Vad tänker du på?

[Anders]

Kan betona att när jag talar om ondska så syftar jag till ett visst narrativ. Ett narrativ där begreppen gott och ont finns med som ett motsatspar. Menar det inte så dramatiskt. Betyder ungefär ond = dålig, god = bra.
Att låta bästa hjärnorna glänsa och sluta dadda dåligheten låter bra. Men en svår utmaning kan vara att se på vad sätt dessa hjärnor glänser, att bedöma dem efter rätt kriterier så att säga. Att bedöma kvinnor utifrån en slags mansideal tror jag knappast kommer bli så bra. Kvinnor som anpassar sig efter manliga ideal riskerar nog att tappa sin mer kvinnliga kompetens. Och då menar jag inte typ kompetens att städa och laga mat, utan kompetens att bidra till balans och harmoni för mänskligheten som helhet.

Tror nog att de flesta tjejer kan ställa upp på att medellivsländ och barnadödlighetet är parametrarar som gäller, liksom kontroll på miljö och klimat, och allmän bekvämlighet för mänskligheten. Få tjejer gillar inte att resa t.ex. och skulle nog gärna se miljövänliga, snabba transportmedel. Och det är inte alla kvinnor, eller män, som kan bidra där. Finns gott om folk som t.ex. gör bättre nytta i det dagliga sociala livet. Är det verkligen ett manligt perspektiv?

Jag tänkte mer allmänt om att det är problematiskt om kvinnor anpassar sig efter manliga ideal, inte specifikt att du eller någon annan här försöker driva på kvinnor att anpassa sig efter manliga ideal. Det du nämner här vet jag inte heller om jag skulle kalla varken för manliga eller kvinnliga ideal.

Men när jag tänker på harmoni för livet är det inte sådant som medellivslängd och barnadödlighet jag spontant kommer att tänka på. En mänsklighet i harmoni tänker jag i första hand handlar om att inte trigga igång apokalyps eller armageddon för denna planet genom kärnvapenkrig eller klimatkatastrof eller något dylikt, som sätter stopp för livets process som hittills hållits igång under ett par miljarder år eller så.

Människoartens barnadödlighet eller medellivslängd tänker jag inte har så stor relevans i det perspektivet. Jag vet inte alls om jag förstår det braiga i att förlänga människors medellivslängd exempelvis. Någon kanske kan förklara för mig? Är det exempelvis bättre med 5000 människor som får leva i 100 år och sedan dö, än 5000 som får leva i 50 år och därefter 5000 till människor som får leva i 50 år? Och är åldern efter 75 verkligen så spännande? Inga barn att ta hand om, och då kanske till och med barnbarn börjat bli stora, och när barnbarnen får barn är det plötsligt en fjärde generation i familjen. Behövs det verkligen? Är det inte bättre då om den äldsta generationen lämnar mer plats åt de yngre istället? Är djurarter som blir äldre generellt sett mer lyckliga? Eller vad är det annars som motiverar att människoarten borde sträva efter hög ålder för dess individer, sett till den kollektiva nyttan och välmåendet?

Skulle du ta ättestupan? Knappast. Skulle du vilja dina barn i ett samhälle med år 1800:s barnadödlighet?
Vad du faktiskt säger är att andra skall acceptera ett sämre liv för dina principer. Ok, att man klarar sig utan lyx, resor och prylar men att medvetet förkorta människors liv… det är lite som aktivistbarn från välbärgade familjer som själv aldrig kommer få lida konsekvenserna av sina ideer. Som blir marinbiologer, flyger till ställen, forskar lite, och konstaterar att man inte borde flyga så mycket. Och (närliggande exempel i verkliga livet) köper hus långt ytanför stan och en stor suv som de skjutsar enstaka barn till idrottsträningar med.

Att våra liv är så långa och bekymmersfria jämfört med alla år tidigare är mirakler och inget annat. Och allt fler får åtnjuta detta. Sedan, att vi belastar jorden är något vi måste hantera. Och främst de slags människor som har givit oss standarden kan också lösa problemen - samtidigt som man behöver tänka på hur man lever sina liv. Skjutsa till idrottsträningar är en bra start.

[David H]

Men när jag tänker på harmoni för livet är det inte sådant som medellivslängd och barnadödlighet jag spontant kommer att tänka på. En mänsklighet i harmoni tänker jag i första hand handlar om att inte trigga igång apokalyps eller armageddon för denna planet genom kärnvapenkrig eller klimatkatastrof eller något dylikt, som sätter stopp för livets process som hittills hållits igång under ett par miljarder år eller så.

Människoartens barnadödlighet eller medellivslängd tänker jag inte har så stor relevans i det perspektivet. Jag vet inte alls om jag förstår det braiga i att förlänga människors medellivslängd exempelvis. Någon kanske kan förklara för mig? Är det exempelvis bättre med 5000 människor som får leva i 100 år och sedan dö, än 5000 som får leva i 50 år och därefter 5000 till människor som får leva i 50 år? Och är åldern efter 75 verkligen så spännande? Inga barn att ta hand om, och då kanske till och med barnbarn börjat bli stora, och när barnbarnen får barn är det plötsligt en fjärde generation i familjen. Behövs det verkligen? Är det inte bättre då om den äldsta generationen lämnar mer plats åt de yngre istället? Är djurarter som blir äldre generellt sett mer lyckliga? Eller vad är det annars som motiverar att människoarten borde sträva efter hög ålder för dess individer, sett till den kollektiva nyttan och välmåendet?

Skulle du ta ättestupan? Knappast. Skulle du vilja dina barn i ett samhälle med år 1800:s barnadödlighet?
Vad du faktiskt säger är att andra skall acceptera ett sämre liv för dina principer. Ok, att man klarar sig utan lyx, resor och prylar men att medvetet förkorta människors liv… det är lite som aktivistbarn från välbärgade familjer som själv aldrig kommer få lida konsekvenserna av sina ideer. Som blir marinbiologer, flyger till ställen, forskar lite, och konstaterar att man inte borde flyga så mycket. Och (närliggande exempel i verkliga livet) köper hus långt ytanför stan och en stor suv som de skjutsar enstaka barn till idrottsträningar med.

Säger jag att andra ska acceptera ett sämre liv för mina principer? När gjorde jag det, och vad är det för princip du då talar om? Principen om att sträva efter ett liv i harmoni och att undvika att trigga igång apokalyps/armageddon? Eller har jag propagerat för någon annan princip menar du, och i så fall vilken? Att ställa frågor om livslängd och barnadödlighet är väl knappast detsamma som att säga att andra ska acceptera ett sämre liv eller dylikt? Jag ställde ju bara frågor och påstod i övrigt inget om detta.

Ett liv i harmoni och undvika att trigga igång apokalypsen är inget som jag tänker behöver innebära ett sämre liv, varken för vår generation eller framtida generationer. Att däremot ta sig friheten att sätta stopp för en process som pågått i miljarder år tycker jag dock inte är särskilt schysst mot våra förfäder och de som sätter hopp till ljusnande framtid, och som inte tar för givet att människan är evolutionens slutdestination. Värst kanske det ändå är för oss själva som får uppleva smällen.

Sen är jag allmänt lite nyfiken om varför du tror att jag inte skulle ta ättestupan?

[Anders]

Men när jag tänker på harmoni för livet är det inte sådant som medellivslängd och barnadödlighet jag spontant kommer att tänka på. En mänsklighet i harmoni tänker jag i första hand handlar om att inte trigga igång apokalyps eller armageddon för denna planet genom kärnvapenkrig eller klimatkatastrof eller något dylikt, som sätter stopp för livets process som hittills hållits igång under ett par miljarder år eller så.

Människoartens barnadödlighet eller medellivslängd tänker jag inte har så stor relevans i det perspektivet. Jag vet inte alls om jag förstår det braiga i att förlänga människors medellivslängd exempelvis. Någon kanske kan förklara för mig? Är det exempelvis bättre med 5000 människor som får leva i 100 år och sedan dö, än 5000 som får leva i 50 år och därefter 5000 till människor som får leva i 50 år? Och är åldern efter 75 verkligen så spännande? Inga barn att ta hand om, och då kanske till och med barnbarn börjat bli stora, och när barnbarnen får barn är det plötsligt en fjärde generation i familjen. Behövs det verkligen? Är det inte bättre då om den äldsta generationen lämnar mer plats åt de yngre istället? Är djurarter som blir äldre generellt sett mer lyckliga? Eller vad är det annars som motiverar att människoarten borde sträva efter hög ålder för dess individer, sett till den kollektiva nyttan och välmåendet?

Skulle du ta ättestupan? Knappast. Skulle du vilja dina barn i ett samhälle med år 1800:s barnadödlighet?
Vad du faktiskt säger är att andra skall acceptera ett sämre liv för dina principer. Ok, att man klarar sig utan lyx, resor och prylar men att medvetet förkorta människors liv… det är lite som aktivistbarn från välbärgade familjer som själv aldrig kommer få lida konsekvenserna av sina ideer. Som blir marinbiologer, flyger till ställen, forskar lite, och konstaterar att man inte borde flyga så mycket. Och (närliggande exempel i verkliga livet) köper hus långt ytanför stan och en stor suv som de skjutsar enstaka barn till idrottsträningar med.

Säger jag att andra ska acceptera ett sämre liv för mina principer? När gjorde jag det, och vad är det för princip du då talar om? Principen om att sträva efter ett liv i harmoni och att undvika att trigga igång apokalyps/armageddon? Eller har jag propagerat för någon annan princip menar du, och i så fall vilken? Att ställa frågor om livslängd och barnadödlighet är väl knappast detsamma som att säga att andra ska acceptera ett sämre liv eller dylikt? Jag ställde ju bara frågor och påstod i övrigt inget om detta.

Ett liv i harmoni och undvika att trigga igång apokalypsen är inget som jag tänker behöver innebära ett sämre liv, varken för vår generation eller framtida generationer. Att däremot ta sig friheten att sätta stopp för en process som pågått i miljarder år tycker jag dock inte är särskilt schysst mot våra förfäder och de som sätter hopp till ljusnande framtid, och som inte tar för givet att människan är evolutionens slutdestination. Värst kanske det ändå är för oss själva som får uppleva smällen.

Sen är jag allmänt lite nyfiken om varför du tror att jag inte skulle ta ättestupan?

Låt oss säga, är du en av dem som är villig att jobba till 70 och ta ättestupan vid 75 så är du en av rätt få. Även om det är skönt att teoretisera om ”man”. Det liv som tycks skapa minst apokalypser är en värld där människor frodas. Man föder färre barn, man är mindre benägen att gå i konflikter, och - som det inte minst i Sverige visat sig - man är nästan proportionellt mot uppväxtfamiljs ekonomiska och sociala kapital bryende sig om miljön.

Skulle bli rätt förvånad om inte den sprängda gasledningen i östersjön, en inte precis klimatsmart handling, går att spåra till att den ryska befolkningen inte fått den standardhöjning de förväntade sig efter murens fall.

Vilken process har vi satt stopp för? Barnadödlighet? Vi kommer att dö, men allt fler efter ett långt och rikt liv. Tror våra förfäder intehade misstyckt.

Missförstå mig inte. Skulle t.ex. det finnas något tvivel om att global uppvärmning orsakad av människan är ett faktum hade det publicerats tillräckligt potenta rapporter som stöder det. Men det måste lösas inte genom att ”politikerna” lyssnar på forskarna utan att människorna gör det. Jag gör det.

[xion]

Skulle du ta ättestupan? Knappast. Skulle du vilja dina barn i ett samhälle med år 1800:s barnadödlighet?
Vad du faktiskt säger är att andra skall acceptera ett sämre liv för dina principer. Ok, att man klarar sig utan lyx, resor och prylar men att medvetet förkorta människors liv… det är lite som aktivistbarn från välbärgade familjer som själv aldrig kommer få lida konsekvenserna av sina ideer. Som blir marinbiologer, flyger till ställen, forskar lite, och konstaterar att man inte borde flyga så mycket. Och (närliggande exempel i verkliga livet) köper hus långt ytanför stan och en stor suv som de skjutsar enstaka barn till idrottsträningar med.

Säger jag att andra ska acceptera ett sämre liv för mina principer? När gjorde jag det, och vad är det för princip du då talar om? Principen om att sträva efter ett liv i harmoni och att undvika att trigga igång apokalyps/armageddon? Eller har jag propagerat för någon annan princip menar du, och i så fall vilken? Att ställa frågor om livslängd och barnadödlighet är väl knappast detsamma som att säga att andra ska acceptera ett sämre liv eller dylikt? Jag ställde ju bara frågor och påstod i övrigt inget om detta.

Ett liv i harmoni och undvika att trigga igång apokalypsen är inget som jag tänker behöver innebära ett sämre liv, varken för vår generation eller framtida generationer. Att däremot ta sig friheten att sätta stopp för en process som pågått i miljarder år tycker jag dock inte är särskilt schysst mot våra förfäder och de som sätter hopp till ljusnande framtid, och som inte tar för givet att människan är evolutionens slutdestination. Värst kanske det ändå är för oss själva som får uppleva smällen.

Sen är jag allmänt lite nyfiken om varför du tror att jag inte skulle ta ättestupan?

Låt oss säga, är du en av dem som är villig att jobba till 70 och ta ättestupan vid 75 så är du en av rätt få. Även om det är skönt att teoretisera om ”man”. Det liv som tycks skapa minst apokalypser är en värld där människor frodas. Man föder färre barn, man är mindre benägen att gå i konflikter, och - som det inte minst i Sverige visat sig - man är nästan proportionellt mot uppväxtfamiljs ekonomiska och sociala kapital bryende sig om miljön.

Skulle bli rätt förvånad om inte den sprängda gasledningen i östersjön, en inte precis klimatsmart handling, går att spåra till att den ryska befolkningen inte fått den standardhöjning de förväntade sig efter murens fall.


Vilken process har vi satt stopp för? Barnadödlighet? Vi kommer att dö, men allt fler efter ett långt och rikt liv. Tror våra förfäder intehade misstyckt.

Missförstå mig inte. Skulle t.ex. det finnas något tvivel om att global uppvärmning orsakad av människan är ett faktum hade det publicerats tillräckligt potenta rapporter som stöder det. Men det måste lösas inte genom att ”politikerna” lyssnar på forskarna utan att människorna gör det. Jag gör det.

Kanske det vore "läge" för att ställa en filosofisk fråga, typ: Vad är egoism?
Är det egoism att med konstgjorda medel förlänga sitt liv och därmed förbruka en massa resurser för nöjes skull?
Är det egoism att sätta barn till världen när Jorden är överbefolkad?
Är det egoism att leva vidare när man har "gjort sitt"?
Är det egoism att ha en levnadsstandard som omöjligt skulle kunna bli verklighet för alla andra?
Är det egoism att kvittera ut feta löner för "smörjobb", när andra får offra sin hälsa för svältlön?
Är det egoism att via ombud och för vinnings skull utrota arter och förstöra ekosystem för att höja vår egen levnadsstandard?
Är det egoism att leva?

[Pilatus]

Är det egoism att kvittera ut feta löner för "smörjobb", när andra får offra sin hälsa för svältlön?

Bara vad man kan vänta sig av Per Bolund (MP) som har utlöst sin fallskärm och plockat ut avgångsersättning – trots att han stannat kvar i riksdagen. Självklart är det egoism, han lutar sig tillbaks och trycker på en knapp då han är i Riksdagens kammare. Flera miljoner i årsinkomst. Hans personliga belastning på miljön överstiger mångfalt dem som drabbas av hans energipolitik.

[David H]

Låt oss säga, är du en av dem som är villig att jobba till 70 och ta ättestupan vid 75 så är du en av rätt få. Även om det är skönt att teoretisera om ”man”. Det liv som tycks skapa minst apokalypser är en värld där människor frodas. Man föder färre barn, man är mindre benägen att gå i konflikter, och - som det inte minst i Sverige visat sig - man är nästan proportionellt mot uppväxtfamiljs ekonomiska och sociala kapital bryende sig om miljön.

Skulle bli rätt förvånad om inte den sprängda gasledningen i östersjön, en inte precis klimatsmart handling, går att spåra till att den ryska befolkningen inte fått den standardhöjning de förväntade sig efter murens fall.

Vilken process har vi satt stopp för? Barnadödlighet? Vi kommer att dö, men allt fler efter ett långt och rikt liv. Tror våra förfäder intehade misstyckt.

Vi har inte satt stopp för någon process än, så vitt jag vet. Men min fundering rör vad som kommer finnas kvar av vår värld efter ett globalt kärnvapenkrig. Underliggande orsaker kan vara klimatförändringar, missförstånd och språkförbistring, förlorad balans och harmoni i tillvaron, men för att rent konkret utlösa armageddon/apokalypsen och sätta stopp för livsprocessen är det väl bomberna som behövs. Och jag tvivlar inte om att bomberna kommer falla om tillräckligt mycket disharmoni uppstår. Och kursen som mänskligheten rör sig i för stunden... själv anar jag att den behöver ändras för att undvika totala katastrofen.

Korrelation mellan välstånd och fredlighet samt mer långsiktig hållbarhet finns det goda belägg för, det bestrider jag inte. Från Sverige har vi exempelvis Hans Rosling som bedrivit mycket forskning på det området, forskning som det finns en hel del att lära sig från. Viktigt att betona däremot är att den typen av forskning som han bedrev handlar om just korrelation, medan frågan om kausalitet är betydligt svårare att ta sig an. Korrelationssamband utgör en viktig grund för teorier om kausalitet, men okomplicerat är det inte, många korrelationer handlar inte alls om kausalitet (se "confounding" - https://sv.wikipedia.org/wiki/Confounding).

Missförstå mig inte. Skulle t.ex. det finnas något tvivel om att global uppvärmning orsakad av människan är ett faktum hade det publicerats tillräckligt potenta rapporter som stöder det. Men det måste lösas inte genom att ”politikerna” lyssnar på forskarna utan att människorna gör det. Jag gör det.

Här tänker jag att folkbildningen spelar en viktig roll. Det räcker inte att forskarna förstår, och att politikerna lyssnar och anpassar sig, till viss del handlar det om att vi människor i allmänhet behöver förstå. Men för att vi ska förstå helt och hållet behöver vi i princip ha samma intelligens och ägna lika mycket tid som forskarna åt dessa frågor, någon annan enkel genväg tror jag inte finns, och det är ju knappast möjligt. Bästa lösningen som jag ser då är att vi får utveckla en delvis förståelse (folkbildning), som gör det möjligt för oss att delvis granska forskarna, det behöver också kompletteras med ett delvis förtroende för forskarna och ett delvis accepterande av den egna okunskapen (som även detta borde kunna ingå i folkbildning, att lära sig inse egna begränsningar).

[Anders]

Det är lite gasa och bromsa lagom som det gäller får man känsla av. energiproduktionen måste ställas om samtidigt som människor fortsätter att uppleva ett schysst liv utan allt för stora försämringar(Derivatan är skitviktig då den är negativ!!!) och andra lyfts upp från fattigdom. Har svårt att se att inte kärnkraften är en del i detta . Absolut inte problemfritt men vilka rimliga alternativ finns?
Sen kan det bli kärnvapenkrig ändå, med Ping, Putin, Kim och allt mer tveksamma amerikanska presidenter vid avtryckarknapparna...

Folkbildning. I sak - absolut. Men i själva ordet finns det lite ett problem. "Folket" nu är ofta människor som genomgick svårare tentor på sina undergraduates än marinbiologer och andra forskare. Det är snarare frågan om att få en så korrekt bild av läget som möjligt,

[David H]

Det är lite gasa och bromsa lagom som det gäller får man känsla av. energiproduktionen måste ställas om samtidigt som människor fortsätter att uppleva ett schysst liv utan allt för stora försämringar(Derivatan är skitviktig då den är negativ!!!) och andra lyfts upp från fattigdom. Har svårt att se att inte kärnkraften är en del i detta . Absolut inte problemfritt men vilka rimliga alternativ finns?

Det är inga enkla frågor. Jag tänker att det är viktigt att vara realistisk och hålla sig till en form av realpolitik. Att exempelvis säga nej till kärnkraft, inte vidta konkreta åtgärder för att minska elförbrukningen, samt inte heller erbjuda tillräckligt med alternativ för att ersätta kärnkraften - ja, då kommer det landa i en ekvation som inte går att lösa. Problem kan inte lösas genom önsketänkande, utan den som genomför förändring måste vara beredd på att hantera konsekvenserna av det. Ekvationen behöver en faktisk lösning, och bortser vi från det innebär det att vi förlorar kontrollen över händelseförloppet. Själv tvivlar jag inte på att det finns realistiska alternativ till kärnkraft, men okomplicerat är det knappast.

Parallellt med att konkret lösa praktiska frågor så tänker jag det också handlar om att värna människors andliga utveckling. Den som finner balans och harmoni i sitt liv kommer inte känna så stort behov av en hög energiförbrukning...En person behöver inte resa till Indien för att hitta sig själv, den inre harmonin och tillfredsställelsen går absolut att hitta på hemmaplan också är jag övertygad om. Och det behöver inte handla om att kompromissa eller acceptera en personlig försämring för en kollektiv nytta. Själv har jag inte exempelvis inte rest utomlands på över 10 år, vad jag kan minnas, och det är inget jag känner någon önskan om heller. Det skulle knappast höja min livskvalitet att resa till annat land eller öka min energiförbrukning på annat sätt.

Sen kan det bli kärnvapenkrig ändå, med Ping, Putin, Kim och allt mer tveksamma amerikanska presidenter vid avtryckarknapparna...

Det är lätt att lägga skuld på enskilda individer, men jag menar också att det är mer komplicerat än så. Det är knappast en slump att den typen av personer kommit till makten. Jag tror det är viktigt att upptäcka ondskan som finns inom sig själv, så att man inte behöver projicera den på andra. Alla människor är en del av den här händelseutvecklingen, du med, och jag med.

Folkbildning. I sak - absolut. Men i själva ordet finns det lite ett problem. "Folket" nu är ofta människor som genomgick svårare tentor på sina undergraduates än marinbiologer och andra forskare. Det är snarare frågan om att få en så korrekt bild av läget som möjligt,

Med folk, menade jag egentligen bara landets alla invånare, och det var lite klantigt av mig att tala om "folkbildning" som är ett begrepp som står för något annat: https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkbildning

Med folkbildning menade jag själv bara bildning för landets alla invånare, dvs bildning för folket, utan att göra skillnad mellan frivillig och obligatorisk bildning. Jag var inte medveten om att "folkbildning" som etablerat begrepp bara handlar om viss typ av frivillig utbildning.

[Pilatus]

Dömer du ut den demokratiska processen? Regeringen är accepterad av riksdagen.

Processen är bra! Det som kom ut ur ändan av processen är inte bra.

Demokratin är så bra som valmanskåren fördelar sina röster.

"Bristande vandel" retade upp många, ett pleonastiskt uttryck. Det hade kunnat formuleras bättre även om alla förstår vad som menas. Vissa sysslor befinner sig i de lägre regionerna bland mänskliga verksamheter. Och då blir de till ett moraliskt ifrågasättande av människor som kanske inte är här av fri vilja. En handel med människor.

[Pilatus]

Ja, alla förstår vad Prussiluskan menar men att det blivit regeringsangelägenhet förskräcker. Kling och Klang - är det radarparet Ulf och Ebba? Prussiluskan är givetvis Jimmie.

I sagan är det kanske så.
I nuläget avser regeringen att utreda möjligheten att utvisa utländska medborgare som inte sköter sig, på grund av ”bristande vandel”. Om ett sådant lagförslag kan bli verklighet vet vi inget om. Annie Lööf skulle förstås bli mycket kränkt om en lag godkändes av riksdagen som inte välkomnar misskötsamma personer.

[Anders]

Och läs gärna om de som hatar den demokratiska processen:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolu ... demokratin
Hatet mot Kith Mårtensson ett test för demokratin

Lite samma som i USA. Trump ann trots att en majoritet inte ville ha honom. Elektorer. Samma här i Uppsala - obskura partier kommer i vågmästarställning. Det är demokrati, men det gäller att människor kan lita på den demokratiska processen. Att göra som kvinnan här är inte odemokratiskt, men det visar också på att demokrati inte är detsamma som att röstande är schysst. Om jag nu fattade det rätt. Hade röstarna fått budskapet att hennes preferenser skulle vara annorlunda innan valet? Var det klart redan innan kan knappast någon klaga. Viktigt är att röstare vet vad de röstar på.

[Pilatus]

Vi kan inte låta Prussiluskan bestämma vem som missköter sig!

Det var väl synd, hon (Prussiluskan) som var så angelägen om Pippis uppfostran.

[Anders]

Demokrati är inget exakt begrepp. Jag personligen gillar tankarna på mer direkt demokrati, som i det gamla Athen, som i Schweiz. Det amerikanska systemet må ha sina brister, men du kan alltid gå till din congressman. Och maktdelning finns. President, senat, representanthus. Vi har våra jävla koalitioner. Såna där som i ditt inlägg, som i Uppsala, alla dessa januariavtal, tidöavtal.

Låt det vara de block som är, med minoritetsregeringar istället. Låt församlingarna ta, fråga för fråga ställning. Kommer slipa av de vassare ideologiska kanterna på varje förslag från de styrande. Kommer ingjuta den försiktighet vi så mycket behöver. Inga mexikomurbyggen, nyliberala eller rödgröna.

Ang. SD, immigration var i det danska valet en ickefråga. Det är den akademiska vänstern här hemma med rötter i rödvinet som gjort SD stora. Nåt slags högborgerligt dåligt samvete efter kriget, har jag hört teorier om nyligen. Danskarna är i övrigt lika påverkade av globaliseringen som oss.

Röstade själv rött i riksdag och blått kommunalt, I’m a loser baby.

[xion]

Om reklam

Alla "kändisar" riskerar att utnyttjas i reklamsyfte. Är man kändis måste man vara medveten om detta. Man får vakta sin tunga.
Dessutom är risken stor att det du säger kommer att förvrängas så att det "kan" vantolkas, eller brytas ut ur sitt sammanhang. Allt för att få läsaren att uppfatta det på ett sätt som gynnar annonsören.
I Sverige finns det lagar och regler som ska skydda oss från de värsta avarterna. Man får inte hävda att någon har sagt en sak utan att det finns fakta som stöder det. Annars riskerar man att bli stämt för förtal. I reklam skulle en sådan sak göra reklamen kontraproduktiv genom dålig publicitet. I vissa fall kalkylerar man med detta och räknar med att fördelarna väger tyngre.
Som läsare och "offer" får man försöka se till helheten och förhålla sig skeptisk tills man får fler belägg för påståenden och avvakta andra människors reaktioner.

[David H]

Om reklam

Alla "kändisar" riskerar att utnyttjas i reklamsyfte. Är man kändis måste man vara medveten om detta. Man får vakta sin tunga.
Dessutom är risken stor att det du säger kommer att förvrängas så att det "kan" vantolkas, eller brytas ut ur sitt sammanhang. Allt för att få läsaren att uppfatta det på ett sätt som gynnar annonsören.
I Sverige finns det lagar och regler som ska skydda oss från de värsta avarterna. Man får inte hävda att någon har sagt en sak utan att det finns fakta som stöder det. Annars riskerar man att bli stämt för förtal. I reklam skulle en sådan sak göra reklamen kontraproduktiv genom dålig publicitet. I vissa fall kalkylerar man med detta och räknar med att fördelarna väger tyngre.
Som läsare och "offer" får man försöka se till helheten och förhålla sig skeptisk tills man får fler belägg för påståenden och avvakta andra människors reaktioner.

Ja, så må det vara. Men jag tror också att det är viktigt att göra skillnad mellan reklam och vad som är rent bedrägeri. Annonsen om Greta Thunberg som vi diskuterat tidigare handlade nog inte om reklam, utan snarare försök till bedrägeri, som det går läsa mer om i länk jag postade tidigare:

Bluffannonser som utnyttjar Greta Thunberg syns på Sveriges största mediesajter

Annonserna på många websidor är inte manuellt granskade och godkända, utan de accepteras av ett automatiskt program, i det här fallet ett program som heter programmatic , och det kommenteras så här:

Kan man någonsin säkerställa kvalitet via programmatic?
– Den frågan får du ställa till Google. Vi har regelbundna möten med dem, de lyssnar på oss och jobbar på att lösa detta. Men det här är kriminell verksamhet. Vad vi gjort är att granska den här typen av bitcoinbedrägerier genom vår journalistik. Vi varnar också våra läsare kontinuerligt: att inte klicka på länkar eller öppna nyhetsbrev med sånt här innehåll. [---]

– Det här är ett återkommande, globalt branschproblem som såklart är väldigt frustrerande för alla. Det handlar om organiserad scam där man kringgår och hittar kryphål i systemet för att få ut den här typen av annonser.

I det här fallet handlar det alltså troligtvis inte om ett företag som behöver bry sig om sin publicitet, utan det kan vara så att företagsnamnet liksom allt annat i annonsen bara är påhittat. Vi kan nog då också förmoda att den som klickar på annonsen och betalar kommer inte heller få några bitcoins, utan blir bara av med sina pengar.