Vad är värde?

[Smisk]

Helsnurrigt som jag ser det. En slav som arbetar på bomullsfältet hade instrumentellt värde för sin ägare. Slavens möda ger ägaren bomull som han kan sälja.

Arbete har instrumentellt värde så snart någon betalar lön för att arbetet utförs.

En människa som vi har en positiv relation med har ett intrinsikalt värde. Flertalet människor blir glada och lyckliga av att någon älskar dem.

En skulptur av Camille Claudel har estetiskt värde och därmed ett intrinsikalt värde.

Det blir snurrigt om man missuppfattar vad man menar om inte annat tänker jag

Det är alltid ett medvetande som bestämmer värdet det är det viktiga att förstå.
Tar man bort alla medvetanden kan värden inte existera.

Att vi uppfattar människor och konstverk som önskvärda av olika slag är givet och det beror på kvalitén hos erfarenheten vi har av dem. Förmågan att jämföra dem med en 1-10 finns just för att vi vet om hur dessa kvalitéer känns för oss och kan välja mellan fler av dem.

[xion]

En människa har inget värde "i sig". Det är från oss själva värdet har sitt ursprung. Därför har människan ett instrumentellt värde för oss.

Helt korrekt uppfattat anser jag.

Helsnurrigt som jag ser det. En slav som arbetar på bomullsfältet hade instrumentellt värde för sin ägare. Slavens möda ger ägaren bomull som han kan sälja.

Arbete har instrumentellt värde så snart någon betalar lön för att arbetet utförs.

En människa som vi har en positiv relation med har ett intrinsikalt värde. Flertalet människor blir glada och lyckliga av att någon älskar dem.

En skulptur av Camille Claudel har estetiskt värde och därmed ett intrinsikalt värde.

Camille Claudel L'Implorante.jpg

För somliga är allt enkelt.
Filosofin bara krånglar till det.

[Pilatus]

Det är alltid ett medvetande som bestämmer värdet det är det viktiga att förstå.
Tar man bort alla medvetanden kan värden inte existera.

Det du säger är en plattityd. Vad tråden handlar om: vad är värde? Värdeteorin handlar om hur värden uppstår och vad som är dess huvudinriktningar.
Hur skiljer du mellan intrinsikala och instrumentella värden?

Jag var inne på att ett vackert konstverk anses ha intrinsiskt värde eftersom det upplevs som vackert, oberoende av dess användning i övrigt.

Och instrumentellt värde är när något anses ha värde för att uppnå ett syfte. T ex att skala och koka potatis till familjemiddagen.

[hakkapeliitta]

Även viktigt att förstå att ett instrumentellt värde är historiskt betingat.

Ett hundra år sen ansågs skogen som rätt värdelös, vad göra med ett träd? Sen gick utvecklingen framåt och som i forna Egypten (växter, papyrys) insåg man träd lämpade sej för cellulosa och papperstillverkning. Genast blev pappersproduktionen, än idag, som en lysande exportvara.

[Pilatus]

Även viktigt att förstå att ett instrumentellt värde är historiskt betingat.

Ett hundra år sen ansågs skogen som rätt värdelös, vad göra med ett träd? Sen gick utvecklingen framåt och som i forna Egypten (växter, papyrys) insåg man träd lämpade sej för cellulosa och papperstillverkning. Genast blev pappersproduktionen, än idag, som en lysande exportvara.

Träbaronernas tid i Hudiksvall var mellan 1870-talet och början av första världskriget. Man festade och hade roligt. Tillgångsvärden kan verkligen förgylla livet för somliga. Men det gav ju även arbete och mat på borden för alla som jobbade i skogen. Somliga blev mycket rika.

[hakkapeliitta]

Skogsavverkningen var helt beroende av lätta transporter.
Som tur var hade Sverige otaliga vattendrag och även transporter från otillgängliga områden var möjlig.
Fantastisk sammanträffande. Stockarna flöt och flottare som var dåtidens rallare levde rövare.

[Anders]

Även viktigt att förstå att ett instrumentellt värde är historiskt betingat.

Ett hundra år sen ansågs skogen som rätt värdelös, vad göra med ett träd? Sen gick utvecklingen framåt och som i forna Egypten (växter, papyrys) insåg man träd lämpade sej för cellulosa och papperstillverkning. Genast blev pappersproduktionen, än idag, som en lysande exportvara.

Träbaronernas tid i Hudiksvall var mellan 1870-talet och början av första världskriget. Man festade och hade roligt. Tillgångsvärden kan verkligen förgylla livet för somliga. Men det gav ju även arbete och mat på borden för alla som jobbade i skogen. Somliga blev mycket rika.

Kalhyggen

[xion]

Det är alltid ett medvetande som bestämmer värdet det är det viktiga att förstå.
Tar man bort alla medvetanden kan värden inte existera.

Det du säger är en plattityd. Vad tråden handlar om: vad är värde? Värdeteorin handlar om hur värden uppstår och vad som är dess huvudinriktningar.
Hur skiljer du mellan intrinsikala och instrumentella värden?

Jag var inne på att ett vackert konstverk anses ha intrinsiskt värde eftersom det upplevs som vackert, oberoende av dess användning i övrigt.

Och instrumentellt värde är när något anses ha värde för att uppnå ett syfte. T ex att skala och koka potatis till familjemiddagen.

Nu är du helt fel ute.
Du kommer aldrig att hitta något intrinsikalt värde hur du än försöker.
De enda värden som finns i filosofisk mening är de som har ett värde för någon eller något.
Dessa värden brukar kallas instrumentella.

[Anders]

Just konstverket är intressant som kandidat till pryl med egenvärde. Det är långt ifrån en sedel eller ett mynt. Man kan i och för sig kränga det och lägga i bankfack. Men på nationalmuseum kommer varje betraktare värdera det olika. Det är inte konstnären och betraktaren enbart, utan tavlan lever så att säga ett eget liv.

[hakkapeliitta]

Jag har svårt att föreställa att någonting har ett egenvärde. Vad skulle det vara?
Värdet av någonting bestäms av betraktaren. Saker och ting kan ha ett potentiellt värde men det är en annan sak, värdet måste omsättas dock.
En vacker dikt kan ha värde för läsaren, men även där tolkas värdet av läsaren. Annars är en dikt bara en text, svart på vitt.
Överflödet av ledigt kapital gör konstmarknaden till spekulationsmarknad. I osäkra tider gäller det att investera i något värdebestående, guld, konst (som är spekulation).
Guld behåller sitt värde så länge det inte upptäcks nya stora guldfyndigheter.
Vad beror detta på? Varför har guld ett relativt stabilt värde? Guld är bara en metall med rätt begränsat användningsområde.
Rätt självklart att en varas värde är kopplad till den arbetsinsats som det tar att framställa/producera den.
Rent hypotetisk, låt oss säga att stora guldfyndigheter upptäcks, dessa är ovan mark, för gemene man är det bara att ta med sej picknickkorgen och plocka åt sej några kilo på en kvart.
Det som inträffar är att guldets värde sjunker just därför att det inte krävs stor arbetsinsats att ta fram guldet.

Det understrukna är ett nyckelord i Marx' ekonomiska teorier. Marx menade att det enda värdeskapande är mänsklig arbetskraft (i ekonomi).

[Smisk]

För somliga är allt enkelt.
Filosofin bara krånglar till det.

För en del krävs filosofi för att få klarhet i saker och ge näring åt deras Själar sägs det.

[Vertumnus]

Just konstverket är intressant som kandidat till pryl med egenvärde. Det är långt ifrån en sedel eller ett mynt. Man kan i och för sig kränga det och lägga i bankfack. Men på nationalmuseum kommer varje betraktare värdera det olika. Det är inte konstnären och betraktaren enbart, utan tavlan lever så att säga ett eget liv.

"Art has tho potential to deepen the human beings connection to the world by getting her to pay attention to real things, to reality for what it is without interest without seeing the phenomenon as a carrier of usefulness or utility as a means of realizing economic or ideological aims... In that perspective the highest value of human beings is her self"
Ur Sharon Riders föredrag "Art as Vocation"

[Smisk]

Det du säger är en plattityd. Vad tråden handlar om: vad är värde? Värdeteorin handlar om hur värden uppstår och vad som är dess huvudinriktningar.
Hur skiljer du mellan intrinsikala och instrumentella värden?

Jag var inne på att ett vackert konstverk anses ha intrinsiskt värde eftersom det upplevs som vackert, oberoende av dess användning i övrigt.

Och instrumentellt värde är när något anses ha värde för att uppnå ett syfte. T ex att skala och koka potatis till familjemiddagen.

Vad är det specifikt jag säger och vad är plattityd i det menar du?

Jag har tyvärr beskrivit det du frågar efter många gånger men du verkar inte uppfatta vad jag menar så det är lite krångligt att behöva beskriva saker flera gånger när jag känner att du ändå inte uppfattar vad jag menar eller ignorerar det.

Som sagt så kan vi använda begreppen på flera sätt och det viktigaste är att vi vet vad vi MENAR med dem för att vi skall kunna tala om saken.

Vi har alltså en inre och en yttre aspekt vi behöver använda för att förklara saker vi erfar i världen.

Vi har saker som för oss är önskvärda och bland dem finns de då saker vi önskar för att de ger oss något vi önskar och andra saker vi önskar för att vi kan använda dem för att i sin tur få de saker vi önskar. Vad vi kallar dessa är endast viktigt för att vi skall kunna veta vad vi menar. Låt oss kalla dem för direkt önskvärda och indirekt önskvärda.

För att vi skall kunna veta något om vilka saker som är önskvärda måste vi tänka, känna och erfara saker och kunna välja mellan olika saker. Tar vi bort någon av dessa aspekter jag nämnt kan vi ALDRIG veta något om något värde.

Här är det något du inte verkar greppa och du bara fortsätter med dina plattityder tyvärr.
Jag har flera gånger frågat hur du vet att en diamant har värde men du kan inte svara på det på annat sätt än att man kan googla på det i princip. All information om värde kommer ALLTID och av nödvändighet från medvetanden som känner och tänker saker om önskvärdhet. Alltså så kommer dem från dem och inte från diamanten. Diamanten KAN inte ha värde av sig själv utan kan endast uppfattas som värdefull för att uppfattare kan tilldela dem värde.

Jag ser ingen plattityd i det alls utan tvärt om så är det ett klartänkt och realistiskt resonemang baserat på kunskap och insikt om naturen och medvetandets natur.

Ett konstverk har värde för att den kvalitativa erfarenheten av det, skönhetsupplevelsen, känslorna, föreställningarna osv som tillhör skaparen och uppfattaren av det, har en specifik önskvärd kvalité vi kan välja över andra mindre önskvärda. Detta är en interaktion mellan objekt och subjekt här och erfarenheten är nödvändig för den. Tar vi bort alla erfarenheter (allt inre) tar vi bort alla värden.

Jag uppfattar vidare att du vill fortsätta ställa samma frågor och påståenden utan grund på ett sätt som gör det ointressant att förklara samma saker om och om igen. Inget ont om dig men det är bra att veta att det är så jag uppfattar det när du gör så bara.

[Smisk]

Nu är du helt fel ute.
Du kommer aldrig att hitta något intrinsikalt värde hur du än försöker.
De enda värden som finns i filosofisk mening är de som har ett värde för någon eller något.
Dessa värden brukar kallas instrumentella.

Vad som är rätt och fel kräver att man förstår vad man menar dock.

Kan du se att det är en skillnad mellan saker vi önskar och saker vi vill använda för att få de sakerna?
Exempelvis, jag önskar glädje och ser en komedi för att glädjen är önskvärd.

Vi kan kalla dem för direkt önskvärd och indirekt.

Ser du att dessa är olika?

Detta är EN sak vi kan tala om.

En helt annan sak är hur vida värden finns i en "enbart fysisk värld", alltså om vi tar bort allt som kan erfaras och ha beteenden i världen. Så här fungerar dock inte existensen då den är en komplex scen av olika typer av existens där inre värde är en sådan som vi varit inne på.

Eftersom inre och yttre aspekter hos existensen finns tillgängliga kan vi subjektivt värdera saker och på det sättet kan de då ses som alltid varandes instrumentella inför värderarnas medvetanden, det är jag med på.

Värden är inte egenskaper det är inlevda uppfattningar som styr beteenden som väljer de uppfattningarna medvetet.
Det är givetvis så att vi kan tala om dem som egenskaper hos precis vad som helst vi kan tala om.

Precis som vi kan uppleva en färgglad färd för att vi har ett system inklusive ögon som bidrar till den upplevelsen så kan vi värdera saker i världen vi upplever färgerna kommer från.

Att då skilja mellan det inre upplevda och yttre som upplevs blir viktigt om man skall förklara saker med i detalj.

[Smisk]

Jag har svårt att föreställa att någonting har ett egenvärde. Vad skulle det vara?
Värdet av någonting bestäms av betraktaren. Saker och ting kan ha ett potentiellt värde men det är en annan sak, värdet måste omsättas dock.
En vacker dikt kan ha värde för läsaren, men även där tolkas värdet av läsaren. Annars är en dikt bara en text, svart på vitt.
Överflödet av ledigt kapital gör konstmarknaden till spekulationsmarknad. I osäkra tider gäller det att investera i något värdebestående, guld, konst (som är spekulation).
Guld behåller sitt värde så länge det inte upptäcks nya stora guldfyndigheter.
Vad beror detta på? Varför har guld ett relativt stabilt värde? Guld är bara en metall med rätt begränsat användningsområde.
Rätt självklart att en varas värde är kopplad till den arbetsinsats som det tar att framställa/producera den.
Rent hypotetisk, låt oss säga att stora guldfyndigheter upptäcks, dessa är ovan mark, för gemene man är det bara att ta med sej picknickkorgen och plocka åt sej några kilo på en kvart.
Det som inträffar är att guldets värde sjunker just därför att det inte krävs stor arbetsinsats att ta fram guldet.

Det understrukna är ett nyckelord i Marx' ekonomiska teorier. Marx menade att det enda värdeskapande är mänsklig arbetskraft (i ekonomi).

Allt detta är jag med på och håller med om.

Jag skulle dock säga att det är rätt att tänka att naturens liv har värde av sig själv.
Men det är inte en faktasak utan just en värdesak att erfara och bedöma kvalitativt för att det är meningsfullt att göra så för oss.

Det blir inte fakta att "allt liv har värde" utan istället är det meningsfullt att känna, tänka och handla så som att allt levande har värde för att vi intuitivt, kvalitativt, känslomässigt, estetiskt, spirituellt osv har en förmåga som är som gjord för att uppfatta det som så.

Vi har som en inbyggd naturlig komponent i oss att uppleva tillvaron som harmoniskt vacker och värd att leva och det är så att säga med den vi bör se livet så. Detta är i linje med exempelvis Buddhism, Taoism och Vedanta.