David H skrev:Jag är lite kluven till detta. Jag respekterar också exempelvis Pilatus (vad som skulle kunna beskrivas som) common sense-perspektiv om vad är värde.
Är-bör-problematiken menar jag inte heller är helt entydig och okomplicerad. Som vi diskuterade i Vedergällnings-tråden finns det knepiga gränsfall. Är-bör-problematiken står väl egentligen inför samma dilemma som kausalitets-problematiken? Formellt sett kan vi varken prata om varken är-bör-härledningar eller (a posteriori) kausalitet, men vi försätter oss i en knepig position om vi helt undviker dessa typer av slutledningar. Den lösningen som jag ser som rimligast är att acceptera slutledningarna under vissa omständigheter, men att inte göra det reservationslöst.
Något som jag menar är att vi behöver kunna resonera om värde på flera olika nivåer. Och det du för fram om vad som är värde är ett av perspektiven som är viktigt att ta hänsyn till.
Olika perspektiv är viktiga och att föreställa sig att "saker i världen har värde" är ett. Man kan tänka sig att man bör ha det perspektivet och utgå ifrån att föremål och händelser i världen har värde av olika skäl.
Detta perspektiv har då låg filosofisk kvalité om du frågar mig då det inte är genomtänkt. Det är en fungerande uppfattning och vi kan kalla den för pragmatisk kanske. Vi är som jag säger "som gjorda för" att tänka, känna och handla så. Hjärnan/psyket fungerar helt enkelt ofta bra när vi har det
Är detta perspektiv något som visar oss någon verklighet om naturen? Visar de oss vad värde är eller bör vara?
Om vi går in i dessa filosofiska reflektioner så leder dem i alla fall mig till att vi gör ett filosofiskt feltänk när vi inte ser att det finns minst två fält av existens, yttre och inre, där vi har perspektiv på tillvaron som ger oss tillgång till dem eftersom de helt enkelt existerar som olika typer av tillvaro.
Med andra ord, modellen att tillvaron har flera typer av existens och att vi har flera perspektiv på den har en bättre förklaringskraft än en reduktionistisk, att världen endast är på ett sätt.
En diamant är fysisk och kan betraktas så, värde är mentalt och kan betraktas så.
Om mentala förmågor inte skulle KUNNA existera i naturen så skulle inte något KUNNA ha värde.
David H skrev:Jag medger villigt att jag är dåligt påläst både på Kant och Lockes texter om moral/värde. Men det kan mycket väl vara som du skriver. Av Kant har jag bara läst Kritiken av det rena förnuftet, och mitt intryck där är att han för koherenta resonemang som håller. Jag anar att problemet är inte Kants resonemang i sig, utan snarare andra som övertolkat Kant och läst in aspekter som Kant aldrig egentligen menade. Det är också ungefär så jag uppfattar Nietzsches kritik av Kant, att problemet ligger inte så mycket hos Kant själv, utan snarare hur hans efterföljare tolkat honom.
Här är en länk till vad Nietzsche skrev om Kant i Beyond good and evil:
https://www.marxists.org/reference/arch ... l/ch01.htm
Fin länk, skall kika lite där till kaffet senare
Enligt min uppfattning av Kant så för han koherenta intressanta resonemang men jag ser invändningar jag beskrivit i trådar tidigare.
Han gör ett för snävt försök att "tvinga fram moral" där den inte bör tvingas fram.
David H skrev:Det är möjligt. Jag är då benägen att säga att Nietzsche behöver tas på allvar. Jag nämnde tankelinjen från Darwin och Nietzsche vidare till Jung. Och kanske kan det uttryckas som att Darwin och Nietzsche bidrar med viktigt arbete för att rasera falska föreställningar, rasera ohållbara grunder, och jag tänker att Jung därefter arbetar med att bygga upp en mer solid grund. Det är mitt intryck i alla fall, att det Jung bidrar med är något som är mer hållbart, något som jag tror att mänskligheten kan enas kring. Men det är långtifrån okomplicerat, och det finns många fallgropar på vägen som kan leda in till olika typer av missförstånd.
Dessa filosofer är kalas tycker jag men nog kan vi samtidigt tänka själva. Jag vill inte sätta orden i munnen på någon, filosof eller annat, men står för mina egna tankar och känslor inför filosofiska reflektioner och framför dem som så tänker jag.
I linje med Ken Wilber så tänker jag att vi människor har olika förmågor som ständigt är under utveckling.
Att tänka på saker som värdets natur är inget man föds med och som jag varit inne på så tänker jag mig att reflektioner kring existensens, kunskapens och värdets natur är filosofiska förmågor som inte alltid utvecklas spontant
Alla har någon gång reflekterat över dessa saker och som barn kommer frågorna spontant men dessa är där frön som blir förmågor om man ger dem filosofisk jord, vatten och ljus.
Om vi ständigt snurrar kring att världen endast är fysisk hamnar vi lätt i kvicksanden att "då existerar inte värde, mening och syfte?..." och existentialism är filosofin. Det är dock man själv som skapar kvicksanden. Tankarna, förmågorna, känslorna och valen som driver den är delvis skapelser man själv bidrar till att forma och andra skulle kunna formas om man väljer det.
