Smisk skrev:rekoj skrev:Men ligger det inte också värde i att skilja mellan essensen och begreppsanvändning i vidareförd bemärkelse? Skillnad mellan denotation och konnotation osv.
Ta exempelvis mitt sätt att räkna hockeykort där jag multiplicerade rader med kolumner och sidor. Var det bara godtyckligt och opålitligt hokus pokus som min kompis ansåg att det var? Någon slags vana, eller nåt jag bara fått för mig, att jag skulle kunna räkna hockeykort på det sättet? Ganska ofta är det precis där jag hamnar. Jag utför logiska operationer, och möts av en misstro av människor runt om mig. Det här om att logik har "andra betydelser" kan jag då uppleva känns lite som att blanda bort korten. Det kan användas som avledande manöver för personer som vill undvika dess tvingande implikationer.
Det får mig att tänka på att en del personer har god logisk förmåga och andra mindre god.
När man har att göra med människor behöver man räkna med just att det är människor

Med fantasi, känslor, olika motiv osv. För när man skall argumentera om saker med personer som kan tänka logiskt/rationellt är det lätt om man själv tänker så. När man skall det med personer som inte ens kan tänka klart blir det något helt annat spel

Du kommer säkerligen kunna kategorisera de personer som alltid ifrågasätter och de som oftare accepterar?
Du kanske ger ett "hokus pokus" intryck?

Dina analyser kanske ofta är tveksamma?
Jag uppfattar ofta logik som tveksam metod både för kommunikation och som bevisföring för vardagliga eller empiriskt grundade saker. Däremot som komplement för att övertyga andra logiska personer eller för att få kunskap och ifrågasätta oklarheter så är det överlägset.
Mina analyser må vara tveksamma. I fallet med hockeykorten så skrev jag ju att när jag och min kompis räknade fick vi inte samma svar, och jag medger att det kan ha varit jag som räknade fel. Men den grundläggande principen om att det går att multiplicera rader med kolumner och sidor för att få fram ett korrekt svar hyser jag ingen tvivel om. Det är både definitivt och tvingande, förutsatt jag inte gjort någon felräkning.
Logik är inte i sig en metod för att lösa vardagliga eller empiriskt grundade frågor, men kan utgöra en viktig del av lösningen.
Min uppfattning är att logiska slutsatser i grunden är enkla och tydliga. Exempelvis när man löser en matematisk gåta, eller en sudoku eller liknande. Det finns inget skäl att spekulera i huruvida ens lösning är giltig eller inte. När problemet är löst är det klart, och jag kan därefter släppa den saken, och gå vidare.
En kontrast mot detta vore om det finns någon slags spekulativ logik. Och det verkar vara en ganska bred uppfattning om att det är vad filosofi-ämnet handlar om, spekulativa och diskuterbara slutsatser. Vertumnus nämnde Zenons paradox om pilen som exempel, som han kallade "övertygande logiska resonemang", men som ändå vore spekulativt/diskuterbart och i slutändan felaktigt (rörelse är ju inte alls omöjlig). Jag har väldigt svårt att förstå mig på det, vad det är för sorts logik som åberopas, och på vad sätt det skulle vara övertygande?
Jag anar att det kan ha och göra med att det finns fundamentalt olika tänkesätt bland olika människor. Och det behöver nog inte heller handla om att ena eller andra tänkesättet är bättre eller sämre, utan olika tänkesätt kan nog ha olika fördelar i olika situationer.