Vad tänker du på?

[Anders]

Det här med syntetiskt, analytiskt, a priori och a posteriori har jag nog fattat 15 gånger för att sen glömma bort det genast. Jag har nog inte fattat vad som är det häftiga med det egentligen. Kan ngn Kantian upplysa mig?

[Pilatus]

Det här med syntetiskt, analytiskt, a priori och a posteriori har jag nog fattat 15 gånger för att sen glömma bort det genast. Jag har nog inte fattat vad som är det häftiga med det egentligen. Kan ngn Kantian upplysa mig?

Kant.jpg (32.73 KiB) Visad 1520 gånger

[Anders]

Det här med syntetiskt, analytiskt, a priori och a posteriori har jag nog fattat 15 gånger för att sen glömma bort det genast. Jag har nog inte fattat vad som är det häftiga med det egentligen. Kan ngn Kantian upplysa mig?

Kant.jpg

Jo, men varför sågs det som något att skriva hem till morsan om? Det är väl ganska självklart?

[Vertumnus]

Det här med syntetiskt, analytiskt, a priori och a posteriori har jag nog fattat 15 gånger för att sen glömma bort det genast. Jag har nog inte fattat vad som är det häftiga med det egentligen. Kan ngn Kantian upplysa mig?

Kant.jpg

Jo, men varför sågs det som något att skriva hem till morsan om? Det är väl ganska självklart?

Det handlar om svallvågorna efter Descartes. Före Galileo var det självklart att jorden var alltets centrum, människorna såg ju med sina egna ögon hur solen dagligen vandrade över himlavalvet. Efter Galileo var ingenting längre självklart och Descartes sumerade sinnenas tillkortakommande med sitt ergo cogito. Det Kant gör är att åter (i jakt på kryphål) granska gränsen mellan res cogita och res existensa eller mellan rationalism och empirism.

Rättat beklaglig felskrivning

[Anders]

Det intressanta är det syntetska a priori, då?

Det jag ser som det irriterande då folk pratar rationellt vs empiristiskt (vilket det väl spinner ner till) är att det blir antingen eller. Svårt och sannolikt är två bra ord som, liksom den vetenskapliga metoden, kräver både ”IQ > 125” och ett systematiskt experimenterande och mätande.

Ett företag i en konkurrensutsatt marknad är en bra komplettering som tankemodell till den mer självklara initiala kopplingen till vetenskap.

Det skall bli intressant att se hur AI kommer komplettera hypotes, undersökning och slutsats.

[Vertumnus]

Det intressanta är det syntetska a priori, då?

Det jag ser som det irriterande då folk pratar rationellt vs empiristiskt (vilket det väl spinner ner till) är att det blir antingen eller. Svårt och sannolikt är två bra ord som, liksom den vetenskapliga metoden, kräver både ”IQ > 125” och ett systematiskt experimenterande och mätande.

Ett företag i en konkurrensutsatt marknad är en bra komplettering som tankemodell till den mer självklara initiala kopplingen till vetenskap.

Det skall bli intressant att se hur AI kommer komplettera hypotes, undersökning och slutsats.

Ja, den vetenskapliga metoden byger på induktion, vi förutsäger framtiden genom att titta bakåt. Det handlar förstås om sannolikhet, vilket väl är det närmaste vi kommer ett pålitligt syntetiskt a priori.

[Pilatus]

Det skall bli intressant att se hur AI kommer komplettera hypotes, undersökning och slutsats.

AI kommer att ha tillgång till den mest relevanta teoridatabasen inom olika ämnen och kan ställa frågor, diagnosticera, föreslå experiment och driva på utvecklingen av ny kunskap som är både meningsfull och väsentlig. chatGPT protesterar redan mot antaganden som vid litet eftertanke inte känns rätt. Antagligen blir vi snabbt passerade, redan vid nästa generation AI, och det är kanske där som Max Tegmark m fl ser ett hot. Om AI-robotar gör jobbet bättre och är outtröttliga, de kommer få allt fler uppgifter, inte bara som maskiner vid ett transportband, utan även som assisterande operationssköterskor vid stora operationer och andra tekniskt svåra jobb. Det blir på så sätt mindre utrymme kvar för människor, de kommer inte behövas. Eller är världen klok och kommer finna en plats för AI där de tillför det mänskliga samhälle något?

[Algotezza]

Subjektivitet är det primära och objektivtet en sekundär intersubjektiv konstruktion. Kan man säga så? Är det sant? Objektivt sant eller subjektivt sant?

Ett undantag här måste väl vara smärta? Dår sammanfaller subjekt och objekt och kan vara svåra att skilja åt. Objektet kan inte göras till föremål för allmän betraktan.

Jag märker att jag undviker ett direkt svar på frågan och det har att göra med definitionen av objektivitet. Likställer vi objektivitet med intersubjektivitet så är svaret givet, men det får väl ses som en ganska haltande definition?

Däremot, beroende på objekt, kan man tänka sig att den intersubjektiva konstruktionen med större sannolikhet kommer närmare det objektiva än det rent subjektiva. Gör man sig en tankemodell där det ena perspektivet läggs till det andra så rymmer den möjligheten av en 360 graders vy. Och det är väl här det offentliga rummet visar sin styrka, dvs där det tillåts fungera med full åsikts och informationsfrihet.

Sen finns det en annan del av frågan: vad kommer först? Hur vet jag vad det är jag upplever utan ett intersubjektivt perspektiv?

Vi ärväl alla "barn av vår tid" och har blvit matade med de sanningar som är förhärskande under vår levnad. Det är svårt att frigöra sig från de tanketraditioner och synsätt man gjort till sina och som är våra tolkninbgsglasögon. Men är det önskvärt att ta sig ur dessa? Kan man kommunicera det man då erfar till andra? Blir man kanske utan social, emotionell och kognitiv kontext då?

[Anders]

Vi är väl alla "barn av vår tid" och har blvit matade med de sanningar som är förhärskande under vår levnad. Det är svårt att frigöra sig från de tanketraditioner och synsätt man gjort till sina och som är våra tolkninbgsglasögon. Men är det önskvärt att ta sig ur dessa? Kan man kommunicera det man då erfar till andra? Blir man kanske utan social, emotionell och kognitiv kontext då?

Tänker att det i sig är ett sociologiskt problem. Det behövs nog både människor som, konservativt, håller på traditionerna och de gängse synsätten, och även människor som försöker hitta sin egen objektivitet. Man kan väl lugnt påstå att Internet har ändrat spelplanen härvidlag. På Reddit är man ständigt inne på askEurope eller askAnAmerican och får helt andra synsätt än det man är van vid hemifrån. Förr var det bara rika kosmopoliter som kom i kontakt med andra kulturers tankar.

[Vertumnus]

Vi ärväl alla "barn av vår tid" och har blvit matade med de sanningar som är förhärskande under vår levnad. Det är svårt att frigöra sig från de tanketraditioner och synsätt man gjort till sina och som är våra tolkninbgsglasögon. Men är det önskvärt att ta sig ur dessa? Kan man kommunicera det man då erfar till andra? Blir man kanske utan social, emotionell och kognitiv kontext då?

En viss rörelsefrihet ät väl ändä önskvärd. Men att helt frigöra sig från traditionens tolkningsglasögon är det ens möjligt? Vi kan sätta dem uppochner, eller kanske bakåfram eller färga in dem på olika sätt och fortfarande göra oss förstådda, men helt utan har vi nog bränt våra broar.

Sen är det väl ingen hemlighet att konformitet är det socialas lösen.

[Algotezza]

Vi ärväl alla "barn av vår tid" och har blvit matade med de sanningar som är förhärskande under vår levnad. Det är svårt att frigöra sig från de tanketraditioner och synsätt man gjort till sina och som är våra tolkninbgsglasögon. Men är det önskvärt att ta sig ur dessa? Kan man kommunicera det man då erfar till andra? Blir man kanske utan social, emotionell och kognitiv kontext då?

En viss rörelsefrihet ät väl ändä önskvärd. Men att helt frigöra sig från traditionens tolkningsglasögon är det ens möjligt? Vi kan sätta dem uppochner, eller kanske bakåfram eller färga in dem på olika sätt och fortfarande göra oss förstådda, men helt utan har vi nog bränt våra broar.

Sen är det väl ingen hemlighet att konformitet är det socialas lösen.

Någon sade: "Man måste känna till reglerna för att kunna bryta mot dem." Det gäller ju både det sociala och de s.k. sköna konsterna. Förutsatt att man ser det som ett egenvärde att bryta med konventioner och regler. Men förmyelse har väl iofs ett egenvärde. Omväxling förnöjer.

De som har makt och pengar pga regelverk och konventioner, håller sig till dessa, och de som önskar makt av något slag bryter mot dem. Men allt kanske inte handlar om makt eller att vilja få makt? Man vill kanske bara utvidga möjligheter och frihet.

[Vertumnus]

Vi ärväl alla "barn av vår tid" och har blvit matade med de sanningar som är förhärskande under vår levnad. Det är svårt att frigöra sig från de tanketraditioner och synsätt man gjort till sina och som är våra tolkninbgsglasögon. Men är det önskvärt att ta sig ur dessa? Kan man kommunicera det man då erfar till andra? Blir man kanske utan social, emotionell och kognitiv kontext då?

En viss rörelsefrihet ät väl ändä önskvärd. Men att helt frigöra sig från traditionens tolkningsglasögon är det ens möjligt? Vi kan sätta dem uppochner, eller kanske bakåfram eller färga in dem på olika sätt och fortfarande göra oss förstådda, men helt utan har vi nog bränt våra broar.

Sen är det väl ingen hemlighet att konformitet är det socialas lösen.

Någon sade: "Man måste känna till reglerna för att kunna bryta mot dem." Det gäller ju både det sociala och de s.k. sköna konsterna. Förutsatt att man ser det som ett egenvärde att bryta med konventioner och regler. Men förmyelse har väl iofs ett egenvärde. Omväxling förnöjer.

De som har makt och pengar pga regelverk och konventioner, håller sig till dessa, och de som önskar makt av något slag bryter mot dem. Men allt kanske inte handlar om makt eller att vilja få makt? Man vill kanske bara utvidga möjligheter och frihet.

Vi talade ju om subjektivitet och intersubjektivitet och om hur det intersubjektiva kan synliggöra det subjektiva, men också om hur det subjektiva kan belysa och förändra det intersubjektiva. En förutsättning för det senare är förstås att det subjektiva vilar på eftertanke snarare än konvention.

[xion]

Jag funderade lite mer på det här med sanning och fakta.
xion skrev:
Både fakta och sanning är subjektiva värderingar.
Det som är fakta för mig är kanske inte alls fakta för någon annan.
Samma sak med sanning. Det som upplevs som sant för mig är kanske inte sant för dig.

Sanning brukar definieras som "berättigad tro".
För att bli "Berättigad" krävs en värdering.

För att en tro ska kunna bli "berättigad" krävs att någon anser den som berättigad.
Denna någon måste vara ett tänkande subjekt. Sålunda blir sanning enligt den definitionen subjektiv.
En subjektiv tro kan inte hållas för att vara absolut sann.

[Pilatus]

Både fakta och sanning är subjektiva värderingar.

Ett sant omdöme är sant om det överensstämmer med verkligheten, det vill säga om det beskriver ett faktum som existerar oberoende av subjektiva åsikter eller tolkningar.
Ett omdöme som uttalar sig om vad som är fakta är ett påstående som kan vara sant eller falskt. Ett sådant omdöme måste ha goda skäl som stödjer det, till exempel observationer, bevis eller logik.

[Algotezza]

Både fakta och sanning är subjektiva värderingar.

Ett sant omdöme är sant om det överensstämmer med verkligheten, det vill säga om det beskriver ett faktum som existerar oberoende av subjektiva åsikter eller tolkningar.
Ett omdöme som uttalar sig om vad som är fakta är ett påstående som kan vara sant eller falskt. Ett sådant omdöme måste ha goda skäl som stödjer det, till exempel observationer, bevis eller logik.

Ryms inte ett visst mått av subjektiv värdering i uttrycket "goda"? Subjektiv i så motto att det är ett eller flera samstämmiga subjekt som utför värderingen...