Vad är filosofi?

[xion]

I begynnelsen var Ordet, - och Ordet var hos Gud.
Och Ordet var Gud.
(Så börjar Johannesevangeliet.)

Och visst är Ordet viktigt - eller i klartext Språket
Utan språket och orden skulle vi inte kunna formulera abstrakta metafysiska tankar.
Vi vore hänvisade till en fysisk tillvaro i direktkontakt med Nuet.
Det är språket som gör oss till människor..
Det är orden som skapar Gud och ger tron ett innehåll.
Vår civilisation bygger helt och hållet på språket och den möjlighet det ger till kommunikation.
Det skrivna språket ger oss dessutom möjlighet att ta del av alla människors kunskap och erfarenhet,
även de som levde för länge sedan och på avlägsna delar av vår Jord.
Språket utvecklas hela tiden. Nya ord tillkommer eller får nya betydelser. Tidigare utvecklades lokala dialekter som bildade nya språk. Med nuvarande globalisering kommer sannolikt detta att förändras. Att ett ord kan ha olika betydelse beroende på sammanhang skapar lätt förvirring och missförstånd.

Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder att söka visdom. Vad är då visdom?
Visdom måste vara att förstå. Filosofi blir alltså en stävan efter att förstå. Tillskillnad från sanning och kunskap som mera är knutet till vetenskapen. Sanning och kunskap är "färskvara" och förändras över tid genom nya insikter.
Man brukar säga att sanning är "berättigad tro". Men hur vet man att den är berättigad? Detta måste med nödvändighet bli fråga om en värdering.
Tro som grundar sig på "Fakta" kan anses vara mer berättigad. Religioner har sällan några fakta att stödja sig på sådan tro kan därför inte räknas som berättigad.
Vetenskapliga undersökningar stödjer sig ofta på fakta, men man tvingas alltid tolka de fakta man får fram och då finns risk för subjektivitet och osäkerhet
Statistik brukar ibland kallas för ett slags lögn men det stämmer inte. Statistik är fakta i grunden men både urval och tolkningar kan göra den osäker vad gäller om den kan betraktas som säker berättigad tro.

[Anders]

Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder att söka visdom. Vad är då visdom?
Visdom måste vara att förstå. Filosofi blir alltså en stävan efter att förstå. Tillskillnad från sanning och kunskap som mera är knutet till vetenskapen.

Finns det nåt som är kungen av tänkande så är det att förstå sjsd, men att visdom skulle kunna reduceras till förståelse är att gå väl långt. Skulle säga förståelse kompletterad med kunskap. Att veta, känna till, är längre ner på värdeskalan, men om du i grunden skulle förstå allt du tankemässigt använder skulle du inte kunna tänka mycket. Man får vara lite ödmjuk. Men förståelsen har jag alltid sett i grottliknelsen. Den strävar jag alltid efter.

Och som du också är inne på. Vetenskap förringar inte på något sätt förståelsen. Snarare lyfte den fram att tänka är inte allt. Men ibland får jag intrycket av att vetenskapen används som slagträ för att trycka ner god förmåga att förstå. Greta Thunberg är ett ganska bra exempel. Själv e.u. duktig i skolan, men fortfarande bara ett barn, då hon satt sig ner vid riksdagshuset(en mycket välgörande handling). Du hamnar, då kontroversialiteter blir intressanta i att det inte finns enkla svar. Och att hårt, bra tänkande och förståelse krävs.

[David H]

Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder att söka visdom. Vad är då visdom?
Visdom måste vara att förstå. Filosofi blir alltså en stävan efter att förstå. Tillskillnad från sanning och kunskap som mera är knutet till vetenskapen. Sanning och kunskap är "färskvara" och förändras över tid genom nya insikter.

Visdom, förståelse, kunskap, sanning är begrepp som ofta används på liknande sätt. Visdom skiljer sig en del då det mer inbegriper ett förhållningssätt. Att vara vis är att vara klok och visa ett gott omdöme. I förlängningen tänker jag också att det kan handla om en medvetenhet om och hänsynstagande till den egna okunskapen. Förståelse om den egna oförståelsen.

Ett av de vanligaste hindren till intressanta och konstruktiva samtal tror jag kan vara just detta att vi å ena sidan förstår vad vi förstår, men å andra sidan har vi desto svårare att förstå och ta hänsyn till vad vi inte förstår. Och det är nog lätt att överskatta egna förståelsen, tro att den inbegriper mer än vad den egentligen gör. Till exempel genom att dra induktiva slutsatser - och sen tro på dess deduktiva giltighet. (En typ av misstag jag såg göras gång på gång i en modern tv-serie om Sherlock Holmes. Genom hela programmet drog Sherlock diverse induktiva slutsatser, och samtidigt kallade han sig deduktionens mästare, berättade att han hade en hemsida med titel "the art of deduction" etc, utan att visa nån insikt om att det faktiskt var induktion och inte deduktion han ägnade sig åt)

Att begreppet "kunskap" är mer knutet till vetenskapen kan jag hålla med om. Relationen mellan vetenskap och sanning ser jag däremot inte som lika självklar. Om vi talar om vetenskap som empirisk vetenskap, så skulle jag snarare säga att nyckelbegrepp är sannolikhet och evidens. I förlängningen kan man också mena att det handlar om sanning, men jag uppfattar det som att sanningsbegreppet då har en mer sekundär relevans.
Begreppet sanning tycker jag Smisk beskrev på vettigt sätt tidigare i den här tråden.

[David H]

Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder att söka visdom. Vad är då visdom?
Visdom måste vara att förstå. Filosofi blir alltså en stävan efter att förstå. Tillskillnad från sanning och kunskap som mera är knutet till vetenskapen.

Finns det nåt som är kungen av tänkande så är det att förstå sjsd, men att visdom skulle kunna reduceras till förståelse är att gå väl långt. Skulle säga förståelse kompletterad med kunskap. Att veta, känna till, är längre ner på värdeskalan, men om du i grunden skulle förstå allt du tankemässigt använder skulle du inte kunna tänka mycket. Man får vara lite ödmjuk. Men förståelsen har jag alltid sett i grottliknelsen. Den strävar jag alltid efter.

Och som du också är inne på. Vetenskap förringar inte på något sätt förståelsen. Snarare lyfte den fram att tänka är inte allt. Men ibland får jag intrycket av att vetenskapen används som slagträ för att trycka ner god förmåga att förstå. Greta Thunberg är ett ganska bra exempel. Själv e.u. duktig i skolan, men fortfarande bara ett barn, då hon satt sig ner vid riksdagshuset(en mycket välgörande handling). Du hamnar, då kontroversialiteter blir intressanta i att det inte finns enkla svar. Och att hårt, bra tänkande och förståelse krävs.

I vetenskap är väl tänkande i princip allt. Tänkandet är kung och sinnesförnimmelsen dess högra hand, intuitionen kan fungera som en nyttig betjänt som gör en del skitgöra som den inte får mycket erkännande för, och känslan är inlåst i fängelsehålan. Lite slarvigt sätt att uttrycka det kanske, men jag tror inte att jag är helt ute och cyklar?
Jag menar, uttryck för känslor har väl knappast något utrymme inom vetenskap? Vetenskapliga texter fungerar väl i mångt och mycket som patientjournalen vi skrev om tidigare, det är tabu att skriva eller säga vad du känner inför någonting. Känsla är något som det går att talas om, men det talas inte med känsla, inget förmedlande av någon egen känsla.

Vetenskapen som slagträ? Handlar det om att trycka ner god förmåga att förstå? Om jag får fortsätta på den liknelsen så är jag då benägen att säga att den som blir nedtryckt av vetenskapens slagträ troligtvis blir nedtryckt med god rätt. Det är väl upp till bevis om du kan visa att du inte blir nedslagen av det vetenskapliga slagträt, om du kan parera dess slag? För att ta som exempel, rekoj startar en tråd om "jungiansk typologi", och Anders kontrar med att säga att det har hänt mycket inom den moderna psykologiska vetenskapen sedan Jung. Ett sätt att använda vetenskapen som slagträ emot Jung? Låt då detta slagträ komma menar jag, med all dess kraft det kan samla, och så får vi sen se vad som händer. Lyckas den som vill försvara Jung parera, eller faller den till marken? Blir den nedtryckt tycker jag skulden inte borde läggas på slagträt, tvärtom är väl då slagträt nyttigt för att visa vad typologin kan eller inte kan stå upp emot.

[Pilatus]

I vetenskap är väl tänkande i princip allt.

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

[David H]

I vetenskap är väl tänkande i princip allt.

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

Rationalism är väl numera ett begrepp som hör till akademiska filosofin, snarare än de empiriska vetenskaperna. Men även fast man inte direkt talar om rationalism inom empirisk vetenskap så uppfattar jag det ändå som att det är tänkandet som står i centrum. Tänkande som strukturerar empiriska observationer.

Skillnaden mellan rationalism och empirism kanske kan sägas vara att i rationalismen är det intuitionen som är kungens högra hand, och inom empirismen är det sinnesförnimmelsen som är kungens högra hand. Men i båda fallen är det tanken som är kungen.

[Vertumnus]

I vetenskap är väl tänkande i princip allt.

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

Rationalism är väl numera ett begrepp som hör till akademiska filosofin, snarare än de empiriska vetenskaperna. Men även fast man inte direkt talar om rationalism inom empirisk vetenskap så uppfattar jag det ändå som att det är tänkandet som står i centrum. Tänkande som strukturerar empiriska observationer.

Skillnaden mellan rationalism och empirism kanske kan sägas vara att i rationalismen är det intuitionen som är kungens högra hand, och inom empirismen är det sinnesförnimmelsen som är kungens högra hand. Men i båda fallen är det tanken som är kungen.

Jag vill invända och säga att det centrala i den vetenskaokiga undersäkningen är görandet inte tänkandet. Det är, skulle man kunna säga, görandet som är avgörande. Tänkande i det här sammanhanget handlar om att försöka förstå, men det enda vi i grund och botten kan förstå är logik. Inför fakta kan vi bara kapitulera.

[Anders]

I vetenskap är väl tänkande i princip allt.

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

Men du måste förstå vad du ser också. Dra slutsatser var ordet sa Bull.

[Pilatus]

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

Men du måste förstå vad du ser också. Dra slutsatser var ordet sa Bull.

Syllogismerna har varit en del av filosofin sedan Aristoteles och räknas som det exakta tänkandets största triumfer. Även skolastiken måste räknas in och berörde alla sidor av medeltidens vetande, speciellt för att utveckla den teologiska vetenskapen. Men utan korrekta observationer blev filosofiska (logikens) regler för giltiga slutsatser tomma formler.

[Anders]

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

Men du måste förstå vad du ser också. Dra slutsatser var ordet sa Bull.

Syllogismerna har varit en del av filosofin sedan Aristoteles och räknas som det exakta tänkandets största triumfer. Även skolastiken måste räknas in och berörde alla sidor av medeltidens vetande, speciellt för att utveckla den teologiska vetenskapen. Men utan korrekta observationer blev filosofiska (logikens) regler för giltiga slutsatser tomma formler.

Syllogismer är det lätta artilleriet. Att förstå är av en helt annan kaliber. Att se det fenomen som döljt sig.

[Pilatus]

Syllogismerna har varit en del av filosofin sedan Aristoteles och räknas som det exakta tänkandets största triumfer. Även skolastiken måste räknas in och berörde alla sidor av medeltidens vetande, speciellt för att utveckla den teologiska vetenskapen. Men utan korrekta observationer blev filosofiska (logikens) regler för giltiga slutsatser tomma formler.

Syllogismer är det lätta artilleriet. Att förstå är av en helt annan kaliber. Att se det fenomen som döljt sig.

Jag tror logiken är ett vasst vapen då vi vill förstå. Copernicus observationer kunde ges en rimlig förklaring.

[Pilatus]

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

Rationalism är väl numera ett begrepp som hör till akademiska filosofin, snarare än de empiriska vetenskaperna.

Jag betraktar dem endast som ett motsatspar.

Skillnaden mellan rationalism och empirism kanske kan sägas vara att i rationalismen är det intuitionen som är kungens högra hand, och inom empirismen är det sinnesförnimmelsen som är kungens högra hand. Men i båda fallen är det tanken som är kungen.

Att observera skiljer sig från att i tanken föreställa sig världen.

[Anders]

Syllogismerna har varit en del av filosofin sedan Aristoteles och räknas som det exakta tänkandets största triumfer. Även skolastiken måste räknas in och berörde alla sidor av medeltidens vetande, speciellt för att utveckla den teologiska vetenskapen. Men utan korrekta observationer blev filosofiska (logikens) regler för giltiga slutsatser tomma formler.

Syllogismer är det lätta artilleriet. Att förstå är av en helt annan kaliber. Att se det fenomen som döljt sig.

Jag tror logiken är ett vasst vapen då vi vill förstå. Copernicus observationer kunde ges en rimlig förklaring.

Jag sade inte båge och pil

[Smisk]

Jag uppfattar det då som att du är bättre på att tolka vad de mer eviga frågorna handlar om, än vad är de dagsaktuella frågorna handlar om. Kan jämföras med exempelvis Anders som jag uppfattar har bättre förståelse för det dagsaktuella, och sämre förståelse för det mer universella. Jag tror potentiellt sett att ni skulle kunna ha mycket att lära av varandra.

Att säga att det dagsaktuella handlar om nyheter som skrivs om att tjäna pengar, tycker jag låter ungefär lika adekvat beskrivning som att de mer universella frågorna handlar om huruvida en koalabjörn kan kallas en koalabjörn i parallellt universum.

Du kanske inte ser min smiley eller missuppfattar det jag skriver?

Jag har märkt att du gillar att kritisera min person lite hipp som happ, det verkar viktigt för dig?

De saker nyheterna skriver om är sällan kopplat till de frågor jag skriver om här enligt min uppfattning.
Min förmåga att förstå detta är väldigt bra skulle jag säga

I de så kallade "nyheterna" skulle jag helt klart uppskatta delar som hanterar filosofiska djupare frågor helt klart.
Jag uppskattar inte när de formulerar allt med avsikten att dra till sig uppmärksamhet och tjäna pengar i första hand och med klarhet och visdom som helt bortblåsta.

Vad "filosofi INTE är" är lätt att se i "tidningarna" måste jag säga.

[Smisk]

Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder att söka visdom. Vad är då visdom?
Visdom måste vara att förstå. Filosofi blir alltså en stävan efter att förstå. Tillskillnad från sanning och kunskap som mera är knutet till vetenskapen.

Finns det nåt som är kungen av tänkande så är det att förstå sjsd, men att visdom skulle kunna reduceras till förståelse är att gå väl långt. Skulle säga förståelse kompletterad med kunskap. Att veta, känna till, är längre ner på värdeskalan, men om du i grunden skulle förstå allt du tankemässigt använder skulle du inte kunna tänka mycket. Man får vara lite ödmjuk. Men förståelsen har jag alltid sett i grottliknelsen. Den strävar jag alltid efter.

Och som du också är inne på. Vetenskap förringar inte på något sätt förståelsen. Snarare lyfte den fram att tänka är inte allt. Men ibland får jag intrycket av att vetenskapen används som slagträ för att trycka ner god förmåga att förstå. Greta Thunberg är ett ganska bra exempel. Själv e.u. duktig i skolan, men fortfarande bara ett barn, då hon satt sig ner vid riksdagshuset(en mycket välgörande handling). Du hamnar, då kontroversialiteter blir intressanta i att det inte finns enkla svar. Och att hårt, bra tänkande och förståelse krävs.

Att förstå saker säger inget om vad filosofi är. Inte heller att veta vad som är sant eller ha kunskap om saker.

Att förstå att det regnar och hur regnet uppstår är exempelvis en vetenskaplig kunskap och inte filosofisk.
Däremot att reflektera kring kunskapens natur och gränser är en filosofisk process och att förstå den är filosofisk förståelse.

All förståelse är inte filosofisk, en liten del är filosofisk. Att sträva efter att förstå naturvetenskap är inte att vara filosofisk.