Vad är filosofi?

[Smisk]

Filosofi, sett som en spekulativ konstform, är att reflektera fritt och kreativt kring sakers djupare natur.

Finns det någon enda filosof som har utgått från en så lös definition?

Alexander Bard som sagt. Det är väl inte en definition dock, det är en sak filosofin är enligt honom.

[Pilatus]

Filosofi, sett som en spekulativ konstform, är att reflektera fritt och kreativt kring sakers djupare natur.

Finns det någon enda filosof som har utgått från en så lös definition?

Alexander Bard som sagt. Det är väl inte en definition dock, det är en sak filosofin är enligt honom.

Alexander Bards förebilder säger något annat. Han är både libertarian och socialist. Jag tror på en stramare definition av filosofi.

[Smisk]

Det kanske är lättare att komma fram till vad som absolut inte är filosofi eller har filosofiska drag. Eller?

Jag tycker vi har en fin definition, vad är det för fel på den? Allt som inte ingår i att kreativt och spekulativt reflektera över naturen hos kunskap, existens, värde, med andra ord, epistemologi, metafysik/ontologi och axiologi/etik/estetik.

Vetenskap är exempelvis inte filosofi, men vetenskapens natur är och hur vida vi bör använda vetenskapen då dessa handlar om existensens, kunskapens och vetenskapens värde för oss. (metafysik/ontologi, epistemologi och axiologi).

Konst är inte filosofi, men konstens natur är då det handlar om estetisk skönhet och vad den typen av kvalitét är och hur den skiljer sig från andra. (axiologi, estetik).

Politik är inte filosofi, men politisk filosofi finns som reflekterar över politikens natur där frågor som berör hur vi bör vara och vad som är värt saker i samhället osv. (axiologi och etik).

Vad språk är är inte filosofi, men språkets natur och då relation till uppfattningar av verklighetens natur, förhållandet till sanning och vad vi kan veta som är sann kunskap, matematikens natur, programmering och AI osv kan vara filosofi då de tangerar med existensens och kunskapens natur. (ontologi, epistemologi och för AI även etik).

Det mesta är inte filosofi men de saker som kan härledas till dessa aspekter av tillvaron är alltid filosofi när vi reflekterar över dem medvetet för att få en större klarhet i dem.

[Smisk]

Finns det någon enda filosof som har utgått från en så lös definition?

Alexander Bard som sagt. Det är väl inte en definition dock, det är en sak filosofin är enligt honom.

Alexander Bards förebilder säger något annat. Han är både libertarian och socialist. Jag tror på en stramare definition av filosofi.

Och jag tror på att filosofins natur är en filosofisk fråga och att Bard har en poäng som jag gillar där.

[Pilatus]

Alexander Bards förebilder säger något annat. Han är både libertarian och socialist. Jag tror på en stramare definition av filosofi.

Och jag tror på att filosofins natur är en filosofisk fråga och att Bard har en poäng som jag gillar där.

En poäng som du gillar? Filosofi är ett slags systematiserat förnuft. Filosofi är även kritiskt tänkande. Även regler för giltiga propositioner.

[Smisk]

Alexander Bards förebilder säger något annat. Han är både libertarian och socialist. Jag tror på en stramare definition av filosofi.

Och jag tror på att filosofins natur är en filosofisk fråga och att Bard har en poäng som jag gillar där.

En poäng som du gillar? Filosofi är ett slags systematiserat förnuft. Filosofi är även kritiskt tänkande. Även regler för giltiga propositioner.

Österländsk filosofi tenderar att gå åt andra hållet än att rama in filosofi med förnuftet.
Både Taoismen och Zen lutar med åt andra hållet, att förnuftet inte kan svara på spirituella frågor alls.

https://gohighbrow.com/philosophy-of-taoism/

Tao Te ching använder poetiska reflektioner istället för förnuftsgenererade argument.

"The harmony with the Tao is not achieved through discursive reason. Rather, it is achieved through a spiritual insight".

https://en.wikipedia.org/wiki/Tao_Te_Ching

Zen använder exempelvis koaner för att mata förnuftet med "olösliga problem" för att stärka förmågan att kunna "lägga det åt sidan" då det inte har något värde för ett spirituellt uppvaknande.

https://en.wikipedia.org/wiki/Koan

[Pilatus]

En poäng som du gillar? Filosofi är ett slags systematiserat förnuft. Filosofi är även kritiskt tänkande. Även regler för giltiga propositioner.

Österländsk filosofi tenderar att gå åt andra hållet än att rama in filosofi med förnuftet.

Du har säkert helt rätt i detta. Själv föredrar jag förnuft och begriplighet människor emellan.

[David H]

Här ser jag fortsatt sätt att beskriva filosofi från en tankedominant persons perspektiv. Jag kan acceptera det som en del av filosofins syfte och värde, men jag menar det kan bli problematiskt om man tror att man därmed inkluderat allt som filosofi handlar om. Om de tankedominanta personerna tror att de själva är mer filosofiskt lagda än andra, bara i egenskap av att de har en mer medveten tankefunktion som de är bekväma att använda sig av.

Kan du ge exempel på saker filosofin hanterar som inte innefattas av dessa aspekter?

Det är till stor del hur jag upplever det fungerar inom den analytiska filosofiska traditionen, att tankedominanta personer inkluderas, och personer som inte är tankedominanta exkluderas. Inom den kontinentala filosofiska traditionen har det nog delvis varit annat sätt, att mer intuitionsdominanta personer inkluderas och tankedominans får inte samma erkännande.

Ja det känner jag igen. Vilka tänker du utesluts? Österländska traditioner? Kinesiska? Indiska? Native americans? Barn?

Just här var jag inne på de jungianska personlighetstyperna som kretsar kring attityderna introversion, extraversion, samt funktionerna känsla, tanke, sinnesförnimmelse och intuition.
Filosofihistorien har nog framförallt präglats av tankefunktionen. Den västerländska filosofin nog med något mer dragning åt det extraverta - dvs den objektiva datan, och österländska med något mer dragning åt det introverta - den subjektiva datan.
I vissa kretsar och under vissa tidpunkten har intuitionen fått mer erkännande, till exempel inom kontinentala filosofin.

Jag tror att den funktion som fått minst uppmärksamhet inom filosofin är känslan. Förmåga att avgöra vad som är relevant, att bedöma genom sympati och antipati. I förlängningen kan man nog säga att det handlar om förmåga till gott omdöme. En förklaring till att känslofunktionen blivit eftersatt, kan nog vara att känslodominans hittas framförallt bland kvinnor, och kvinnor har aldrig fått så mycket plats inom filosofi.

Att alls diskutera detta är dock väldigt invecklat. Den jungianska typologin går ut på att olika personer är medvetna om olika aspekter. För en enskild person blir det då svårt att förklara, eftersom för att kunna förklara något krävs det viss medvetenhet om vad man refererar till. Hur ska man kunna referera till något som saknar referenspunkt i ens medvetande? Och här betonas det just att det inte går att vara medveten om alla attityder och funktioner samtidigt. Den tankedominanta kan exempelvis inte förstå den känslodominanta på korrekt sätt, och vice versa, viss förvridning och förvrängning kommer ske när de försöker förstå sig på varandra.

Annars det du skriver om att intressera sig för källor från olika delar av världen kan också vidga perspektiv. Jag har läst både kinesisk och rysk historia, och vissa texter från 1000-tal år tillbaka i tiden gjorde starka intryck på mig! Tao te ching är ett sådant exempel. Men även andra gammalkinesiska och gammalryska texter.

[David H]

En poäng som du gillar? Filosofi är ett slags systematiserat förnuft. Filosofi är även kritiskt tänkande. Även regler för giltiga propositioner.

Österländsk filosofi tenderar att gå åt andra hållet än att rama in filosofi med förnuftet.

Du har säkert helt rätt i detta. Själv föredrar jag förnuft och begriplighet människor emellan.

Att sträva efter begriplighet håller jag med om är önskvärt. Men för vissa är den västerländska filosofin mer begriplig, och för andra är nog den österländska filosofin mer begriplig. Jag tror inte riktigt att det finns någon självklar skillnad där.

[David H]

Dethär förutsätter kommunikation! Ingen filosof i den västerländska visdomstraditionen har ignorerat sina föregångare eller samtida filosofer.
Kommunikation är inte nödvändigtvis dialog. Kant samtalade inte med Aristoteles eller Hume, tex. Att komma till klarhet om "hur saker hänger ihop" gör vi med kommunikation, inte med introspektion.

För dig kan jag tänka mig att kommunikation inte leder till någon klarhet

Ajdå!
Jodå, men kommunikation i vid mening förutsätter gemensamma ramar - i en digital eller analog dialog krävs ett gemensamt lexikon.

I korthet: kommunikation har lett mig bort från att imponeras av berättelser för att i stället fokusera på grunderna för berättelserna. Det är filosofi!
Kanske är den västerländska visdomstraditionen just fokuserad på att utreda vad som skiljer en bra förklaring/beskrivning/berättelse från en usel.
Det har skett genom kommunikation, kommunikation i vid mening, inte nödvändigtvis i ett digitalt eller analogt forum.

Jag tror du är nåt på spåren här. Att tala om både en berättelse och en grund för denna berättelse. Vad jag vill betona är att både berättelsen och grunden för berättelsen är viktig. Att utreda vad som skiljer en bra förklaring från en dålig förklaring är också viktigt. Här kan man nog exempelvis tala om intersubjektiv förankring.
Vissa berättelser/förklaringar har mer intersubjektiv bäring än andra berättelser/förklaringar. Vissa berättelser hjälper oss att bättre att förutspå framtida händelser än andra, vissa berättelser hjälper oss att försonas och sluta kriga och döda varandra, osv.

[Algotezza]

Verkar som om det är svårt att enas om en definition av filosofi. Kanske vi kan vara överens om att vi inte är överens.

Att älska vishet är ju grundbetydelsen. Vad som är vishet kan skifta från tid till annan och geografiskt, västerländsk kontra österländsk filosofi.

Vad innebär det att älska något och att älska vishet?

Finns det en moralisk-etisk dimension i detta?

Att syssla med filosofi, vad förpliktigar det till?

Är filosofi att söka sanningen eller att skapa sanningar?

Jag vet inte. Kanske är det därför jag sysslar med det, att jag inte vet. Om det nu är filosofi jag sysslar med. Filosof är ingen skyddad titel. Men jag är legitimerad larare i filosofi i alla fall.

Så här skriver jag för övrigt i mitt välkomstbrev till eleverna

Filosofi kan man säga är ett ämne som handlar om att lära sig att tänka mer systematiskt och strukturerat än man gör i sitt vardagsliv. Ett ämne där man bl.a. övar sitt logiska tänkande...
'
Jag skriver "kan man säga" då det som följer sedan är ett sätt att se på ämnet.

[Smisk]

En poäng som du gillar? Filosofi är ett slags systematiserat förnuft. Filosofi är även kritiskt tänkande. Även regler för giltiga propositioner.

Österländsk filosofi tenderar att gå åt andra hållet än att rama in filosofi med förnuftet.

Du har säkert helt rätt i detta. Själv föredrar jag förnuft och begriplighet människor emellan.

Det kan jag tänka mig att du gör. När du säger "människor emellan" tänker jag att du menar dig att impulsivt och irrationellt beteende moraliskt sätt inte fungerar smidigt och det håller jag med om. Detta är dock inte allt filosofi är.

Jag värderar genomtänkthet högt i princip oavsett område. Irrationellt och osammanhängande beteende har jag svårt för.
Om vi skall förklara saker som människans natur, livets värde, existensens kompletta ontologiska natur osv så har intellektet sina gränser dock.

[Anders]

Jag löser sällan svåra saker enbart genom logik. Jag strävar efter att förstå saker. Det är känslan av att pusselbitarna hamnar på plats. Intelligenstester innehåller också oftast någon form av mönsterigenkänning. Sen hur det är besläktat med filosofi kan jag inte säga.

Att förstå spöar "kunna" alla dagar i veckan. Filosofiska problem har dock oftast inte karaktären "förstå eller inte förstå". Grottliknelsen brukar jag dock ofta koppla samman med förståelse.

[Smisk]

Ajdå!
Jodå, men kommunikation i vid mening förutsätter gemensamma ramar - i en digital eller analog dialog krävs ett gemensamt lexikon.

I korthet: kommunikation har lett mig bort från att imponeras av berättelser för att i stället fokusera på grunderna för berättelserna. Det är filosofi!
Kanske är den västerländska visdomstraditionen just fokuserad på att utreda vad som skiljer en bra förklaring/beskrivning/berättelse från en usel.
Det har skett genom kommunikation, kommunikation i vid mening, inte nödvändigtvis i ett digitalt eller analogt forum.

Ja det håller jag med om.

Ja, min uppfattning är att den västerländska traditionen är väldigt rationell och tänkande på gott och ont.

Det är definitivt filosofiskt att utreda vad som skiljer en bra och dålig förklaring/beskrivning/berättelse som handlar om existens, kunskap eller värde.

Uppfattningen att man inte kan veta vad som är ultimat existens, kunskap eller värde är en filosofisk slutsats exempelvis.
Vad jag uppfattar från österländska visdomstraditioner så är detta en av de äldsta integrerade uppfattningarna, man utgår hela tiden från att kunskapen om dessa saker har sina gränser och att andra metoder behövs så som intuition, känsla och andligt uppvaknande.

[Smisk]

Förutsätter att det finns en andlig verklighet - finns den andliga verkligheten?
Ingen har hittills - trots flera tusen år av försök - visat att den existerar.

Däremot har vi all anledning att tro tillvaron är icke-andlig till sin natur.
Jag ser fram emot bevis/evidens för att det andliga (i någon mening) existerar i meningen att vara empirisk påvisbar eller att Det Andliga är en nödvändig beståndsdel i en korrekt förklaring till något som sker i vår gemensamma verklighet.

Fina filosofiska frågor, förutom slutsatsen att vi har all anledning att tro att tillvaron är icke-andlig, det är ett antagande utan filosofisk kvalité