Vad tänker du på?

[Algotezza]

Jag läste något på Facebook att beviset för att man verkligen var manipulerad av "staten" och "de mäktiga" (de som styr makthavarna i hemlighet, NWO) var att man inte trodde eller kände att man var det. Något i stil med att Djävulens bästa trick är att övertyga oss om att han/hon/hen inte existerar.

Något som jag har funderat på är att det går att argumentera för i princip vad som helst, och det går alltid att hitta stöd för ens argumentation. Man kan alltid hävda att argumentationen är koherent och att det håller.

Om man exempelvis tittar på trådar och inlägg på det här forumet. Igår startade Mlw en tråd som handlade om att kritisera den politiska vänstern för att använda sig av en arkaisk (ålderdomlig) princip om att dela in världen i gott och ont och att demonisera andra, och istället så förespråkar Mlw en läsning av Bibeln. Om man bara presenterar det som så kan det ju förefalla rent paradoxalt att argumentera för något sådant, och man skulle kunna undra om han skämtar. Men jag tror inte att det är menat som skämt. Han kan argumentera för sin sak genom att betona vissa aspekter, och att inte betona andra aspekter. Och resonemanget kan då uppfattas som koherent i sin helhet och utan fel eller brister, även fast om man tillämpar ett annat perspektiv kan argumentationen förefalla helt absurd (om man tolkar på ett sätt som det inte är avsett att tolkas på).

Och även sådant som människor i allmänhet tar för sant kan problematiseras på olika sätt. Här har vi exempelvis haft långa diskussioner kring begreppet "tid".

Som jag ser det handlar det om att skapa olika narrativ. Och det kan vara knepigt att tala om ett narrativs sanningsvärde. Ofta kunde jag önska att man resonerade mer pragmatiskt om saken, är det här ett intressant och hållbart narrativ? Har narrativet intersubjektiv förankring? Hur korreleras empirisk fakta till narrativet? Går det ha konstruktiv diskussion / kommunikation inom det här narrativet? eller...

nu vet jag inte ens själv vad jag menar med vad jag skriver och vad jag menar med mina frågor (hjärntrött)...men nån annan kanske kan fylla på.

Allt kan nog "bevisas" och allt kan "ifrågasättas" med hjälp av "lämpliga" argument och logik. Det kan nog även bli helt koherent och logiskt hållbart. Inga motargument i världen behöver man acceptera, de kan alla ifrågasättas. Man kan hävda att "ingenting är vad de ser ut att vara" och analysera fram många "bottnar" via å ena sidan - å andra sidan-argumentation/-analys.

Är det så att olika perspektiv och narrativ dels generarar eller innebär dels olika syn på omvärlden, dels leder till olika "sanningar om världen (och en själv)"?

Man kan psykologisera i det oändliga, hålla på med meta- och meta-meta-argumentation och dito analyser tills man tröttnar.

Då dammsuger jag huset eller klipper gräsmattan.

[hakkapeliitta]

Rätt så jobbiga veckor.
Brorsan fick cancerbesked i våras.
Allt såg hyggligt ut till början, cancern var under kontroll.
För en månad sen ändrades allt, cancern sprider sej utom kontroll. Sista gången jag pratade med honom var två veckor sen, plötsligt säger han, det är kört nu, finns inget mer att göra.
Jag blev chockad, rösten tjocknar, du har varit den bästa brorsan jag har! säger jag.
Jag har svårt för att uttrycka känslor. Men efteråt är jävligt glad att jag sa detta, visste inte att detta var sista gången vi pratades vid.
Igår somnade han in hemma omgiven av sin familj.
Jag och han är rätt jämngamla och har levt barndomen, ungdomsåren tillsammans, även när han gifte sej och flyttade till en annan stad har vi haft tät kontakt, känns extra tungt.

[David H]

Någon närstående som blir allvarligt sjuk eller dör..eller annan händelse som skakar om, kan bidra till andra perspektiv på livet. Något som föreföll viktigt, förefaller inte längre viktigt, och tvärtom - att det man inte tänkte var viktigt plötsligt blir viktigt.

Jag insåg idag att jag glömt ett av mina syskonbarns födelsedag som var för ett par dagar sen...det är såklart inte hela världen, inget jag känner jag behöver vara förtvivlad över. Men jag är en av barnets närmaste anhöriga, och kan känna att jag är lite av en svikare och egotrippad som glömmer bort en födelsedag så där. Och visst kan det också ge mig en tankeställare om vad som är viktigt i livet.

[hakkapeliitta]

Någon närstående som blir allvarligt sjuk eller dör..eller annan händelse som skakar om, kan bidra till andra perspektiv på livet. Något som föreföll viktigt, förefaller inte längre viktigt, och tvärtom - att det man inte tänkte var viktigt plötsligt blir viktigt.

Är ju så, jag äger några tavlor som brorsan har målat och hans fru vill att jag tar bilder av dessa och skickar till henne. Får väl göra det.
Brorsan lämnar efter sig en mindre förmögenhet, han kunde för helsike testamenterat sin fantastiskt fina HD-bike till mej... . Hade på momangen åkt dit upp och t.o.m. snott hans övriga bike-utrustning, skinnpaj, hjälm osv. och kört den hem. Otroligt snygg vinröd skapelse.

[Algotezza]

Valet gick som det gick för allting blir ju som det blir om man inte gör något åt det. Men det är inte alltid det hjälper heller.

[Pilatus]

Valet gick som det gick för allting blir ju som det blir om man inte gör något åt det. Men det är inte alltid det hjälper heller.

Jag var helt övertygad om att M Andersson skulle ta hem segern. Men C (enfrågepartiet) var inte till stor hjälp. MP och V hade inget att erbjuda malträterade arbetande skattebetalare, mer än nya utgifter. Så, eftersom de skänkte bort ett stort antal mandat så kunde SD ta hem värdefulla poäng. L kunde inte riktigt bestämma sig och KD och M blev ganska illa behandlade som "blåbruna", "högerpartier", att de lierat sig med "rasister" och "xenofober". Vidrigt! Nu väntar fyra år av dagligt häcklande av Ulf Kristersson och den regering han önskar tillsätta.

[Anders]

Den tid då Sträng kunde säga ”Jag tycker bra om herr Boman” och då Bildt och Schyman minglade är nog över. Nu häcklar den förlorande sidan den vinnande oavsett. Sen 2010 har det mest varit skit. Var helt med på De Nya Moderaterna 2006 och gillade Borg och Reinfeldtännu mer. Trodde på att det kunde bli något bra med privata alternativ i vård och skola. Men Reinfeldts andra valperiod var katastrofal. Han själv blev både nyliberal och flumvänster samtidigt, och det visade sig att privatiseringen inte blev nåt vidare. Och eländet med att tillåta skapandet av en stor, missnöjd underklass tog sin början. Och har fortsatt med socialdemokraterna. En oansvarig rödgrön politik, där vi måste elda olja. Och allmänt en känsla av attSverige tappar mot grannländerna i allt.

Trots Reinfeldts skitdåliga andra mandatperiod är det knappast moderat politik som drivit väljare till SD. Om S fokuserat på jobben, skola,vård, omsorg och om alla inblandade partier hade medverkat till en invandring som baserats på ågon slags medelnivå inom EU - från starten av EU - kunde de ha regerat på egen majoritet. De flesta svenskar är socialliberala, men få är rödgröna. Det rödgröna är det mest tragiska Sverige råkat ut för. Då det gröna och det röda är ok.

Hir skall välutbildade kvinnor fås att behandla sina barn som andras ungar?

[David H]

Valresultatet något av en besvikelse för mig, men inte engagerat mig så mycket. Min uppfattning är i alla fall att det går att hitta vettiga och resonabla personer i alla partier, men att de är färre av de vettiga och resonabla i m, kd och sd än i andra partier. Många sakfrågor går att lösa på olika sätt tänker jag, och jag menar inte att ena eller andra partiet nödvändigtvis har rätt eller fel, men jag tror i alla fall det är viktigt med politiker som är lyhörda, lyssnar, går att diskutera med - som är öppna för nya insikter och redo att ändra sig när de kommer till nya insikter.

[Pilatus]

Valresultatet något av en besvikelse för mig, men inte engagerat mig så mycket. Min uppfattning är i alla fall att det går att hitta vettiga och resonabla personer i alla partier, men att de är färre av de vettiga och resonabla i m, kd och sd än i andra partier. Många sakfrågor går att lösa på olika sätt tänker jag, och jag menar inte att ena eller andra partiet nödvändigtvis har rätt eller fel, men jag tror i alla fall det är viktigt med politiker som är lyhörda, lyssnar, går att diskutera med - som är öppna för nya insikter och redo att ändra sig när de kommer till nya insikter.

Annie Lööfs avgång är klartext, fel strategi. Att byta väljarunderlag (stad mot land) och endast vara inriktad på med vem man kan tänkas regera, det fungerar inte. Det hade varit mycket enkelt att vinna några mandat om C-ledningen förmått sig till att tala med landsortens folk och deras bekymmer. Intresset för miljöfrågor är mycket stort och det är bra. Men då hade C behövt engagera sig i de verkliga problemen, snarare än vargrevir och reduktionsplikten.

[David H]

För att något ska uppfattas som vettigt och resonabelt behöver både premiss och slutsats vara rimlig. Det spelar ingen roll hur korrekt ens slutsats är när man utgår från orimliga premisser.
Att exempelvis säga att Centern är ett enfrågeparti, och sedan bygga resonemang utifrån den premissen, uppfattar jag som problematiskt..slutsatserna blir ju då intetsägande om inte premissen stämmer.

[Pilatus]

För att något ska uppfattas som vettigt och resonabelt behöver både premiss och slutsats vara rimlig. Det spelar ingen roll hur korrekt ens slutsats är när man utgår från orimliga premisser.

Jadå, men det är ibland litet subjektivt hur vi uppfattar vad som är rimligt.

Att exempelvis säga att Centern är ett enfrågeparti, och sedan bygga resonemang utifrån den premissen, uppfattar jag som problematiskt .. slutsatserna blir ju då intetsägande om inte premissen stämmer.

Att hon avgick antyder onekligen att hennes plattform blev för liten. Förhoppningen om att kunna skapa ett tillräckligt stort utrymme i centrum höll förstås inte, då V inte enkelt kunde ignoreras. Och Annie Lööf blev alltför fixerad vid Jimmie Åkesson. Eftersom hon inte var beroende av hans gillande hade hon t ex kunnat ägna sig åt Centerpartiets frågor och den socialliberala inriktning som visat sig framgångsrik.

[Anders]

… och den socialliberala inriktning som visat sig framgångsrik.

Att så få partier anammar Socialliberalismen fullt ut. Center, L och S. Det skulle innebära stoppad invandring, satsa på förebyggande istället för Poliser, säkra elförsörjning och ta bort NPM och vinster i välfärden = du jobbar och har det bra, råkar du ut för skit tas du omhand, men det finns ändå ”var och en efter förmåga” på dig. Du är inte vinnare för att du fötts till stort socialt kapital.

Men det är det sista som kväver socialliberalismen - de röster från vänster och höger som vill ta fokus från folkhemmet och folkhemmets barn är starka.

[Pilatus]

Att så få partier anammar Socialliberalismen fullt ut. Centern, L och S. Det skulle innebära stoppad invandring, satsa på förebyggande istället för Poliser, ...

Det finns en skuld att betala, innan silkesvantarna kan tas fram igen. Sverige har blivit ganska stökigt och det kommer att kräva en fast och konsekvent politik inom flera områden. Utbildning som inkluderar kvinnor, kanske ett större projekt med kollektivjordbruk. Det skulle tjäna syftet att få igång folk och bättra på vår dyra och otillräckliga livsmedelproduktion. Om det är realistiskt? Bygga bostäder då, av litet enklare slag? Något måste i alla fall göras som återställer ordningen.

[Anders]

...kanske ett större projekt med kollektivjordbruk. Det skulle tjäna syftet att få igång folk och bättra på vår dyra och otillräckliga livsmedelproduktion...

Finns ju historiska exempel på motsatsen

[Pilatus]

...kanske ett större projekt med kollektivjordbruk. Det skulle tjäna syftet att få igång folk och bättra på vår dyra och otillräckliga livsmedelproduktion...

Finns ju historiska exempel på motsatsen

Om du tänker på de sovjetiska kollektivjordbruken så är det sant att de förföll. Det saknades inte orsaker. Men jag tror det kunde vara värt ett försök. Det har funnits entusiaster i Sverige som drev kollektiva verksamheter och jordbruk. Men de uppmuntrades inte speciellt och formerna för styrning fungerade endast så länge det fanns entusiasm. Om man skall kunna inkludera alla, måste det finnas folk som tror på ett modernt samhälle, som i någon mån är idestyrt och icke-kapitalistiskt.

Men vem tror på sådant numera?