Vad tänker du på?

[David H]

Algot : Det låter rätt slappt och trist då du säger "något slags kontextberoende social konsensusprodukt"...
Skulle säga "Das ding für uns". Vi når inte tingens inre väsen. Och för den enskilde blir det vad vi ser. Jorden är platt, solen far fram på himlen och stjärnorna är väl några hundratal små prickar ett par kilometer upp. Men tillsammans, framför allt sedan vetenskapen kan vi utforska världen tillsammans och komma fram till dagsens sanning.

Men menar du att det du skriver är oförenligt med Algotezzas föreslagna definition? Jag ser ingen självklar motsättning. Men om jag får invända mot ditt förslag, så skulle det vara fixeringen vid detta "ding". Ständigt detta ding, ständigt detta ting, ständigt denna sak och objektsfixering! Objekt i all ära, men det finns också subjekt som kan vara rättså spektakulärt magnifika, säger jag. Och om det var nytt för dig, kom ihåg var du hörde det först!

För läraren gäller det väl att, bland annat, vara bättre påläst och införstådd vad den sanningen är för nåt. Det är inte alltid alldeles uppenbart. Jag hade faktiskt en period för 6-7 år sen då jag funderade på att skola om mig till lärare, var då i kontakt med lärare i Uppsala och deltog faktiskt på lite lektioner. Det var helt uppenbart då, som jag upplevde under min skoltid, att den lärare som hade på fötterna och kunde förmedla det hade god kontakt med även rätt stökiga elever under lektionerna. Lite som Rekoj var inne på.

Japp, instämmer. Men tror också viktigt att komma ihåg att lärare är bara människor. Det gäller också för eleverna att visa en del respekt, ta en del ansvar, och inte bete sig som en bebis som väntar på att få bli matad och skriker om den inte får som den vill.

Rekoj : Det kvinnliga perspektivet är något som, påstår jag, kvinnorna själva delvis har sig själva att skylla för. De behöver reda ut det här - inte längre hemmafru utan en i allas krig mot alla. Man kan inte samtidigt både vilja ha jämlikhet i världen och skämma bort egna stökiga ättelägg. Och försöka hitta en mental plats för sig själv i det härket. Inte för att jag påstår att män i allmänhet har perfekt styr på balans kollektiv vs individualitet, men skulle jag på bättre än kvinnor i allmänhet. Sen att kvinnor - i allmänhet - är bättre på att vara i kollektiv är en annan sak.

Hm..ser inte direkt kopplingen till det jag skrev här. Jag skrev om självkritik, och att jag upplever att kvinnor oftare än män är självkritiska. Jag må uttrycka mig sexistiskt när jag skriver en sådan sak, men skillnad mellan könen tänker jag är ganska djupt rotad, betydligt mer djupt rotad än exempelvis skillnad i etnicitet. Jag kan tycka det ibland kan vara motiverat att föra generaliserande resonemang om könsskillnader, även om det är något som jag oftast undviker, och jag menar det bör göras med försiktighet. Min generella uppfattning är då att män generellt sett besitter mer makt än kvinnor, medan kvinnor generellt sett besitter mer kompetens än män. Inte minst viktig social kompetens. Människor som överskattar sin förmåga är generellt sett farligare än människor som underskattar sin förmåga, tänker jag.

Men enligt sådant narrativ skulle jag också säga att vissa män resonerar mer kvinnligt, och vissa kvinnor resonerar mer manligt. Och jag tror varken på matriarkat eller patriarkat...då tror jag mer på yin och yang, två krafter som båda behövs. Jag skulle gärna se fler kvinnor på det här forumet exempelvis, men jag vill inte "fjäska" för att få hit dem.

[David H]

Jo, absolut. I sak beskriver det jag citerade typ rådande paradigm. Inte sanningen nödvändigtvis , men så sannolikt vi kan.

Jag skulle inte utgå från att begreppen sanning och sannolikhet är så närbesläktade som de låter. Både sanning och sannolikhet är bra och användbara begrepp, men passar för olika situationer. Sannolikhet behöver inte ha och göra med sanning, och sanning behöver inte ha och göra med sannolikhet. Begreppens relation till varandra är komplex, uppfattar jag det som, och leder lätt till vilseledning/missförstånd.

[Vertumnus]

Sanningen som konsensusprodukt snarare än ideal.

wikiquote.org
"Ingen bland oss önskar eller kan ha rätt mot partiet. Man kan bara ha rätt med och genom partiet, för historien har inte skapat något annat sätt att förverkliga det som är rätt. Engelsmännen har ett ordspråk: My country, right or wrong. Med mycket större historiskt berättigande kan vi säga: My party, right or wrong, i varje enskild situation."

Lev Trotskej 13:de partikongressen, 1924.

[David H]

Sanningen som konsensusprodukt snarare än ideal.

wikiquote.org
"Ingen bland oss önskar eller kan ha rätt mot partiet. Man kan bara ha rätt med och genom partiet, för historien har inte skapat något annat sätt att förverkliga det som är rätt. Engelsmännen har ett ordspråk: My country, right or wrong. Med mycket större historiskt berättigande kan vi säga: My party, right or wrong, i varje enskild situation."

Lev Trotskej 13:de partikongressen, 1924.

Att föra en gemensam talan via ett politiskt parti må vara en typ av konsensus. Även i svenska politiken pratas det ju om partipiskan. Är det ett sanningsskapande system? Inte särskilt tänker jag. Politik rent allmänt innehåller väl en hel del lögner och fulspel.
Men bara för att en konsensusprodukt inte är sanning, betyder det väl inte att sanning är en konsensusprodukt? Om sanning är en konsensusprodukt, behöver det väl inte betyda att alla konsensusprodukter är sanningar?

Är det inte rimligt att säga att hela vårt språk är en konsensusprodukt? Och hur ska vi kunna uttrycka sanningar utan språket?

Mycket handlar om vilken nivå man tar frågan. Inom värdeteorin talas det om naturalism, som kan jämföras vid att tala om sanning som konsensus;

Naturalismen säger att värdesatser är påståenden om empiriska fakta, Värdeomdömen kan (i princip) testas empiriskt och vara sanna eller falska på samma vis som t.ex. vetenskapliga påståenden. [---] En naturalistisk teori är den demokratiska teorin som säger någonting i stil med att termen ”bra” (eller ”rätt”) betyder det samma som uttrycket ”gillas av majoriteten”. [---]Till naturalistiska teorier brukar man också räkna [---] ”supernaturalism” och [---] enligt denna teori är värderingar trosföreställningar om något gudomligt eller på annat sätt övernaturligt sakförhållande

Inom supernaturalismen kan väl konsensus och ideal antas konvergera, men dessa sanningar blir å andra sidan mer svåra (omöjliga?) att relatera till.

Här är en länk till artikel som jag skrev på detta tema för några år sen Meaning and truth in communication (försökt göra reklam för denna artikel flera gånger, men vet inte om någon faktiskt läst då jag aldrig fått nån respons)

[Anders]

Sanningen som konsensusprodukt snarare än ideal.

wikiquote.org
"Ingen bland oss önskar eller kan ha rätt mot partiet. Man kan bara ha rätt med och genom partiet, för historien har inte skapat något annat sätt att förverkliga det som är rätt. Engelsmännen har ett ordspråk: My country, right or wrong. Med mycket större historiskt berättigande kan vi säga: My party, right or wrong, i varje enskild situation."

Lev Trotskej 13:de partikongressen, 1924.

Finns vissa likheter med Platons Staten. "Rätt" är väl i och för sig mer aktionsnära än "sanning".

[David H]

Rekoj : Det kvinnliga perspektivet är något som, påstår jag, kvinnorna själva delvis har sig själva att skylla för. De behöver reda ut det här - inte längre hemmafru utan en i allas krig mot alla. Man kan inte samtidigt både vilja ha jämlikhet i världen och skämma bort egna stökiga ättelägg. Och försöka hitta en mental plats för sig själv i det härket. Inte för att jag påstår att män i allmänhet har perfekt styr på balans kollektiv vs individualitet, men skulle jag på bättre än kvinnor i allmänhet. Sen att kvinnor - i allmänhet - är bättre på att vara i kollektiv är en annan sak.

Ska vi prata om skillnader mellan kvinnor och män kan jag nog tycka att det biologiska perspektivet är mer intressant än det sociologiska perspektivet. Och från ett biologiskt perspektiv kan det noteras att kvinnan är en som föder barn. Att det därmed finns en nära koppling mellan kvinnan och det egna barnet, tänker jag inte är konstigt. För en kvinna har det väl historiskt sätt alltid inneburit en stor energiåtgång att bli en moder, avsett i rent biologiska termer. Skapande av ett ägg, bära på ägget och få ägget befruktat, och sedan 9 månaders väntan på att barnet ska växa som avslutas med själva födseln, och därefter ge näring till barnet via bröstmjölken.
Hur mycket har pappan behövt göra under den tiden som ett minimum? Hur ska vi beskriva pappans energiåtgång? Sett över några miljoner år tillbaka i tiden har pappan inte behövt använda lika mycket energi för det enskilda barnets skull, tror jag det är rimlig slutsats.

Och jag tror inte det är orimligt att säga att detta är något som präglat kvinnors och mäns psykologi på olika sätt. Och att det kan sägas ha utvecklats en form av kvinnlig "ondska" i frågan om särbehandling av det egna barnet, är väl inte orimligt att anta. Men den manliga psykologin är väl knappast heller fri från ondska. Och jag är inte övertygad om att den manliga ondskan skulle vara mindre farlig än kvinnliga ondskan, snarare är jag benägen att tro tvärtom, att manliga ondskan är värre/farligare.

[Anders]

Rekoj : Det kvinnliga perspektivet är något som, påstår jag, kvinnorna själva delvis har sig själva att skylla för. De behöver reda ut det här - inte längre hemmafru utan en i allas krig mot alla. Man kan inte samtidigt både vilja ha jämlikhet i världen och skämma bort egna stökiga ättelägg. Och försöka hitta en mental plats för sig själv i det härket. Inte för att jag påstår att män i allmänhet har perfekt styr på balans kollektiv vs individualitet, men skulle jag på bättre än kvinnor i allmänhet. Sen att kvinnor - i allmänhet - är bättre på att vara i kollektiv är en annan sak.

Ska vi prata om skillnader mellan kvinnor och män kan jag nog tycka att det biologiska perspektivet är mer intressant än det sociologiska perspektivet. Och från ett biologiskt perspektiv kan det noteras att kvinnan är en som föder barn. Att det därmed finns en nära koppling mellan kvinnan och det egna barnet, tänker jag inte är konstigt. För en kvinna har det väl historiskt sätt alltid inneburit en stor energiåtgång att bli en moder, avsett i rent biologiska termer. Skapande av ett ägg, bära på ägget och få ägget befruktat, och sedan 9 månaders väntan på att barnet ska växa som avslutas med själva födseln, och därefter ge näring till barnet via bröstmjölken.
Hur mycket har pappan behövt göra under den tiden som ett minimum? Hur ska vi beskriva pappans energiåtgång? Sett över några miljoner år tillbaka i tiden har pappan inte behövt använda lika mycket energi för det enskilda barnets skull, tror jag det är rimlig slutsats.

Och jag tror inte det är orimligt att säga att detta är något som präglat kvinnors och mäns psykologi på olika sätt. Och att det kan sägas ha utvecklats en form av kvinnlig "ondska" i frågan om särbehandling av det egna barnet, är väl inte orimligt att anta. Men den manliga psykologin är väl knappast heller fri från ondska. Och jag är inte övertygad om att den manliga ondskan skulle vara mindre farlig än kvinnliga ondskan, snarare är jag benägen att tro tvärtom, att manliga ondskan är värre/farligare.

Absolut, men det manliga onda är inte direkt subtilt, vi män som överlevt har elaka gener nog för att ha överlevt det våld som varit vardagsmat sen savannen. De snälla har vi slagit ihjäl. Visst, det finns en positiv sida av adrenalinet, allt upptäckande och uppfinnande har en dos av krig och ära över sig. I tjejernas fall är det knappast en fråga om ondska, mer ett behov av att skruva om prioriteringar, nu då ungar faktiskt överlever och mår bäst av schyssta dagis. Och att man, om man har förmågor, gör mest nytta genom att scora på Ippon, som tjejen Angela Duckworth som pratar väl om sin grit. Jag är inte orolig, det är på väg. Det är bra atttjejerna är kaxiga över att de scorar bättre i plugget. Nu gäller det bara för kvinnokollektivet att låta de bästa hjärnorna glänsa, och slutar dadda dåligheten.

Men, i skandinavien söker sig rekordmånga tjejer till traditionella kvinnoyrken. Antagligen borde fler av de vassaste tjejerna dit de gör mer för mänskligheten. Kärlek till människor är stort, kärlek till människan är större. Greta är ju lite aspie, det kanske krävs.

[Pilatus]

Den nya regimen är ju inte riktigt klok!

Dömer du ut den demokratiska processen? Regeringen är accepterad av riksdagen.

Tänk att behöva somna en fredagskväll till den insikten!

Lågkonjunkturen ställer till det för folk med låga inkomster.

[David H]

Absolut, men det manliga onda är inte direkt subtilt, vi män som överlevt har elaka gener nog för att ha överlevt det våld som varit vardagsmat sen savannen. De snälla har vi slagit ihjäl. Visst, det finns en positiv sida av adrenalinet, allt upptäckande och uppfinnande har en dos av krig och ära över sig. I tjejernas fall är det knappast en fråga om ondska, mer ett behov av att skruva om prioriteringar, nu då ungar faktiskt överlever och mår bäst av schyssta dagis. Och att man, om man har förmågor, gör mest nytta genom att scora på Ippon, som tjejen Angela Duckworth som pratar väl om sin grit. Jag är inte orolig, det är på väg. Det är bra atttjejerna är kaxiga över att de scorar bättre i plugget. Nu gäller det bara för kvinnokollektivet att låta de bästa hjärnorna glänsa, och slutar dadda dåligheten.

Men, i skandinavien söker sig rekordmånga tjejer till traditionella kvinnoyrken. Antagligen borde fler av de vassaste tjejerna dit de gör mer för mänskligheten. Kärlek till människor är stort, kärlek till människan är större. Greta är ju lite aspie, det kanske krävs.

Kan betona att när jag talar om ondska så syftar jag till ett visst narrativ. Ett narrativ där begreppen gott och ont finns med som ett motsatspar. Menar det inte så dramatiskt. Betyder ungefär ond = dålig, god = bra.
Att låta bästa hjärnorna glänsa och sluta dadda dåligheten låter bra. Men en svår utmaning kan vara att se på vad sätt dessa hjärnor glänser, att bedöma dem efter rätt kriterier så att säga. Att bedöma kvinnor utifrån en slags mansideal tror jag knappast kommer bli så bra. Kvinnor som anpassar sig efter manliga ideal riskerar nog att tappa sin mer kvinnliga kompetens. Och då menar jag inte typ kompetens att städa och laga mat, utan kompetens att bidra till balans och harmoni för mänskligheten som helhet.

[David H]

Den nya regimen är ju inte riktigt klok!

Dömer du ut den demokratiska processen? Regeringen är accepterad av riksdagen.

Tänk att behöva somna en fredagskväll till den insikten!

Lågkonjunkturen ställer till det för folk med låga inkomster.

Intressant sätt att citera! Handlade första meningen som Pollen skrev om demokratiska processen, och andra meningen om lågkonjunkturen?

Oavsett så önskar jag nya regeringen lycka till! Jag tror inte att vi får en mer kompetent regering, men jag kan se visst värde bara i att det är ett nytt gäng. Bra politiker bör besitta både kunskap och välvilja samt förmåga att lyssna och anpassa sig efter andra. Jag tror det kan bli OK.

[Vertumnus]

Att föra en gemensam talan via ett politiskt parti må vara en typ av konsensus. Även i svenska politiken pratas det ju om partipiskan. Är det ett sanningsskapande system? Inte särskilt tänker jag. Politik rent allmänt innehåller väl en hel del lögner och fulspel.
Men bara för att en konsensusprodukt inte är sanning, betyder det väl inte att sanning är en konsensusprodukt? Om sanning är en konsensusprodukt, behöver det väl inte betyda att alla konsensusprodukter är sanningar?

Att konsensus inte garanterar sanning är väl egentligen inte en tvistefråga? Jag kom att tänka på citatet av Trotskej då det ställer saken på sin spets i all sin absurdhet. Inte ens Trotskej själv trodde på det, visade det sig, då han vände sig till en helt annan handlingsprincip när partiet under Stalin begärde honom till rollen som fiende.

Vetenskapliga sanningar vilka, som vi diskuterat tidigare, inte är sanningar i egentlig mening är inte heller konsensensusprodukter, utan vilar på helt andra grunder även om konsensus råder om metod och uttolkning.

Däremot, vilket du berör ovan, är politiska rörelser i någon mening sanningsskapande system: när ett samhälle börjar bete sig som en man (konsensus) är det inte längra tillgängligt för positivistiska studier. Det moderna samhället sluter sig om sig självt.

[Anders]

Den nya regimen är ju inte riktigt klok!
Tänk att behöva somna en fredagskväll till den insikten!

Utveckla gärna. Men kanske i politiksubforumet.

[Anders]

Absolut, men det manliga onda är inte direkt subtilt, vi män som överlevt har elaka gener nog för att ha överlevt det våld som varit vardagsmat sen savannen. De snälla har vi slagit ihjäl. Visst, det finns en positiv sida av adrenalinet, allt upptäckande och uppfinnande har en dos av krig och ära över sig. I tjejernas fall är det knappast en fråga om ondska, mer ett behov av att skruva om prioriteringar, nu då ungar faktiskt överlever och mår bäst av schyssta dagis. Och att man, om man har förmågor, gör mest nytta genom att scora på Ippon, som tjejen Angela Duckworth som pratar väl om sin grit. Jag är inte orolig, det är på väg. Det är bra atttjejerna är kaxiga över att de scorar bättre i plugget. Nu gäller det bara för kvinnokollektivet att låta de bästa hjärnorna glänsa, och slutar dadda dåligheten.

Men, i skandinavien söker sig rekordmånga tjejer till traditionella kvinnoyrken. Antagligen borde fler av de vassaste tjejerna dit de gör mer för mänskligheten. Kärlek till människor är stort, kärlek till människan är större. Greta är ju lite aspie, det kanske krävs.

Kan betona att när jag talar om ondska så syftar jag till ett visst narrativ. Ett narrativ där begreppen gott och ont finns med som ett motsatspar. Menar det inte så dramatiskt. Betyder ungefär ond = dålig, god = bra.
Att låta bästa hjärnorna glänsa och sluta dadda dåligheten låter bra. Men en svår utmaning kan vara att se på vad sätt dessa hjärnor glänser, att bedöma dem efter rätt kriterier så att säga. Att bedöma kvinnor utifrån en slags mansideal tror jag knappast kommer bli så bra. Kvinnor som anpassar sig efter manliga ideal riskerar nog att tappa sin mer kvinnliga kompetens. Och då menar jag inte typ kompetens att städa och laga mat, utan kompetens att bidra till balans och harmoni för mänskligheten som helhet.

Tror nog att de flesta tjejer kan ställa upp på att medellivsländ och barnadödlighetet är parametrarar som gäller, liksom kontroll på miljö och klimat, och allmän bekvämlighet för mänskligheten. Få tjejer gillar inte att resa t.ex. och skulle nog gärna se miljövänliga, snabba transportmedel. Och det är inte alla kvinnor, eller män, som kan bidra där. Finns gott om folk som t.ex. gör bättre nytta i det dagliga sociala livet. Är det verkligen ett manligt perspektiv?

[David H]

Att konsensus inte garanterar sanning är väl egentligen inte en tvistefråga? Jag kom att tänka på citatet av Trotskej då det ställer saken på sin spets i all sin absurdhet. Inte ens Trotskej själv trodde på det, visade det sig, då han vände sig till en helt annan handlingsprincip när partiet under Stalin begärde honom till rollen som fiende.

Vetenskapliga sanningar vilka, som vi diskuterat tidigare, inte är sanningar i egentlig mening är inte heller konsensensusprodukter, utan vilar på helt andra grunder även om konsensus råder om metod och uttolkning.

Nej, att konsensus inte garanterar sanning är nog inte en tvistefråga. Men jag tänker ändå att det är något som kan vara värt att påpeka i en filosofisk diskussion. Jag uppfattar filosofi på liknande sätt som Wittgenstein, och W menar att alla propositioner i filosofi är självklarheter/plattityder..t ex citat "If one tried to advance theses in philosophy, it would never be possible to debate them because everyone would agree to them"...så att fråga om eller säga något uppenbart är helt i den linjen. Att uttala eller fråga om plattityder behöver då inte betyda att jag vill dumförklara eller förolämpa den jag pratar med, utan jag ser det snarare som en viktig grund i filosofisk diskussion.

På liknande sätt tänker jag man kan resonera om det du skriver om vetenskapliga sanningar. Jag tycker att det är ett bra påpekande, samtidigt som det också är uppenbart när man förstår vad som menas: Att vad vi upptäcker i en empirisk studie inte kan vara en konsensusprodukt. Sanningen att sockerbiten smälter i vatten exempelvis, det är inte sant för att vi kommit överens om det, det är sant för att vi observerat det och utvecklat teorier som ger förklaring till den observationen. Det är ett bra argument för att sanning inte behöver vara en konsensusprodukt, som jag inte tänkte på innan... Jag är inte heller främmande för att kalla detta för "egentlig sanning", trots att det inte handlar om någon bedömd 100%-ig säkerhet.

[David H]

Absolut, men det manliga onda är inte direkt subtilt, vi män som överlevt har elaka gener nog för att ha överlevt det våld som varit vardagsmat sen savannen. De snälla har vi slagit ihjäl. Visst, det finns en positiv sida av adrenalinet, allt upptäckande och uppfinnande har en dos av krig och ära över sig. I tjejernas fall är det knappast en fråga om ondska, mer ett behov av att skruva om prioriteringar, nu då ungar faktiskt överlever och mår bäst av schyssta dagis. Och att man, om man har förmågor, gör mest nytta genom att scora på Ippon, som tjejen Angela Duckworth som pratar väl om sin grit. Jag är inte orolig, det är på väg. Det är bra atttjejerna är kaxiga över att de scorar bättre i plugget. Nu gäller det bara för kvinnokollektivet att låta de bästa hjärnorna glänsa, och slutar dadda dåligheten.

Men, i skandinavien söker sig rekordmånga tjejer till traditionella kvinnoyrken. Antagligen borde fler av de vassaste tjejerna dit de gör mer för mänskligheten. Kärlek till människor är stort, kärlek till människan är större. Greta är ju lite aspie, det kanske krävs.

Kan betona att när jag talar om ondska så syftar jag till ett visst narrativ. Ett narrativ där begreppen gott och ont finns med som ett motsatspar. Menar det inte så dramatiskt. Betyder ungefär ond = dålig, god = bra.
Att låta bästa hjärnorna glänsa och sluta dadda dåligheten låter bra. Men en svår utmaning kan vara att se på vad sätt dessa hjärnor glänser, att bedöma dem efter rätt kriterier så att säga. Att bedöma kvinnor utifrån en slags mansideal tror jag knappast kommer bli så bra. Kvinnor som anpassar sig efter manliga ideal riskerar nog att tappa sin mer kvinnliga kompetens. Och då menar jag inte typ kompetens att städa och laga mat, utan kompetens att bidra till balans och harmoni för mänskligheten som helhet.

Tror nog att de flesta tjejer kan ställa upp på att medellivsländ och barnadödlighetet är parametrarar som gäller, liksom kontroll på miljö och klimat, och allmän bekvämlighet för mänskligheten. Få tjejer gillar inte att resa t.ex. och skulle nog gärna se miljövänliga, snabba transportmedel. Och det är inte alla kvinnor, eller män, som kan bidra där. Finns gott om folk som t.ex. gör bättre nytta i det dagliga sociala livet. Är det verkligen ett manligt perspektiv?

Jag tänkte mer allmänt om att det är problematiskt om kvinnor anpassar sig efter manliga ideal, inte specifikt att du eller någon annan här försöker driva på kvinnor att anpassa sig efter manliga ideal. Det du nämner här vet jag inte heller om jag skulle kalla varken för manliga eller kvinnliga ideal.

Men när jag tänker på harmoni för livet är det inte sådant som medellivslängd och barnadödlighet jag spontant kommer att tänka på. En mänsklighet i harmoni tänker jag i första hand handlar om att inte trigga igång apokalyps eller armageddon för denna planet genom kärnvapenkrig eller klimatkatastrof eller något dylikt, som sätter stopp för livets process som hittills hållits igång under ett par miljarder år eller så.

Människoartens barnadödlighet eller medellivslängd tänker jag inte har så stor relevans i det perspektivet. Jag vet inte alls om jag förstår det braiga i att förlänga människors medellivslängd exempelvis. Någon kanske kan förklara för mig? Är det exempelvis bättre med 5000 människor som får leva i 100 år och sedan dö, än 5000 som får leva i 50 år och därefter 5000 till människor som får leva i 50 år? Och är åldern efter 75 verkligen så spännande? Inga barn att ta hand om, och då kanske till och med barnbarn börjat bli stora, och när barnbarnen får barn är det plötsligt en fjärde generation i familjen. Behövs det verkligen? Är det inte bättre då om den äldsta generationen lämnar mer plats åt de yngre istället? Är djurarter som blir äldre generellt sett mer lyckliga? Eller vad är det annars som motiverar att människoarten borde sträva efter hög ålder för dess individer, sett till den kollektiva nyttan och välmåendet?