Vad är filosofi?

[Vertumnus]

Själv ser jag inte att upplevelse/Erlebnis har någon relevans alls när vi talar filosofi.

Det finns ett motsatsförhållande mellan upplevelse och tänkande, så långt hänger jag med, men vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?

[Pilatus]

Själv ser jag inte att upplevelse/Erlebnis har någon relevans alls när vi talar filosofi.

Det finns ett motsatsförhållande mellan upplevelse och tänkande, så långt hänger jag med, men vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?

Kanske bra att se filosofins ämne som utredande, begreppsanalys, problemlösning, att förstå världen. Kanske även bidra med att förändra världen, vi skall ju kunna bo på planeten, inte bara förstå och uppleva den. (Upplevelser är numera en industri som erbjuder nöjen och resor. Säkert en god avkoppling för den som har tid och pengar.) Filosofen bör ägna sig åt observationer som sätts in i ett sammanhang, att lära något om världen och människans villkor.

[xion]

Själv ser jag inte att upplevelse/Erlebnis har någon relevans alls när vi talar filosofi.

Det finns ett motsatsförhållande mellan upplevelse och tänkande, så långt hänger jag med, men vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?

Kanske bra att se filosofins ämne som utredande, begreppsanalys, problemlösning, att förstå världen. Kanske även bidra med att förändra världen, vi skall ju kunna bo på planeten, inte bara förstå och uppleva den. (Upplevelser är numera en industri som erbjuder nöjen och resor. Säkert en god avkoppling för den som har tid och pengar.) Filosofen bör ägna sig åt observationer som sätts in i ett sammanhang, att lära något om världen och människans villkor.

Nu är det väl lite trångsynt att upplevelser är det samma som "Skara sommarland".
Vi upplever hela vår vakna tid. Det är bara vid medvetslöshet som vi inte upplever.

[Anders]

Själv ser jag inte att upplevelse/Erlebnis har någon relevans alls när vi talar filosofi.

Det finns ett motsatsförhållande mellan upplevelse och tänkande, så långt hänger jag med, men vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?

Kanske bra att se filosofins ämne som utredande, begreppsanalys, problemlösning, att förstå världen. Kanske även bidra med att förändra världen, vi skall ju kunna bo på planeten, inte bara förstå och uppleva den. (Upplevelser är numera en industri som erbjuder nöjen och resor. Säkert en god avkoppling för den som har tid och pengar.) Filosofen bör ägna sig åt observationer som sätts in i ett sammanhang, att lära något om världen och människans villkor.

Skulle säga nja. För del av världen som inte är människans värld, jodå. Ligga lite i framkant av det vetenskapen håller på med. Vetenskapens metoder, vetenskapen som sådan. Men att gripa sig an människans värld skulle jag säga kräver en hel del ”upplevelse”. Eftersom det är vad vi människor gör, upplever. Socialism, Liberalism, Konservatism, man måste ha fenomen som ”rättvisa” och ”kontinuitet” med i bilden, kanske sätta ord på dessa känslor. I och för sig är väl det kanske en fråga om att spela ner känslor. Medverka till konstruktioner, konstitutioner och föreslå institutioner som ger ett varaktigt, stabilt samhälle. Inte ett, där en domares kolavipp flippar myntet om det skall vara federal abort eller inte. Det fixar inte konstitutionen alls.

[Pilatus]

Skulle säga nja. För del av världen som inte är människans värld, jodå. Ligga lite i framkant av det vetenskapen håller på med. Vetenskapens metoder, vetenskapen som sådan. Men att gripa sig an människans värld skulle jag säga kräver en hel del ”upplevelse”. Eftersom det är vad vi människor gör, upplever. Socialism, Liberalism, Konservatism, man måste ha fenomen som ”rättvisa” och ”kontinuitet” med i bilden, kanske sätta ord på dessa känslor. I och för sig är väl det kanske en fråga om att spela ner känslor. Medverka till konstruktioner, konstitutioner och föreslå institutioner som ger ett varaktigt, stabilt samhälle. Inte ett, där en domares kolavipp flippar myntet om det skall vara federal abort eller inte. Det fixar inte konstitutionen alls.

Det där var betydligt mer än att "uppleva" hur världen framstår för oss.

[Anders]

Skulle säga nja. För del av världen som inte är människans värld, jodå. Ligga lite i framkant av det vetenskapen håller på med. Vetenskapens metoder, vetenskapen som sådan. Men att gripa sig an människans värld skulle jag säga kräver en hel del ”upplevelse”. Eftersom det är vad vi människor gör, upplever. Socialism, Liberalism, Konservatism, man måste ha fenomen som ”rättvisa” och ”kontinuitet” med i bilden, kanske sätta ord på dessa känslor. I och för sig är väl det kanske en fråga om att spela ner känslor. Medverka till konstruktioner, konstitutioner och föreslå institutioner som ger ett varaktigt, stabilt samhälle. Inte ett, där en domares kolavipp flippar myntet om det skall vara federal abort eller inte. Det fixar inte konstitutionen alls.

Det där var betydligt mer än att "uppleva" hur världen framstår för oss.

Är inte att rösta i ett val till riksdagen att ha en upplevelse av vad det bästa partiet är? För hur många är det en matematisk ekvation?

[Pilatus]

Det där var betydligt mer än att "uppleva" hur världen framstår för oss.

Är inte att rösta i ett val till riksdagen att ha en upplevelse av vad det bästa partiet är? För hur många är det en matematisk ekvation?

Att rösta i ett val till riksdagen ser jag som en handling, något aktivt, ett ställningstagande. Visserligen är vi ofta relativt bundna i vår politiska syn, till våra föräldrars inställning, utbildningsnivå, identitet med vänkrets och yrke, klassidentitet, ideologiska överväganden.

Att vi upplever något är ett psykologiskt konstaterande, litet substanslöst, förenligt med nästan vad som helst.

[Vertumnus]

Själv ser jag inte att upplevelse/Erlebnis har någon relevans alls när vi talar filosofi.

Det finns ett motsatsförhållande mellan upplevelse och tänkande, så långt hänger jag med, men vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?

Kanske bra att se filosofins ämne som utredande, begreppsanalys, problemlösning, att förstå världen. Kanske även bidra med att förändra världen, vi skall ju kunna bo på planeten, inte bara förstå och uppleva den. (Upplevelser är numera en industri som erbjuder nöjen och resor. Säkert en god avkoppling för den som har tid och pengar.) Filosofen bör ägna sig åt observationer som sätts in i ett sammanhang, att lära något om världen och människans villkor.

Som sagt, "vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?"

[Pilatus]

Som sagt, "vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?"

Hur menar du? Filosofer ser jag inte som speciellt fokuserade på upplevelser. Att åka rutschkana är en trevlig verksamhet och upplevelse som barn ägnar sig åt. Filosofer ägnar mer tid åt tankeverksamhet och analyser, att ta del av hur hur andra ägnat sig åt epistemologiska funderingar, hur det är att vara människa i en värld fylld av religion och alternativa förklaringsmodeller.

[Marksa]

Som sagt, "vad skulle filosofin omfatta och ådagalägga i en värld utan upplevelser?"

Hur menar du? Filosofer ser jag inte som speciellt fokuserade på upplevelser. Att åka rutschkana är en trevlig verksamhet och upplevelse som barn ägnar sig åt. Filosofer ägnar mer tid åt tankeverksamhet och analyser, att ta del av hur hur andra ägnat sig åt epistemologiska funderingar, hur det är att vara människa i en värld fylld av religion och alternativa förklaringsmodeller.

Kanske, men bara kanske så är denna diskussion om upplevelser återigen ett ältande om ordens betydelse.
Vad sägs om att använde "medvetna erfarenheter" ibland för att särskilja filosofiska och medvetna upplevelser från gungor och karuseller, även om det i sig är samma sak.
Medvetna erfarenheter är bland annat allt du läst, sett och hört som bygger upp din referensbank för den filosofiska diskussionen (och för livet).

[Pilatus]

Kanske, men bara kanske så är denna diskussion om upplevelser återigen ett ältande om ordens betydelse.

Vi strider inte om vad som avses med upplevelse (som man får när man är med om något, t ex att åka karusell). Vi strider om att det inte alls svarar på frågan om vad filosofi är!

Vad sägs om att använde "medvetna erfarenheter" ibland för att särskilja filosofiska och medvetna upplevelser från gungor och karuseller, även om det i sig är samma sak.
Medvetna erfarenheter är bland annat allt du läst, sett och hört som bygger upp din referensbank för den filosofiska diskussionen (och för livet).

Jadå, visst kan man resonera så. Men är det inte litet för allmänt för att svara på trådens fråga?
Vad slags frågor är meningsfulla att diskutera i ett filosofiskt forum? Människans framtid?

[Marksa]

Jadå, visst kan man resonera så. Men är det inte litet för allmänt för att svara på trådens fråga?
Vad slags frågor är meningsfulla att diskutera i ett filosofiskt forum? Människans framtid?

Nu svarar jag utifrån perspektivet Filosofieforum som sådant. Inte den större frågan ”vad är filosofi?”
Det är väll som det ofta är upp till det egna intresset vad man vill och kan samtala om. Vi har de som kan diskutera slumpens vara eller inte vara, eller tidendes definition och eventuella gång. flera hundra inlägg där det kanske hade varit smakligt och sluta något tidigare och läsa en bok om detsamma och förkovra sig något.
Vad gäller medvetande filosofie, eller neurovetenskap där vetenskapen är i utveckling, där kan jag tänka mig att lite filosoferande kring konserverna är på sin plats, apropå upplevelser och medvetna erfarenheter.
Ju större frågor man ger sig på desto mer generalistisk kan man bli kan jag tänka och inte komma framåt, apropå människans framtid., och i så fall är det ju vettigt att inte äta hela elefanten utan ta det i bitar. Men jag kan ju ha fel, och det behövs en helt ny syn på hur vi hantera vår tid här på jorden. Försökte starta en tråd om annorlunda tid ie. ett cirkulärt tänkande men ingen nappade. mera intressant att diskutera vad tid är!

[Vertumnus]

Kanske, men bara kanske så är denna diskussion om upplevelser återigen ett ältande om ordens betydelse.

Vi strider inte om vad som avses med upplevelse (som man får när man är med om något, t ex att åka karusell). Vi strider om att det inte alls svarar på frågan om vad filosofi är!

Vad sägs om att använde "medvetna erfarenheter" ibland för att särskilja filosofiska och medvetna upplevelser från gungor och karuseller, även om det i sig är samma sak.
Medvetna erfarenheter är bland annat allt du läst, sett och hört som bygger upp din referensbank för den filosofiska diskussionen (och för livet).

Jadå, visst kan man resonera så. Men är det inte litet för allmänt för att svara på trådens fråga?
Vad slags frågor är meningsfulla att diskutera i ett filosofiskt forum? Människans framtid?

Vi kanske inte skall ge upplevelseindustrin monopol på ordet uppleva. Ordet är intressant i sig. Vilket är dess etymologiska ursprung? Uppleva, leva upp, ge liv åt, göra till del av eller låta omfattas av det levande medvetandet. Upplevelser är ingalunda ointressanta för filosofin.
Pollen sa något tidigar om förnuftets oförmåga att återskapa den värld som vi inte är delaktiga i. Vad skulle vi filosofera över om vi inte hade tillgång till upplevelser, sådant som förnuftet finner hos sig själv, truismer som att två plus två är fyra? Algotezza påpekade angående logik att den inte avslöjar något som inte kan härledas till dess premiss. Återigen, vad har filosofin att ådagalägga i en värld utan upplevelser?

[David H]

Så här definieras maieutik som var det jag syftade till:

Majeutik (maieutik, majevtik) är ett begrepp filosofen Sokrates använder sig av i sin kunskapsteori. Han menar att ett bra sätt att lägga kunskap på minnet är att locka fram kunskapen genom att en lärare stimulerar tänkandet istället för att ge svaren. Meningen är att den kunskap som kommer fram i en dialog skall uppfattas som själv alstrat vetande och inte som kunskap som kommer utifrån.

För att stimulera sin samtalspartner att "själv alstra vetande" kan man likt Sokrates göra ställa frågor, för att ta simpelt exempel
- "Vad blir 9 * 9?, eller "Stämmer det att 9 * 9 = 81?"
Men man kan också uttrycka det som:
- "Jag upplever att 9 * 9 blir 81" eller "enligt mig blir 9 * 9 = 81"

I båda situationerna undviker man att lägga ord i munnen på samtalspartnern. Vill samtalspartnern bilda sig en uppfattning om vad 9 * 9 blir behöver den göra ett eget ställningstagande.

Jag menar inte att göra någon särskild poäng av egna upplevelsen. Istället för att berätta om egna upplevelsen skulle jag kunna formulera det som en fråga, men som jag påpekade tidigare så är min erfarenhet att det fungerar dåligt att ställa frågor på filosofiforum eftersom jag då sällan får något svar. Oavsett om jag uttrycker det som en fråga eller berättar om egna upplevelsen är syftet detsamma, att samtalspartnern själv ska ta ställning / själv komma till insikt.

Kanske kan man kalla det ett sätt att argumentera, men det är inget jag själv tänkt på. Att ställa en fråga, är det att ge ett argument? Att berätta om en egen upplevelse, är det att ge ett argument? Jag tänker då att när målet är att samtalspartnern själv ska komma till insikt spelar det ingen direkt roll om jag gett eller inte gett något argument.

Jag uppskattar ditt svar.

Den sokratiska metoden i modern tappning är den jag beskrev:
"Den sokratiska metoden går ut på att visa vilken slutsatsen blir om vi följer en tankegång från dess utgångspunkt till dess yttersta konsekvens.
Har inget med upplevelser att göra."
Det är så jag förstår den - inte upplever den.

Det du betonar i wikis definition - Meningen är att den kunskap som kommer fram i en dialog skall uppfattas som själv alstrat vetande och inte som kunskap som kommer utifrån - är en bra redogörelse för hur vi ska förstå Sokrates.

Vad är då detta "själv alstrade vetande"?
I en dialog som jag inte vet vilken visar han att vem som helst kan förstår att typ 9x9=81 - med rätt vägledning/uppfostran/utbildning.
I sin förlängning betyder det här givetvis att vem som helst kan bli matematiker, ledare eller vad som helst - krigare kanske.

I Staten leder han oss att "veta" att somliga är födda att bli ledare eller krigare. I sin förlängning betyder det att hur mycket du än anstränger dig så blir du aldrig ledare, guru, matematiker, kock, krigare eller bloggare - för du har inte det i dig.

Vilket vetande är då vetande?

Är det nån som undrar varför Staten är en så berömd dialog, men inte dialogen som jag inte vet namnet på men som kan tolkas i demokratisk mening?
Dialogen Staten rättfärdigar envälde, den andra dialogen rättfärdigar demokrati.
Sokrates metod ger oss alltså "vetande" som medger att vem som helst kan bli ledare - och - att "vetande" är att inse att bara den som är född till ledare ska vara ledare.

Jag vet inte heller vilken dialog som denna så kallade metoden om det "själv alstrade vetandet" kommer. Kanske är det något av en bluff? Att maieutiken som den brukar presenteras inte alls har så tydlig koppling till Sokrates dialoger? Min poäng handlade dock inte om att förklara eller försvara Sokrates, utan min poäng handlade om detta att förklara/försvara maieutiken, den så kallade barnmorskekonsten.

Jag får erkänna att jag inte känner igen maieutiken så tydligt från min egen läsning av Sokrates dialoger. Är benägen att hålla med Xion om Staten, har lite svårt att förstå mig på den bokens storhet. Men jag kan i alla fall uppskatta den för dess litterära värde. Platon skriver med inlevelse, och får dialogen att kännas autentisk, som att dessa samtal verkligen ägt rum på riktigt (och det är väl också troligt att det är händelser som inträffade i verkligheten som Platon också beskrev).

UPPLEVELSE - jag erkänner att ordet i filosofiska sammanhang är motbjudande för mig.
Ordet 'upplevelse' har till vardags fått olika betydelser. I filosofiska sammanhang har det ringa betydelse. Lite historik kan kanske ge något.
De båda världskrigen har gjort att allt tyskt har stigmatiserats.
Kant och Hegel var giganter i Sverige på 1800-talet och en bit in på 1900-talet.
Tyska och latin var då självklara krav för att ha med filosofi att göra.
Efter senaste kriget riktade svenska akademiker fokus från det tyska till det engelska. Numera lutar alla hegelska och kantiska begrepp att kläs i engelska språket.
Kants och Hegels Erfahrung översätts numera konsekvent med experience.
Tyskans Erlebins översätts också med experience.
Erfahrung är ett viktigt filosofiskt begrepp för Kant och Hegel och givetvis för andra filosofer i den kultursfären. Erlebnis förekommer inte alls i Kants eller Hegels filosofi.

På svenska översätter vi Erfahrung som erfarenhet och erfahren som att erfara - dvs det rör något intellektuellt.
Erlebnis är upplevelse och erleben är uppleva, dvs tillhör känslosfären.

Kants Vernunft översätts med Reason så att Kritik der reinen Vernunft blir Critique of Pure Reason.
Hegels Phenomenologie des Geistes blir Phenonomenology of Mind.
På svenska säger vi Andens fenomenologi och Kritik av rena förnuftet.
Problemet Mind-Body blir på svenska Själ-Kropp. Mind och själ är inte på svenska utbytbara - mind associerar vi nog mera med något intellektuellt än själ, och jag tror inte att en svensk översättning av själ till till engelska är mind utan snarare soul. Hur gör vi - ska vi göra - till vardags och i filosofiska sammanhang? Hur översätter, tolkar vi?

Upplevelse till vardags betyder väl lite av varje, som du snyggt illustrerar.
När vi talar om Vad är filosofi? är det viktigt att ge plats för upplevelse om nån menar/upplever att upplevelse har viktig roll. Själv ser jag inte att upplevelse/Erlebnis har någon relevans alls när vi talar filosofi.

Anglifieringen av vardagsspråket är okej, men i filosofiska sammanhang måste vi vara vaksamma.

Jag medger att jag kan vara slarvig i min begreppsanvändning. Om jag skriver något om att "jag upplever" betyder det inte att det finns någon särskild baktanke med detta. Ofta skriver jag det bara för att jag vill att det jag skriver ska framstå som mer anspråkslöst. Istället för att t ex hävda att något verkligen är på visst sätt, kan jag nöja mig med att skriva att jag upplever det som att det är på visst sätt. Mer genomtänkt än så behöver det inte vara.
Min huvudsakliga akademiska bakgrund är inom litteraturvetenskapen, och där uppmuntrades det till kreativt tänkande och fria tolkningar, och det ställdes sällan krav på några exakta begreppsdefinitioner. Det finns nog både för- och nackdelar med de olika förhållningssätten, och kanske att vi kan lära oss från varandra. Ibland kan det nog vara till fördel att lära sig och vara noga med tydliga begreppsdefinitioner.

[Anders]

Tänker lite på det Engelska, i Filosofin, Russell ser ju lite det ”vetenskapliga” framför sig som filosofins framtid i sista kapitlet av sin filosofiska historia och det är ju där de sen snöat in. Piecemeal fundera på om en bäver kan kallas en bäver i ett parallellt universum. Men… läser man hans beskrivning av filosoferna i samma verk så är det inget direkt otydligt med att det är krig och att Tyskland är motståndaren, och att Nietzsche är typ filosofins belsebub. Nog fan känner han, upplever han, vill han. Harari… det är de små historier vi hittar på som tar världen till fantastiska eller fruktansvärda ställen.

Den här kritiken mot upplevelsen - exakt hur den nu definieras - tycker jag så mycket känns som ett baxande av filosofin mot vetenskapen. Men människans värld är INTE naturvetenskapens. Hur mycket än materialister vill plocka bort det slumpmässiga. Hur mycket det än gnälls på Freud och Jung för de omedvetna.

Nietsches vilja till makt, Platons grottliknelse, Nozicks och Rawls betydligt mycket senare funderingar runt vad rättvisa är, inte är de främmande för maggropen. Och då man tar besluten, inte är det en matematisk ekvation som får en att skippa P-Pillret eller kondomen och låta naturen ha sin gång.

Det är också här som filosofin gör mest nytta. I framkant. Innan fysiken. Sannolikt så kommer neurologisk forskning att ge svar på sådant som subjektivitet, gruppdynamik osv. Men hur vi upplever saker subjektivt, som personer, som grupp, har i min bok allt att göra med filosofi. Och all vetenskap har börjat med något vi sett eller hört och dragit ner i maggropen.