Pilatus skrev:rekoj skrev:När jag trodde på Gud som barn handlade det inte om att jag gjort några bedömningar i trovärdigheten att en person gick på vatten eller dylikt, tron grundade sig i något annat, och det är på liknande sätt jag tänker på Gud/gud nu också.
Som jag minns mig som barn i söndagsskolan var det inte en fråga om tro. Mer hur jag föreställde mig att det gick till då Jesus botade en lam man.
Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå." Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Är det överhuvud taget något begripligt i dessa berättelser? Det går att föreställa sig en händelse på samma sätt som sagan om den flygande mattan i Tusen och en natt. I sagorna är personerna vad de påstås vara. Som när vi läser en bok.
Nog är det något knepigt. En del av förklaringen här kan nog vara detta om att göra skillnad mellan narrativa och materiella propositioner. När man läser ett stycke som det du refererar till är väl ett naturligt antagande att utgå från att det är materiella propositioner / anspråk som görs. Om vi exempelvis pratar vetenskapsspråk och sjukhusspråk, så är en lam man en som inte kan röra sina lemmar...till exempel till följd av en allvarlig stroke. Att den plötsligt skulle kliva upp och gå iväg med sin bädd bara för att någon sagt till den att göra det låter smått otroligt.
Om det däremot var en narrativ proposition öppnar det mer för tolkning, till exempel, var det menat som en liknelse eller symbolism? Att det Jesus sa fick mannen att upptäcka en ny förmåga inom sig själv som han inte visste att han hade, som kanske gällde något annat än att bara fysiskt röra på benen? Sånt kan ju hända. Var mannen kanske inte direkt medicinskt lam, utan kanske snarare
lat?
Att en proposition kan tolkas på olika sätt gör dock inte att det blir mindre problematiskt eller försvarbart. Om man exempelvis talar om något symboliskt och får andra att tro att man talar om något specifikt materiellt, så innebär ju det att de
andra blir lurade. Det är viktiga frågor som den som vill försvara kristendomen borde ta på allvar menar jag. Menar man att marknadsföra Jesus som en man med fysiska / materiella superkrafter? Som en som kan bota sjukdomar i medicinsk bemärkelse? I bokstavligen samma bemärkelse som exempelvis en kirurg opererar bort en cancertumör? Men istället för att använda en kniv försvinner tumören lika snabbt eller snabbare till följd av ett ords verkan (hur nu det än förklaras fysiologiskt)?
Och sen kan man då fråga sig, om vi helt stryker denna bokstavligt empiriska tolkningen - vad finns då kvar?
Problemet som jag ser det uppstår om man försöker "äta kakan och sen ha hela kakan kvar". Att exempelvis anspela på materiella superkrafter, och sen bara försvara sig med narrativa propositioner, omtolkningar osv. Materiella anspråk behöver backas upp med en slags materiell grund, menar jag.