David H skrev:Anders skrev:Men att hitta en riktig meritokrat bland kvinnor/tjejer, det har jag inte gjort. Fair Race, som Rawls talar om, det verkar vara en manlig konstruktion.
Slipa lite (mycket) mer på dina meritokratiidéer så tror jag de kan bli populära bland tjejerna också.
Rawls är delvis OK, uppfattar jag det som, men fortfarande för flummig. Bourdieu hjälper oss ta ner Rawls på jorden.
Den sista faller rätt för mig. Inte så konstigt heller, Bourdieu var en man av folket, till skillnad från både Rawls och Nozick. Och i intervjuer med honom, finns rätt många på youtube visade han att han hängde med i vad som hände i samhället.
Visst kan jag slipa och det jag presenterar i ett filosofiskt forum är inte det jag säger då jag träffar grannar som är ute med sina ouppfostrade hundar. Men framför allt kvinnor som presterar väl, är mycket förtrogen med den sorten och det var bara den sorten som var intresserad av mig som man då det begav sig… de tycks ha mycket svårare att hantera krav på sig själv och andra. De jobbar halvt ihjäl sig, blir utbrända. De tycks ha svårt för just meritokratitanken, utan vissa skall jobba arselet av sig för att stötta de som har det svårt, de som de vill beskydda, och att vissa blir drömmare och lever på de hårt arbetande tycks vara en svår konflikt för dem. Visst varierar det, de som växer upp med vänsterbudskapet tycks ha det extra svårt medan de tjejer som är borgeliga tycks vara mer nöjda med sin insats.
Visst finns det här ”duktig flicka” vilande över många tjejer som ett damoklessvärd. Men jag tror att grunden går djupt in i oss, kvinnor och män har haft olika roller i årmiljonerna och jag tror inte att budskapet är särskilt lättinsålt. Och det finns förstås nackdelar med det. Men mina livserfarenheter säger mig att det är vägen att gå. Läser nu (som ljudbok) girig-sverige och blir även i den läsningen, så långt jag kommit, tycker jag mig få vatten på min kvarn.
Men det borde finnas vägar… det här med mina barn och andras ungar var nog inte så vanligt då man mer levde i grupper och byar. Det är de här halvt sysslolösa välbärgade kvinnorna, som inte tilläts arbeta, trots goda förutsättningar utan riktade sin kraft åt en massa välgörenhet, och sina barn, som nog har påverkat kvinnligheten åt håll som inte bara är sunda. Visst, suffragetter och mer moderna aktivistflickor har åstadkommit mycket bra, men de tycks inte finna bra plats i den mansvärld de tycks eftertraktat. Och inte riktigt kommit till sin rätt. Det är lite som om det goda manliga är svårt att extrahera.