Vad är filosofi?

[Smisk]

Ordet filosofi kommer från grekiskan och betyder att söka visdom. Vad är då visdom?
Visdom måste vara att förstå. Filosofi blir alltså en stävan efter att förstå. Tillskillnad från sanning och kunskap som mera är knutet till vetenskapen.

Finns det nåt som är kungen av tänkande så är det att förstå sjsd, men att visdom skulle kunna reduceras till förståelse är att gå väl långt. Skulle säga förståelse kompletterad med kunskap. Att veta, känna till, är längre ner på värdeskalan, men om du i grunden skulle förstå allt du tankemässigt använder skulle du inte kunna tänka mycket. Man får vara lite ödmjuk. Men förståelsen har jag alltid sett i grottliknelsen. Den strävar jag alltid efter.

Och som du också är inne på. Vetenskap förringar inte på något sätt förståelsen. Snarare lyfte den fram att tänka är inte allt. Men ibland får jag intrycket av att vetenskapen används som slagträ för att trycka ner god förmåga att förstå. Greta Thunberg är ett ganska bra exempel. Själv e.u. duktig i skolan, men fortfarande bara ett barn, då hon satt sig ner vid riksdagshuset(en mycket välgörande handling). Du hamnar, då kontroversialiteter blir intressanta i att det inte finns enkla svar. Och att hårt, bra tänkande och förståelse krävs.

Att förstå saker säger inget om vad filosofi är. Inte heller att veta vad som är sant eller ha kunskap om saker.

Att förstå att det regnar och hur regnet uppstår är exempelvis en vetenskaplig kunskap och inte filosofisk.
Däremot att reflektera kring kunskapens natur och gränser är en filosofisk process och att förstå den är filosofisk förståelse.

All förståelse är inte filosofisk, en liten del är filosofisk. Att sträva efter att förstå naturvetenskap är inte att vara filosofisk.
Att reflektera kring vad naturen är eller var gränserna för kunskapen om den är, om den nu existerar, är filosofi.

[Smisk]

Visdom, förståelse, kunskap, sanning är begrepp som ofta används på liknande sätt. Visdom skiljer sig en del då det mer inbegriper ett förhållningssätt. Att vara vis är att vara klok och visa ett gott omdöme. I förlängningen tänker jag också att det kan handla om en medvetenhet om och hänsynstagande till den egna okunskapen. Förståelse om den egna oförståelsen.

Ja, visdom handlar om filosofi när den innefattar värdeomdömen. Att vara medveten om sin egna förmåga till kunskap kan kopplas till filosofin då man där måste reflektera kring kunskapens gränser.

Visdom och ödmjukhet är en konsekvens av filosofiska reflektioner. Alltså reflektioner kring existensens, kunskapens och värdets natur.

[Smisk]

Filosofin är inte speciellt bra på att kommunicera enkelt, effektivt och begripligt med omvärlden.

Det ligger något i det men jag uppfattar det som att så är det med allt som är lite krävande.
Vetenskapliga ämnen som matematik, kemi, fysik osv är ännu krångligare.
Grejen med filosofi är att det länge funnits en intellektuell status integrerat i att hålla på med filosofi och att man skrivit långa böcker med massa text som fylls med strävan efter att ingå i den statusen. Detta tillsammans med att en del filosofiska frågor är "udda" och inte något man har värde av i vardagen att sätta sig in i.

Frågan "meningen med livet?" känner alla till men då den innehåller reflektioner kring vad saker som syfte, mening, värde osv är och vetenskapen inte kan svara på dem så blir det lurigt.

Passar man då på att skriva tjocka böcker med okända begrepp blir det kaos istället för klarhet.
Statuskaos

[Smisk]

Mina frågor rör det du beskriver som den österländska visdomstraditionen.
Du ger inte svar på hur den ser på vad filosofi är. Så jag listade några frågor som i den västerländska visdomstraditionen ses som vitala frågeställningar i sammanhanget.

Jag vet inte hur visdomstraditionerna definierar filosofi faktiskt. Blir att googla på det till kaffet strax
Jag är övertygad om att eftersom det är en filosofisk fråga så finns olika uppfattningar precis som i väst.

(EDIT: Österländsk filosofi är ofta en "väg". Denna väg är alltid kopplad till värde, alltså hur man bör leva, se livet och få kunskap om det).

Min uppfattning är dock kristallklar som jag beskrivit den.

Eftersom österländsk visdom är mer visdom om du är med på vad jag menar och eftersom denna visdom alltid kan kopplas till "hur man bör leva" så har vi automatiskt värdereflektioner integrerade där.


Jag kommer att tänka på Akeel bilgrami jag gillar skarpt. Han talar om naturen och värde mm.

https://www.akademibokhandeln.se/bok/na ... 0231194624

Han analyserar utvecklingen av människans relation till naturen/världen och pratar om punkten där kulturer tappar kontakten med vördnaden för naturen som en värdefull entitet vi är en del av och lever genom och med. Punkten där vi istället börjar se den som en naturresurs. Han talar om dissenchantment och reenchantment of nature.


Österländsk visdom som Taoism och Buddhism behåller den aspekten. Där "ingår vi" i naturen som något som innefattar en vördnad.
En tacksamhet och ett inneboende värde av att naturen genererar och innehåller oss, som en integrerad del av sig.

Dessa saker är filosofi för att de handlar om en värderelation och naturens natur. Plockar man bort den plockar man bort den filosofiska aspekten. Med andra ord, fysikalism (som är en filosofi) är en världsbild som knuffar bort filosofi då den på förhand bestämt vad som existerar, hur vi vet det och vad värde är. (det existerar ej).

Filosofi handlar inte om att lista trosföreställningar eller proklamera världsbilder eller visioner om verklighetens sanna natur, utan om grunderna för allt detta tro, proklamera och visionera.
Dvs: bevis eller argument eller evidens.

Varför tror du det?

[David H]

Rationalismen har haft en mycket stark ställning, kyrkans stora tänkare har inte haft empirikernas sinne för att producera användbar kunskap. Min tro är att all kunskaps ursprung är observationen. De som var bra på att systematisera observationer skapade vetenskapen. Teoribildning är viktig och filosoferna (Aristoteles) var först på plan att sätta frön som skulle utvecklas till omfattande kunskapsämnen. Man kan ju även tänka på Erasistratos som var mycket flitig och dissekerade djur och drog slutsatser (analogier) om mänsklig anatomi från sina fynd.

Rationalism är väl numera ett begrepp som hör till akademiska filosofin, snarare än de empiriska vetenskaperna. Men även fast man inte direkt talar om rationalism inom empirisk vetenskap så uppfattar jag det ändå som att det är tänkandet som står i centrum. Tänkande som strukturerar empiriska observationer.

Skillnaden mellan rationalism och empirism kanske kan sägas vara att i rationalismen är det intuitionen som är kungens högra hand, och inom empirismen är det sinnesförnimmelsen som är kungens högra hand. Men i båda fallen är det tanken som är kungen.

Jag vill invända och säga att det centrala i den vetenskaokiga undersäkningen är görandet inte tänkandet. Det är, skulle man kunna säga, görandet som är avgörande. Tänkande i det här sammanhanget handlar om att försöka förstå, men det enda vi i grund och botten kan förstå är logik. Inför fakta kan vi bara kapitulera.

Jag tror vi är i stort eniga om hur vetenskapliga undersökningar går till, men det går att uttrycka det på olika sätt, och visst är det en viktig fråga hur vi lämpligast ska uttrycka det. När jag säger att tänkandet är centralt inom vetenskapen utgår jag från den jungianska definitionen av tänkande. Och det är en form av tänkande som jag tror kan sägas handlar om att systematisera olika former av fakta.
Utan någon form av fakta så klarar sig dock inte tänkandet på egen hand, det är sant. Men en kung som inte har något att regera över är väl inte heller mycket till kung.

[David H]

Syllogismer är det lätta artilleriet. Att förstå är av en helt annan kaliber. Att se det fenomen som döljt sig.

Jag tror logiken är ett vasst vapen då vi vill förstå. Copernicus observationer kunde ges en rimlig förklaring.

Jag sade inte båge och pil

Syllogismer är väl något som används för att förmedla förståelse, så "syllogism" och "förståelse" är väl snarast ord som hör till olika kategorier. Om du jämför syllogism vid ett vapen, kan väl inte förståelse vara ett annat vapen - snarare förhåller de väl sig likt "bomb" förhåller sig till "smäll". Bomb och smäll är inte två olika vapenkategorier, men bomben kan orsaka en smäll.

Exvis i en annan tråd skrev rekoj: "x = (a + b)(a + b) = a^2 + b^2 + ab = (a + b)^2 = x" (syllogism)

och Vertumnus kommenterade "vackert litet bevis för pythagoras sats"

Vertumnus kan man väl säga uttryckte en förståelse för ett geometriskt fenomen. Ett fenomen som jag för övrigt inte ägnat en tanke åt då jag skrev min syllogism

[David H]

Du kanske inte ser min smiley eller missuppfattar det jag skriver?

Jag tycker det är märkligt att du ifrågasätter att jag inte skulle se dina smileys. Tidigare har jag ju kommenterat ditt användande av smileys, och det skulle jag väl knappast göra om jag var oförmögen att se dessa. Och att det sen skett nåt med mig därefter så att jag skulle utvecklat oförmåga att se smileys tycker jag också låter långsökt.
Och det jag då kan undra är om du spelar dummare än vad du egentligen är. Om du avser förmedla någon form av sarkasm med denna kommentar? Sarkasm kan nog tjäna många syften, men i svåra filosofiska diskussioner (som jag uppfattar att det här är) föredrar jag rakhet och uppriktighet.

Jag har märkt att du gillar att kritisera min person lite hipp som happ, det verkar viktigt för dig?

Att jag kritiserar/granskar person kan jag instämma i, om än jag inte förstår vad du menar med att det sker "lite hipp som happ". Som jag skrivit tidigare i den här tråden så menar jag att ad hominem, dvs att rikta sig till person, är något centralt inom filosofi. Och visst kan jag instämma i att det är viktigt för mig att få göra det när vi diskuterar vad är filosofi. Men att jag riktar mig till person menar jag också kan ses i ett vidare perspektiv, det behöver exempelvis inte vara begränsat till "människan Smisk", utan kan vara mer allmänt "person som har denna typ av uppfattning" (oavsett vem). Person kan handla om så mycket mer än ett "jag", tänker jag.

I just det här fallet kan väl också påpekas att det inte bara är dig som jag kritiserar, utan inlägget du citerar handlar ju också lika mycket om att kritisera Anders. Och jag ger er båda 50% ros och 50% ris. Om min kritik är felriktad, då beklagar jag det, jag vill inte avsiktligt misskreditera någon av er. Det viktigaste budskapet i mitt meddelande handlar däremot inte om att berätta "så här är Smisk" eller "så här är Anders", utan budskapet jag försöker förmedla handlar om frågan "vad är filosofi?" och relationen mellan det universella och det dagsaktuella inom filosofin. Jag refererar/relaterar till olika personer när jag försöker förklara vad jag menar.

De saker nyheterna skriver om är sällan kopplat till de frågor jag skriver om här enligt min uppfattning.
Min förmåga att förstå detta är väldigt bra skulle jag säga

I de så kallade "nyheterna" skulle jag helt klart uppskatta delar som hanterar filosofiska djupare frågor helt klart.
Jag uppskattar inte när de formulerar allt med avsikten att dra till sig uppmärksamhet och tjäna pengar i första hand och med klarhet och visdom som helt bortblåsta.

Vad "filosofi INTE är" är lätt att se i "tidningarna" måste jag säga.

Utan att säga nåt om vem som har rätt eller fel här, kan jag konstatera att vi är olika. Själv tar jag starka intryck från nyhetsrapporterna, både på det lokala, den nationella och den globala nivån, och det påverkar mig helt klart i filosofisk diskussion. Mitt sätt att filosofera präglas en hel del av detta även när jag inte nämner det explicit.

[David H]

Filosofin är inte speciellt bra på att kommunicera enkelt, effektivt och begripligt med omvärlden.

Det ligger något i det men jag uppfattar det som att så är det med allt som är lite krävande.
Vetenskapliga ämnen som matematik, kemi, fysik osv är ännu krångligare.
Grejen med filosofi är att det länge funnits en intellektuell status integrerat i att hålla på med filosofi och att man skrivit långa böcker med massa text som fylls med strävan efter att ingå i den statusen. Detta tillsammans med att en del filosofiska frågor är "udda" och inte något man har värde av i vardagen att sätta sig in i.

Frågan "meningen med livet?" känner alla till men då den innehåller reflektioner kring vad saker som syfte, mening, värde osv är och vetenskapen inte kan svara på dem så blir det lurigt.

Passar man då på att skriva tjocka böcker med okända begrepp blir det kaos istället för klarhet.
Statuskaos

Kant exempelvis? Skrev tjocka böcker med många okända begrepp. Huruvida han bidrog med klarhet eller kaos beror väl på vem som frågas.
Vissa aspekter är svåra att kommunicera enkelt, effektivt och begripligt om med omvärlden, tror jag får medges, och jag vet inte om det finns något sätt att komma runt det. Var och en får väl försöka göra sitt bästa helt enkelt.
Det kan vara lätt att kritisera andra, men desto svårare att göra det bättre själv...i af om man ser till andra kriterier än bara egna omdömet.

[Pilatus]

Kant exempelvis? Skrev tjocka böcker med många okända begrepp. Huruvida han bidrog med klarhet eller kaos beror väl på vem som frågas.

Det är inte alltid så enkelt, för vem kan intuitivt förstå Kants tanke att syntetiska omdömen a priori kan vara berättigade?

[Vertumnus]

Rationalism är väl numera ett begrepp som hör till akademiska filosofin, snarare än de empiriska vetenskaperna. Men även fast man inte direkt talar om rationalism inom empirisk vetenskap så uppfattar jag det ändå som att det är tänkandet som står i centrum. Tänkande som strukturerar empiriska observationer.

Skillnaden mellan rationalism och empirism kanske kan sägas vara att i rationalismen är det intuitionen som är kungens högra hand, och inom empirismen är det sinnesförnimmelsen som är kungens högra hand. Men i båda fallen är det tanken som är kungen.

Jag vill invända och säga att det centrala i den vetenskaokiga undersäkningen är görandet inte tänkandet. Det är, skulle man kunna säga, görandet som är avgörande. Tänkande i det här sammanhanget handlar om att försöka förstå, men det enda vi i grund och botten kan förstå är logik. Inför fakta kan vi bara kapitulera.

Jag tror vi är i stort eniga om hur vetenskapliga undersökningar går till, men det går att uttrycka det på olika sätt, och visst är det en viktig fråga hur vi lämpligast ska uttrycka det. När jag säger att tänkandet är centralt inom vetenskapen utgår jag från den jungianska definitionen av tänkande. Och det är en form av tänkande som jag tror kan sägas handlar om att systematisera olika former av fakta.
Utan någon form av fakta så klarar sig dock inte tänkandet på egen hand, det är sant. Men en kung som inte har något att regera över är väl inte heller mycket till kung.

Den vetenskapliga revolutionen vänder på den traditionella hierakin mellan tänkande och handlande. När tänkandet med Decartes skilljs från varat förvandlas varat till ett främmande territorium endast nåbart genom handlande. Världen framträder inte längre för oss som den är. Hela iden om att nå fram till vad det är vi har att göra med faller. Frågeställningen är hädanefter hur, vad är det som fungerar, tänkandet hamnar i handlandets våld.

[Vertumnus]

Jag tror logiken är ett vasst vapen då vi vill förstå. Copernicus observationer kunde ges en rimlig förklaring.

Jag sade inte båge och pil

Syllogismer är väl något som används för att förmedla förståelse, så "syllogism" och "förståelse" är väl snarast ord som hör till olika kategorier. Om du jämför syllogism vid ett vapen, kan väl inte förståelse vara ett annat vapen - snarare förhåller de väl sig likt "bomb" förhåller sig till "smäll". Bomb och smäll är inte två olika vapenkategorier, men bomben kan orsaka en smäll.

Exvis i en annan tråd skrev rekoj: "x = (a + b)(a + b) = a^2 + b^2 + ab = (a + b)^2 = x" (syllogism)

och Vertumnus kommenterade "vackert litet bevis för pythagoras sats"

Vertumnus kan man väl säga uttryckte en förståelse för ett geometriskt fenomen. Ett fenomen som jag för övrigt inte ägnat en tanke åt då jag skrev min syllogism

Ett litet påpekande, det skall vara 2ab. Dvs a + b)(a + b) = a^2 + b^2 + 2ab

Första kvadreringsregeln, algebra. Och användbar om man vill bevisa pythagoras sats

[Anders]

Jaja, då man skall bygga ett hus lär hammare och spik behövas lite nu och då. Men att förstå hela iden med huset kräver lite mer av de 10 miljarder vi har i skallen. Vara killen - eller tjejen - som inte ser skuggorna på väggen.

(Edit : Faktiskt, då jag tänker efter, exakt historien med vårt hus. Den procenten vi lade på en arkitekt var definitivt prisvärd. Och nej, jag är inte miljardär. Men hon såg på en kväll hur vårt totalsönderrenoverade hus som vi köpte för en spottstyver borde renoveras. Har inte ångrat det en sekund. Och det var inte bara logik inblandat där.)

[Smisk]

Jag tycker det är märkligt att du ifrågasätter att jag inte skulle se dina smileys. Tidigare har jag ju kommenterat ditt användande av smileys, och det skulle jag väl knappast göra om jag var oförmögen att se dessa. Och att det sen skett nåt med mig därefter så att jag skulle utvecklat oförmåga att se smileys tycker jag också låter långsökt.
Och det jag då kan undra är om du spelar dummare än vad du egentligen är. Om du avser förmedla någon form av sarkasm med denna kommentar? Sarkasm kan nog tjäna många syften, men i svåra filosofiska diskussioner (som jag uppfattar att det här är) föredrar jag rakhet och uppriktighet.

Det va inte märkligt för mig alls faktiskt. Jag påpekade att du verkar missuppfatta mig bara.

Att jag kritiserar/granskar person kan jag instämma i, om än jag inte förstår vad du menar med att det sker "lite hipp som happ". Som jag skrivit tidigare i den här tråden så menar jag att ad hominem, dvs att rikta sig till person, är något centralt inom filosofi. Och visst kan jag instämma i att det är viktigt för mig att få göra det när vi diskuterar vad är filosofi. Men att jag riktar mig till person menar jag också kan ses i ett vidare perspektiv, det behöver exempelvis inte vara begränsat till "människan Smisk", utan kan vara mer allmänt "person som har denna typ av uppfattning" (oavsett vem). Person kan handla om så mycket mer än ett "jag", tänker jag.

I just det här fallet kan väl också påpekas att det inte bara är dig som jag kritiserar, utan inlägget du citerar handlar ju också lika mycket om att kritisera Anders. Och jag ger er båda 50% ros och 50% ris. Om min kritik är felriktad, då beklagar jag det, jag vill inte avsiktligt misskreditera någon av er. Det viktigaste budskapet i mitt meddelande handlar däremot inte om att berätta "så här är Smisk" eller "så här är Anders", utan budskapet jag försöker förmedla handlar om frågan "vad är filosofi?" och relationen mellan det universella och det dagsaktuella inom filosofin. Jag refererar/relaterar till olika personer när jag försöker förklara vad jag menar.

Jag ser inte att person har med ämnet att göra är min poäng.

Utan att säga nåt om vem som har rätt eller fel här, kan jag konstatera att vi är olika. Själv tar jag starka intryck från nyhetsrapporterna, både på det lokala, den nationella och den globala nivån, och det påverkar mig helt klart i filosofisk diskussion. Mitt sätt att filosofera präglas en hel del av detta även när jag inte nämner det explicit.

Jag tror du missuppfattade mig. Jag menar att det är en stor skillnad på nyheternas innehåll och filosofins.
Det som står i nyheterna är inte filosofi menar jag.

[Smisk]

Kant exempelvis? Skrev tjocka böcker med många okända begrepp. Huruvida han bidrog med klarhet eller kaos beror väl på vem som frågas.
Vissa aspekter är svåra att kommunicera enkelt, effektivt och begripligt om med omvärlden, tror jag får medges, och jag vet inte om det finns något sätt att komma runt det. Var och en får väl försöka göra sitt bästa helt enkelt.
Det kan vara lätt att kritisera andra, men desto svårare att göra det bättre själv...i af om man ser till andra kriterier än bara egna omdömet.

Ja precis

Kants tankar är kalas men jag uppfattar att pedagogiken i att förmedla dem inte är det.
Det finns många youtubeklipp som förklarar det bra.
Man behöver INTE läsa tjocka böcker, det är kristallklart för mig

[Pilatus]

Kants tankar är kalas men jag uppfattar att pedagogiken i att förmedla dem inte är det. Det finns många youtubeklipp som förklarar det bra.

Man behöver INTE läsa tjocka böcker, det är kristallklart för mig

Har du läst Kritik av det rena förnuftet och kanske flera verk av Kant?