Vad tänker du på?

[Algotezza]

Talmansrundan går.
Lycklig (?) den som makten får.

[David H]

Jag funderar på allvar att dra ifrån det här forumet. Har inget mer att tillföra.

Varför skulle du inte ha något att tillföra? Det är väl knappast så att du bara tycker samma sak som alla andra? Eller menar du att andra inte läser/lyssnar till vad du skriver?

Jag uppfattar i alla fall att du tillför något till forumet. Uppfattar ofta dina inlägg som raka, ärliga och spontana. Från en moderator-synpunkt tycker jag det är svårt att förhålla sig till vissa av dina inlägg då jag uppfattar att de ibland gränsar till regelöverträdelser. Men att det får mig att hamna i knepiga beslutssituationer ibland menar jag inte utgör skäl till att du borde sluta skriva. Min förhoppning är att vi ska kunna ha öppna och ärliga diskussioner här på forumet, där alla som vill delta på de villkoren ska kunna känna sig välkomna.

[hakkapeliitta]

Hoppas ni ursäktar mej senaste tiden, är i en stressfull period, min bästa bror jordfästs på måndag. Allt är upp och ner just nu. Åker till Stockholm imorron.
Minnesstunden efter själva begravningen, försöker komma på något fint men nej, helt still i huvudet. Vi var för nära.
Någon som har en fin dikt att föreslå?

[David H]

Hoppas ni ursäktar mej senaste tiden, är i en stressfull period, min bästa bror jordfästs på måndag. Allt är upp och ner just nu. Åker till Stockholm imorron.
Minnesstunden efter själva begravningen, försöker komma på något fint men nej, helt still i huvudet. Vi var för nära.
Någon som har en fin dikt att föreslå?

Försök gör något eget skulle jag rekommendera, om än det kan ingå en dikt eller så, så tänker jag dina egna ord är viktigare.

För ganska exakt 10 år sen var jag på min mammas begravning. På minnesstunden berättade jag kort om ett minne och sen sjöng och spelade jag en sång med gitarren. Det är nog enda gången jag uppträtt själv med sång inför publik, och nån hejare på att sjunga är jag inte heller, men just denna gången satt det. Men det viktigaste är väl inte hur bra det ser ut utåt.
Min pappa sa nåt om att minnesstunden är ett tillfälle som borde vara för de anhöriga, inte för den som dött...det må han väl ha delvis rätt i, men jag menar samtidigt att minnesstunden verkligen borde få vara ett tillfälle där den som dött får stå i centrum. Frågan om hur min mamma hade velat ha det, kändes då viktigare än frågan om hur minnesstundsgästerna ville ha det.

[hakkapeliitta]

Vad vackert Rekoj.
Din farsa hade nog rätt. Minnesstunden är för de efterlevande och inte för den avlidna.
Kommer ihåg när min yngre bror gick bort, ingen sa nåt om honom.
Har läst många finska romaner där minnesstunden där är alla fulla och börjar snacka skit om den avlidna. Den jäveln.
Men sånt är livet bland finnar.

[Pilatus]

Vad vackert Rekoj.
Din farsa hade nog rätt. Minnesstunden är för de efterlevande och inte för den avlidna.
Kommer ihåg när min yngre bror gick bort, ingen sa nåt om honom.
Har läst många finska romaner där minnesstunden där är alla fulla och börjar snacka skit om den avlidna. Den jäveln.
Men sånt är livet bland finnar.

Hittade inget bra, men här kommer i alla fall en dikt som passar bra till Putin-vodka. (Inte illa menat.) P. K. Page diktade

Intractable between them grows
a garden of barbed wire and roses.
Burning briars like flames devour
their too innocent attire.
Dare they meet, the blackened wire
tears the intervening air.

Trespassers have wandered through
texture of flesh and petals.
Dogs like arrows moved along
pathways that their noses knew.
While the two who laid it out
find the metal and the flower
fatal underfoot.

Black and white at midnight glows
this garden of barbed wire and roses.
Doused with darkness roses burn
coolly as a rainy moon:
beneath a rainy moon or none
silver the sheath on barb and thorn.

Change the garden, scale and plan;
wall it, make it annual.
There the briary flower grew.
There the brambled wire ran.
While they sleep the garden grows,
deepest wish annuls the will:
perfect still the wire and rose.

[hakkapeliitta]

Om du inte kan läsa den här texten sluta supa.

En variant av finska författarens Pentti Saarikoskis dikt om en fågel som endast kunde ses av nyktra människor.
Var finns fågeln?

[Anders]

Hoppas ni ursäktar mej senaste tiden, är i en stressfull period, min bästa bror jordfästs på måndag. Allt är upp och ner just nu. Åker till Stockholm imorron.
Minnesstunden efter själva begravningen, försöker komma på något fint men nej, helt still i huvudet. Vi var för nära.
Någon som har en fin dikt att föreslå?

Försök gör något eget skulle jag rekommendera, om än det kan ingå en dikt eller så, så tänker jag dina egna ord är viktigare.

För ganska exakt 10 år sen var jag på min mammas begravning. På minnesstunden berättade jag kort om ett minne och sen sjöng och spelade jag en sång med gitarren. Det är nog enda gången jag uppträtt själv med sång inför publik, och nån hejare på att sjunga är jag inte heller, men just denna gången satt det. Men det viktigaste är väl inte hur bra det ser ut utåt.
Min pappa sa nåt om att minnesstunden är ett tillfälle som borde vara för de anhöriga, inte för den som dött...det må han väl ha delvis rätt i, men jag menar samtidigt att minnesstunden verkligen borde få vara ett tillfälle där den som dött får stå i centrum. Frågan om hur min mamma hade velat ha det, kändes då viktigare än frågan om hur minnesstundsgästerna ville ha det.

Morsans begravning … hon passade på att kila vidare precis innan Covid. Men det var ingen upplyftande historia, den begravningen. Vi var väl inte så nära. Var mest medveten om min egen dödlighet. Och annars var jag mest orolig för farsan, morsan och han var som siamesiska från det att de möttes nån gång på 50 talet, men han har snarat livat upp, även under Covid. Har väl min enstöring från honom. Och han är jäkligt trevlig att prata på telefon nuförtiden. Tjatar inte bara om vad han och morsan har gjort. Hade inga problem med morsan egentligen men de två tillsammans blev odrägliga så fort jag och brorsan flyttade ut.

[Algotezza]

Morsan dog på skärtorsdagsmorgonen 2018, 94 år gammal. Det var själaringning några veckor senare. Efter det skrev jag den här dikten som prästen läst upp på hennes bergavning i slutet av april. Mäktigaste upplevelsen under denna var annars att kantorn spelade Edvard Perssons Jag har bott vi en landsväg på orgeln.


Själaringning

Det var en blåsig aprilonsdag.

Jag öppnade den tunga porten,
steg in i kyrkorummets svala dunkel
bort till den mörka klotstaken av smidesjärn,
tog två vita ljus från ett grått paket,
lade pengar i den gamla bössan av trä,
tände ljusen och satte dem i hållarna.

De fladdrade till som för att hälsa mig välkommen.

Så satte jag mig ned på en sidobänk
och inväntade klockorna,
medan ett litet barn jollrade
vid lekbordet
och en vaktmästare haltade förbi.
En ung kvinna satt tyst
i mittgången, väntande.

Klockorna började trevande sjunga
men tilltog i styrka.
Deras samfällda röster
klingade mellan grå sandstensväggar
under några minuter
då tiden stod stilla.

Farväl, mor, vi ses väl en gång!

[Pilatus]

Förlåt - jag tänker på nåt helt annat.
Så småningom?
Jag vet vad det betyder men hittar inte dess ursprung.
Låter urgammalt. Hur kan det leva kvar? Hur vanligt är det att det används?
Nån som vet?

Så småningom = att ange utsträckning, i små steg, "så småningom stod huset klart"
Inte alls ovanligt, känt sedan 1600-talet.

[hakkapeliitta]

Så småningom, någon gång, kanske aldrig, framtiden får utvisa.

[Anders]

Har upptäckt att jag redan i mycket unga år var som en slaghök mot alla kläminiversmåttetrader i låtar(sånt som de mer intelligenta låtskrivarna aldrig hamnar i och som är ett konstant tillstånd för Hellström...). Kom till nån sån där sida man inte vill komma till då man loggar ut, där man förväntas klicka på en massa smaskigt. Någon hade "Vad gör Lena Andersson nu", hon med "är det konstigt att man längtar bort nångång". Har garanterat inte hört den på 40-50 år, och på en gång kommer raden "balabasters glada sång, om man älskar hav och vindar och är trött på niålo-betong", bara pang från minnet.

[David H]

Hoppas ni ursäktar mej senaste tiden, är i en stressfull period, min bästa bror jordfästs på måndag. Allt är upp och ner just nu. Åker till Stockholm imorron.
Minnesstunden efter själva begravningen, försöker komma på något fint men nej, helt still i huvudet. Vi var för nära.
Någon som har en fin dikt att föreslå?

Hur gick det med begravning och minnesstund, blev det någon dikt?

[hakkapeliitta]

Hoppas ni ursäktar mej senaste tiden, är i en stressfull period, min bästa bror jordfästs på måndag. Allt är upp och ner just nu. Åker till Stockholm imorron.
Minnesstunden efter själva begravningen, försöker komma på något fint men nej, helt still i huvudet. Vi var för nära.
Någon som har en fin dikt att föreslå?

Hur gick det med begravning och minnesstund, blev det någon dikt?

Nej blev ingen dikt. Överlag var det dålig stämning på begravningen. Vi är så dysfunktionella i våran familj. Några som är fientligt inställda mot varandra. Tog tåget tillbaka så snabbt jag kunde.
Glädje mej dock att min krans hade fått en "hedersplats" under staffliet till brorsans målning som var en imitation Av Picassos målning från den blå perioden. Glädje mej.

[David H]

Hoppas ni ursäktar mej senaste tiden, är i en stressfull period, min bästa bror jordfästs på måndag. Allt är upp och ner just nu. Åker till Stockholm imorron.
Minnesstunden efter själva begravningen, försöker komma på något fint men nej, helt still i huvudet. Vi var för nära.
Någon som har en fin dikt att föreslå?

Hur gick det med begravning och minnesstund, blev det någon dikt?

Nej blev ingen dikt. Överlag var det dålig stämning på begravningen. Vi är så dysfunktionella i våran familj. Några som är fientligt inställda mot varandra. Tog tåget tillbaka så snabbt jag kunde.
Glädje mej dock att min krans hade fått en "hedersplats" under staffliet till brorsans målning som var en imitation Av Picassos målning från den blå perioden. Glädje mej.

Ibland är allt vackert på ytan, men den djupare förståelsen och de djupare relationerna kanske saknas. Och ibland är det utåt sett stelt, men så finns det annat djup. Här verkade det ju i alla fall som att du hade djupare band till din bror…