Vad läser Du just nu?

[Anders]

Tar mig så sakta igenom Nietzsches "bortom gott och ont". För en gångs skull sammanhängande och inte så fragmentarisk som Den Glada Vetenskapen och Zarathustra. Finns mycket jag känner igen mig i, kan inte fatta vad Nazisterna fick ut av den. Så långt jag läst.

Har lyssnat igenom Petersons andra Bortom Ordning. Mycket behaglig inläsning av Ludvig från Creepypodden, måste ha sveriges bästa berättarrröst... Men det Peterson tar upp, känns som självklarheter för en hyfsat ansvarstagande vuxen. Fick ingen A-ha där.
Han var bra i sina Bible series, och lite underhållande i en del dialoger, den med Zizek fick mig nästan att tro på människan. Och för all del, det han skriver och pratar om, så länge det har med hans profession som Psykolog att göra finns det bra bitar att hitta.
Lyssnar också på en youtuber som heter Cass Eris, också psykolog(ej praktiserande), som hatar Peterson som pesten och gör inlägg där hon försöker såga kapitel i hennes böcker. Hans bok och hennes "kritik" blir faktiskt tillsammans riktigt trevligt. Det Peterson tar upp är angelägna grejer även om jag inte på långa vägar håller med om vad han säger.

[David H]

Senaste ljudböcker jag lyssnat igenom är bland annat Björn Natthikos "Jag kan ha fel..." och Thomas Kuhn "The Structure of Scientific Revolutions", gillar båda men på olika sätt. Vore intressant om det är nån annan som läst eller lyssnat på dessa böcker och som vill diskutera.

Vad tyckte du om Björns bok? Läst typ 40 sidor, gillade den men av någon anledning kom jag av mig. Inte läst på säkert ett halvår. Förstås svårt att inte gilla Björn, mer sympatisk och ödmjuk människa fanns väl knappt. Läser nu "Fyra tusen veckor, tidshantering för ett ändligt liv" av Oliver Burkeman. Låter kanske som gammal vanligt tidsoptimeringslitteratur men känns hittils som en betydligt mer filosofiskt intriktad bok, som handlar om hur man disponerar ALL sin tid, dvs livet. Mkt filosof/psykolog referenser så känns inte helt OT att ta upp i detta forum. Läst typ 35 sidor bara så kan inte säga allt för mkt men känns lovande. Har sen Martin Hägglund bok This Life och Max Tegmarks vårt matematiska universum på lut. Om någon vill diskutera ngn av dessa böcker kommande veckor/månader skulle det va kul.

Jag tyckte Björns bok var ganska bra. Inget exceptionellt, men en fint berättad historia om en människas liv. Jag gillar titeln "Jag kan ha fel...". Förmåga till självkritik och självdistans tror jag är viktigt, men nog ganska sällsynta egenskaper bland människor.

Jag har inte läst nån av de andra böckerna du nämner. Kanske kan vara värt att pröva nån gång. Jag är alltid öppen för tips. En bok om tid skulle ju kunna va nåt, "tid" har varit hett diskuterat ämne på det här forumet på sistone. Något som kan göra mig skeptisk dock är om jag känner att det inte knyter an tillräckligt till samtiden och aktuella samhällsproblem...många "filosofiska" böcker upplever jag har en tendens att ställa sig utanför verkligheten och utanför tiden, och utanför allt det personliga, utanför verklighetens hetluft. Den begränsade tid jag har vill jag inte ägna åt eskapism!

Jag tar gärna emot tips om ljudböcker annars. Det är en bra kombo att kombinera ljudbok med daglig motion, t ex promenad eller gym, tycker jag.

[Anders]

...

Jag tar gärna emot tips om ljudböcker annars. Det är en bra kombo att kombinera ljudbok med daglig motion, t ex promenad eller gym, tycker jag.

Just typ inom filosofi, eller även skönlitteratur? Lyssnar på ljudböcker varje dag. Allt från Lucinda Riley till lättare Filosofi. Nietzsche eller Heidegger som ljudböcker skulle nog inte funka.

[David H]

...

Jag tar gärna emot tips om ljudböcker annars. Det är en bra kombo att kombinera ljudbok med daglig motion, t ex promenad eller gym, tycker jag.

Just typ inom filosofi, eller även skönlitteratur? Lyssnar på ljudböcker varje dag. Allt från Lucinda Riley till lättare Filosofi. Nietzsche eller Heidegger som ljudböcker skulle nog inte funka.

Jag skulle inte göra någon större skillnad mellan filosofi och skönlitteratur. Visst går det att betona vissa principiella skillnader. Men generellt skulle jag säga att bra filosofi har skönlitterärt värde, och bra skönlitteratur har filosofiskt värde. Den bästa litteraturen har helheten. Wittgenstein tycker jag exempelvis är bra exempel, eller Dostojevskijs Anteckningar från Källarhålet, eller Laozis Tao Te Ching. Eller varför inte Harry Potter-böckerna, även där upplever jag insiktsfullt filosofiskt djup.

Jag tycker att det mesta går an att lyssna på ljudbok. Kants Kritik av rena förnuftet var kanske gränsfall, men det var ingen vidare bra inläsning, och den boken är jobbig att läsa som text också.

[Anders]

...

Jag tar gärna emot tips om ljudböcker annars. Det är en bra kombo att kombinera ljudbok med daglig motion, t ex promenad eller gym, tycker jag.

Just typ inom filosofi, eller även skönlitteratur? Lyssnar på ljudböcker varje dag. Allt från Lucinda Riley till lättare Filosofi. Nietzsche eller Heidegger som ljudböcker skulle nog inte funka.

Jag skulle inte göra någon större skillnad mellan filosofi och skönlitteratur. Visst går det att betona vissa principiella skillnader. Men generellt skulle jag säga att bra filosofi har skönlitterärt värde, och bra skönlitteratur har filosofiskt värde. Den bästa litteraturen har helheten. Wittgenstein tycker jag exempelvis är bra exempel, eller Dostojevskijs Anteckningar från Källarhålet, eller Laozis Tao Te Ching. Eller varför inte Harry Potter-böckerna, även där upplever jag insiktsfullt filosofiskt djup.

Jag tycker att det mesta går an att lyssna på ljudbok. Kants Kritik av rena förnuftet var kanske gränsfall, men det var ingen vidare bra inläsning, och den boken är jobbig att läsa som text också.

Skulle man tortera mig skulle man spänna fast mig i en stol och spela upp en av de där oändliga utläggningarna som Ivan har för Aljosha... OCh jag hade inte haft skuggan av en chans att begripa Varat och Tiden som inläsning. Men absolut, det finns en rik plethora av böcker som passar
Här några som jag gillar som ljudböcker:

Vindens skugga av Zafon (Briljant inläsning av Jonas Karlsson)
Doppler av Loe (Lika bra, skitkul, inläsning av Jähkel)
Bortom ordning av Jordan Peterson(Här är det nästan så att Ludvig från Creepypodden är behållningen)
Vargskinnetserien av Kerstin Ekman(Helena Brodin gör helt ok inläsning)
Allt med Guillou, särskilt den sista norrbaggeserien(Bolme har nog läst in alla hans böcker och gör det bra)
Går Lassgårds radioföljetonginläsning av Kerstin Ekmans Händelser vid Vatten att hitta? Den förgyllde verkligen sommaren 2020.

Frugan och ungarna lyssnar mycket på ljudböcker på engelska, frugans favvo är såna här oxfordengelskainläsningar av Aghata Christie, men jag pallar inte riktigt lyssna engelska. Tycker överhuvudaget inte om att lyssna på engelska. Möten under åren man jobbade på stora multinationella företaget - "is there someone here who is not ok with Swedish?" - Yes, sorry (faaan!).

[David H]

Vindens skugga av Zafon (Briljant inläsning av Jonas Karlsson)
Doppler av Loe (Lika bra, skitkul, inläsning av Jähkel)
Bortom ordning av Jordan Peterson(Här är det nästan så att Ludvig från Creepypodden är behållningen)
Vargskinnetserien av Kerstin Ekman(Helena Brodin gör helt ok inläsning)
Allt med Guillou, särskilt den sista norrbaggeserien(Bolme har nog läst in alla hans böcker och gör det bra)
Går Lassgårds radioföljetonginläsning av Kerstin Ekmans Händelser vid Vatten att hitta? Den förgyllde verkligen sommaren 2020.

Mest intressant på den listan som jag spontant kommer på är nog Doppler av Loe. Var längesen jag läste något av honom, men har gillat ett par av hans tidigare böcker.

[David H]

Vindens skugga av Zafon (Briljant inläsning av Jonas Karlsson)
Doppler av Loe (Lika bra, skitkul, inläsning av Jähkel)
Bortom ordning av Jordan Peterson(Här är det nästan så att Ludvig från Creepypodden är behållningen)
Vargskinnetserien av Kerstin Ekman(Helena Brodin gör helt ok inläsning)
Allt med Guillou, särskilt den sista norrbaggeserien(Bolme har nog läst in alla hans böcker och gör det bra)
Går Lassgårds radioföljetonginläsning av Kerstin Ekmans Händelser vid Vatten att hitta? Den förgyllde verkligen sommaren 2020.

Mest intressant på den listan som jag spontant kommer på är nog Doppler av Loe. Var längesen jag läste något av honom, men har gillat ett par av hans tidigare böcker.

Jag laddade ner och började lyssna lite på Doppler. Ganska rolig inledning... en berättelse som inleder på osannolikt sätt, och fortsätter sen och blir ännu mer osannolikt, till den grad att det blir rent absurt. Ett av litteraturens grepp kan vara att tvinga oss till att använda vårt eget omdöme, för att lära oss skilja mellan sanning och lögn.

[Anders]

Vindens skugga av Zafon (Briljant inläsning av Jonas Karlsson)
Doppler av Loe (Lika bra, skitkul, inläsning av Jähkel)
Bortom ordning av Jordan Peterson(Här är det nästan så att Ludvig från Creepypodden är behållningen)
Vargskinnetserien av Kerstin Ekman(Helena Brodin gör helt ok inläsning)
Allt med Guillou, särskilt den sista norrbaggeserien(Bolme har nog läst in alla hans böcker och gör det bra)
Går Lassgårds radioföljetonginläsning av Kerstin Ekmans Händelser vid Vatten att hitta? Den förgyllde verkligen sommaren 2020.

Mest intressant på den listan som jag spontant kommer på är nog Doppler av Loe. Var längesen jag läste något av honom, men har gillat ett par av hans tidigare böcker.

Jag laddade ner och började lyssna lite på Doppler. Ganska rolig inledning... en berättelse som inleder på osannolikt sätt, och fortsätter sen och blir ännu mer osannolikt, till den grad att det blir rent absurt. Ett av litteraturens grepp kan vara att tvinga oss till att använda vårt eget omdöme, för att lära oss skilja mellan sanning och lögn.

Det blir bara bättre vartefter

[Anders]

Börjat lyssna på Jag kan ha fel. Berör verkligen, och får en att tänka till, även om min resa aldrig skulle kunna ha blivit Björns.

[David H]

Börjat lyssna på Jag kan ha fel. Berör verkligen, och får en att tänka till, även om min resa aldrig skulle kunna ha blivit Björns.

Boken är faktiskt ganska intressant att jämföra med Doppler tycker jag. Båda böckerna har vissa likheter och vissa skillnader. Det övergripande temat om en medelålders man som bryter upp med samhällets normer och flyttar ut till skogen är detsamma, om än det är verklighet i ena fallet, och fiktion i andra fallet.
Vill man göra sociologisk analys går det nog notera viss klasskillnad mellan de olika personerna. Nattikho har mer av en överklassmentalitet som naturligt nog skiner igenom även fast han lämnar överklasslivet, och Doppler uppfattar jag ha mer av vad som skulle kunna kallas underklassmentalitet. Och nog kan finnas för- och nackdelar med båda typer av mentalitet.

Om det inte var för det oroliga omvärldsläget hade jag nog kunnat uppskatta Doppler mer. Nu blev jag snarare benägen att se problem med hans misantropiska attityd och självhävdelsebehov. Ett centralt tema i boken handlar om att kritisera människors "duktighet". Det temat går att sympatisera med om man med duktighet menar typ "inställsamhet till falska ideal", men som jag ser det är det också ett misantropiskt synsätt vad duktighet handlar om. Doppler framför en del vettig samhällskritik tycker jag, men jag kunde önska att samhällskritiken vore mer rakryggad. Vill man framföra kritik mot inställsamhet till falska ideal exempelvis tycker jag man kan säga det rakt ut, istället för att säga att man kritiserar "duktighet".
Jag vet inte om Loe avsåg att framställa Doppler som en hjälte eller anti-hjälte...men kan tycka att boken vore mer intressant om Doppler hade någon antagonist, och att det kunde ske personlighetsutveckling under bokens gång, men nu upplevde jag inte riktigt att så var fallet..om än det fanns en del andra karaktärer i boken som hjälpte med att bidra med andra perspektiv.

[Algotezza]

En bok med korta historier om konstiga människor, konstiga miljöer och konstiga händelser och företeelser. Hon är en god berättare.

[Anders]

Börjat lyssna på Jag kan ha fel. Berör verkligen, och får en att tänka till, även om min resa aldrig skulle kunna ha blivit Björns.

Boken är faktiskt ganska intressant att jämföra med Doppler tycker jag. Båda böckerna har vissa likheter och vissa skillnader. Det övergripande temat om en medelålders man som bryter upp med samhällets normer och flyttar ut till skogen är detsamma, om än det är verklighet i ena fallet, och fiktion i andra fallet.
Vill man göra sociologisk analys går det nog notera viss klasskillnad mellan de olika personerna. Nattikho har mer av en överklassmentalitet som naturligt nog skiner igenom även fast han lämnar överklasslivet, och Doppler uppfattar jag ha mer av vad som skulle kunna kallas underklassmentalitet. Och nog kan finnas för- och nackdelar med båda typer av mentalitet.

Om det inte var för det oroliga omvärldsläget hade jag nog kunnat uppskatta Doppler mer. Nu blev jag snarare benägen att se problem med hans misantropiska attityd och självhävdelsebehov. Ett centralt tema i boken handlar om att kritisera människors "duktighet". Det temat går att sympatisera med om man med duktighet menar typ "inställsamhet till falska ideal", men som jag ser det är det också ett misantropiskt synsätt vad duktighet handlar om. Doppler framför en del vettig samhällskritik tycker jag, men jag kunde önska att samhällskritiken vore mer rakryggad. Vill man framföra kritik mot inställsamhet till falska ideal exempelvis tycker jag man kan säga det rakt ut, istället för att säga att man kritiserar "duktighet".
Jag vet inte om Loe avsåg att framställa Doppler som en hjälte eller anti-hjälte...men kan tycka att boken vore mer intressant om Doppler hade någon antagonist, och att det kunde ske personlighetsutveckling under bokens gång, men nu upplevde jag inte riktigt att så var fallet..om än det fanns en del andra karaktärer i boken som hjälpte med att bidra med andra perspektiv.

Doppler och duktigheten... man får ju komma ihåg att Loe är författare. Duktigheten tror jag inte riktigt han kanske begriper, kanske inte fått med sig i modersmjölken. Duktigheten tycks vara väldigt mycket förutbestämd. Vissa får den rollen på sig och är uberduktiga hela livet igenom medan vissa andra får andra roller. Håller med dig där om att, säg att en av Dopplers kollegor, som haft det arbetsamma som "sin livslott" hade hamnat där uppe med honom och älgen, eller om nån av skidåkarna hade stannat och tagit konflikten. Misstänker att Loe inte har den dimensionen i sin närhet.

Vad är det "man vill"? Att alla skulle ha en "balanserad duktighet", alla vara lite lagom duktiga? Tja, inte mig emot.

[David H]

Doppler och duktigheten... man får ju komma ihåg att Loe är författare. Duktigheten tror jag inte riktigt han kanske begriper, kanske inte fått med sig i modersmjölken. Duktigheten tycks vara väldigt mycket förutbestämd. Vissa får den rollen på sig och är uberduktiga hela livet igenom medan vissa andra får andra roller. Håller med dig där om att, säg att en av Dopplers kollegor, som haft det arbetsamma som "sin livslott" hade hamnat där uppe med honom och älgen, eller om nån av skidåkarna hade stannat och tagit konflikten. Misstänker att Loe inte har den dimensionen i sin närhet.

Vad är det "man vill"? Att alla skulle ha en "balanserad duktighet", alla vara lite lagom duktiga? Tja, inte mig emot.

Det är möjligt att livet och dess alla aspekter är förutbestämt, men jag menar att det är ett otillfredsställande perspektiv att betrakta tillvaron på det sättet. Istället för att säga att det är omöjligt, kan man väl nöja sig med att säga att det är svårt att skapa förändring? Och svårigheten kan öka ytterligare när man inte erbjudits några goda förutsättningar. Jag tänker till exempel på Lars Winnerbäcks "Försvarstal" som jag postade i musiktråden... kanske kommer han aldrig att bli denne perfekte "reko kille med finess" som han sjunger om att han ska bli, men ingenting borde väl kunna hindra honom från att ha önskningar och visioner?

Att vara emot "duktighet" ser jag lite som samma sak som att vara emot "politisk korrekthet" som vi diskuterade i tråden om intersubjektivitet. Man tar ett positivt laddat begrepp och ger det istället en negativ konnotation. Istället för att kritisera problematiska uppfattningar om vad vad vissa anser vara duktigt eller vad som är politiskt korrekt, går man till attack mot själva begreppen. Det mer rakryggade menar jag istället vore att säga att det som vissa påstår vara exempel på duktighet i själva verket inte alls är särskilt duktigt. Vad är det som är så "duktigt" med att vara inställsam till falska ideal exempelvis? Knappast är det något duktigt med det, menar jag, och då borde man inte heller kalla det "duktigt". Om man tvärtom anammar uppfattningen om att "duktighet" är flera saker som man själv inte tror på och som man inte anser önskvärt, så menar jag att risken är att det lägger en grund för en onödig förbittring.

[xion]

Jag läser om Taoismen av Jean C Cooper.
Jag läser om bra böcker många gånger.
Jag upptäckte att det står massor om illusioner och växelverkan.
Nästan så man kan tro att det är Illusionen som har skrivit den

[Mlw]

Dualismen hos Luther (1929) av Ragnar Bring. Om den här boken säger Gordon Rupp (The Righteousness of God, 1953) att den är av "pivotal importance" (s. 34). Jag håller med.