Vad är filosofi?

[David H]

Kanske en central fråga är - har filosofin något eget kunskapsområde? Något slags område som bara angår filosofin, men som inte angår andra...till exempel något som bara angår filosofer och inte berör konstnärer, författare, regissörer, psykologer, aktivister, ekonomer, samhällsvetare, politiker, naturvetare etc. Jag menar att det mest rimliga svaret på den frågan, när man förstått frågan korrekt, är ett nej.

Oavsett om jag läser exempelvis Kant eller Wittgenstein, så är budskapet ganska tydligt, att deras kritiska granskning endast kan bidra med en form av negation. En slags upplysning om vad som inte går att säga. Inget som direkt skapar en ny eller egen kunskapsdisciplin. Genom att läsa Kant eller Wittgenstein kanske man kan lära sig att avslöja andras övertramp, men det betyder inte att man tar några konkreta steg framåt själv (utan att själv vara den som begår övertramp). (Detta är dock lite invecklat att förklara, och kan lätt missförstås)

När man sen accepterat att filosofin inte har något helt eget kunskapsområde, tänker jag det också att det kan vara lättare att acceptera att filosofi är något som faktiskt går in i andra områden. Bara för att någon text är litterärt skriven eller använder sig av sociologisk metod, eller utgår från naturvetenskaplig litteratur, behöver inte innebära att den är mindre filosofisk pga detta. Det ena behöver inte utesluta det andra.

[Anders]

Men klimatfrågan, varför skulle den vara filosofisk? Den bygger på hårda fakta utanför filosofin, var finns filosofin i den frågan?

I mitt exempel, vad gör man då åt att forskare säger att CO2 halt är för hög och att det kan bli klimatkonsekvenser. Hur kan man hantera det? Vad kommer hända? Det är i mitt tycke en filosofiska frågor, och frågor av den typen kommer ständigt upp i Filosofiska rummet, och bra svar ges av akademiska filosofer.

Är ju mer en praktisk fråga. Hur tänker du, vi slöar i hängmattan och filosoferar ett svar angående klimatpåverkan.
Krävs konkret handling och inget filosoferande.

Ser de filosofiska tankarna och samtalen som förberedande för den väl avvägda handlingen. Eller snarare handlingarna. Man gör rätt saker, rätt åtgärder.

[hakkapeliitta]

I mitt exempel, vad gör man då åt att forskare säger att CO2 halt är för hög och att det kan bli klimatkonsekvenser. Hur kan man hantera det? Vad kommer hända? Det är i mitt tycke en filosofiska frågor, och frågor av den typen kommer ständigt upp i Filosofiska rummet, och bra svar ges av akademiska filosofer.

Är ju mer en praktisk fråga. Hur tänker du, vi slöar i hängmattan och filosoferar ett svar angående klimatpåverkan.
Krävs konkret handling och inget filosoferande.

Ser de filosofiska tankarna och samtalen som förberedande för den väl avvägda handlingen. Eller snarare handlingarna. Man gör rätt saker, rätt åtgärder.

Bra svar. Var nu tvungen att skifta tankesätt.

[David H]

Vad filosofin är - för mig är det just kärleken till kunskap. Och att man låter den kärleken gå lös på världen. Att veta att vetenskapen har många men långt ifrån alla svar är en bit av den kärleken. Och den akademiska filosofins projekt att försöka göra vetenskap av filosofin - vad har det gett för resultat?

Filosoferna gör nytta då de skriver böcker som "Alternativa Fakta" och är med i filosofiska rum. Säkerligen stärks deras klarsynthet av just det här göravetenskapavfilosofiandet, och det kanske där den biten gör nytta.

Vad det gäller kärleken till sanning - jag skulle säga att kärleken till osäkerhet borde vara större.

Kärlek till kunskap, låter som en hyfsat bra beskrivning av vad filosofi borde vara, kan jag tycka. Men min invändning då är väl att filosofi är bredare än så. Kunskap är ett ganska brett begrepp, men ändå inte tillräckligt brett begrepp. Redan när vi börjar prata om något som "omdöme", temat för Bornemarks bok, så kan jag tycka det blir svårt att se den självklara kopplingen till kunskapsbegreppet. Och det goda omdömet borde ha en självklar plats inom filosofi kan jag tycka.

Filosofiämnet har ju traditionellt sett varit väldigt mansdominerat, och det har väl medfört att typiska mansperspektiv har premierats. Jag menar inte att det nödvändigtvis behöver vara något fel med det, eller att det är fel med olika könsroller, men jag tror att det kan ha medfört att vissa viktiga aspekter kan ha missats och slarvats med inom filosofi. Till exempel begåvning som skulle kunna beskrivas som typiskt kvinnlig, eller begåvning som ofta barn besitter. Just eftersom filosofi är ett så brett ämne, borde det inte finnas skäl att exkludera sådant.

Kan här påminna om hur Nietzsche inledde förordet till Beyond good and evil:

SUPPOSING that Truth is a woman--what then? Is there not ground for suspecting that all philosophers, in so far as they have been dogmatists, have failed to understand women--that the terrible seriousness and clumsy importunity with which they have usually paid their addresses to Truth, have been unskilled and unseemly methods for winning a woman? Certainly she has never allowed herself to be won; and at present every kind of dogma stands with sad and discouraged mien--IF, indeed, it stands at all!

Är det inte lite sådana vibbar man får om det bara ska fokuseras på "kunskap" inom filosofi, att det blir lite stelt och snävt, och det kommer leda till att vad man verkligen söker kommer glida en ur händerna?

Och när jag då ska försöka hitta något mer brett begrepp som ska fånga in filosofins kärna, så kan jag tycka att begreppet "sanning" ligger nära till hands. Oproblematiskt är det dock inte, till exempel på grund av skäl som du påpekar här, att sanning ofta används som synonymt med "säkerhet". Och om man tänker sig att det typ ska handla om "logisk bevisföring" då är det dömt till att mynna ut i ett meningslöst nonsensprojekt.

Sammanfattningsvis, vill vi säga att filosofi är "kärlek till kunskap" eller "kärlek till sanning", är en central fråga vilken innebörd vi fäster vid begrepp som "kunskap" eller "sanning". Ger du begreppet "kunskap" en tillräckligt bred definition, som innefattar allt det "braiga" visst då kan jag också skriva under på att filosofi borde handla om kärlek till kunskap. Ger du "sanning" en snäv definition som bara handlar om säkerhet och logisk bevisföring, nej, då skulle jag inte vilja säga att filosofi borde handla om kärlek till sanning. Använder du begreppen "kunskap" och "sanning" helt synonymt, ja, då spelar det väl just ingen roll vilket ord som används.

För att avgöra vilket ord eller begrepp som är mest lämpligt att använda i visst sammanhang är språkkänslan viktig. Att bara utgå från att man redan vet innebörden av begrepp som "kunskap" och "sanning", och anser sig kompetent nog att använda dessa begrepp på det korrekta sättet, leder det lätt till problem och missförstånd när man stöter på andra personer som inte delar ens egen uppfattning. Särskilt när andra parten inte heller visar någon flexibilitet i uppfattningen om begreppens innebörd.

[David H]

Ofta talas det om att vara en filosof skulle vara något avancerat, och att en filosof måste vara väldigt bildad. Men om vi då prövar att vända på det. Hur ofta händer det inte att människor uppträder förljuget på ett eller annat sätt? Och hämmas av stolthet, högfärdighet, rädsla etc. Medvetet eller undermedvetet. Ganska ofta händer det, tror jag, iaf om det tolkas i vid bemärkelse.
Vem är alltid ärlig, äkta, rak och uppriktig? Knappast någon. Ändå krävs det väl ingen specialkompetens eller bildning för att ha sådana egenskaper?

Avsaknaden av olika "negativa" egenskaper tror jag kan vara minst lika betydelsefull som tillgången på specialkompetens, när det ska bedömas vem som är mest lämplig att tituleras som filosof.

[David H]

Ofta talas det om att vara en filosof skulle vara något avancerat, och att en filosof måste vara väldigt bildad. Men om vi då prövar att vända på det. Hur ofta händer det inte att människor uppträder förljuget på ett eller annat sätt? Och hämmas av stolthet, högfärdighet, rädsla etc. Medvetet eller undermedvetet. Ganska ofta händer det, tror jag, iaf om det tolkas i vid bemärkelse.
Vem är alltid ärlig, äkta, rak och uppriktig? Knappast någon. Ändå krävs det väl ingen specialkompetens eller bildning för att ha sådana egenskaper?

Avsaknaden av olika "negativa" egenskaper tror jag kan vara minst lika betydelsefull som tillgången på specialkompetens, när det ska bedömas vem som är mest lämplig att tituleras som filosof.

Avancerat?
Jag kan laga mat men jag är inte kock.
Kock är mer avancerat än att bara laga mat.
Jag kan springa och simma, men är inte löpare eller simmare med anspråk på plats i landslaget.
Jag kan plåstra om mig men jag är inte läkare.
Jag kan fortsätta men det behövs inte.

Man kan göra skillnad mellan att ha en formell titel, och att ha en reell kompetens.

Till exempel är kock en yrkestitel, men det betyder inte att det är den som är titulerad kock som alltid lagar den bästa maten.
En person kan också vara titulerad filosof, kanske efter att ha doktorerat inom filosofi, men det är ingen garanti för att detta är en person med det största sanningsintresset.

I vissa områden är korrelationen mellan den formella titeln och den reella kompetensen, mer vanligt förekommande än inom andra områden. Den som exempelvis är titulerad busschaufför kommer i de allra flesta fallen vara betydligt bättre busschaufför än den som inte genomgått någon busschaufförsutbildning och som inte har någon formell titel som busschaufför. Inom andra områden behöver det inte vara lika självklart. Inom sång exempelvis, så må vissa vara skolade sångare, medan andra vara helt oskolade eller självlärda, och ändå vara mer uppskattade och populära. Och vissa formella titlar må vara mer kontroversiella, till exempel polis eller politiker i en stat med hög korruption som förtrycker folket, många skulle nog hålla med om att deras titlar ger dem ingen garant för kompetens inom sina respektive områden.

Bara för att det tenderar att fungera på ett sätt inom ett område, är det ingen garanti för att det fungerar på samma sätt inom ett annat område.

[David H]

Avancerat?
Jag kan laga mat men jag är inte kock.
Kock är mer avancerat än att bara laga mat.
Jag kan springa och simma, men är inte löpare eller simmare med anspråk på plats i landslaget.
Jag kan plåstra om mig men jag är inte läkare.
Jag kan fortsätta men det behövs inte.

Man kan göra skillnad mellan att ha en formell titel, och att ha en reell kompetens.

Till exempel är kock en yrkestitel, men det betyder inte att det är den som är titulerad kock som alltid lagar den bästa maten.
En person kan också vara titulerad filosof, kanske efter att ha doktorerat inom filosofi, men det är ingen garanti för att detta är en person med det största sanningsintresset.

I vissa områden är korrelationen mellan den formella titeln och den reella kompetensen, mer vanligt förekommande än inom andra områden. Den som exempelvis är titulerad busschaufför kommer i de allra flesta fallen vara betydligt bättre busschaufför än den som inte genomgått någon busschaufförsutbildning och som inte har någon formell titel som busschaufför. Inom andra områden behöver det inte vara lika självklart. Inom sång exempelvis, så må vissa vara skolade sångare, medan andra vara helt oskolade eller självlärda, och ändå vara mer uppskattade och populära. Och vissa formella titlar må vara mer kontroversiella, till exempel polis eller politiker i en stat med hög korruption som förtrycker folket, många skulle nog hålla med om att deras titlar ger dem ingen garant för kompetens inom sina respektive områden.

Bara för att det tenderar att fungera på ett sätt inom ett område, är det ingen garanti för att det fungerar på samma sätt inom ett annat område.

Tre veckor har det gått och jag hade hoppats att nån annan än jag gjorde inlägg.
Jag talar inte om titlar utan om kompetens - jag kan plåstra om mig (och nån annan) men jag kan inte göra nåt mer avancerat än så i ett medicinskt sammanhang.

Var och en är inte läkare.
Det är inte mer komplicerat än så.

OK. Men när du talar om exempelvis läkare eller kock så associerar jag det i första hand till titlar. Bara för att du nämner att en person är en läkare betyder inte att du nämnt något om personens reella kompetens, till exempel reell kompetens att göra att andra människor blir friska. Och tvärtom, att någon har reell kompetens inom läkekonst, ger inte personen automatiskt någon läkartitel.

Att var och en inte är läkare håller jag med om. I vardagsspråkligt sammanhang är jag benägen att säga att en läkare är en person som är titulerad läkare, dvs formellt titulerad läkare. Men på en djupare nivå menar jag att detta skulle kunna ifrågasättas... om man mer fokuserar på vem som har förmåga att läka och göra andra friska... inom psykiatrin exempelvis, så är det inte ovanligt att personer får psykiatriska diagnoser, och det är inte alltid som de blir friskare av sin kontakt med psykiatriker (läkare inom psykiatri)... men vissa kan däremot bli friskare tack vare andra sociala relationer. En annan person kan då visa sig ha bättre förmåga att göra den psykiatriskt sjuka personen friskare, än den utbildade psykiatrikern. Betyder det då att denna andra personen borde få kallas läkare?

På liknande sätt tänker jag om filosofi. I många sammanhang refereras "filosof" endast till en person med formell titel som filosof. Det är då en slags beskrivning av personens studiebakgrund, och uttrycker inget närmare om personens reella kompetens. Men begreppet "filosof" används ibland också i vidare bemärkelse, en person kan till exempelvis kallas filosof baserat på dennes personliga egenskaper. Jag kommer exempelvis ihåg att jag läste nån tidningsartikel där Zlatan kallade en av sina tränare för "filosofen", som väl då var ett sätt att beskriva hans ledarstil.

Många allmänt kända filosofer i världshistorien, så som Platon, Diogenes eller Wittgenstein gick aldrig heller några formella filosofiutbildningar. Så begreppet/titeln "filosof" är inte skyddat på samma sätt som exempelvis begreppet "läkare". Borde det vara det kan man undra?

Om Vad är filosofi? betyder att vad som helst är filosofi så är filosofi ointressant.
Jag gillar filosofi!

Instämmer i det att filosofi vore ointressant om vad som helst vore filosofi. Tycker det låter som en absurd ståndpunkt, men det är väl i alla fall ingen i denna tråd som argumenterat för det heller?

Själv har jag på olika sätt problematiserat att dra likhetstecken mellan att ha den formella titeln filosof, och att vara filosof. Och jag har försökt uppmärksamma skillnaden mellan formell titel och reell kompetens.

Om man är av ståndpunkten att alla definitioner som inte är formella definitioner är lika obegripliga, skulle man kunna hävda att om att vara "filosof" inte grundar sig i någon formell titel leder det in en till slutsatsen att vem som helst är filosof. Men då menar jag att man underskattar värdet av subjektiv validering. Det kan finnas fördelar i vissa sammanhang att använda sig av formella titlar, och därmed endast kalla "filosof" en som blivit formellt titulerad filosof (vanlig extravert ståndpunkt), och i andra sammanhang kan det vara mer lämpligt att utgå från subjektiv bedömning av reell kompetens (vanlig introvert ståndpunkt) när man ska ta ställning till vem som lämpar sig kallas filosof.

[Smisk]

Det finns ju en begreppsförskjutning för olika kontext och över tid som ni är inne på.
Begreppet kan användas på alla sätt ni talar om det beroende på vad man menar med det.

Ur ett perspektiv är alla filosofer men ur ett annat är väldigt få det.
Jag läste i en bok om vetenskap att man kan dela in vetenskapsmän i grupperna tekniker eller vetenskapsmän.
Tekniker är de som studerat vetenskap och vetenskapsmän är de som utvecklat vetenskapen ur detta perspektiv.
De som studerat filosofi är en sak och de som utvecklat filosofin är en annan.

Men alla har filosofiska ögonblick då alla både omedvetet och medvetet reflekterat över saker som naturen hos existens, kunskap och värde vilket är viktiga aspekter av filosofin oberoende av kontext. Alla filosoferar med andra ord, om inte annat. Få filosoferar på djupet enligt min erfarenhet, få är intresserade av filosofi på det sättet.

[Pilatus]

Men alla har filosofiska ögonblick då alla både omedvetet och medvetet reflekterat över saker som naturen hos existens, kunskap och värde vilket är viktiga aspekter av filosofin oberoende av kontext.

Filosofi är tänkandets grammatik, att kunna uttrycka sig klart och entydigt, att kunna säga något om tillvaron. Det sagda bör bilda mening och vara fritt från motsägelser och nonsens. Filosofin hjälper oss att förstå begrepp och språkliga satser.
Många filosofer har utvecklat sitt tänkande om människans villkor, vad det är att vara människa. Allt vetande har sitt ursprung i filosofin.
Spekulativa system om själens odödlighet, gudar och kosmos är ett stort filosofiskt ämne. Utsagor om en större mening med människans existens är ofta av ett slag som saknar sanningsvärde.
Filosofi är därför bäst lämpat som ett tankens verktyg, att kunna kommunicera begripligt.

[hakkapeliitta]

Att tänka fritt är stort att tänka rätt är större,
Vete fasen, jag är så fast i marxistiskt/hegelianskt tänkande, kanske fel men jag försöker vara fritänkare men styrs av ett systemkritiskt tänkande.
Helheten, Anden, vill förverkliga sej själv. Det är en metaformos med oerhörd sprängkraft.

[David H]

Det finns ju en begreppsförskjutning för olika kontext och över tid som ni är inne på.
Begreppet kan användas på alla sätt ni talar om det beroende på vad man menar med det.

Ur ett perspektiv är alla filosofer men ur ett annat är väldigt få det.
Jag läste i en bok om vetenskap att man kan dela in vetenskapsmän i grupperna tekniker eller vetenskapsmän.
Tekniker är de som studerat vetenskap och vetenskapsmän är de som utvecklat vetenskapen ur detta perspektiv.
De som studerat filosofi är en sak och de som utvecklat filosofin är en annan.

Men alla har filosofiska ögonblick då alla både omedvetet och medvetet reflekterat över saker som naturen hos existens, kunskap och värde vilket är viktiga aspekter av filosofin oberoende av kontext. Alla filosoferar med andra ord, om inte annat. Få filosoferar på djupet enligt min erfarenhet, få är intresserade av filosofi på det sättet.

Jag tror det kan vara viktigt att göra skillnad mellan det subjektsinriktade (introverta) perspektivet och det objektsinriktade (extraverta) perspektivet. Jag uppfattar det som att Pollen då förordar det extraverta/objektsinriktade perspektivet, medan exempelvis du och jag är mer benägna att uppmärksamma det introverta/subjektsinriktade perspektivet. Egentligen tror jag dock inte att varken det ena eller andra perspektivet är bättre eller sämre, utan de båda perspektiven behövs och kompletterar varandra.

I den bästa av världar skulle det objektiva och subjektiva perspektivet kunna sammanfalla, men i praktiken är det oftast inte så. Det finns som regel alltid en klyfta mellan formell titel eller formell definition, och reell kompetens eller reell begreppsanvändning. Samtidigt finns det också strävanden att denna klyfta ska minskas genom att de formella titlarna och definitionerna kan ändras över tid för att bättre kunna inkludera den reella kompetensen.

Inom den kanoniserade västerländska filosofihistorien finns det väl gott om sådana exempel, att flera filosofer blivit erkända som just filosofer först i efterhand. De var inte alltid titulerade som filosofer medan de verkade, och även bland de som blev titulerade filosofer av sin samtid hade ofta inte någon formell filosofiutbildning (se exempelvis Wittgenstein). Det har alltså genom historien funnits viss flexibilitet i tolkningen av vad som är en filosof, och jag tror att det är sunt att denna flexibilitet får fortsätta finnas.

[Smisk]

Men alla har filosofiska ögonblick då alla både omedvetet och medvetet reflekterat över saker som naturen hos existens, kunskap och värde vilket är viktiga aspekter av filosofin oberoende av kontext.

Filosofi är tänkandets grammatik, att kunna uttrycka sig klart och entydigt, att kunna säga något om tillvaron. Det sagda bör bilda mening och vara fritt från motsägelser och nonsens. Filosofin hjälper oss att förstå begrepp och språkliga satser.
Många filosofer har utvecklat sitt tänkande om människans villkor, vad det är att vara människa. Allt vetande har sitt ursprung i filosofin.
Spekulativa system om själens odödlighet, gudar och kosmos är ett stort filosofiskt ämne. Utsagor om en större mening med människans existens är ofta av ett slag som saknar sanningsvärde.
Filosofi är därför bäst lämpat som ett tankens verktyg, att kunna kommunicera begripligt.

Håller med

[Anders]

Fastän hon är på andra sidan akademiskvänster/inteakademiskvänster så tycker jag att de senare inläggen(edit:som då hamnade på förra sidan :/ ) tyder på att en läsning av Jonna Bornemarks Horisonten finns alltid kvar inte skulle vara fel för flera. Hon diskuterar olika form av kunskap - ifrån en person som växt upp med hästägande och finkultur med mål att knuffa för de som lider av NPM, men hennes tankegångar funkar även i mjukvaruutveckling, det kneg jag tog, och filosofi, det intresse jag valde. Hon knuffar för att det finns annat här i världen än typ episteme, och det torde vara applicerbart även på filosofin.

Filosofi är för mig MYCKET mer än bara språk. Kan förstå att Wittgenstein, med sin bakgrund, och sin personlighet(som jag känner väl) kunde reducera filosofin till lite modal logik, men även den senare Wittgenstein verkar ha fattat att det är lite mer än bara det. Ett framgångsrikt tänkande är mycket mer än vad som går att skriva ned.

[Smisk]

Att på förhand bestämma sig för vad filosofi är och framförallt bör vara är ett skott på fel tavla.
Processen av filosoferande kan inte bestämmas, den är öppen. Som jag sa så gillar jag Alexander Bards tanke att filosofi är en konstform.
Man kan förstå filosofi och utreda flera saker inom filosofi men om man utesluter denna aspekt, alltså att vad filosofi är är en filosofisk och kreativ fråga, så begränsar man något som är levande så som konst är.

[Pilatus]

Att på förhand bestämma sig för vad filosofi är och framförallt bör vara är ett skott på fel tavla.

Filosofi är bl a regler för språkets form och innehåll. Redan tidigt lär vi oss att bilda meningar. Grammatiskt korrekt med subjekt och predikat. Och det vi skriver måste vara begripligt och sant. Vi måste kunna orientera oss i världen och kunna bygga upp fungerande relationer med andra människor. Vi vill förstå och vi önskar att andra skall rätt förstå våra avsikter.

Processen av filosoferande kan inte bestämmas, den är öppen. Som jag sa så gillar jag Alexander Bards tanke att filosofi är en konstform.

Poesi är trevligt, men filosofi är baserat på mer grundläggande behov.

Man kan förstå filosofi och utreda flera saker inom filosofi men om man utesluter denna aspekt, alltså att vad filosofi är är en filosofisk och kreativ fråga, så begränsar man något som är levande så som konst är.

När vi behärskar den formella sidan hjälpligt är vi förstås fria att vara poeter och konstutövare. Vi får göra så gott vi kan. Världen rättar sig inte alltid efter hur vi anser att den borde vara. Så vi får lyssna noga och försöka föra vårt tal och det vi vill säga med hänsyn till den vi talar med. Jag tror att Bard i det avseendet är litet forcerad och krävande. Arrogans kan blockera dialogen.