag tolkar drömmen så betyder det i stil med: den värsta användningen jag kan tänka mig, det är heroin, och det använder du för att få förståelse, för du kom i kontakt med något "högre", men jag såg också att du försvann, att du var bakom denna dominerande förståelse. Det behöver inte just vara heroin, utan heroin är för mig symboliskt motsvararande "den värsta användningen".
Alltså heroinet det kan motsvara "det mörkaste" jag kan tänka mig. Typ.
Jag uttrycker mig kanske klumpigt men jaja.
Varför filosoferar man? Varför håller man på med mysticism? Varför blir man under vissa omständigheter fast i ett enda sätt att se på saker och ting? Vad har man för motiv för det? Vad har man för motiv i allmänhet? Vad brukar människan ha för motiv i sitt tänkande? Även om man inte kan skaffa sig absolut kunskap så kanske man ändå kan skaffa sig relativ kunskap eller mjuk och förändringsbar kunskap? När är det man tror att man behöver absolut kunskap? Vad är det man försöker klura ut bakom de stora frågorna? Vad döljer sig bakom de stora frågorna? Vad döljer sig bakom de stora svaren? VEM döljer sig bakom frågorna och svaren?
PopJimmy skrev:a:
intressanta tankar. Jag förstår ingenting, men det låter väldigt intressant.
Ne, jag förstår inte heller riktigt. Jag vet inte om du ber mig om ett förtydligande, men här kommer iaf ett.
Det som symboliskt motsvarar det mörkaste för mig, då jag efteråt (då jag vaknade upp) kände efter vad heroin motsvarade för mig, så var det just det mörkaste för mig. Det kunde varit annorlunda, men jag känner att det inte är så. Jag vet inte varför, men det kanske har något med en dansuppvisning jag såg för ett antal år sedan att göra (också min generella uppfattning om drogen) då dansarna gestalterade olika droger, och heroin motsvarade den sista, döden och den mest destruktiva.
Då denna symbolism injiceras, och den ger Dig en förståelse, så ser jag det med min tolkning ungefär såhär:
Min uppfattning om dig är då alltså att du använder dig av något, upprepar något som får dig att "förstå", men som i själva verket från min synvinkel var döden. Det intressanta är hur jag kom fram till denna uppfattning om dig, det kanske är något intuitivt budskap (som därför inte behöver vara sant men jag vill gärna dela med mig av det). Jag såg också i drömmen att du var mer aktiv bakom det jag såg som din förståelse, alltså att du var bakom skärmen, att du blev road av dataspelet. Det obehagligaste var nog att se just det.
Om jag ser det på ett annat sätt kan jag se det såhär (kom ihåg att det är från min kanske klumpiga synvinkel): ditt självkritiserande och ständiga sökande efter fel, eller vad jag ska kalla det, (vilket kan leda till något jävligt bra), är något som är för mig mest destruktivt och inte ger upphov till något. Men själva känslan (vilket en destruktiv drog som heroin troligast ger), är ett välbefinnande, ett slags uträttande, men som inte leder någon vart, utan bara bokstavligt suger livet av en och ger illusionen av att man långsamt bygger upp en "förståelse".
Jag har varit där litegrann och är där litegrann dagligen, men jag påstår inte eller vill inte upphöja mig att jag vet var detta "felsökande" leder, men jag vet att det är en sån känsla som jag beskrev - att det uträttar något, gör någonting "positivt".
Jag tror egentligen att det är jaget som utplånar sig självt, inte så att man blir "befriad", kan leva utan jaget på ett livsfullt sätt, utan istället på det mest destruktiva och självförnekande och kvävande sätt tänkas kan, på precis samma sätt som en galen drog gör. Bara en galen tankevärld som överlever av livet. Tänk igenom om det kan vara så.
Har du aldrig funderat på (inte en jävla religös tanke) att det faktiskt är ett mirakel att man ens överlever med all den bråte som finns inom en.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster