Vad tänker du på?

[Algotezza]

Morgontankar

Är fakta och åsikter detsamma i dag? För skilde man hyfsat mellan fakta och åsikter. Åsikter baserades på fakta. Vad baseras dessa idag? Vad som valsar runt i sociala medier?

Nu har vi ju även tv-program där var och en får presentera sin sanning. Har sanningsbegreppet mist sin mening? Lögn = alternativsanning. Var och en har sin sanning och lever i sin bubbla och lyssnar på sin musik och är kung och drottning i sin värld. Den konforma individualismen.

Som svensklärare kan man idag höra när man rättat och kommenterat en uppsats: Ja, det tycker du är fel men det tycker inte jag! Inga argument och förklaringar går hem.

Och när det är fysisklektion: - Vatten kokar vid hundra grader. - Tycker du jag! - Vattenmolekylen består av två väteatomer och en syreatom. - I din värld, ja!

Går vi snart in i solipsismens "paradis"?

[David H]

Morgontankar

Är fakta och åsikter detsamma i dag? För skilde man hyfsat mellan fakta och åsikter. Åsikter baserades på fakta. Vad baseras dessa idag? Vad som valsar runt i sociala medier?

Nu har vi ju även tv-program där var och en får presentera sin sanning. Har sanningsbegreppet mist sin mening? Lögn = alternativsanning. Var och en har sin sanning och lever i sin bubbla och lyssnar på sin musik och är kung och drottning i sin värld. Den konforma individualismen.

Som svensklärare kan man idag höra när man rättat och kommenterat en uppsats: Ja, det tycker du är fel men det tycker inte jag! Inga argument och förklaringar går hem.

Och när det är fysisklektion: - Vatten kokar vid hundra grader. - Tycker du jag! - Vattenmolekylen består av två väteatomer och en syreatom. - I din värld, ja!

Går vi snart in i solipsismens "paradis"?

Det finns sanningar, men sanningarna är beroende av sammanhang. Istället för att försöka etablera sammanhangslösa sanningar, kan det vara mer värt att etablera sanningsskapande sammanhang. Helt klart finns det en fara i om förtroende för etablerade institutioner skadas, men de etablerade institutionerna behöver såklart också kämpa för att etablera förtroende. Fortfarande anses det möjligt att få rätt eller fel på frågorna på högskoleprovet...och det är bra tycker jag. På filosofiforum är det betydligt svårare att etablera något sådant...här föredrar de flesta att vara sina egna domare, verkar det som.
Det gäller att kämpa för att förtroendet inte underbyggs. Folkbildning kan väl vara en viktig del i detta.

[Algotezza]

Jag drömde för många år sedan att Sanningen kom fram till min säng för att svara på min fråga vem eller vad som är sanning. Hen hade skor på sig i form av två miniatyrvolkswagen, en röd och en blå. När jag ställt frågan om sanningen tittade Hen ned på sina skor och jag kunde läsa svaret som stod på dem: SANN? INGEN!

[Algotezza]

Morgontankar

Är fakta och åsikter detsamma i dag? För skilde man hyfsat mellan fakta och åsikter. Åsikter baserades på fakta. Vad baseras dessa idag? Vad som valsar runt i sociala medier?

Nu har vi ju även tv-program där var och en får presentera sin sanning. Har sanningsbegreppet mist sin mening? Lögn = alternativsanning. Var och en har sin sanning och lever i sin bubbla och lyssnar på sin musik och är kung och drottning i sin värld. Den konforma individualismen.

Som svensklärare kan man idag höra när man rättat och kommenterat en uppsats: Ja, det tycker du är fel men det tycker inte jag! Inga argument och förklaringar går hem.

Och när det är fysisklektion: - Vatten kokar vid hundra grader. - Tycker du jag! - Vattenmolekylen består av två väteatomer och en syreatom. - I din värld, ja!

Går vi snart in i solipsismens "paradis"?

Det finns sanningar, men sanningarna är beroende av sammanhang. Istället för att försöka etablera sammanhangslösa sanningar, kan det vara mer värt att etablera1. sanningsskapande sammanhang. Helt klart finns det en fara i om förtroende för etablerade institutioner skadas, men de etablerade institutionerna behöver såklart också kämpa för att etablera förtroende. Fortfarande anses det möjligt att få rätt eller fel på frågorna på högskoleprovet...och det är bra tycker jag. 2. På filosofiforum är det betydligt svårare att etablera något sådant...här föredrar de flesta att vara sina egna domare, verkar det som.
Det gäller att kämpa för att förtroendet inte underbyggs. Folkbildning kan väl vara en viktig del i detta.

1. Är sociala medier ett sanningsskapande sammanhang?

2. Hur är vi alla självständigt tänkande superfilosofer!

[Vertumnus]

Morgontankar

Är fakta och åsikter detsamma i dag? För skilde man hyfsat mellan fakta och åsikter. Åsikter baserades på fakta. Vad baseras dessa idag? Vad som valsar runt i sociala medier?

Nu har vi ju även tv-program där var och en får presentera sin sanning. Har sanningsbegreppet mist sin mening? Lögn = alternativsanning. Var och en har sin sanning och lever i sin bubbla och lyssnar på sin musik och är kung och drottning i sin värld. Den konforma individualismen.

Som svensklärare kan man idag höra när man rättat och kommenterat en uppsats: Ja, det tycker du är fel men det tycker inte jag! Inga argument och förklaringar går hem.

Och när det är fysisklektion: - Vatten kokar vid hundra grader. - Tycker du jag! - Vattenmolekylen består av två väteatomer och en syreatom. - I din värld, ja!

Går vi snart in i solipsismens "paradis"?

När och hur går den gemensamma världen förlorad?

[David H]

Morgontankar

Är fakta och åsikter detsamma i dag? För skilde man hyfsat mellan fakta och åsikter. Åsikter baserades på fakta. Vad baseras dessa idag? Vad som valsar runt i sociala medier?

Nu har vi ju även tv-program där var och en får presentera sin sanning. Har sanningsbegreppet mist sin mening? Lögn = alternativsanning. Var och en har sin sanning och lever i sin bubbla och lyssnar på sin musik och är kung och drottning i sin värld. Den konforma individualismen.

Som svensklärare kan man idag höra när man rättat och kommenterat en uppsats: Ja, det tycker du är fel men det tycker inte jag! Inga argument och förklaringar går hem.

Och när det är fysisklektion: - Vatten kokar vid hundra grader. - Tycker du jag! - Vattenmolekylen består av två väteatomer och en syreatom. - I din värld, ja!

Går vi snart in i solipsismens "paradis"?

Det finns sanningar, men sanningarna är beroende av sammanhang. Istället för att försöka etablera sammanhangslösa sanningar, kan det vara mer värt att etablera1. sanningsskapande sammanhang. Helt klart finns det en fara i om förtroende för etablerade institutioner skadas, men de etablerade institutionerna behöver såklart också kämpa för att etablera förtroende. Fortfarande anses det möjligt att få rätt eller fel på frågorna på högskoleprovet...och det är bra tycker jag. 2. På filosofiforum är det betydligt svårare att etablera något sådant...här föredrar de flesta att vara sina egna domare, verkar det som.
Det gäller att kämpa för att förtroendet inte underbyggs. Folkbildning kan väl vara en viktig del i detta.

1. Är sociala medier ett sanningsskapande sammanhang?

2. Hur är vi alla självständigt tänkande superfilosofer!

1. Potentiellt sett kan det vara det, men generellt sett tror jag inte att det är det i särskilt stor utsträckning. Sanningsskapande sammanhang är jag benägen att betrakta sammanhang där vi lär oss något. Det kan vara skolan, om undervisningen "håller måttet". Det kan vara kärleks- och vänskapsrelationer med andra människor där man lär känna en annan människa på en djupare nivå, och inger en mod att visa svaghet. Det kan vara en arbetsplats där man utvecklar färdigheter och lär sig om att samarbeta med andra människor för gemensamt mål. etc.

2. Det är vi nog inte. Men jag tänker också för att ha fel om något, måste man själv öppna upp sig för möjligheten att ha fel. Att så att säga ge sig själv falsifierbarhetskriterier. Och det är nog långtifrån alla bekväma med att göra. Inom exempelvis skolan kan det nog vara lättare att acceptera egna fel, där det är någon annan som bestämmer regler som man får försöka anpassa sig efter. På ett öppet forum på nätet är det mer "fria tyglar" och då krävs det nog mer självdisciplin för att öppna sig för kritik.

Förlorar skolans lärare sin auktoritet och uppfattade legitimitet så är det bekymmersamt tycker jag. Men skolans lärare behöver också kämpa för att förtjäna sin auktoritet och uppfattade legitimitet. Heja heja! Säger jag till dig och andra lärare som jag känner

[xion]

I "solipsismens paradis" finns skönheten i betraktarens ögon.
Alla värderingar kräver någon som värderar,
Inga värderingar finns utanför vårt medvetande.

[Algotezza]

Morgontankar

Är fakta och åsikter detsamma i dag? För skilde man hyfsat mellan fakta och åsikter. Åsikter baserades på fakta. Vad baseras dessa idag? Vad som valsar runt i sociala medier?

Nu har vi ju även tv-program där var och en får presentera sin sanning. Har sanningsbegreppet mist sin mening? Lögn = alternativsanning. Var och en har sin sanning och lever i sin bubbla och lyssnar på sin musik och är kung och drottning i sin värld. Den konforma individualismen.

Som svensklärare kan man idag höra när man rättat och kommenterat en uppsats: Ja, det tycker du är fel men det tycker inte jag! Inga argument och förklaringar går hem.

Och när det är fysisklektion: - Vatten kokar vid hundra grader. - Tycker du jag! - Vattenmolekylen består av två väteatomer och en syreatom. - I din värld, ja!

Går vi snart in i solipsismens "paradis"?

När och hur går den gemensamma världen förlorad?

När den gemensamma världen bara blir en bakgrund för våra personliga upplevelsebubblor, och börjar tona bort.

[Algotezza]

I "solipsismens paradis" finns skönheten i betraktarens ögon.
Alla värderingar kräver någon som värderar,
Inga värderingar finns utanför vårt medvetande.

Ja, värderingar fabriceras i våra medvetenaden, men de kan väl påverkas både av fakta och erfarenheter... De är ju inte direkt huggna i sten och kommer inte enbart inifrån, som jag ser det. De beror på uppfostran, erfanheter, kunskaper.

[Algotezza]

1. Är sociala medier ett sanningsskapande sammanhang?

2. Hur är vi alla självständigt tänkande superfilosofer!

1. Potentiellt sett kan det vara det, men generellt sett tror jag inte att det är det i särskilt stor utsträckning. Sanningsskapande sammanhang är jag benägen att betrakta sammanhang där vi lär oss något. Det kan vara skolan, om undervisningen "håller måttet". Det kan vara kärleks- och vänskapsrelationer med andra människor där man lär känna en annan människa på en djupare nivå, och inger en mod att visa svaghet. Det kan vara en arbetsplats där man utvecklar färdigheter och lär sig om att samarbeta med andra människor för gemensamt mål. etc.

2. Det är vi nog inte. Men jag tänker också för att ha fel om något, måste man själv öppna upp sig för möjligheten att ha fel. Att så att säga ge sig själv falsifierbarhetskriterier. Och det är nog långtifrån alla bekväma med att göra. Inom exempelvis skolan kan det nog vara lättare att acceptera egna fel, där det är någon annan som bestämmer regler som man får försöka anpassa sig efter. På ett öppet forum på nätet är det mer "fria tyglar" och då krävs det nog mer självdisciplin för att öppna sig för kritik.

Förlorar skolans lärare sin auktoritet och uppfattade legitimitet så är det bekymmersamt tycker jag. Men skolans lärare behöver också kämpa för att förtjäna sin auktoritet och uppfattade legitimitet. Heja heja! Säger jag till dig och andra lärare som jag känner

1. Är sanningen något slags kontextberoende social konsensusprodukt?

2. Man kan ju vara listig också när man har fel i någon fråga och mena att det bara är ett avflera möjliga perspektiv man förfäktar och att andra får ha sina perspektiv. Hur perspektiv- och kontextberoende är våra sanningar?

Lärare har väldigt lite auktoritet idag och jag vet inte hur man skall förtjäna den.

[xion]

Lärare har väldigt lite auktoritet idag och jag vet inte hur man skall förtjäna den.

Det handlar mycket om psykologi.
Jag brukar föreslå obligatorisk militär befälsutbildning.

[David H]

1. Är sanningen något slags kontextberoende social konsensusprodukt?

Jag skulle kunna tänka mig att skriva under på sådan beskrivning, men det beror ju på vad som menas med det, och i vilket sammanhang det uttrycks. Vad tänker du själv?

2. Man kan ju vara listig också när man har fel i någon fråga och mena att det bara är ett avflera möjliga perspektiv man förfäktar och att andra får ha sina perspektiv. Hur perspektiv- och kontextberoende är våra sanningar?

Lärare har väldigt lite auktoritet idag och jag vet inte hur man skall förtjäna den.

Nog finns det en massa knep som går att tillämpa för den som inte vill bli ertappad med att ha fel om någonting. Jag tänker att bästa sättet för att få någon att medge fel kanske kan vara att få den att vilja medge fel. Om det vore möjligt att höja coolhetsfaktorn för att ha fel på något sätt, så att personer vill vara självkritiska?

Men för vissa kanske det snarare är tvärtom som behövs. Jag har till exempel träffat flera tjejer och kvinnor som helt saknar tilltro till sin egen förmåga, som tycker att de inte duger, att de inte vet nåt, att de saknar originalitet osv..jag tycker det är sorgligt, men kan också känna viss fascination inför det. Själv tycker jag ju att jag är fantastisk och kan allting! Jag har nog svårt för att se mina egna brister och begränsningar. Och svårt för att se upp till andra, och uppmärksamma deras styrka och potential. Men jag kämpar med det. Sen tänker jag också att alla måste ju få va sig själv på nåt sätt. Att "fejkkritisera" sig själv och "fejkberömma" andra tror jag inte riktigt på...

Lärarens sätt att förtjäna auktoritet handlar väl framför allt om att besitta kunskap tänker jag. Min lärare på lågstadiet sa exempelvis att 100*100=1000, och det fick väl mig att tappa en del förtroende för henne. När jag sa det blir faktiskt 10.000 så ville hon inte tro mig, och frågan kunde inte avgöras förrän vi kopplade in en annan lärare som gav mig rätt. Eller min lärare i kemi på gymnasiet som hävdade att det bara var slumpen som gjorde att jag fick rätt svar på testet jag lämnade in...det var skitsnack...men visst borde jag kunnat ta åt mig av kritiken bättre och presenterat mitt resonemang och uträkning tydligare så att det verkligen framgick att det inte var slumpen som gjorde att jag fick rätt svar.

[Anders]

Algot : Det låter rätt slappt och trist då du säger "något slags kontextberoende social konsensusprodukt"...
Skulle säga "Das ding für uns". Vi når inte tingens inre väsen. Och för den enskilde blir det vad vi ser. Jorden är platt, solen far fram på himlen och stjärnorna är väl några hundratal små prickar ett par kilometer upp. Men tillsammans, framför allt sedan vetenskapen kan vi utforska världen tillsammans och komma fram till dagsens sanning.

Den kan man sen trycka in i nyllet på nån som kommer och påstår annorlunda. För läraren gäller det väl att, bland annat, vara bättre påläst och införstådd vad den sanningen är för nåt. Det är inte alltid alldeles uppenbart. Jag hade faktiskt en period för 6-7 år sen då jag funderade på att skola om mig till lärare, var då i kontakt med lärare i Uppsala och deltog faktiskt på lite lektioner. Det var helt uppenbart då, som jag upplevde under min skoltid, att den lärare som hade på fötterna och kunde förmedla det hade god kontakt med även rätt stökiga elever under lektionerna. Lite som Rekoj var inne på.

Rekoj : Det kvinnliga perspektivet är något som, påstår jag, kvinnorna själva delvis har sig själva att skylla för. De behöver reda ut det här - inte längre hemmafru utan en i allas krig mot alla. Man kan inte samtidigt både vilja ha jämlikhet i världen och skämma bort egna stökiga ättelägg. Och försöka hitta en mental plats för sig själv i det härket. Inte för att jag påstår att män i allmänhet har perfekt styr på balans kollektiv vs individualitet, men skulle jag på bättre än kvinnor i allmänhet. Sen att kvinnor - i allmänhet - är bättre på att vara i kollektiv är en annan sak.

[Algotezza]

Algot : Det låter rätt slappt och trist då du säger "något slags kontextberoende social konsensusprodukt"...
Skulle säga "Das ding für uns". Vi når inte tingens inre väsen. Och för den enskilde blir det vad vi ser. Jorden är platt, solen far fram på himlen och stjärnorna är väl några hundratal små prickar ett par kilometer upp. Men tillsammans, framför allt sedan vetenskapen kan vi utforska världen tillsammans och komma fram till dagsens sanning.

Skit i hur saker och ting låter - det omdömet låter slappt och trist i mina öron att ha som invändning mot ett påstående. Frågan är väl om detta mitt påstående är sant elle ej. Är sanningen "något slags kontextberoende social konsensusprodukt" eller ej?

Råder det inte konsensus om en del grundläggande vetenskapliga sanningar inom den kontext som vetenskapen utgör?

[Anders]

Algot : Det låter rätt slappt och trist då du säger "något slags kontextberoende social konsensusprodukt"...
Skulle säga "Das ding für uns". Vi når inte tingens inre väsen. Och för den enskilde blir det vad vi ser. Jorden är platt, solen far fram på himlen och stjärnorna är väl några hundratal små prickar ett par kilometer upp. Men tillsammans, framför allt sedan vetenskapen kan vi utforska världen tillsammans och komma fram till dagsens sanning.

Skit i hur saker och ting låter - det omdömet låter slappt och trist i mina öron att ha som invändning mot ett påstående. Frågan är väl om detta mitt påstående är sant elle ej. Är sanningen "något slags kontextberoende social konsensusprodukt" eller ej?

Råder det inte konsensus om en del grundläggande vetenskapliga sanningar inom den kontext som vetenskapen utgör?

Jo, absolut. I sak beskriver det jag citerade typ rådande paradigm. Inte sanningen nödvändigtvis , men så sannolikt vi kan.