Vad tänker du på?

[David H]

Kommer du med en "hypotes" utan testbarhetskriterier till valfri vetenskaplig institution tror jag du skulle bli bemött med rynkade pannor. Innan man har några färdiga testbarhetskriterier, har man inte heller någon färdig frågeställning fick jag lära mig när jag studerade.

Den "hypotes" jag talade om var Illusionens. "Går det att utesluta att universum till viss del är imaginär till sin natur?" Utan en klargörande beskrivning av vad som menas med ett delvis imaginärt universum, tror jag inte någon på Fysicum, LTH är intresserade av att diskutera frågan. Jag kan inte påstå att jag förstår hur något fysiskt kan vara imaginärt. Såvida inte något kan ha en imaginär längd. (Endast sådant som kan beskrivas med hjälp av komplexa tal?)

Men varför leta efter det imaginära i det fysiska? Är det inte så att det som utmärker det imaginära att det inte är något fysiskt/empiriskt? Jag vet inte om jag hört någon som påstått att det imaginära ska kunna hittas i empiri. Jag tycker det låter som begreppsförvirring.

Men en fråga utan testbarhetskriterier kan ändå vara en intressant idé som kan vidareutvecklas på olika sätt, tänker jag. T ex detta om att verkligheten delvis är imaginär...då kan vi väl påminna oss om att vi har många begrepp i vårt språk som saknar någon direkt materiell/empirisk förankring. Jag tänker då på begrepp som konjunktioner, prepositioner, adjektiv, verb, abstrakta substantiv...allt detta borde väl rimligtvis höra till den imaginära sfären snarare än den materiella sfären?

Grammatikens termer hjälper oss att beskriva språkets regler. De känns verkliga. Det imaginära är något endast tänkt, som linjerna för longitud och latitud. Numera är det enkelt att fastställa exakt position på havet med hjälp av satelliter. -Intressant fråga är ju vad slags idéer som är möjliga att vidareutveckla. Där måste ju finnas något som får oss att fundera, gärna något vi inte tidigare tänkt som en möjlighet. En öppning till ny kunskap som känns intressant.

Grammatiska termer som hjälper oss att beskriva språkets regler... är det vad verb och adjektiv och abstrakta substantiv etc är?

T ex verben: undra, önska, fantisera, projicera, överskatta....
Adjektiv: förvånad, vacker, ful, långsam, snabb
Abstrakta substantiv: kunskap, kärek, lycka, tid, värde

Dessa begrepp är väl alla imaginära, tänker jag, men handlar det om att beskriva språkets regler? Låter långsökt tycker jag.

[Pilatus]

Den "hypotes" jag talade om var Illusionens. "Går det att utesluta att universum till viss del är imaginär till sin natur?" Utan en klargörande beskrivning av vad som menas med ett delvis imaginärt universum, tror jag inte någon på Fysicum, LTH är intresserade av att diskutera frågan. Jag kan inte påstå att jag förstår hur något fysiskt kan vara imaginärt. Såvida inte något kan ha en imaginär längd. (Endast sådant som kan beskrivas med hjälp av komplexa tal?)

Men varför leta efter det imaginära i det fysiska? Är det inte så att det som utmärker det imaginära att det inte är något fysiskt/empiriskt? Jag vet inte om jag hört någon som påstått att det imaginära ska kunna hittas i empiri. Jag tycker det låter som begreppsförvirring.

Det var så jag förstod Illusionens fråga huruvida universum till viss del är imaginär till sin natur?

[David H]

Den "hypotes" jag talade om var Illusionens. "Går det att utesluta att universum till viss del är imaginär till sin natur?" Utan en klargörande beskrivning av vad som menas med ett delvis imaginärt universum, tror jag inte någon på Fysicum, LTH är intresserade av att diskutera frågan. Jag kan inte påstå att jag förstår hur något fysiskt kan vara imaginärt. Såvida inte något kan ha en imaginär längd. (Endast sådant som kan beskrivas med hjälp av komplexa tal?)

Men varför leta efter det imaginära i det fysiska? Är det inte så att det som utmärker det imaginära att det inte är något fysiskt/empiriskt? Jag vet inte om jag hört någon som påstått att det imaginära ska kunna hittas i empiri. Jag tycker det låter som begreppsförvirring.

Det var så jag förstod Illusionens fråga huruvida universum till viss del är imaginär till sin natur?

En avgörande fråga är väl då huruvida universum är konkret substantiv eller abstrakt substantiv? Rimligtvis kan universum betraktas på båda sätt, tänker jag. Men om Illusionen valt att klassa universum som abstrakt substantiv faller det väl naturligt att då också uppfatta universum som imaginärt, och de empiriska undersökningsmetoderna har då mindre relevans.

Att säga att universum är delvis något fysiskt och delvis något imaginärt tycker jag låter som en rimlig kompromiss som vi borde kunna enas kring

[Pilatus]

Det var så jag förstod Illusionens fråga huruvida universum till viss del är imaginär till sin natur?

En avgörande fråga är väl då huruvida universum är konkret substantiv eller abstrakt substantiv? Rimligtvis kan universum betraktas på båda sätt, tänker jag. Men om Illusionen valt att klassa universum som abstrakt substantiv faller det väl naturligt att då också uppfatta universum som imaginärt, och de empiriska undersökningsmetoderna har då mindre relevans.

Det framgår inte på vilket sätt Illusionen ser på substantivet universum. Och att säga att universum skulle kunna vara delvis abstrakt bildar ingen mening som jag förstår. Jag har dessutom redan redogjort för hur jag ser att termen imaginär kan beskriva något i universum. Elektromagnetiska vågutbredningar. Men en sådan tolkning har inte Illusionens uttalat sig om. Jag föreställer mig att Illusionen betraktar det här samtalet som relativt roande.

Ett abstrakt universum avser att man tar bort allt som inte är nödvändigt för begreppet.
lat. abstrahere - fråndraga.

Med en lexikal tolkning av imaginär kan det syfta på ett universum som vi delvis endast föreställer oss? Alltså något som saknar realitet. enligt SAOL, imaginär, adj. = endast in­billad, o­verklig

[Anders]

Det var så jag förstod Illusionens fråga huruvida universum till viss del är imaginär till sin natur?

En avgörande fråga är väl då huruvida universum är konkret substantiv eller abstrakt substantiv? Rimligtvis kan universum betraktas på båda sätt, tänker jag. Men om Illusionen valt att klassa universum som abstrakt substantiv faller det väl naturligt att då också uppfatta universum som imaginärt, och de empiriska undersökningsmetoderna har då mindre relevans.

Det framgår inte på vilket sätt Illusionen ser på substantivet universum. Och att säga att universum skulle kunna vara delvis abstrakt bildar ingen mening som jag förstår. Jag har dessutom redan redogjort för hur jag ser att termen imaginär kan beskriva något i universum. Elektromagnetiska vågutbredningar. Men en sådan tolkning har inte Illusionens uttalat sig om. Jag föreställer mig att Illusionen betraktar det här samtalet som relativt roande.

Ett abstrakt universum avser att man tar bort allt som inte är nödvändigt för begreppet.
lat. abstrahere - fråndraga.

Med en lexikal tolkning av imaginär kan det syfta på ett universum som vi delvis endast föreställer oss? Alltså något som saknar realitet. enligt SAOL, imaginär, adj. = endast in­billad, o­verklig

Tänk på att han gått vägen analysera matematiken och sett motsvarigheter i naturen. Skulle tippa att Universum är en atomär bland andra atomer men är osäker.

[Pilatus]

Tänk på att han gått vägen analysera matematiken och sett motsvarigheter i naturen. Skulle tippa att Universum är en atomär bland andra atomer men är osäker.

Visst, naturligtvis är det från de imaginära talen i matematiken som Illusionen hämtat sin term. (Ett reellt tal multiplicerat med den imaginära enheten i.) Och det finns tillämpningar inom det område som Illusionen varit verksam. Elektromagnetiska vågor som jag nämnt. Men vad jag fastnade på var att Illusionen inte nämnt något om hur han tänkt sig att universum till del är imaginär.

[Illusionen]

För mig är resonemanget ni för intressant, då det får mig att ana vad som uppfattas som svårt.
Vad gäller atomär evidens, avseende det imaginära, är jag enig med David.
Observera att språket refererar till hur vi upplever den förnimbara (atomära) verkligheten,
och ej isolerat förmår beskriva det abstrakta/imaginära.
Försöker testa med följande koncentrerade tips,
• Startar med antagandet att universum ur jagets perspektiv överordnat är abstrakt (G),
• Vår logik säger att ”varat” (≈jaget) kräver något för att ”existera” i detta universum.
• Detta något benämner vi ”medvetandets referens”.
• Medvetandets referens kan atomärt och förenklat liknas vid ett strukturellt mönster.
• Mönstret döljer via sin maskeringsförmåga (MP) sin egen mönsterstruktur i G.
• Ur ”jagets” perspektiv saknas därigenom det egna mönstret i G:s ursprungliga struktur.
• Den saknade strukturen medför att G ur jagets perspektiv skenbart är i obalans.
• Den i konceptet beskrivna växelverkan baseras på denna obalanseffekt.
• Det ”jaget” förnimmer (inkl universum) är alltså en konsekvens av denna obalans-effekt.
• RUM och TID är således även en konsekvens av den självgenererade obalanseffekten.
• Denna av mönstret själv förorsakade strukturobalans ligger till grund för naturkonstanterna.
• Naturkonstanterna utgör bas för de elektromagnetiska fälten.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

Observera att språket refererar till hur vi upplever den förnimbara (atomära) verkligheten, och ej isolerat förmår beskriva det abstrakta/imaginära.

Men termerna abstrakt och imaginär är inte synonyma på något sätt. Jag förklarade tidigare vad dessa adjektiv beskriver. Det som är abstrakt beskriver idéer och koncept som finns i den verkliga världen, medan imaginär beskriver fiktiva eller icke-existerande ting som endast finns i vår fantasi.

Universum är allt som finns och det är vare sig en abstraktion eller imaginärt. Man kan förstås bilda en abstraktion av vad vi menar med universum. Som en förenkling kan vi betrakta universum som mängden av alla element som existerar.

[hakkapeliitta]

• Mönstret döljer via sin maskeringsförmåga (MP) sin egen mönsterstruktur i G.


/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Varför förutsätter du en "maskering", som om logiken döljer en atomär verklighet?
Vad menar du finns bakom maskeringen?
Är ju så vetenskapen fungerar att vi försöker nå så verklighetstrogen uppfattning som möjligt.
Känns som att du fantiserar om något "bortom" det vi vet. Iofs. bra utgångspunkt men vi får väl utgå från det vi kan belägga så gott vi kan från konkreta och inte bara fantisera oss bort.

[Illusionen]

• Mönstret döljer via sin maskeringsförmåga (MP) sin egen mönsterstruktur i G.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Varför förutsätter du en "maskering", som om logiken döljer en atomär verklighet?
Vad menar du finns bakom maskeringen?
Är ju så vetenskapen fungerar att vi försöker nå så verklighetstrogen uppfattning som möjligt.
Känns som att du fantiserar om något "bortom" det vi vet. Iofs. bra utgångspunkt men vi får väl utgå från det vi kan belägga så gott vi kan från konkreta och inte bara fantisera oss bort.

Allt finns beskrivet i tidigare inlägg, men varför läser du mina inlägg Hakkapeliitta, det är ju
”Klassisk fysik kryddat med egna "hängmatteidéer"

[hakkapeliitta]

• Mönstret döljer via sin maskeringsförmåga (MP) sin egen mönsterstruktur i G.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Varför förutsätter du en "maskering", som om logiken döljer en atomär verklighet?
Vad menar du finns bakom maskeringen?
Är ju så vetenskapen fungerar att vi försöker nå så verklighetstrogen uppfattning som möjligt.
Känns som att du fantiserar om något "bortom" det vi vet. Iofs. bra utgångspunkt men vi får väl utgå från det vi kan belägga så gott vi kan från konkreta och inte bara fantisera oss bort.

Allt finns beskrivet i tidigare inlägg, men varför läser du mina inlägg Hakkapeliitta, det är ju
”Klassisk fysik kryddat med egna "hängmatteidéer"

Jag är intresserad av hur du tänker och resonerar.

Två saker, "atomär" var ett ord jag använde, tog detta från Marx och hans begrepp "atomär definition".
Naturkonstant är även hämtad från Marx texter.

Båda dessa började du använda direkt efter jag hade skrivit och använt dessa ord.
Nåväl, inget fel i det.

[Illusionen]

Observera att språket refererar till hur vi upplever den förnimbara (atomära) verkligheten, och ej isolerat förmår beskriva det abstrakta/imaginära.

Men termerna abstrakt och imaginär är inte synonyma på något sätt. Jag förklarade tidigare vad dessa adjektiv beskriver.
Det som är abstrakt beskriver idéer och koncept som finns i den verkliga världen, medan imaginär beskriver fiktiva eller
icke-existerande ting som endast finns i vår fantasi.

Universum är allt som finns och det är vare sig en abstraktion eller imaginärt. Man kan förstås bilda en abstraktion av vad vi menar med universum. Som en förenkling kan vi betrakta universum som mängden av alla element som existerar.

Enligt SAOB,
Abstrakt; något som inte kan uppfattas med sinnena utan endast i tanken eller fantasin.

[hakkapeliitta]

Observera att språket refererar till hur vi upplever den förnimbara (atomära) verkligheten, och ej isolerat förmår beskriva det abstrakta/imaginära.

Men termerna abstrakt och imaginär är inte synonyma på något sätt. Jag förklarade tidigare vad dessa adjektiv beskriver.
Det som är abstrakt beskriver idéer och koncept som finns i den verkliga världen, medan imaginär beskriver fiktiva eller
icke-existerande ting som endast finns i vår fantasi.

Universum är allt som finns och det är vare sig en abstraktion eller imaginärt. Man kan förstås bilda en abstraktion av vad vi menar med universum. Som en förenkling kan vi betrakta universum som mängden av alla element som existerar.

Enligt SAOB,
Abstrakt; något som inte kan uppfattas med sinnena utan endast i tanken eller fantasin.

Rejält dåligt översättning.

Abstrakt är det vi genom jämförelse kan utsöndra det som är gemensamt.
Åter lånat från Marx.

[Pilatus]

Enligt SAOB,
Abstrakt; något som inte kan uppfattas med sinnena utan endast i tanken eller fantasin.

Bättre är alternativ 1 filosof. i SAOB. En abstraktion är något som innehåller endast vissa sidor eller egenskaper av det verkliga. Alltså en förenkling till det väsentligaste.
Universum är allt som finns och det är vare sig en abstraktion eller imaginärt.

[hakkapeliitta]

Bra översättning.
Jag menar abstraktion avskalar det specifika och framhäver det gemensamma. Det som karakteriserar och framhäver det som definierar, det som definierar tinget som sådant.