Vad är filosofi?

[Smisk]

Apropå filosofi och känsla så stämmer det i alla fall inte enligt den jungianska definitionen att känsla behöver vara ett inre fenomen. Känsla kan vara både introvert och extravert, precis som att tanke kan vara både introvert och extravert.

Detta får du gärna utveckla?

Med inre fenomen menar jag att det inte är mätbart genom våra 5 sinnen. Det är inget fysiskt med andra ord.

Det kanske finns någon tråd om Jung eller om känslors natur som kan passa bättre?

Om inte annat så tycker jag känslor är ett mycket intressant ämne både psykologiskt, metafysiskt och spirituellt.

Jag funderar på om Xantippa, Sokrates hustru, kan sägas vara den första känslodominanta personen i den kanoniserade filosofins historia. Xantippa brukar inte själv nämnas som en filosof, men kommer i alla fall med på ett hörn, genom hennes koppling till Sokrates.

Jag minns henne från spelet Assasins creed Odyssey där hon och Socrates är med en del
Hon har precis det karaktärsdraget där

https://assassinscreed.fandom.com/wiki/Xanthippe
https://assassinscreed.fandom.com/wiki/Sokrates

https://www.youtube.com/watch?v=spQxSsQ7t0k

[Vertumnus]

Skulle man inte kunna dra en gräns beroende på vilka redskap som används? Filosofen betraktar naturens rörelser, kontemplativ.
Vetenskaparen däremot studerar naturen satt i rörelse, aktiv.

Kolla in Åsa Wikforss, Jonna Bornemark, Russell mfl. Visst, då de skriver sina papers så är det om en känguru kan kallas en känguru i ett parallellt universum. Men annars har de inga problem med att ge sig in i den öppna debatten. Minns inte vilken filosof som är mest känd för att uttrycka det, men att filosofin skall översättas i aktion är det många som knuffat för.

När Åsa Wikforss, Jonna Bornemark, Russell mfl ger sig ut på det politiska området så tvingas de se sin filosofiska sanningar förvandlas till åsikter. Politiken erkänner inte något sådant som sanning på sitt eget område, här är allt förhandlingsbart. Politik kan med Aristoteles endast omfatta sådant som kan vara på olika sätt.

Som ingenjör, och än närmare aktionen än någon vetenskapare kan jag ändå se att filosofin inte behöver vara så oaktiv att man fastnar i dessa filosofiska problem som alla ältat i 2000 år och inte kommit nån vart med.

Är inte det filosofins styrka, att ständigt gå tillbaka till utgångspunkten? Det speglar den osäkerhet som kännetecknar allt tänkande. Förnuftet är obegränsat.

Men ok, filosofin är mer kontemplativ som disciplin. Men igen, filosofen är inte alls nödvändigtvis mer kontemplativ än vetenskaparen. Vetenskaparen är oftare en mupp, skulle jag påstå.

I den klassiska naturvetenskapen iscensätts det förlopp som studeras.

[Pilatus]

Fina filosofiska frågor, förutom slutsatsen att vi har all anledning att tro att tillvaron är icke-andlig, det är ett antagande utan filosofisk kvalité

Jag ser fram emot bevis/evidens för att det andliga (i någon mening) existerar i meningen att vara empirisk påvisbar eller att Det Andliga är en nödvändig beståndsdel i en korrekt förklaring till något som sker i vår gemensamma verklighet.

Large hadron collider är en partikelaccelerator med huvudsyfte att utforska giltigheten och begränsningarna hos den nuvarande teoretiska så kallade standardmodellen för partikelfysik. Subatomära partiklar utgör grunden för antagandet att världen är materiell. Allt i vår omgivning antas vara materia.
Det finns genom historien ett mycket stort antal filosofer som byggt sin filosofi på antagandet att Gud existerar. Till exempel Kant. Han kände till att det saknades giltiga bevis för Guds existens. Kant blev därför tvungen att postulera Guds existens. Hans skäl var att etiken kräver närvaron av Gud.
Det finns inte någon senare filosof som lagt fram något hållbart gudsbevis, alternativt kunnat presentera någon hållbar premiss för världens andliga natur. Russell antog en neutral monism.

Men är det alls en filosofisk fråga numera? Vem kämpar i dag med metafysiska utsagor som saknar tillräckligt goda skäl för att kunna avgöras?

[Pilatus]

Large hadron collider är en partikelaccelerator med huvudsyfte att utforska giltigheten och begränsningarna hos den nuvarande teoretiska så kallade standardmodellen för partikelfysik. Subatomära partiklar utgör grunden för antagandet att världen är materiell. Allt i vår omgivning antas vara materia.
Det finns genom historien ett mycket stort antal filosofer som byggt sin filosofi på antagandet att Gud existerar. Till exempel Kant. Han kände till att det saknades giltiga bevis för Guds existens. Kant blev därför tvungen att postulera Guds existens. Hans skäl var att etiken kräver närvaron av Gud.
Det finns inte någon senare filosof som lagt fram något hållbart gudsbevis, alternativt kunnat presentera någon hållbar premiss för världens andliga natur. Russell antog en neutral monism.

Men är det alls en filosofisk fråga numera? Vem kämpar i dag med metafysiska utsagor som saknar tillräckligt goda skäl för att kunna avgöras?

Nej, ingen orienterad gör det!
Däremot tycker jag att det är väldigt spännande att få veta på vilka grunder de som valt att tro på det ena och det andra baseras sitt troende på.

Det finns ett utmärkt svar på den frågan. Vår tro är nästan uteslutande kulturberoende. Hade vi varit födda i Saudiarabien så skulle vi varit sunnimuslimer, kanske wahhabiter med mycket strikt inställning till klädkod och rakning.

[Pilatus]

Det finns ett utmärkt svar på den frågan. Vår tro är nästan uteslutande kulturberoende. Hade vi varit födda i Saudiarabien så skulle vi varit sunnimuslimer, kanske wahhabiter med mycket strikt inställning till klädkod och rakning.

Okej! Du ser i det stora. Mina tankar gick till ff:s troende.

Ja visst, vi har alla våra olika skäl. Men sannolikt så är vi inte fullt så själv-definierade som vi föreställer oss. Jag har sett några få som har en god uppfattning om vad de faktiskt tror på. Det är ok.

[Pilatus]

Ja visst, vi har alla våra olika skäl. Men sannolikt så är vi inte fullt så själv-definierade som vi föreställer oss. Jag har sett några få som har en god uppfattning om vad de faktiskt tror på. Det är ok.

Självdefinierade? Det är klart att vi är det. Men den definitionen ändras undan för undan om vi är öppna.

Jag lämnade kyrkan så snart jag kunde. Kanske hade jag goda skäl? De flesta jag känner har stannat kvar, de låter döpa sina barn. Riktigt fint är att gifta sig i en lansortskyrka. Sverige är kristet och det är inte så många som funnit anledning att ifrågasätta.

Problematiken är denna som jag ännu en gång upprepar:
Jag ser fram emot bevis/evidens för att det andliga (i någon mening) existerar i meningen att vara empirisk påvisbar eller att Det Andliga är en nödvändig beståndsdel i en korrekt förklaring till något som sker i vår gemensamma verklighet.

Vi föds in i en kristen kulturkrets, med högtider och seder, bibliska berättelser och kyrkor överallt. Det är ju givet att vi absorberar dessa intryck och deltar i dessa seder. Vänsterpartister sitter i kyrkofullmäktige, då även de verkar angelägna om att skattemedel förvaltas väl och kyrkan gärna förmedlar ett medmänskligt budskap.
Den andliga sidan vet jag inte så mycket om. Men Jesus i Getsemane är en sådan berättelse där det finns en stark existentiell och andlig innebörd. Och den finns för många människor vid speciella tillfällen. Då anhöriga blir mycket sjuka, då vi känner oss ensamma och övergivna och tillfällen då det krisar i livet. Det är så jag ser det.

[Anders]

...metafysiska utsagor som saknar tillräckligt goda skäl för att kunna avgöras?

Är inte i stort sett allt i människans värld av den karaktären? Inte naturvetenskapens, utan människans.

The hard problem of consciousness och allt det där... Naturligtvis, med kunskapsläget, lades naturvetenskap och humanvetenskap i ungefär samma korg under antiken. Att leta gud med partikelacceleratorer känns lite sådär.

[Pilatus]

...metafysiska utsagor som saknar tillräckligt goda skäl för att kunna avgöras?

Är inte i stort sett allt i människans värld av den karaktären? Inte naturvetenskapens, utan människans.

The hard problem of consciousness och allt det där... Naturligtvis, med kunskapsläget, lades naturvetenskap och humanvetenskap i ungefär samma korg under antiken. Att leta gud med partikelacceleratorer känns lite sådär.

Kanske har hoppet om en teori som förklarar allt tonats ner något. Lösningen tros numera finnas i den mycket mörka materien. Kanske kommer någon på hur den skall kunna detekteras.
Filosofin kan inte lösa den typen av problem. Inte heller metafysiken. Vi får hålla oss till det vi kan föra meningsfulla samtal om.

[Smisk]

Som sagt:
Jag ser fram emot bevis/evidens för att det andliga (i någon mening) existerar i meningen att vara empirisk påvisbar eller att Det Andliga är en nödvändig beståndsdel i en korrekt förklaring till något som sker i vår gemensamma verklighet.

Eftersom: gudars och Guds existens är specialfall av det andligas existens.
(Men nu är jag kanske utanför trådens ämne?)

Utanför trådens ämne.

Det går inte att bevisa att världen är andlig lika lite som det går att bevisa att vi har medvetande, att moral existerar, konst, känslor eller mening. Andlighet är inte ett fysiskt empiriskt fenomen. Samma sak med Gud.

[Pilatus]

Det går inte att bevisa att världen är andlig lika lite som det går att bevisa att vi har medvetande, att moral existerar, konst, känslor eller mening.

Så du kan inte avgöra om ditt medvetande är vaket eller om det är släckt på kammaren?

[Smisk]

Det går inte att bevisa att världen är andlig lika lite som det går att bevisa att vi har medvetande, att moral existerar, konst, känslor eller mening.

Så du kan inte avgöra om ditt medvetande är vaket eller om det är släckt på kammaren?

Detta är utanför trådens ämne.

[Pilatus]

Det går inte att bevisa att världen är andlig lika lite som det går att bevisa att vi har medvetande, att moral existerar, konst, känslor eller mening.

Så du kan inte avgöra om ditt medvetande är vaket eller om det är släckt på kammaren?

Detta är utanför trådens ämne.

Kant skrev en bok Kritik av omdömeskraften, 1790. Den tror jag räknas in som filosofi. I alla fall omnämns den av många som skriver om filosofiska frågor. Den behandlar frågan om smakomdömenas natur samt i vilken mån människan kan förstå naturen och vilken roll hon och hennes moraliska bestämmelse spelar i förhållande till den.

[hakkapeliitta]

Finns ingen generell moral, vi formas av omständigheter och våran moral med den.
Du kan döda en människa om du tycker det är en berättigad handling. Var fanns moralen från början, "du ska icke döda".

Mycket av filosofin i moralfrågor är bullshit där man försöker någon slags generell moral, nej den finns inte.
Är själv åt det pragmatiska hållet, vad spelar det för roll vilken moral jag har, om jag tror på Gud etc. jobbet ska göras. Det finns förvisso gränser som t.ex. jag kan inte medvetet skada en annan människa. Jag fick kanske fick det från söndagsskolan.

[hakkapeliitta]

Stöds moralen av berättigad handling?
Hade jag levt under andra världskriget och haft möjlighet att döda Hitler hade jag gjort det utan att blinka. Med facit i hand hade jag kanske hyllats som hjälte, du tog av daga en vidrig varelse.
Men allt är efterhandskonstruktioner. Hade jag dödat Hitler i någon ölstuga 1933 hade jag kanske blivit stämplad som antidemokrat.
Moralen är situationsbunden, inte ens Jesus förespråkade någon allmän moral när han kastade ut lånehajarna från templet.

[Vertumnus]

Helt kort. Finns det en medfödd moral? Jag är ganska övertygad om att så är fallet då vi är beroende av andra och då gemenskap inte kan existera på vilka grunder som helst. Det vore anmärkningsvärt om genetiken skulle ha missat detta.

Här en länk till SRs vetandets värld som redovisat forskning i ämnet Vår medfödda känsla för moral