Vad tänker du på?

[Algotezza]

Det vore väl trist om allt blev förklarat, färdigsnackat?

Det tillkommer / vi upptäcker nya fenomen hela tiden som tarvar förklaring, behöver göras begripliga. Eller?

[David H]

Det vore väl trist om allt blev förklarat, färdigsnackat?

Det tillkommer / vi upptäcker nya fenomen hela tiden som tarvar förklaring, behöver göras begripliga. Eller?

Det beror på vad som åsyftas. Händelser som den i Truman Show kan också inträffa i verkligheten, tänker jag. En hel värld kan byggas upp där allt är fejk, och när den lögnen har avslöjats behöver det kanske inte finnas något mer att förklaras. Gällande just den världen i af då. Men sen kan det kanske vänta nya äventyr på andra sidan kulissen.

[Algotezza]

Det vore väl trist om allt blev förklarat, färdigsnackat?

Det tillkommer / vi upptäcker nya fenomen hela tiden som tarvar förklaring, behöver göras begripliga. Eller?

Det beror på vad som åsyftas. Händelser som den i Truman Show kan också inträffa i verkligheten, tänker jag. En hel värld kan byggas upp där allt är fejk, och när den lögnen har avslöjats behöver det kanske inte finnas något mer att förklaras. Gällande just den världen i af då. Men sen kan det kanske vänta nya äventyr på andra sidan kulissen.

Allt beror på vad som åsyftas. Vad vi inte samtalar kring blir det inget samtal om vi inte vet vad som åsuyftas.

Enligt vissa är världen fejk. Fejk betyder att någon vill lura oss. Illusion innebär inte att någon direkt vill lura oss men att et finns en djupare verklighet än den vi upplever. Tolkar jag det som, när det gäller dessa begrepp, fejk resp. illusion.

[David H]

Det tillkommer / vi upptäcker nya fenomen hela tiden som tarvar förklaring, behöver göras begripliga. Eller?

Det beror på vad som åsyftas. Händelser som den i Truman Show kan också inträffa i verkligheten, tänker jag. En hel värld kan byggas upp där allt är fejk, och när den lögnen har avslöjats behöver det kanske inte finnas något mer att förklaras. Gällande just den världen i af då. Men sen kan det kanske vänta nya äventyr på andra sidan kulissen.

Allt beror på vad som åsyftas. Vad vi inte samtalar kring blir det inget samtal om vi inte vet vad som åsuyftas.

Lite lustigt att jag läste detta i samma stund som jag lyssnade till Jonna Bornemarks ljudbok som just argumenterar för att det är viktigt att involvera icke-vetandet i våra samtal. Det blir inget samtal om det som åsyftas saknar referenspunkt, kan jag instämma i, men däremot menar jag att det går att ha ett samtal även fast en åsyftad referenspunkt inte är entydig eller exakt definierad. Referenspunkten kan innehålla vissa element av icke-vetande och den kan vara diffus och mångbottnad. För att detta ska bli begripligt krävs det enligt Bornemark att vi (tillfälligtvis) måste överge det robotiskt strikta ratio-tänkandet, för att istället släppa in nya vad-heter, och tillämpning av intellectus-tänkandet.

Enligt vissa är världen fejk. Fejk betyder att någon vill lura oss. Illusion innebär inte att någon direkt vill lura oss men att et finns en djupare verklighet än den vi upplever. Tolkar jag det som, när det gäller dessa begrepp, fejk resp. illusion.

[OBS: spoiler om filmen Truman Show nedan]

Mm. Det kan jag instämma i. I begreppet "fejk" finns också en slags värdering, något negativt laddat. I Truman Show handlade det om att de ville skapa en lycklig värld för Truman. Truman kunde vara nöjd med detta och inte ifrågasätta, och därmed skulle han inte finna någon anledning att kalla det för fejk. Även när han avslöjade showen kunde han välja att vara tacksam för showens skapare, säga att det var en häftig show, och han kunde kalla det för en naturlig del av livet. Han hade inte behövt ta till ett värdeladdat ord som "fejk".

Parallellen mellan vår verklighet och Trumans verklighet kan självklart inte vara helt analog. Truman kunde sätta sig i en roddbåt och ro till horisonten och där framme pilla sönder en kuliss...samma sak kommer inte hända mig om jag sätter mig i en roddbåt och ror mot horisonten. För att jämförelsen ska kunna bli begriplig tror jag det kan kräva tillämpning av mer diffusa referenspunkter, innehållandes aspekter av icke-vetande. Kanske krävs det exempelvis en omformulering av "värld"-begreppet eller "verklighet"-begreppet eller "sanning"-begreppet. Etablerade begrepp kan behöva flytta referenspunkt i vår hjärna. Och när detta blivit utfört, kan måhända en ny dimension uppträda. Och när vi därefter åter kopplar på vårt ratio-tänkande kanske den tidigare upplevt oanvändbara diffusa referenspunkten blir fullt begripligt. Och den där patiensen som omöjligt tycktes ha nån lösning plötsligt går ut.

[Anders]

Måste man tänka så mycket?
Jag avundas - i alla fall litet - upplevelsefanatikerna (förlåt: upplevelsefundamentalisterna) som går runt i världen och bara upplever. Måste man tänka så mycket?! Alla vet ju vad som händer om man tänker för mycket.

Måste det ena utesluta det andra? Upplevelse och tänkande? Behöver vi inte båda, samtidigt? En forskning utan upplevelse, finns den?

Sen att vi tänker för mycket, det är ju vad hela KBT går ut på. Men då vi skapar hjärnspöken och oroar oss för något i framtiden, är det helt och hållet väsensskilt ifrån en upplevelse?

[Anders]

Måste man tänka så mycket?
Jag avundas - i alla fall litet - upplevelsefanatikerna (förlåt: upplevelsefundamentalisterna) som går runt i världen och bara upplever. Måste man tänka så mycket?! Alla vet ju vad som händer om man tänker för mycket.

Måste det ena utesluta det andra? Upplevelse och tänkande? Behöver vi inte båda, samtidigt? En forskning utan upplevelse, finns den?

Sen att vi tänker för mycket, det är ju vad hela KBT går ut på. Men då vi skapar hjärnspöken och oroar oss för något i framtiden, är det helt och hållet väsensskilt ifrån en upplevelse?

Nu ska jag sluta tänka och hälla upp en 10a Glenlivet med en skvätt rumsvarmt, rumssvalt vatten.
Om jag orkar ska jag fumla runt bland alla möjliga och omöjliga tvkanaler.

Det var en stadig whisky det

[Pilatus]

Måste det ena utesluta det andra? Upplevelse och tänkande? Behöver vi inte båda, samtidigt? En forskning utan upplevelse, finns den?

Sen att vi tänker för mycket, det är ju vad hela KBT går ut på. Men då vi skapar hjärnspöken och oroar oss för något i framtiden, är det helt och hållet väsensskilt ifrån en upplevelse?

Nu ska jag sluta tänka och hälla upp en 10a Glenlivet med en skvätt rumsvarmt, rumssvalt vatten.
Om jag orkar ska jag fumla runt bland alla möjliga och omöjliga tvkanaler.

Det var en stadig whisky det

Skall man prioritera upplevelsen av att dricka en god whisky så kanske det kvalificerade tänkandet kan ta paus en stund.

Och tvärtom, har vi ett problem att lösa som kräver full koncentration, tycks själva upplevandet av tid och rum förflyktigas.

Jag tror att upplevandet (engagerande händelser) kan blockera uppmärksamhet och tänkande. Att köra bil i staden och samtidigt tala i telefon rekommenderas ju inte. Vi kan förlora uppmärksamheten på vad som händer.

[David H]

Skall man prioritera upplevelsen av att dricka en god whisky så kanske det kvalificerade tänkandet kan ta paus en stund.

Och tvärtom, har vi ett problem att lösa som kräver full koncentration, tycks själva upplevandet av tid och rum förflyktigas.

Jag tror att upplevandet (engagerande händelser) kan blockera uppmärksamhet och tänkande. Att köra bil i staden och samtidigt tala i telefon rekommenderas ju inte. Vi kan förlora uppmärksamheten på vad som händer.

Håller absolut med om att det ena kan blockera det andra. Det är exempelvis svårt att tänka och uppleva samtidigt, om än inte det ena helt måste utesluta det andra. Ju mer uppmärksamhet tänkandet får, ju mindre uppmärksamhet blir över till upplevandet. Vi kan ägna både uppmärksamhet åt tänkande och upplevande, men det går inte att ägna all vår uppmärksamhet åt både tänkande och upplevande samtidigt.

Att köra bil utan att uppleva något tycker jag låter livsfarligt.

[Algotezza]

Om att uppleva resp. tänka

Så att tänka är ingen upplevelse? Eller menar ni att upplevelse är det man upplever med de sinnen som är riktade mot omvärlden, inte att tänka, minnas,fantisera, planer - om detta inte är att uppleva, vad är det då?

[Pilatus]

Om att uppleva resp. tänka

Så att tänka är ingen upplevelse? Eller menar ni att upplevelse är det man upplever med de sinnen som är riktade mot omvärlden, inte att tänka, minnas, fantisera, planer - om detta inte är att uppleva, vad är det då?

Att tänka utesluter inte upplevelsen. Man kan ju tänka på ledsamma upplevelser och falla i gråt. Vad det säger är att upplevelse och tanke är skilda kvaliteter som både kan utesluta och förstärka varann. Det beror ju på verksamheten. En backhoppare funderar väl inte så mycket på middagsmenyn, eller vad han skall ge sin dotter i födelsedagspresent, under hoppet. Medvetandet har ett fönster där inte all slags bråte existerar samtidigt.

[David H]

Om att uppleva resp. tänka

Så att tänka är ingen upplevelse? Eller menar ni att upplevelse är det man upplever med de sinnen som är riktade mot omvärlden, inte att tänka, minnas, fantisera, planer - om detta inte är att uppleva, vad är det då?

Att tänka utesluter inte upplevelsen. Man kan ju tänka på ledsamma upplevelser och falla i gråt. Vad det säger är att upplevelse och tanke är skilda kvaliteter som både kan utesluta och förstärka varann. Det beror ju på verksamheten. En backhoppare funderar väl inte så mycket på middagsmenyn, eller vad han skall ge sin dotter i födelsedagspresent, under hoppet. Medvetandet har ett fönster där inte all slags bråte existerar samtidigt.

Frågan är absolut relevant om vi vill diskutera upplevelser djupare nivå. Om vi utgår från olika definitioner kan det bli förvirrande. När jag själv gjorde en snabb check så hittade jag ingen tydlig definition av ordet "upplevelse". Jag hittade exempelvis ingen artikel på wikipedia om vad "upplevelse" är för något, och även när jag kollade i mitt filosofilexikon så står inte "upplevelse" med som något sökord.

Själv är jag benägen att använda ordet "upplevelse" som synonymt med "perception", vilket står i kontrast mot bedömningsförmågor så som tänkande och känsla, i alla fall enligt Carl Jungs begreppsanvändning. Enligt denna tolkning blir då inte tänkande en form av upplevelse, eftersom tänkande handlar om bedömning medan upplevelse handlar om perception (sinnesförnimmelse eller intuition, enligt Jung), som är två olika typer av funktioner. Men jag menar inte att det finns något som säger att man måste definiera begreppen på detta sätt. Visst kan man också tala om tänkande som en form av upplevelse, det beror på hur man väljer att använda begreppen.

[Pilatus]

I ett sammanhang skrev du att av pedagogiska skäl upplever att 9x9=81.
Det kan omöjligen ha med perception att göra.
Så vad "uppleva" betyder för dig är frågetecken=? Iaf för mig.

Såg Franska nya vågen - en filmisk revolution i kväll och kom att tänka på just dessa neorealistiska filmer som filmisk upplevelse. Jean Seberg, Anna Karina, Jean-Claude Brialy m fl.
Det var en helt ny estetik mot den man matats med. Man kan se några av filmerna på SVT Play. Jules och Jim vill ja rekommendera som en upplevelse.

[David H]

Att tänka utesluter inte upplevelsen. Man kan ju tänka på ledsamma upplevelser och falla i gråt. Vad det säger är att upplevelse och tanke är skilda kvaliteter som både kan utesluta och förstärka varann. Det beror ju på verksamheten. En backhoppare funderar väl inte så mycket på middagsmenyn, eller vad han skall ge sin dotter i födelsedagspresent, under hoppet. Medvetandet har ett fönster där inte all slags bråte existerar samtidigt.

Frågan är absolut relevant om vi vill diskutera upplevelser djupare nivå. Om vi utgår från olika definitioner kan det bli förvirrande. När jag själv gjorde en snabb check så hittade jag ingen tydlig definition av ordet "upplevelse". Jag hittade exempelvis ingen artikel på wikipedia om vad "upplevelse" är för något, och även när jag kollade i mitt filosofilexikon så står inte "upplevelse" med som något sökord.

Själv är jag benägen att använda ordet "upplevelse" som synonymt med "perception", vilket står i kontrast mot bedömningsförmågor så som tänkande och känsla, i alla fall enligt Carl Jungs begreppsanvändning. Enligt denna tolkning blir då inte tänkande en form av upplevelse, eftersom tänkande handlar om bedömning medan upplevelse handlar om perception (sinnesförnimmelse eller intuition, enligt Jung), som är två olika typer av funktioner. Men jag menar inte att det finns något som säger att man måste definiera begreppen på detta sätt. Visst kan man också tala om tänkande som en form av upplevelse, det beror på hur man väljer att använda begreppen.

I ett sammanhang skrev du att av pedagogiska skäl upplever att 9x9=81.
Det kan omöjligen ha med perception att göra.
Så vad "uppleva" betyder för dig är frågetecken=?
Iaf för mig.

Själv känner jag inte riktigt igen mig i att jag skulle skrivit så. Jag skrev nåt om att jag av pedagogiska skäl kan tycka det finns fördelar med att använda sig av försiktighetsuttryck, så som t ex "jag upplever" eller "jag uppfattar", innan jag uttrycker ett påstående som jag tror eller antar är sant. Men med det menar jag inte att det behöver vara något pedagogiskt med själva upplevandet eller uppfattandet som sådant.

Huruvida 9*9=81 kan ha och göra med perception? Det beror på, tänker jag. Är 9*9=81 en utantillkunskap som jag har i mitt minne, eller är det något jag behöver räkna på för att komma fram till? För min del skulle jag säga att det är en form av utantillkunskap som jag lärde mig tidigt som barn, och därefter har upprepat hundratals gånger om. Jag behöver alltså inte utföra någon räkneoperation innan jag säger 9*9=81. När 9*9=81 är en utantillkunskap tänker jag också att det skulle kunna kallas en form av minnes-perception, en minnesuppfattning, som jag utgår från när jag säger att 9*9=81.

[Anders]

Jag upplever matte som tråkigt, därför ägnar jag mig inte åt det. Mer än de fyra räknesätten och nån enstaka procent, då det blir praktiskt att göra det. Men all logik och liknande är totalt själlöst. Man gör det då man måste. Bara för att man är bra på nåt behöver inte betyda att det är givande.

[Marksa]

Om att uppleva resp. tänka

Så att tänka är ingen upplevelse? Eller menar ni att upplevelse är det man upplever med de sinnen som är riktade mot omvärlden, inte att tänka, minnas,fantisera, planer - om detta inte är att uppleva, vad är det då?

Att tänka, minnas och planera och även att fantisera är delar av det som gör dig till dig. Och detta är i högsta grad en kontrolerad upplevelse.
Att uppleva med dina sinnen det som finns utanför kroppen och det som händer i kroppen är en alltid pågående proccess (utom när du är medvetlös) för att förstå världen och din plts däri.

Understundom ger dessa sinnets upplevelser en förhöjd känsla, ibland är det bara smärta.

Detta tänker jag.