Vad tänker du på?

[hakkapeliitta]

Undrar ibland. Tråden om slumpen är 52 sidor lång. Det tog några år att komma fram till en förståelse vad slumpen är.
Är detta något som är kännetecknande för filosofer att man behöver älta rätt simpla saker i all oändlighet?

[David H]

Undrar ibland. Tråden om slumpen är 52 sidor lång. Det tog några år att komma fram till en förståelse vad slumpen är.
Är detta något som är kännetecknande för filosofer att man behöver älta rätt simpla saker i all oändlighet?

Filosofer måste hela tiden kämpa med att vara relevanta och bidra med något meningsfullt. Att ägna en massa inlägg åt att diskutera ett ganska simpelt begrepp? Det är klart att det må förefalla löjligt från ett utomstående perspektiv, men jag skulle inte döma ut en sådan tråd så enkelt.
Kanske begreppet inte är riktigt lika simpelt som det verkar? Och att det finns mer djuplodande problem som gör att det är svårt att nå enighet mellan olika personer?
Gällande tråden om slump exempelvis, tycker iaf inte jag att någon presenterat begreppet slump på ett helt tillfredsställande sätt. Och jag tänker att det kan finnas goda skäl till att fortsätta diskussionen 50 sidor till om det så krävs för att nå enighet.

[Pilatus]

Undrar ibland. Tråden om slumpen är 52 sidor lång. Det tog några år att komma fram till en förståelse vad slumpen är.

Det är nog din egen slutsats om du menar att du har skäl för att slump inte existerar i naturen.

Kvantfysiker brukar ha en del att säga om saken. Mutationer har vi varit inne på, tärningar mm. Ibland kan det vara så att nya upptäckter leder till att vi kan reducera vad som framstått som slumpartat, eller oförklarligt. Men ingenting av detta kan falsifiera slumpens realitet.

[hakkapeliitta]

Det är nog din egen slutsats om du menar att du har skäl för att slump inte existerar i naturen.

Har inte tagit någon definitiv ställning till om slumpen.
Men jag har varit anhängare av synsättet att allt har en orsak.
Detta synsätt tycker jag är viktigt. Fleming hade förmodligen inte upptäck penicillinets om han inte blivit intresserad av det tillfälliga/slumpen/avvikande, det som är utanför just nu vetande.

[hakkapeliitta]

Gällande tråden om slump exempelvis, tycker iaf inte jag att någon presenterat begreppet slump på ett helt tillfredsställande sätt.

Vad tycker du fattas i definitionen/tråden?
Jag tycker Pilatus senaste inlägg var en bra sammanfattning. Finns inte så mycket mer att diskutera. Pilatus medgav till sist att vi kanske inte har tillräcklig information om varje händelse och det är bristen på information som nödsakar oss till att ta till begreppet slump.

Tro det eller ej men då fick jag sinnesro!

[xion]

Undrar ibland. Tråden om slumpen är 52 sidor lång. Det tog några år att komma fram till en förståelse vad slumpen är.
Är detta något som är kännetecknande för filosofer att man behöver älta rätt simpla saker i all oändlighet?

Filosofer måste hela tiden kämpa med att vara relevanta och bidra med något meningsfullt. Att ägna en massa inlägg åt att diskutera ett ganska simpelt begrepp? Det är klart att det må förefalla löjligt från ett utomstående perspektiv, men jag skulle inte döma ut en sådan tråd så enkelt.
Kanske begreppet inte är riktigt lika simpelt som det verkar? Och att det finns mer djuplodande problem som gör att det är svårt att nå enighet mellan olika personer?
Gällande tråden om slump exempelvis, tycker iaf inte jag att någon presenterat begreppet slump på ett helt tillfredsställande sätt. Och jag tänker att det kan finnas goda skäl till att fortsätta diskussionen 50 sidor till om det så krävs för att nå enighet.

Dessutom är syftet med filosofi inte att nå enighet utan istället att belysa från olika perspektiv. Därför blir filosofin en evighet.

[Pilatus]

Dessutom är syftet med filosofi inte att nå enighet utan istället att belysa från olika perspektiv. Därför blir filosofin en evighet.

Det positiva med filosofi är att vi kan medverka till att göra tillvaron begriplig, förklara på vilket sätt allmänbegreppen existerar och hur de skall förstås.

[Anders]

Dessutom är syftet med filosofi inte att nå enighet utan istället att belysa från olika perspektiv. Därför blir filosofin en evighet.

Det positiva med filosofi är att vi kan medverka till att göra tillvaron begriplig, förklara på vilket sätt allmänbegreppen existerar och hur de skall förstås.

Högst kompatibla inlägg, att göra tillvaron begriplig är ett projekt som ständigt kommer att pågå. Läste just ut Svante Nordins Det Politiska Tänkandets historia. Senast reviderad 2017. Efter pandemi, Putin, stormande av Capitolium och gängvåld och invandring där andra boende uppmanar till att inte arbeta skulle den behöva skrivas om igen, särskilt Svantes försök mot slutet av boken att analysera nutidshistorien. Och 2022-25 kommer saker att hända som ställer begreppen på huvud igen. Och det bara i det politiska.

[David H]

Undrar ibland. Tråden om slumpen är 52 sidor lång. Det tog några år att komma fram till en förståelse vad slumpen är.
Är detta något som är kännetecknande för filosofer att man behöver älta rätt simpla saker i all oändlighet?

Filosofer måste hela tiden kämpa med att vara relevanta och bidra med något meningsfullt. Att ägna en massa inlägg åt att diskutera ett ganska simpelt begrepp? Det är klart att det må förefalla löjligt från ett utomstående perspektiv, men jag skulle inte döma ut en sådan tråd så enkelt.
Kanske begreppet inte är riktigt lika simpelt som det verkar? Och att det finns mer djuplodande problem som gör att det är svårt att nå enighet mellan olika personer?
Gällande tråden om slump exempelvis, tycker iaf inte jag att någon presenterat begreppet slump på ett helt tillfredsställande sätt. Och jag tänker att det kan finnas goda skäl till att fortsätta diskussionen 50 sidor till om det så krävs för att nå enighet.

Dessutom är syftet med filosofi inte att nå enighet utan istället att belysa från olika perspektiv. Därför blir filosofin en evighet.

Syftet med filosofi tänker jag handlar om sanning, upplysning, insikt. För detta kan det behövas olika perspektiv. Men olika perspektiv behöver väl inte heller utesluta enighet tänker jag, om man förstår betydelsen av och lär sig acceptera olika perspektiv.. Jag utgår inte från att det kommer pågå i en evighet, men har inte heller någon direkt utsikt om att det är på väg att ta slut. Den som lever får väl se...

[Anders]

Det vore väl trist om allt blev förklarat, färdigsnackat?

[David H]

Det vore väl trist om allt blev förklarat, färdigsnackat?

I något avseende sorgligt kanske, men nog inget som skulle förhindra mig från att ta steget. Jämför med Truman Show exempelvis. När Truman är på väg att avslöja lögnen, har han fortfarande alternativet att stanna kvar i vardagen. Men han gör det inte. Han söker sig till utkanten och river kulissen. Nya äventyr väntar väl som regel ändå, även utanför en världs kuliss. Eller så gör det inte det. Kanske blir det sagans slut, men låt det då bli sagans slut. Som jag ser det gjorde Truman det moraliskt rätta beslutet (om än det inte borde underskattas hur smärtsamt det kan vara).

[Anders]

Det vore väl trist om allt blev förklarat, färdigsnackat?

I något avseende sorgligt kanske, men nog inget som skulle förhindra mig från att ta steget. Jämför med Truman Show exempelvis. När Truman är på väg att avslöja lögnen, har han fortfarande alternativet att stanna kvar i vardagen. Men han gör det inte. Han söker sig till utkanten och river kulissen. Nya äventyr väntar väl som regel ändå, även utanför en världs kuliss. Eller så gör det inte det. Kanske blir det sagans slut, men låt det då bli sagans slut. Som jag ser det gjorde Truman det moraliskt rätta beslutet (om än det inte borde underskattas hur smärtsamt det kan vara).

Nåja, det lär inte inträffa.

[Anders]

Tänkte så här - är språket manifestationen av vårt sociala jag och tanken, spekulationen manifestationen av vår individualitet?

[David H]

Det vore väl trist om allt blev förklarat, färdigsnackat?

I något avseende sorgligt kanske, men nog inget som skulle förhindra mig från att ta steget. Jämför med Truman Show exempelvis. När Truman är på väg att avslöja lögnen, har han fortfarande alternativet att stanna kvar i vardagen. Men han gör det inte. Han söker sig till utkanten och river kulissen. Nya äventyr väntar väl som regel ändå, även utanför en världs kuliss. Eller så gör det inte det. Kanske blir det sagans slut, men låt det då bli sagans slut. Som jag ser det gjorde Truman det moraliskt rätta beslutet (om än det inte borde underskattas hur smärtsamt det kan vara).

Nåja, det lär inte inträffa.

Det inträffar inte helt sällan på mikroplanet i alla fall menar jag. Att allt skulle bli färdigsnackat på global nivå känns måhända inte så sannolikt, men jag skulle inte utesluta möjligheten. Idén om att befinna sig i den yttersta tiden har funnits bland vissa grupper då och då, t ex inom buddhismen, men för att det ska nå global spridning krävs mer.

Det gick en serie på svt för några år sen med titeln "Meningen med livet". Kommer ihåg att i ett program intervjuades Daniel Boyacioglu, tror jag det var, och han berättade om en händelse han var med om... som efteråt fick honom att känna att meningen med hans liv hade blivit uppfyllt. Att från den stunden har han endast levt på bonustid. Det må låta märkligt, men jag känner själv igen precis denna upplevelse. Jag hade väl aldrig tänkt det som att livet var någon slags tävling, men plötsligt var jag med om en särskild händelse, och jag fick sen den märkliga upplevelsen av att gå i mål: Att mitt livsuppdrag var avklarat. Och att jag fortsättningsvis kan få leva på bonustid.

[David H]

Måste man tänka så mycket?
Jag avundas - i alla fall litet - upplevelsefanatikerna (förlåt: upplevelsefundamentalisterna) som går runt i världen och bara upplever. Måste man tänka så mycket?! Alla vet ju vad som händer om man tänker för mycket.

Var det Kant som skrev att var och en bör göra vad den är bäst på? För din del kanske det handlar om att tänka. För min del må det handla om att uppleva. Men så kan det alltid finnas stunder då man behöver kliva ur sin vanliga bekvämlighetszon. För den ena kan det handla om att sluta tänka och för den andra kan det handla om att sluta uppleva.
För min del kan det vara ansträngande att medvetandegöra tänkandet. Men lyckas jag med det ibland må det ge en bra belöning. Och när jag lyckats medvetandegöra tänkandet har det gett mig en lärorik insikt om hur en tänkare förhåller sig till världen. Annars kan det också vara viktigt att låta känslor bubbla fram ibland också...även det är något som händer mig ganska sällan, men när det väl händer kan det kännas lite som att en ny dimension till tillvaron öppnas.